Hästar+barn+sambo+ekonomi=hur går det ihop?

[Petruska]

Sv: Hästar+barn+sambo+ekonomi=hur går det ihop?

Jag tror inte det är nåt unikt, att det är svårt att hitta papparollen.

Menar du att du tröstar dig med att andra har det lika illa som du, med partners som är inkompetenta som pappor?

Han får mindre av min tid...

Jag förstod det som att han får jättemycket av din tid, i den formen att du tar hand om ert barn eftersom han inte kommit in i papparollen. (Det är verkligen tur för barnet att du har kommit in i mammarollen.)

Men hittills har jag gett större delen av min tid till sonen, sen har jag haft hästarna/stallet som mitt mentala andrum och resten av tiden har jag själv varit astrött. Vi har en aktiv son som dessutom sover dåligt, så då tyvärr har vi inte haft så mkt Ta-hand-om-varandra tid...

Med andra ord: ni har inte hittat en arbetsfördelning, utan du gör det mesta. Jag förstår det som att du tar hand om ditt barn och om din man, men han tar inte hand om dig. Du är ju astrött, och din man är inte astrött som jag förstår det.

Jag har full förståelse för hästarna som ett mentalt andrum (även om jag hade föredragit att ha dem som nöje snarare än tillflyktsort), men jag tycker att det verkar oerhört sorgligt att inte också ha ett sådant andrum hemma. Skulle du inte ha kunnat ha det, om din man tagit hand om dig genom vara en delaktig förälder (att ta hand om barnet så att den som är tröttast får vila, är ju att ta hand om varandra).

Du verkar, som jag ser det, inte göra annat än att ta hand om (barnet och mannen). Frågan är då varför du är ensam om att göra det.

 

[Mabuse]

Sv: Hästar+barn+sambo+ekonomi=hur går det ihop?

Jag har ett barn som är 18 månader ungefär, och ta-hand-om-varandra-tid har vi inte heller mycket av, om öht (då räknar jag inte ta hand om barnet så att den andre får vila, det har vi en del). Nu finns ju ett barn att ta hand om, så vi vuxna får klara oss själva utan att bli så omhändertagna. Jag tror det är sånt man får leva med som förälder, eftersom ett barn tar såpass mycket tid i anspråk.

När det gäller att komma in i föräldrarollen så tror jag det bara är att kavla upp ärmarna och ta ansvar för barnet, det dimper nog inte ner från himlen för nån, men om man tar hand om ett barn så lär man sig göra det. Om man inte gör det så lär man sig inte.

 

[Petruska]

Sv: Hästar+barn+sambo+ekonomi=hur går det ihop?

Jag får erkänna att jag - efter 22 års föräldraskap - inte vet (har glömt bort?) vad det öht är att ta hand om varandra. Jag känner mig omhändertagen när det finns lagad mat när jag kommer hem, när min man fixar kaffet, när han har köpt eller bakat ett gott bröd. Men det räknas kanske inte?

När det gäller föräldrarollen tror jag som du. Det gäller livets alla roller, för övrigt. Att man skulle bli förälder genom att vänta på att växa in i rollen, tror jag är överdrivet optimistiskt och det antyder en väldigt teoretisk och abstraherande inställning till föräldraskapet, tycker jag.

 

[Sar]

Sv: Hästar+barn+sambo+ekonomi=hur går det ihop?

Allt det där med sjukdomar, död och liknande bekymmer är ju påfrestningar som man helt enkelt måste klara av i livet (även om man lever ensam). Jag tycker att det gör stor skillnad om den nöd man måste genomgå i förhållandet handlar om sådana saker, som faktiskt oundvikligen ingår i livet, och som faktiskt inte har så mycket att göra med brister/styrkor hos vare sig partnern eller en själv eller styrkor/brister i hur vi "passar ihop".

Den nöd som den här tråden mestadels handlar om, är inte av den arten, utan handlar nästan uteslutande som svårigheten att dela, att ta del, att vara delaktig, att leva tillsammans på sätt som gör livet bättre för båda.

För mig är det väldigt stor skillnad på de två sorternas nöd.

Om barnen blir till något som närmast liknar den först nämnda typen av nöd, så är det verkligen väldigt sorgligt. Jag tror dock att det är vanligare att barn tydliggör nöden av den senare sorten - när det finns barn syns det tydligare om delaktighet saknas. (Om man tycker att barnen snarare är att likna vid ett cancerbesked, fattar jag faktiskt inte varför så många skaffar fler än ett.)

Jag håller med.

I de fall där man haft ett fantastiskt förhållande innan barnen kom och den andra parten sedan inte visar sig hålla måttet ifråga om barnaansvar så är det antagligen så att den andra parten inte är ett nog bra pappa/mammamaterial.
Vilket antagligen visar sig i någon sorts livskris för den ansvarstagande, stor besvikelse över att den andra parten inte var vad man trodde. För vem vill leva som om man vore ensamstående ifråga om barnaansvar när man lever i tvåsamhet?

Jag tror att det är väldigt viktigt att ta tag i frågan direkt, vad kan göras/behövs för att den andra parten ska ta sin del av ansvaret?

Förhoppningsvis kan det lösas, annars hade det personligen varit mkt svårt att stå ut med. Jag lever hellre ensam med fullt ansvar över barn än jag lever med en sambo jag ständigt blir besviken på. För mycket "nöd" för mig.

Men jag tror nog att många kämpar på ändå, det kostar på att erkänna att den andra parten inte var/är den man trodde och man sätter nog lätt upp försvarsmurar. Klagar man på den andra parten så klagar man också på ens egna val av pappa/mammamaterial för det finaste man har.

Men en sambo som inte tog sin del av barnaansvaret och DESSUTOM hade mage att gnälla om hästen hade inte blivit långvarig här.

 

[Skruttan]

Sv: Hästar+barn+sambo+ekonomi=hur går det ihop?

Menar du att du tröstar dig med att andra har det lika illa som du, med partners som är inkompetenta som pappor?



Jag förstod det som att han får jättemycket av din tid, i den formen att du tar hand om ert barn eftersom han inte kommit in i papparollen. (Det är verkligen tur för barnet att du har kommit in i mammarollen.)



Med andra ord: ni har inte hittat en arbetsfördelning, utan du gör det mesta. Jag förstår det som att du tar hand om ditt barn och om din man, men han tar inte hand om dig. Du är ju astrött, och din man är inte astrött som jag förstår det.

Jag har full förståelse för hästarna som ett mentalt andrum (även om jag hade föredragit att ha dem som nöje snarare än tillflyktsort), men jag tycker att det verkar oerhört sorgligt att inte också ha ett sådant andrum hemma. Skulle du inte ha kunnat ha det, om din man tagit hand om dig genom vara en delaktig förälder (att ta hand om barnet så att den som är tröttast får vila, är ju att ta hand om varandra).

Du verkar, som jag ser det, inte göra annat än att ta hand om (barnet och mannen). Frågan är då varför du är ensam om att göra det.

Herregud, snacka om att övertolka allt!
Vi delar på mycket, första året gjorde sambon mest i hushållsväg eftetsom sonen inte gilade att sitta i babysitter, vara i babygym, vagn eller bärsele. Sen när han började gå så blev det lättare och jag har och gör mer inne eftersom han gör mer med bilar och snickrar .
Astrött har jag varit för att sonen alltid vaknat 2-10ggr per natt (lättare form av nattskräck). Och eftersom min sambo kör mkt bil i jobbet så har jag tagit flest nätter. Nu när även jag jobbar har vi varannan natt. Han är också trött och klarar sömnbrist mkt sämre än jag, man är ju olika! Så av den anledningen tog jag fler nätter...


Och nej, att det är svårt att komma in i papparollen är ingen ursäkt bara fakta. Det har de även pratat om i föräldragruppen. Och bara för att det är så så gör jag inte allt!

Och hästarna tar ju den tid sambon och jag kunde ha ägnat åt bara varandra, så menade jag. Och mentala andrum är det, kan ha det hemma också men trivs allra bäst i stallet. Där kopplar jag alltid av...och visst är det ett nöje annars skulle jag ju inte koppla av där! Hur kan man tolka det som tillflyktsort???

 

[Petruska]

Sv: Hästar+barn+sambo+ekonomi=hur går det ihop?

Men jag tror nog att många kämpar på ändå, det kostar på att erkänna att den andra parten inte var/är den man trodde och man sätter nog lätt upp försvarsmurar. Klagar man på den andra parten så klagar man också på ens egna val av pappa/mammamaterial för det finaste man har.

Jo, så verkar det ju vara. Det ser vi ju både här och där. Och det är som du skriver fullt förståeligt.

Så sett är det ju inget konstigt med det, naturligtvis försvarar vi alla det vi har.

Men man bör nog också fundera på vad man egentligen lär barnen om man stannar kvar i ett förhållande med deras andra förälder, där arbete, gnäll, pengar och nöjen är väldigt ojämnt fördelade och ger upphov till mycket tjafs.

Själv vill jag helst inte lära döttrar att kvinnan har huvudansvaret för hem och barn, och jag vill helst inte lära söner att det är ok när män är distanserade till sina barn.

 

[Mabuse]

Sv: Hästar+barn+sambo+ekonomi=hur går det ihop?

Och nej, att det är svårt att komma in i papparollen är ingen ursäkt bara fakta. Det har de även pratat om i föräldragruppen.

Men alltså, barnet är väl över året nu? Nån gång måste väl ändå poletten trilla ner att ni har ett barn att ta hand om, som han är förälder till?

Om någon efter så lång tid fortfarande inte förstått att man är förälder, och lärt sig ta hand om barnet, så verkar ju nästan något vara fel. Försöker han ta hand om barnet? Hur visar sig detta att han inte kommit in i papparollen, är det att han inte kan ta hand om barnet, eller att han inte förstår att han måste tänka på barnet och ta ansvar, eller vad är det som felar?

Vad säger mannen själv om sin oförmåga att vara pappa, jag tänker att det måste vara skitjobbigt för honom också att ha ett barn och leva med det, men inte kunna vara pappa till det?

Jag håller inte med dig om att det är vanligt att en man som sedan mer än ett år tillbaka blivit förälder och bor med sitt barn inte kommit in i föräldrarollen. Jag har många småbarnsföräldrar i vänskapskretsen, men har aldrig sett något liknande.

 

[ako]

Sv: Hästar+barn+sambo+ekonomi=hur går det ihop?

Vad jag tycker om er relation skrev jag ju förut, och själv är jag mycket nöjd över att ha hittat en man som lika självklart som jag tycker att vi är TVÅ föräldrar och TVÅ vuxna här i huset.

Dock det du skriver om hur man ska hinna rida när det är mörkt och man inte har belyst ridbana eller ridhus är väl inget problem som har direkt med famileliv och barn att göra? De flesta jobbar ju på dagarna och då är situatinen precis densamma även utan barn. Det är kämpigt med hästar på vintern helt enkelt. Du får helt enkelt antingen rida i mörkret med pannlampa eller lasta hästen och åka till ridhus - så gör jag både nu (eller inte JUST nu efter som jag är höggravid o inte rider - lämplig tid på året ) och innan vi fick L.

Om dina hästar är ute med kompisar ordentligt i en rejäl hage så klarar de sig utan tvekan på 3-4 dagars ridning per vecka. Jag rider inte min mer än så alls och då tränar vi aktivt och tävlar dressyr på Msv- nivå. Jag rider 2, ibland 3, dressyrpass per vecka och ut 1-2 ggr och han går ute med 3 kompisar i stor hage långa dagar. Inga bekymmer. Att man inte kan ha riktigt LIKA mycket tid till intressen när man har småbarn är ju som det är, men visst går det ändå att hålla i gång.

 

[Calazirya]

Sv: Hästar+barn+sambo+ekonomi=hur går det ihop?

*kl*

Jag blir nästan ilsk när detta med att papporna tar tid på sig att komma in föräldrarollen kommer på tal, att detta används som en ursäkt för att dom inte tar hand om barnet på samma premisser som mamman.

Pappan kan få glida med och anpassa sig under lång tid medan man förutsätter att mamman känner ovillkorlig kärlek och föräldraskap direkt?

Fäder är vuxna människor ( oftast ), det är inte så jäkla svårt att räkna ut att bebisen behöver tas om hand, eller? Det tog längre tid för min sambo exempelvis att "känna sig som en förälder", men att ta hand om ett spädbarn förstod han väl med en gång att man måste göra..

 

[tinissen]

Sv: Hästar+barn+sambo+ekonomi=hur går det ihop?

jag håller med dig!

 

[mino]

Sv: Hästar+barn+sambo+ekonomi=hur går det ihop?

Jag tycker man ofta hör detta att man gör för lite som par, tappar bort varandra som partners etc, och att detta skulle vara huvudorsaken till relationsproblem under småbarnsåren.

Jag tycker nog att det stämmer till viss del, man är så enormt upptagen med allt det praktiska att man glömmer bort förhållandet. Men jag tror att det har att göra med vad förhållandet och kärleken bygger på och hur väl man klarar av att förlora vissa delar hos sin partner. Säg att en stor del i det tidigare livet innan barn bestod av sociala tillställningar och att det var i den kontexten ens partner verkligen kom till sin rätt. Hur klarar förhållandet av att den biten försvinner? Eller att man bäst kommer till sin rätt när man har hittat på mycket tillsammans vilket kanske inte längre är möjligt. Var står man då? Efter ett par tre år när fasen då familjebildandet kanske kändes nytt och någorlunda spännande är över verkar det vanligt att man hamnar i nån sorts lunk där man behöver hitta en ny plattform som inspirerar och ger energi för att inte helt tråka ut varandra.

Så för förhållandets del kan jag verkligen tycka att det är bättre att man (gemensamt, självklart) skiter i allt det där praktiska så mycket det går och i stället jobbar på att behålla och odla de kvaliteter som fanns där en gång. Risken är annars att ens förhållande reduceras till ett sorts, förvisso någorlunda jämlikt, logistikorienterat arbetsläger.

 

[mino]

Sv: Hästar+barn+sambo+ekonomi=hur går det ihop?

Kanske ska förtydliga: jämställdhet är super för att man ska hålla sams och orka. Men det behövs mer för att hålla kärleken och attraktionen levande än att se sin man rulla strumpor.

 

[Macken22]

Sv: Hästar+barn+sambo+ekonomi=hur går det ihop?

*kl*

Jag blir nästan ilsk när detta med att papporna tar tid på sig att komma in föräldrarollen kommer på tal, att detta används som en ursäkt för att dom inte tar hand om barnet på samma premisser som mamman.

Det är inte så att mamman inte släpper in pappan?

Att mamman tycker att barnet bara kan tas om hand på ett sätt, hennes sätt? Och när mannen gör något med barnet så ska mamman dit och tillrättavisa, så leker inte jag så då kan inte du leka så, eller jag brukar byta blöja si och klä på så?

Barn lär sig att mamma gör på ett sätt och pappa på ett annat.

 

[Mabuse]

Sv: Hästar+barn+sambo+ekonomi=hur går det ihop?

Kanske ska förtydliga: jämställdhet är super för att man ska hålla sams och orka. Men det behövs mer för att hålla kärleken och attraktionen levande än att se sin man rulla strumpor.

Inte egentligen.

Detta att vara vuxen och ta sin del av ansvaret för familjen och hemmet är nog den allra viktigaste egenskapen för att hålla kärleken vid liv, tycker jag. Någon sorts grundläggande fysisk attraktion får man väl anta finns där i botten eftersom man blev ihop i första läget, men annars är det ju just detta hur man delar sin vardag som är kittet i relationen, tycker jag.

 

[Sar]

Sv: Hästar+barn+sambo+ekonomi=hur går det ihop?

Det är inte så att mamman inte släpper in pappan?

Att mamman tycker att barnet bara kan tas om hand på ett sätt, hennes sätt? Och när mannen gör något med barnet så ska mamman dit och tillrättavisa, så leker inte jag så då kan inte du leka så, eller jag brukar byta blöja si och klä på så?

Jag är rädd att detta synsätt ytterligare lägger sten på bördan (för mamman). Om nu inte pappan "levererar" så ska man naturligtvis inte skylla på honom (stackars man) utan inte nog med att mamman ska ta huvudansvaret, det är dessutom HENNES fel att han inte levererar. Istället för att ställa samma krav på båda vilket borde vara det naturliga.

Sedan tror jag att många kvinnor ofta har ett försprång i anknytningen då de burit barnet inom sig men det i sig är ju inte ett hinder för pappans anknytning.

Barn lär sig att mamma gör på ett sätt och pappa på ett annat.

Så är det absolut. Våra barn vet dessutom om att mormor och morfar gör på ett tredje sätt och farmor och farfar på ett fjärde... Fungerar lika bra det också (i alla fall om man har barn som inte är speciellt rutinbundna).

 

[Macken22]

Sv: Hästar+barn+sambo+ekonomi=hur går det ihop?

Jag tänte inte specifikt på TS utan i allmänhet.

Kanske är det därför extra viktigt att mannen går in och tar för sig. Jag har själv upptäckt att jag varit lite styrade eftersom jag "vet" hur vårat barn ska tas omhand. Men nuförtiden försöker jag strunta i det. Gubben upptäcker själv att han får ett oerhört grinnigt barn som håller på att dö av hunger ifall han inte ger mat vid den tiden som hon brukar få. Utan han sitter och surfar och tycker att hon är så lugn, till hungern tar över...

Själv gillar jag inte när han går in och rättar mig när jag försöker snickra på huset, så jag brukar försöka tänka på det, så länge det inte är fara för liv så får det vara. Att kläderna inte är färgmatchade när han har lämnat henne hos min mamma, tja, vad gör det? Han hade i alla fall försökt genom att packa ner de förstora stövlarna eftersom han hade hört att hon gillade att hoppa i vattenpölar!

 

[mino]

Sv: Hästar+barn+sambo+ekonomi=hur går det ihop?

Ok, ett förtydligande till.
För en del, mig själv inkluderad, så räcker det inte med att kämpa på gemensamt med hushållet och säcka ihop framför tvn varje kväll för att känna att förhållandet ger nåt. Jag kan förstå att det är oerhört skönt om man upplever att strumprullandet och familjeansvarstagandet är en fond som funkar för förhållandet men så är det inte för alla. Sen att det är nödvändigt och viktigt för att familjen ska fungera är en helt annan sak.

 

[cirkus]

Sv: Hästar+barn+sambo+ekonomi=hur går det ihop?

men annars är det ju just detta hur man delar sin vardag som är kittet i relationen, tycker jag.

Håller så helt med om detta !

Jag undrar lite vad folk menar med att "ta hand om relationen" vad GÖR man då ? Hur GÖR man då ?

 

[Mabuse]

Sv: Hästar+barn+sambo+ekonomi=hur går det ihop?

Ok, ett förtydligande till.
För en del, mig själv inkluderad, så räcker det inte med att kämpa på gemensamt med hushållet och säcka ihop framför tvn varje kväll för att känna att förhållandet ger nåt. Jag kan förstå att det är oerhört skönt om man upplever att strumprullandet och familjeansvarstagandet är en fond som funkar för förhållandet men så är det inte för alla. Sen att det är nödvändigt och viktigt för att familjen ska fungera är en helt annan sak.

Jag tror det kanske beror på vilken situation man är i. Innan vi fick barn hade jag definitivt hållit med dig, hur kul är det med nån som inte vill göra annat än hushållsarbete och se på TV? Men numer är det inte tid till så mycket annat, när barnet har somnat och vi är färdiga med hushållsbestyren har vi ungefär en timme ledigt innan det är dags att gå och lägga sig. Och den enda timmen ledigt per dygn är ingen av oss särskilt roliga eller sociala, ofta häckar vi framför varsin dator/TV-skärm, eller möjligen med näsan i en bok.

Just nu är det häcken full att dra runt ett småbarn och två heltidsjobb+, så den bästa och mest attraktiva partnern är nån som drar sin del av lasset och underlättar så att alltihop går ihop. I ett annat skede av livet hade man haft andra krav i form av energi och påhittighet att hitta på roliga saker på fritiden, t ex. Just nu ger förhållandet möjlighet att kombinera heltidsjobb med familj, och det är gott nog, tycker jag.

 

[Mabuse]

Sv: Hästar+barn+sambo+ekonomi=hur går det ihop?

Håller så helt med om detta !

Jag undrar lite vad folk menar med att "ta hand om relationen" vad GÖR man då ? Hur GÖR man då ?

Jag tänker mig exempelvis att man ger den andre möjlighet att sova ut ibland och ägna sig åt sina intressen ibland, så att den blir en trevligare människa att leva med. Men det kanske inte är det folk menar.

Annars småsaker, som att man faktiskt noterar att den andre tog sig tid att plocka ur diskmaskinen på morgonen, eller plockade undan alla leksakerna medan man nattade. Alltså att se och erkänna det den andre gör, så att ingen part behöver känna att de blir tagna för givet och att ingen ser eller bryr sig om det man faktiskt gör.