Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag håller helt med. Så länge man inte är tankeläsare så kan man aldrig veta vad den andre personen tänker.
Man kan engagera sig OTROLIGT mycket, både känslomässigt och på andra sätt, i en annan person utan att - någon alls - vet om det.
Jorå, men inte ens det lämnar riktigt plats för ett permanent förhållande med någon annan, tycker jag. Middagen står ofta på bordet när jag kommer hem, om inte annat.
Tillfälliga små hopp i sänghalmen, däremot, skulle min man mycket lätt kunna komma undan med i rätt stor skala.
Ett permanent förhållande, tänker jag mig innefattar att de sover hela nätter ihop, att han hjälper den andra när hen är sjuk eller behöver hjälp av andra skäl osv. Och att han är lika engagerad i hens allmänna väl och ve som i mitt. Det har jag svårt att tro han lyckas med, och då lyckas med på ett sådant sätt att han har det stora engagemanget utan att jag märker något alls av det. Och utan att han är totalt tyst om jag frågar vad han har gjort idag.
Hehe, bra liknelse
Jomen precis. Ett känslomässigt engagemang i en annan människa måste märkas. Om man överhuvudtaget känner varann.
Tja...jag misslyckades uppenbarligen med att märka att min sambo hade det. Efter 11 år tyckte jag iaf att vi kände varandra jäkligt bra.
Åter igen.....människor förändras. Och nu var vi inga tjugoåringar precis när detta hände. Som jag sa tidigare...han sov aldrig borta, åt middagen hemma varje kväll, vi hade sex som vanligt, ja allt var som det varit i alla år...bara lite minde tillsammanstid men är det så konstigt när man har nystartat företag? Nu visade det sig att företaget och hobbyn blev det han kunde hitta ursäkt i för att ta en timme eller två med älskarinnan.
Han var aldrig någon flirtig typ så det fanns aldrig någonting öht för mig att ifrågasätta i hans förklaringar. Jag hade ju en av "The good guyes". Vem som helst kan mörka och vem som helst kan gå på det...
nej...det måste inte märkas...för om det måste det, vad säger det då om oss som blir lurade utan att märka det? Att vi är pucko?
Nej, varför skulle ni vara det?
Det låter bara osannolikt att en partners känslomässiga engagemang i mig inte skulle påverkas om han hade ett långvarigt förhållande vid sidan av. Sedan kanske han - eller jag - skulle komma på andra förklaringar till förändringen i engagemanget: att han var stressad på jobbet, att han var deprimerad, att vi hade tappat bort varann lite grand eller liknande.
jag tvivlar på att det skulle hända i ett längre förhållande här. Om man lever i ett förhållande där man är överens om monogami, och den andre sedan aktivt letar en permanent älskarinna - jag kan inte se det hända mig. Förhållandet skulle vara över innan det hände. Sådana dubbelnaturer tror jag inte att jag skulle gå på, jag tror att det skulle finnas varningsklockor långt innan dess.
Jag har inte påstått att det är så för alla. Du rycker det ur sitt sammanhang. Sammanhanget var det här:
Jag skriver om MIG.
Jomen precis. Ett känslomässigt engagemang i en annan människa måste märkas. Om man överhuvudtaget känner varann.
Här tror jag (vet jag) att ni är helt fel ute.
Nej, varför skulle ni vara det?
Det låter bara osannolikt att en partners känslomässiga engagemang i mig inte skulle påverkas om han hade ett långvarigt förhållande vid sidan av. Sedan kanske han - eller jag - skulle komma på andra förklaringar till förändringen i engagemanget: att han var stressad på jobbet, att han var deprimerad, att vi hade tappat bort varann lite grand eller liknande.
Men tex Voff skrev ju att hon hade märkt ett stort engagemang i "firman" och i "hobbyn". Det är ju att märka något.
Oavsett om det sedan visar sig att det i själva verket var en kvinna vid sidan av.
Sedan är ju frågan om man kan leva med att den andra har de stora engagemangen. (Som jag exemplifierade med, tror jag tex inte att mitt förhållande överlever om jag skaffar en häst till. Då skulle innebära prioriteringar som min man inte skulle se något skäl med att stå ut med i längden.)