Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag tror inte på millimeterrättvisa.
Jag har nästan aldrig sett begreppet millimeterrättvisa användas av andra än a) uttalade jämställdhetsmotståndare, b) människor som försöker skyla över det faktum att de lever ojämställt.
Tror någon på millimeterrättvisa? (Utom den där uppenbart psykologiskt rätt underliga personen du talat om?) Vad är millimeterrättvisa? Är millimeterrättvisa i den form som du hittills beskrivit den det enda alternativ till könsrollsstereotyp arbetsuppdelning som du kan komma på?
Tror du att vi som förespråkar delaktighet och gemenskap i det vardagliga, faktiskt lever med listor över blöjbyten och potatisskalning?
Tror du att vi har lagt på minnet exakt hur många gånger var och en tagit hand om disken efter middagen den senaste månaden?
Tycker du att tex TS inlägg tyder på att millimeterrättvisa är hennes problem??
Vad är syftet - att de ska sluta gnälla och acceptera att sköta hemmet själva och passa på barnet så att det inte stör pappa vid datorn?
Jag har en kompis som har matvecka varannan vecka och de lägger barnet varannan kväll. Så nog finns det där ute, kanske inte på blöjbytet exakt, men att de ska dela lika på hushållet i form av någon uppdelning. Kanske det är en lösning? Vad vet jag?
Sen begriper jag inte hur en traditionell uppdelning, bortsett möjligtvis från om man lever på ett lantbruk, kan ge en någorlunda 50-50 uppdelning av arbetsuppgifterna. Laga mat, ta hand om barn, tvätta, städa, ta hand om djur tar ju flera timmar om dagen, medan byta däck, skruva upp en tavla, tanka bilen, betala räkningar tar kanske, pja om jag är välvillig, max en timme i veckan sammanlagt. Den enda förklaring jag kan se till denna orättvisa uppdelning måste vara att man utöver dessa uppgifter räknar in saker som gränsar snarare till hobbystadiet (typ tapetsering, fixa med bilen, greja med datorn kanske?) än till nödvändighet i mannens arbetsuppgifter.
Jag menar alltså att det går att skaffa sig problem om man lider brist på sådana. En del storstädar varje dag, andra bosätter sig i renoveringsobjekt och åter andra envisas med att köra omkring i risiga bilar som krånglar konstant.Någonstans väljer man ju också hur mycket jobb man vill ha.
Jag kan inte tänka mig att kanttrimma en gräsmatta eller hålla på att bråka med gamla risiga bilar, därför bor jag inte i hus och i dagsläget äger jag inte ens en bil (och nästa ska definitivt vara fabriksny).