Uppenbarligen kan du inte låta bli att vara dryg.
Ja det kommer ju från rätt person.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Uppenbarligen kan du inte låta bli att vara dryg.
Jag klassades väl som hemmafru när jag slutade jobba en vecka före beräknad förlossning. Sen var jag hemma i tre månader, jag o barnafadern delade rakt av.
Jag trivdes väldigt bra med att ha en hemmaman.
Men det var ju du som tog upp det som ett sabbatsår från början.Jag vet inte ens vad jag ska svara på inlägget. Jag tog mer än ett år off i samförstånd med sambon som då stod för inkomst (och fortfarande gör det). Jag stod därför för "markservicen", vilket inte innebär att jag på något vis var fastkedjad i varken tvättstuga eller kök. Flera av oss i tråden har redan beskrivit vad vi ägnade/ägnar tiden på som hemmafruar så jag tänker inte återupprepa. Men du föredrar att kalla det sabbatsår, medan jag kallar det hemmafru?
Det handlar inte om att vara fastkedjad. Det handlar om att vara beroende av en annan vuxen...och att det inte är i hemmet besluten för samhället beslutas.Hade jag varit singel hade det väl kallats "sabbatsår". Men nu hade jag sambo och blev därför "hemmafru".
Men det var ju du som tog upp det som ett sabbatsår från början.
Det handlar inte om att vara fastkedjad. Det handlar om att vara beroende av en annan vuxen...och att det inte är i hemmet besluten för samhället beslutas.
Nej, det var inte menat som nedlåtande mot dig, snarare som en gardering efter att "hemmafrun är inte beroende av sin man eftersom hon kan gå ut att jobba". Det var en frivolt som jag inte förutsåg.Varför så nedlåtande i tonen? Nej, jag tänker inte dra upp några "osannolika exempel". Jag hade kunnat välja att gå ut och jobba eller studera när jag ville. Jag bara gjorde inte det. Sparpengar fanns också så jag var inte så beroende av min sambo som du vill få det att låta.
Hade jag varit singel hade det väl kallats "sabbatsår". Men nu hade jag sambo och blev därför "hemmafru".
Nej, det var inte menat som nedlåtande mot dig, snarare som en gardering efter att "hemmafrun är inte beroende av sin man eftersom hon kan gå ut att jobba". Det var en frivolt som jag inte förutsåg.
Och jag har inte pratat om dig och din sambo.
Men du talar om hemmafruar. Jag har varit hemmafru. Alltså tar jag förstås gärna mig själv och sambon som exempel i ett försök att skapa lite sprickor i den stereotyp av hemmafrun som förekommer i tråden.
Alltså en person som inte förvärvsarbetar utan sköter hemmet så att den andra parten slipper göra det medan han arbetar. Hemmafruar har väl under åren velat uppvärdera det genom att kalla det hemarbetande och fine by me. Faktum kvarstår dock att hemarbetet är oavlönat.
Fast jag kan se att man är beroende ekonomiskt även om jag inte tror att någon är förslavad, fastkedjad eller att man mår dåligt av det. Men har bara en person en inkomst är man ju beroende av den.Jag vet inte ens vad jag ska svara på inlägget. Jag tog mer än ett år off i samförstånd med sambon som då stod för inkomst (och fortfarande gör det). Jag stod därför för "markservicen", vilket inte innebär att jag på något vis var fastkedjad i varken tvättstuga eller kök. Flera av oss i tråden har redan beskrivit vad vi ägnade/ägnar tiden på som hemmafruar så jag tänker inte återupprepa. Men du föredrar att kalla det sabbatsår, medan jag kallar det hemmafru?
Men har bara en person en inkomst är man ju beroende av den.
Ja och om man själv inte har en inkomst är man ju beroende ekonomiskt av den som har en inkomst.Alla är ju beroende utav en inkomst.
Ja och om man själv inte har en inkomst är man ju beroende ekonomiskt av den som har en inkomst.
Som "hemmafru" är man ju dessutom i en situation där det sällan ÄR "bara att gå ut och skaffa sig ett jobb om man vill". Få kvinnor som varit hemmafruar en lång tid i livet, ffa om de börjar bli äldre, kan få välbetalda och intressanta jobb när de ger sig ut på arbetsmarknaden igen. Det blir oftast lågavlönade arbeten som kanske inte är så enormt tillfredsställande. Medan mannen, som då jobbat hela tiden, befinner sig i ett helt annat läge med helt andra utsikter.
Vilken 55-årig kvinna, som just lämnats av sin make som hittat en yngre och mer spännande, kan gå ut i arbetslivet, få en bra lön och förverkliga sina arbetsdrömmar? Om man nu ska ta ett inte orimligt scenario...
Men jag menade att det var nog en anledning till att @Petruska nämnde "sabbatsår".Fast du missar ju uppenbarligen min poäng. Jag har kallat det för vad det var sedan inlägg #2 - jag var hemmafru men inte i en sådan beroendesituation som vissa vill måla upp i tråden. Men hade jag varit singel hade det givetvis kallats något annat, t ex sabbatsår.
Din sista mening förstår jag inte alls. Beslut fattas i kommuner, landsting och riksdag, mig veterligen. Inbillar du dig att de som går hemma inte röstar?
Nejdå, verkligen inte. Men hur många gör det? Då är man väl dessutom inte hemmafru utan studerande? Om man nu ska märka ord.....Är det orimligt att utbilda sig som hemmafru?
Utbildning är inte allt. Erfarenhet väger tungt.Är det orimligt att utbilda sig som hemmafru?
Erfarenhet av vad? HemarbeteUtbildning är inte allt. Erfarenhet väger tungt.