Sv: Hästar+barn+sambo+ekonomi=hur går det ihop?
Fast de flesta inlägg i den här tråden som handlar om att glömma bort förhållandet, har ju utgått från att kvinnan i förhållandet gör väldigt mycket mer än hälften. Alltmedan mannen känner sig bortglömd, om jag fattar rätt.
I övrigt har du ju en poäng. Om man dels minimerar det trista arbetet så mycket som möjligt (det är därför jag bor i lägenhet, tex), dels delar på det arbete som trots allt måste göras, så är väl förutsättningarna för att man också ska hinna ha lite småtrevligt ihop betydligt bättre än om kvinnan råddar med, säg, 80% av det som borde ha varit gemensamt?
Om det verkligen står mellan ett jämställt arbetsläger eller ett ojämställt, så är jag ändå hellre på arbetsläger tillsammans med min partner än ensam.
Det håller jag verkligen med om. Det är lika gräsligt som när folk skriver "varför har du fått barn med någon som inte tar hand om dem?". Som om det är en brist hos henne att han inte tar hand om de barn han har satt till världen.
Så för förhållandets del kan jag verkligen tycka att det är bättre att man (gemensamt, självklart) skiter i allt det där praktiska så mycket det går och i stället jobbar på att behålla och odla de kvaliteter som fanns där en gång. Risken är annars att ens förhållande reduceras till ett sorts, förvisso någorlunda jämlikt, logistikorienterat arbetsläger.
Fast de flesta inlägg i den här tråden som handlar om att glömma bort förhållandet, har ju utgått från att kvinnan i förhållandet gör väldigt mycket mer än hälften. Alltmedan mannen känner sig bortglömd, om jag fattar rätt.
I övrigt har du ju en poäng. Om man dels minimerar det trista arbetet så mycket som möjligt (det är därför jag bor i lägenhet, tex), dels delar på det arbete som trots allt måste göras, så är väl förutsättningarna för att man också ska hinna ha lite småtrevligt ihop betydligt bättre än om kvinnan råddar med, säg, 80% av det som borde ha varit gemensamt?
Om det verkligen står mellan ett jämställt arbetsläger eller ett ojämställt, så är jag ändå hellre på arbetsläger tillsammans med min partner än ensam.
Jag är rädd att detta synsätt ytterligare lägger sten på bördan (för mamman). Om nu inte pappan "levererar" så ska man naturligtvis inte skylla på honom (stackars man) utan inte nog med att mamman ska ta huvudansvaret, det är dessutom HENNES fel att han inte levererar. Istället för att ställa samma krav på båda vilket borde vara det naturliga.
Det håller jag verkligen med om. Det är lika gräsligt som när folk skriver "varför har du fått barn med någon som inte tar hand om dem?". Som om det är en brist hos henne att han inte tar hand om de barn han har satt till världen.