Hästar+barn+sambo+ekonomi=hur går det ihop?

[Gullan86]

Sv: Hästar+barn+sambo+ekonomi=hur går det ihop?

Fast så behöver det ju absolut inte vara. Självklart finns det män som älskar djur och natur, gärna hittar på saker (inklusive tar initiativ till att städa och tvätta) och gillar att leka med sina barn. Jag är gift med en, exempelvis, och det finns självklart många, många fler.

En relation behöver inte alls vara en kamp, och är den det är man förmodligen tillsammans med fel person.

Jag tror folk ger upp för snabbt helt enkelt man måste jobba för relationen.

 

[Petruska]

Sv: Hästar+barn+sambo+ekonomi=hur går det ihop?

Jag tycker allt för många ger upp såfort de hamnar i en liten kris

Jag tycker att alltför många gör som du, och närmast idealiserar sådant som att "jobba med förhållandet" och "kämpa tillsammans" och "ställa upp även när det inte är roligt".

Du säger att man ska hålla ihop i "nöd och lust", och det du skriver handlar då om "nöd". Det blir smärtsamt tydligt när man ser det jämfört med Mabuses inlägg som handlar om "lust".

Nog verkar det som att ett förhållande där man slipper allt (eller det allra mesta) kämpande som du betonar vikten av, är att föredra framför ett förhållande där kämpandet är en nödvändig del?

Ojdå, du ändrade. Nå, jag låter mitt svar stå kvar ändå.

 

[Kattennizze]

Sv: Hästar+barn+sambo+ekonomi=hur går det ihop?

Jag tror folk ger upp för snabbt helt enkelt man måste jobba för relationen.

Det tycker inte jag. Jag tycker precis tvärtom, folk verkar kämpa år ut och år in i astrista relationer. Och sen när de äntligen skiljs lever kvinnorna upp och männen går in i depressioner tills de träffar nån ny vilket brukar gå snabbt. (homosexuella relationer kan jag ingenting om).

 

[Hiddeous]

Sv: Hästar+barn+sambo+ekonomi=hur går det ihop?

Jag undrar om någon mer kanske är i min sits och jag vet inte hur man ska göra för att det ska bli rättvist.

Jag har inte följt hela tråden, men så här har vi gjort:

* Jag har varit hemma större delen av tiden kombinerat med jobb hemifrån (30%). Han har tagit hand om barnet på morgon och kväll. Helgerna har vi delat på. (han ska vara f-ledig i några månader också).

* Fritid har vi delat på - i den mån den existerar - genom att "boka" dagar via google calender. Har han varit bortrest med jobbet i några dagar, har jag helgen för mig själv. På det sättet tycker jag att vi har fått bättre balans.

* När det gäller pengar är ju den största kostnaden varken hästar eller något annat, utan att vi bara lever på en inkomst. Min hobby kostar mer än hans. Å andra sidan vill han resa utomlands i jobbet, vilket drabbar mig. Så länge han vill resa i jobbet, vill jag ha min dyra hobby. Och helt krasst har jag mycket svårt att se att han skulle sluta resa för att jag sålde hästen, eller tvärtom. Det som gör att det fungerar är att vi båda gör vad vi vill. På samma sätt tänker jag kring ditt problem: hade han hjälpt till mer hemma om du inte hade haft dina dyra hästar? Det låter inte så!

 

[Sandra78]

Sv: Hästar+barn+sambo+ekonomi=hur går det ihop?

Det med schema är ju väldigt smart, det påbörjade vi men upptäckte att jag är ju väldigt beroende av vädret om jag ska kunna rida, hur har ni gjort där?

Har din sambo något intresse då jag tänkte eftersom han inte hade något emot din häst när ni hade det knapert.

Tack för ett jättebra inlägg ska disskutera detta med honom om att dela upp sysslorna lite mer, att varje person får göra den saken och gör inte personen det så blir det inte gjort.
Men ni hjälper varann om den ena är sjuk?

Nu var ju dottern bara 6 månader när jag fick ta bort min häst (som var 22 år och kroniskt sjuk), så under den tiden de fanns i mitt liv parallellt så var det ju först igångsättning av mig och då red jag nog bara 3-4 dagar i veckan, och sen blev hästen sämre och reds inte alls men skulle ju skötas sju dagar i veckan. Hade henne inhyrd, men mat och mockning och pyssel skulle ju skötas.

Medryttarhästen rider jag mina två dagar i veckan oavsett väder, eller ja, när det blåste halv storm ute blev det faktiskt bara massage och frisering. Hon rids nog som mest fem dagar i veckan, men oftare 3-4, och det är inga problem att rida ut i alla gångarter eller rida dressyr (hon hoppas inte men skulle nog fysiskt fixa gymnastikhoppning också). Har man bara vettig utevistelse så.

Sambon har hunden som främsta intresse, han är hundförare i hemvärnet. Det är förstås inte alls lika dyrt som att ha häst men han brukar säga att han skulle inte vilja att jag köpte en ny häst med den ekonomi vi har nu, men så länge vi kunde ge gamlingen ett bra liv och ändå få ihop det nödvändiga för oss tvåbenta och hund+katt var det aldrig tal om att ekonomin skulle styra. Han är kanske ingen hästmänniska men en genuin djurvän som anser att djur skaffar man sig för livet.

Visst hjälps vi åt om den andra är sjuk/upptagen osv. Men om jag är sjuk tex så tvättar han upp det viktigaste så att vi alla har kläder på kroppen, men tvätt av sängkläder, handdukar och sånt skjuts på framtiden om det inte är akut. Är han sjuk blir det antagligen lite mer halvfabrikat till middag.

 

[Sar]

Sv: Hästar+barn+sambo+ekonomi=hur går det ihop?

Jag tror folk ger upp för snabbt helt enkelt man måste jobba för relationen.

Jag tycker att alltför många gör som du, och närmast idealiserar sådant som att "jobba med förhållandet" och "kämpa tillsammans" och "ställa upp även när det inte är roligt".

Du säger att man ska hålla ihop i "nöd och lust", och det du skriver handlar då om "nöd". Det blir smärtsamt tydligt när man ser det jämfört med Mabuses inlägg som handlar om "lust".

Nog verkar det som att ett förhållande där man slipper allt (eller det allra mesta) kämpande som du betonar vikten av, är att föredra framför ett förhållande där kämpandet är en nödvändig del?

Ojdå, du ändrade. Nå, jag låter mitt svar stå kvar ändå.

Jag kan hålla med er båda.

Det finns ju en hel del oväntat som kan komma i en långvarig relation, allahanda sjukdomar, arbetslöshet, närståendes dödsfall etc. som under en period ändrar statusen från "lust" till mer eller mindre "nöd" i förhållandet.

Personligen kan jag väl säga att det finns ett klart förhållande mellan "nöd" och "lust", jag kan ta mer "nöd" ju mer "lust" som förhållandet är byggt på.

Vad jag reagerar på är att så många verkar ha så lite "lust" i början av ett förhållande, jag tror man kan komma tillbaka till samma "luststatus" efter en period av "nöd" men har det aldrig varit direkt "lustfyllt" så kommer man knappast att komma tillbaka till en högre "luststatus" efter en period av "nöd".

Själv är jag en "lustjägare" (och turligt nog har jag funnit min "lust" i livet), livet är för kort för att leva i mer eller mindre "nöd" under ett helt förhållande.

 

[Skruttan]

Sv: Hästar+barn+sambo+ekonomi=hur går det ihop?

Jag kan hålla med er båda.

Det finns ju en hel del oväntat som kan komma i en långvarig relation, allahanda sjukdomar, arbetslöshet, närståendes dödsfall etc. som under en period ändrar statusen från "lust" till mer eller mindre "nöd" i förhållandet.

Personligen kan jag väl säga att det finns ett klart förhållande mellan "nöd" och "lust", jag kan ta mer "nöd" ju mer "lust" som förhållandet är byggt på.

Vad jag reagerar på är att så många verkar ha så lite "lust" i början av ett förhållande, jag tror man kan komma tillbaka till samma "luststatus" efter en period av "nöd" men har det aldrig varit direkt "lustfyllt" så kommer man knappast att komma tillbaka till en högre "luststatus" efter en period av "nöd".

Själv är jag en "lustjägare" (och turligt nog har jag funnit min "lust" i livet), livet är för kort för att leva i mer eller mindre "nöd" under ett helt förhållande.

Håller med!
Och nåt som verkligen förändrar livet är oftast barn!
Så är det i vårt fall: innan sonen kom så hade sambon och jag delade på det mesta hemma, hade delad ekonomi så hästarna betalade jag själv, och vi hade både egentid och gem,tid. Vi hade pratat innan om hur vi ville ha det när vi skaffat barn, han skulle absolut vara föräldraledig.
Men sen när vi fick barn så inser man ju vilket jobb det är, och min sambo har definitivt svängt i f-ledighetsfrågan och delaktigheten (fast det skulle han nog inte erkänna högt). Och vi skulle verkligen behöva göra mer som par, jag tror att det är det vanligaste "felet", och jag antar att det i vårt fall är så att min sambo är avundsjuk på att jag lägger tid på hästarna men inte på honom och mig.
Kanske är det DET som är problemet i TS fall också?

Sen kan man ju inte bara jämföra sitt eget förhållande med alla andras förhållanden eftersom vi alla är olika individer med olika bakgrunder.
Däremot måste man ju hitta en ny balans i förhållande när man fått barn. Jag har frågat min sambo hur många gånger som helst VAD han vill göra på sin egentid och när, så vi enklare kan dela upp det. Och HUR han tycker vi ska lösa det, HUR han vill ha det....men det vet han aldrig.
OCH det är ännu svårare, när han bara ser problemen och beklagar sig.

 

[Petruska]

Sv: Hästar+barn+sambo+ekonomi=hur går det ihop?

Det finns ju en hel del oväntat som kan komma i en långvarig relation, allahanda sjukdomar, arbetslöshet, närståendes dödsfall etc. som under en period ändrar statusen från "lust" till mer eller mindre "nöd" i förhållandet.

Allt det där med sjukdomar, död och liknande bekymmer är ju påfrestningar som man helt enkelt måste klara av i livet (även om man lever ensam). Jag tycker att det gör stor skillnad om den nöd man måste genomgå i förhållandet handlar om sådana saker, som faktiskt oundvikligen ingår i livet, och som faktiskt inte har så mycket att göra med brister/styrkor hos vare sig partnern eller en själv eller styrkor/brister i hur vi "passar ihop".

Den nöd som den här tråden mestadels handlar om, är inte av den arten, utan handlar nästan uteslutande som svårigheten att dela, att ta del, att vara delaktig, att leva tillsammans på sätt som gör livet bättre för båda.

För mig är det väldigt stor skillnad på de två sorternas nöd.

Om barnen blir till något som närmast liknar den först nämnda typen av nöd, så är det verkligen väldigt sorgligt. Jag tror dock att det är vanligare att barn tydliggör nöden av den senare sorten - när det finns barn syns det tydligare om delaktighet saknas. (Om man tycker att barnen snarare är att likna vid ett cancerbesked, fattar jag faktiskt inte varför så många skaffar fler än ett.)

 

[Fia79]

Sv: Hästar+barn+sambo+ekonomi=hur går det ihop?

Jag tycker att alltför många gör som du, och närmast idealiserar sådant som att "jobba med förhållandet" och "kämpa tillsammans" och "ställa upp även när det inte är roligt".

Du säger att man ska hålla ihop i "nöd och lust", och det du skriver handlar då om "nöd". Det blir smärtsamt tydligt när man ser det jämfört med Mabuses inlägg som handlar om "lust".

Nog verkar det som att ett förhållande där man slipper allt (eller det allra mesta) kämpande som du betonar vikten av, är att föredra framför ett förhållande där kämpandet är en nödvändig del?

Ojdå, du ändrade. Nå, jag låter mitt svar stå kvar ändå.

För min del tror jag att det inte alltid "kan" vara lyckligt och man dansar på rosor, båda håller med varandra och klappar varann i ryggen dag ut och dag in.
Alla har ju någon form av "oense" som man måste disskutera, sen väljer kanske vissa att förtränga vissa saker men det skapar ju bara ett "lager" av jobbiga saker som till slut exploderar, kanske i att man gör slut.

Men det finns säkert folk som passar bättre för varandra men det är ju en chansning OM man hittar den personen eller inte och jag tror många gör slut och tror att "mr right" ska finnas där ute men jag tror att folk målar upp en för romantisk bild av ett långvarigt förhållande.
Det går ju upp och ner, det är efter en kris som vi (iaf) blivit stärkta i förhållandet och inser hur mycket vi älskar varandra.

För skulle vi inte älska varandra så skulle det ju inte vara något att sattsa på.
Visst vi kanske inte passar ihop helt perfekt men vi älskar ju varandra, ska vi göra slut då?

 

[Fia79]

Sv: Hästar+barn+sambo+ekonomi=hur går det ihop?

Jag kan hålla med er båda.

Det finns ju en hel del oväntat som kan komma i en långvarig relation, allahanda sjukdomar, arbetslöshet, närståendes dödsfall etc. som under en period ändrar statusen från "lust" till mer eller mindre "nöd" i förhållandet.

Personligen kan jag väl säga att det finns ett klart förhållande mellan "nöd" och "lust", jag kan ta mer "nöd" ju mer "lust" som förhållandet är byggt på.

Vad jag reagerar på är att så många verkar ha så lite "lust" i början av ett förhållande, jag tror man kan komma tillbaka till samma "luststatus" efter en period av "nöd" men har det aldrig varit direkt "lustfyllt" så kommer man knappast att komma tillbaka till en högre "luststatus" efter en period av "nöd".

Själv är jag en "lustjägare" (och turligt nog har jag funnit min "lust" i livet), livet är för kort för att leva i mer eller mindre "nöd" under ett helt förhållande.

Jag kan bara tala för mig själv och när vi träffades var det som att sväva på moln, vi ville bara rymma från denna grymma värld tillsammans bort från allt vi älskar varandra djupt och efter varje kris kommer vi närmare varandra och på ett ännu djupare plan av kärlek det är verkligen något speciellt och vi är verkligen inte tillsammans för att "vi måste" eller för att vi väntar på att det ska bli bättre osv.
Den kärleken man kände först var ju mer nykär och orolig för att mista den andre, men nu vet vi att vi har varandra och vi kan hänge oss till 200% och ge varandra alla känslor vi har för vi litar på varandra.
Denna kärlekn nu är mer äkta och varaktig.

Bara för att vi har ett problem/en kris just nu betyder det ju inte att vi inte har någon som helst lust i vårt förhållande, det är lite det jag menar.
Jag tror att folk enbart focuserar på allt det negativa specillt när man är i en kris och då glömmer man lätt bort att det bra och ser den enklaste utvägen.
Att rymma och skita i allt/förtränga allt och slippa ta itu med det dvs gå skilda vägar.

Vi ska troligen gå till någon och prata tillsammans som det ser ut nu för jag har lyckats dra ur honom att han mår nog inte så bra som han försöker framstå som.
Och det är lite det jag haft på känn men jag har varit för upptagen med att tackla alla mina egna känslor efter denna känslostom att få barn.
Det har varit tufft för oss bägge då jag var nära att mista livet när barnet föddes Det har varit mycket svårt att bearbeta och tackla.

 

[Fia79]

Sv: Hästar+barn+sambo+ekonomi=hur går det ihop?

Håller med!
Och nåt som verkligen förändrar livet är oftast barn!
Så är det i vårt fall: innan sonen kom så hade sambon och jag delade på det mesta hemma, hade delad ekonomi så hästarna betalade jag själv, och vi hade både egentid och gem,tid. Vi hade pratat innan om hur vi ville ha det när vi skaffat barn, han skulle absolut vara föräldraledig.
Men sen när vi fick barn så inser man ju vilket jobb det är, och min sambo har definitivt svängt i f-ledighetsfrågan och delaktigheten (fast det skulle han nog inte erkänna högt). Och vi skulle verkligen behöva göra mer som par, jag tror att det är det vanligaste "felet", och jag antar att det i vårt fall är så att min sambo är avundsjuk på att jag lägger tid på hästarna men inte på honom och mig.
Kanske är det DET som är problemet i TS fall också?

Sen kan man ju inte bara jämföra sitt eget förhållande med alla andras förhållanden eftersom vi alla är olika individer med olika bakgrunder.
Däremot måste man ju hitta en ny balans i förhållande när man fått barn. Jag har frågat min sambo hur många gånger som helst VAD han vill göra på sin egentid och när, så vi enklare kan dela upp det. Och HUR han tycker vi ska lösa det, HUR han vill ha det....men det vet han aldrig.
OCH det är ännu svårare, när han bara ser problemen och beklagar sig.

Vi sitter verkligen i samma båt, hittils har nästintill allt du skrivit stämt in på oss med.

Min sambo vet inte heller vad han vill göra, hur många olika saker man än föreslår, men jag misstänker att de båda är deprimerade.
För jag känner inte riktigt igen min.

 

[Petruska]

Sv: Hästar+barn+sambo+ekonomi=hur går det ihop?

För min del tror jag att det inte alltid "kan" vara lyckligt och man dansar på rosor, båda håller med varandra och klappar varann i ryggen dag ut och dag in.

Nu var det ju inte riktigt det jag menade, men jag förstår att du hellre idealiserar "kämpandet" och oenigheterna än tänker dig ett förhållande som helt enkelt flyter rätt enkelt och trevligt genom livet och där man hjälps åt.

Alla har ju någon form av "oense" som man måste disskutera, sen väljer kanske vissa att förtränga vissa saker men det skapar ju bara ett "lager" av jobbiga saker som till slut exploderar, kanske i att man gör slut.

Visst, det finns många dåliga sätt att hantera sina relationer på, men nu var det ju dina bekymmer du ville diskutera. Att andra har det lika illa eller värre eller illa fast på andra sätt, är väl rätt ointressant?

men jag tror att folk målar upp en för romantisk bild av ett långvarigt förhållande.

Jag garanterar dig att jag inte har en överdrivet romantisk bild av förhållanden. Det jag problematiserar är en överdrivet romantisk bild av "kämpandet".

För skulle vi inte älska varandra så skulle det ju inte vara något att sattsa på.
Visst vi kanske inte passar ihop helt perfekt men vi älskar ju varandra, ska vi göra slut då?

Jag vet inte vad du ska göra. Jag vet att jag inte skulle stå ut med en tillvaro som kunde beskrivas som du beskriver din. Aldrig någonsin.

Jag undrar vad du vill med tråden?

 

[Petruska]

Sv: Hästar+barn+sambo+ekonomi=hur går det ihop?

Håller med!
Och nåt som verkligen förändrar livet är oftast barn!
Så är det i vårt fall: innan sonen kom så hade sambon och jag delade på det mesta hemma, hade delad ekonomi så hästarna betalade jag själv, och vi hade både egentid och gem,tid. Vi hade pratat innan om hur vi ville ha det när vi skaffat barn, han skulle absolut vara föräldraledig.
Men sen när vi fick barn så inser man ju vilket jobb det är, och min sambo har definitivt svängt i f-ledighetsfrågan och delaktigheten (fast det skulle han nog inte erkänna högt). Och vi skulle verkligen behöva göra mer som par, jag tror att det är det vanligaste "felet"

Din man har svängt i föräldraledighetsfrågan och ifråga om delaktighet - men du menar att problemet är att ni gör för lite "som par"?

För mig låter det som att problemet är just att han har svängt ifråga om föräldraledighet och delaktighet.

För mig hade det milt uttryckt varit en rätt svår kris om jag fått barn med någon som var positivt inställd till ett delat, gemensamt föräldraskap innan barnet föddes, men som sedan svängde i den frågan sedan barnet fötts.

 

[Mabuse]

Sv: Hästar+barn+sambo+ekonomi=hur går det ihop?

Jag tycker man ofta hör detta att man gör för lite som par, tappar bort varandra som partners etc, och att detta skulle vara huvudorsaken till relationsproblem under småbarnsåren.

Min egen erfarenhet är att det som är absolut viktigast för relationen under småbarnsåren är just att man hjälps åt, att båda visar förståelse för hur den andre har det, hur mycket den orkar, och att - viktigast av allt - det gemensamma i form av barn, djur och hushåll är något som båda ser som sitt gemensamma ansvar att dela lika på.

Tid tillsammans utan barn är också jättetrevligt, men jämfört med det vardagliga nötandet med tvätten och städningen och vab och dagishämtning/lämning så tycker jag det senare har otroligt mycket större påverkan på relationen.

 

[Petruska]

Sv: Hästar+barn+sambo+ekonomi=hur går det ihop?

Jag håller fullständigt med om det, och jag menar nog också att delandet av den gemensamma vardagen med omsorg om varandra, barnen, djuren etc är att göra saker som par. Det är faktiskt vad som främst skiljer min parrelation från mina övriga relationer till vänner och andra - att vi har så mycket vardagligt att dela hela tiden.

Sen är det så klart trevligt att vara ifred ibland och kunna göra saker som inte innebär ansvar hela tiden, men jag fattar inte hur en och annan barnfri romantisk middag eller weekendresa (eller valfri aktivitet) skulle kunna på något vis kompensera för en trist och tung fördelning av ansvar i hemmet där man inte tar del av varandras vardag, bördor och glädjeämnen.

 

[Embe]

Sv: Hästar+barn+sambo+ekonomi=hur går det ihop?

Jag vill bara skriva att jag håller med dig och Petruska till 110%. Alla må vara olika, men jag har svårt att se att lite "gemensam partid" på något sätt skulle förändra ett i övrigt ojämnställt föräldraförhållande, tyvärr.

Jag blir direkt beklämd och bedrövad över att inte alla föräldrar, oavsett kön, ser barnet som SITT ansvar naturligt. Jag menar inte att romantisera mitt eget förhållande, men jag skulle i ärlighetens namn ha ytterst svårt att leva med en partner som inte ser barnet som ett gemensamt ansvar, eller inte förstår att en del dagar kan det vara en prestation att ens komma ur nattkläderna eller få i sig lunch, som nybliven småbarnsförälder. Eller ser ekonomin som "mitt och ditt" under småbarnsåren. Det har med respekt att göra, tycker jag. För partnern och familjen. Åt båda håll.

Självklart innehåller alla förhållanden tuffare perioder, men finns ovanstående respekt så vågar jag påstå att att de är sällsynta, och/eller snabbt övergående.

 

[tinissen]

Sv: Hästar+barn+sambo+ekonomi=hur går det ihop?

vi sitter lite i samma båt. min man är inte häst intresserad alls och han tjatar med om hur mkt det kostar emellanåt, trots att han inte drabbas för fem öre av den kostnaden, men menar istället på att han och barnen blir av med våran "gemensamma" tid osv osv. ett sådant resonemang kan få mig riktigt förbannad, för det är ju inte så att hästinresset går före. utan din sambo måste komma till insikt i att ska du må bra så måste du få ha dina intressen oxå, kanske inte 3h om dagen 7 dagar i veckan, utan ni måste respektera varandra, låt han få sin tid ett par gånger i veckan och han måste låta dig få tid för dig själv. jag slutade med precis alla mina intressen när barnen kom och jag har aldrig mått så psykiskt dåligt som då, nu har jag tagit upp hästinresset och träningen och det har varit min räddning. att vara förälder är ett 24h jobb men man behöver sina pauser! mina barn är ofta med i stallet och hjälper till, tultar runt i höet och knaprar morötter, det finns en lösning på allt bara man vill!

 

[Stinaelin]

Sv: Hästar+barn+sambo+ekonomi=hur går det ihop?

Jag blir direkt beklämd och bedrövad över att inte alla föräldrar, oavsett kön, ser barnet som SITT ansvar naturligt. Jag menar inte att romantisera mitt eget förhållande, men jag skulle i ärlighetens namn ha ytterst svårt att leva med en partner som inte ser barnet som ett gemensamt ansvar, eller inte förstår att en del dagar kan det vara en prestation att ens komma ur nattkläderna eller få i sig lunch, som nybliven småbarnsförälder. Eller ser ekonomin som "mitt och ditt" under småbarnsåren. Det har med respekt att göra, tycker jag. För partnern och familjen. Åt båda håll.

Detta tyckte jag var mycket bra skrivet. Du fick med kärnan i vad jag försökte att uttrycka. Respekt är vad det handlar om. Tankar som "Jag drar in mer pengar än du, då ska du tvätta mina kallingar, laga min mat och ta hand om mina barn" vittnar om en ganska vriden syn på ett förhållande.

 

[Emmah.S]

Sv: Hästar+barn+sambo+ekonomi=hur går det ihop?

Tack för ditt svar.
men hur gör ni när barnet sover på kvällarna på vintern är det ju alltid mörkt om man ska rida vid den tiden?
Annars somnar ju vårt barn tidigt (18.30 tiden) så man har ju hela kvällen på sig egentligen men det är kolsvart ute och jag har inte tillgång till paddock/ridhus.

sen kommer ju ett problem till, man ska hinna ha egentid med sambon med

Ja på veckorna har man ju inte så mycket mer alternativ än att rida när det är mörkt vare sig man är föräldraledig eller jobbar. Sambon kommer hem från jobbet kl 17.10 ungefär varje dag och då är det redan mörkt. Har inte heller någon belyst ridbana (men äntligen 40 cm snö så det är rätt ljust ute nu) Helgerna delar vi på så att båda hinner göra något medans det är ljust ute.

Gemensam tid hinns väl med så gott det går. Vi försöker iaf få en kväll i veckan då vi får umgås även när sonen sover. Sen helgerna om båda hunnit göra sitt innan middag så finns tid då. Har ju även tiden mellan middag och nattning på veckorna!

Hoppas du blev lite klokare av mitt svar!

 

[Skruttan]

Sv: Hästar+barn+sambo+ekonomi=hur går det ihop?

Din man har svängt i föräldraledighetsfrågan och ifråga om delaktighet - men du menar att problemet är att ni gör för lite "som par"?

För mig låter det som att problemet är just att han har svängt ifråga om föräldraledighet och delaktighet.

För mig hade det milt uttryckt varit en rätt svår kris om jag fått barn med någon som var positivt inställd till ett delat, gemensamt föräldraskap innan barnet föddes, men som sedan svängde i den frågan sedan barnet fötts.

Nja skriver otydligt.
1) att komma in i papparollen är inte så lätt för en kille, och min sambo trodde definitivt att det skulle vara enklare än det är att ha barn. Alla tacklar inte sömnbrist så bra, och visst är det ett problem också att han inte visar så stor delaktighet som jag trodde. Men det jobbar han på. Jag tror inte det är nåt unikt, att det är svårt att hitta papparollen.
2) däremot att han ofta gnäller på hästarna, att de tar tid och pengar tror jag beror på någon slags avundsjuka. Han får mindre av min tid...hade han haft en hobby själv så tror jag det varit annorlunda.

Jag kan själv känna att vi glömmer bort varandra som ett par, självklart måste man visa varandra respekt i vardagen och hitta en bra fördelning av alla gemensamma uppgifter.
Men hittills har jag gett större delen av min tid till sonen, sen har jag haft hästarna/stallet som mitt mentala andrum och resten av tiden har jag själv varit astrött. Vi har en aktiv son som dessutom sover dåligt, så då tyvärr har vi inte haft så mkt Ta-hand-om-varandra tid...