IngelaH
Trådstartare
Sv: Hästtolk/hästkommunikatör - Går det att "prata med hästar" på telepatisk väg?
Eller också är det, det att vi stirrar oss blinda på att man MÅSTE se allt i bilder, när man talar om att kommunicera telepatiskt.
För jag har det precis om du. Jag och Tima kommunicerar med förnuft och känsla. Men jag tror ändå att det går telepatiska vågor på något vis.
Hur vet min dam annars att jag är på väg, vare sig jag kommer från Röcklinge, stan, Kil, eller Rånnesta, från busshållplatsen vid backen, från busshållplatsen vid kyrkan, med bil från Röcklinge, med bil från stan eller vad det nu är. Hon eller för all del någon av hennes kompisar, kan stå mitt i hagen och fokusera mig, långt innan jag sagt ett pip, brumma välkomnande och möta mig halvvägs.
Dessutom känner jag väl vad Tima vill för dagen. Det händer att jag eg. har bråttom, tar in hästarna, visiterar, fodrar och sen springer iväg för att byta om och åka hem igen. Två gånger har jag varit tvungen att ändå göra i ordning Tima för tio minuters skrittpromenad, för att jag känt att hon varit ledsen. Andra dagar så har jag verkligen känt hur hon har säckat ihop totalt, suckat djupt och "sagt". Nej, måste vi verkligen gå ut idag och då har jag hängt in grejerna igen och i stället haft rykt, puts och mysstund. Och jag har då efteråt känt hur glad min häst varit och att det varit rätt uppfattat.
Katterna jag nämnt, däremot har jag haft TYDLIGA bilder från. Men det kanske beror på att man har varit mer tid tillsammans med dem, då de varit innekatter och jag ändå är hemma fler timmar än i stallet.
Så det där med vad som är telepatiskt och inte, kanske helt enkelt är på individbasis, precis som mycket annat.
Jag säger inte att det ÄR så här. Men man har väl ändå rätten att fundera?
/IH
Eller också är det, det att vi stirrar oss blinda på att man MÅSTE se allt i bilder, när man talar om att kommunicera telepatiskt.
För jag har det precis om du. Jag och Tima kommunicerar med förnuft och känsla. Men jag tror ändå att det går telepatiska vågor på något vis.
Hur vet min dam annars att jag är på väg, vare sig jag kommer från Röcklinge, stan, Kil, eller Rånnesta, från busshållplatsen vid backen, från busshållplatsen vid kyrkan, med bil från Röcklinge, med bil från stan eller vad det nu är. Hon eller för all del någon av hennes kompisar, kan stå mitt i hagen och fokusera mig, långt innan jag sagt ett pip, brumma välkomnande och möta mig halvvägs.
Dessutom känner jag väl vad Tima vill för dagen. Det händer att jag eg. har bråttom, tar in hästarna, visiterar, fodrar och sen springer iväg för att byta om och åka hem igen. Två gånger har jag varit tvungen att ändå göra i ordning Tima för tio minuters skrittpromenad, för att jag känt att hon varit ledsen. Andra dagar så har jag verkligen känt hur hon har säckat ihop totalt, suckat djupt och "sagt". Nej, måste vi verkligen gå ut idag och då har jag hängt in grejerna igen och i stället haft rykt, puts och mysstund. Och jag har då efteråt känt hur glad min häst varit och att det varit rätt uppfattat.
Katterna jag nämnt, däremot har jag haft TYDLIGA bilder från. Men det kanske beror på att man har varit mer tid tillsammans med dem, då de varit innekatter och jag ändå är hemma fler timmar än i stallet.
Så det där med vad som är telepatiskt och inte, kanske helt enkelt är på individbasis, precis som mycket annat.
Jag säger inte att det ÄR så här. Men man har väl ändå rätten att fundera?
/IH
