Sv: Hästar+barn+sambo+ekonomi=hur går det ihop?
Nja det var väl snarare det att mannen lägger ned så mycket tid på mans-sysslor så han inte kan eller hinner hjälpa till med någon kvinnosyssla. Då är ju frågan hur mycket tid bilen och gräsmattan kräver för vi lagar iaf mat och diskar varje dag och det tar ju tid.
Är man två som bor så är man två som renoverar. Vi har totaltrenoverat vår lägenhet och jag erkänner att min sambo är vassare än mig i vissa avseenden. Men visst finns det saker att göra. Jag har slipat och målat allt som ska slipas och målas. Då tar han barnen och det är ju ett andningshål att bara få vara själv och spela musik som inte bara ska vara den ena förunnat anser jag.
Våra bilar går tillsammans ca 4500 mil per år. Jag har alltid tagit hand om besiktningen och sambon till verkstaden. Detta för att det passar bäst och smidigast med våra jobb. Vi har inte varit tvungen att tjorva till det för att jag inte skulle klara av det. Jag byter däck också ibland, det kostar 200 spänn och tar ungefär lika lång tid som för min sambo
Det är ju så SKÖNT med två personen som tar lika ansvar och jag förstår inte rädslan för det. Kontrollbehov? Att allt inte blir som man planerat eller vad är det? Ibland funderar jag på om det är någon slags viktig identitet man klamrar sig fast vid eller är det känslan av att vara viktig och behövd? Att familjen faktiskt inte klarar sig utan kvinnan?
Nja det var väl snarare det att mannen lägger ned så mycket tid på mans-sysslor så han inte kan eller hinner hjälpa till med någon kvinnosyssla. Då är ju frågan hur mycket tid bilen och gräsmattan kräver för vi lagar iaf mat och diskar varje dag och det tar ju tid.
Är man två som bor så är man två som renoverar. Vi har totaltrenoverat vår lägenhet och jag erkänner att min sambo är vassare än mig i vissa avseenden. Men visst finns det saker att göra. Jag har slipat och målat allt som ska slipas och målas. Då tar han barnen och det är ju ett andningshål att bara få vara själv och spela musik som inte bara ska vara den ena förunnat anser jag.
Våra bilar går tillsammans ca 4500 mil per år. Jag har alltid tagit hand om besiktningen och sambon till verkstaden. Detta för att det passar bäst och smidigast med våra jobb. Vi har inte varit tvungen att tjorva till det för att jag inte skulle klara av det. Jag byter däck också ibland, det kostar 200 spänn och tar ungefär lika lång tid som för min sambo
Det är ju så SKÖNT med två personen som tar lika ansvar och jag förstår inte rädslan för det. Kontrollbehov? Att allt inte blir som man planerat eller vad är det? Ibland funderar jag på om det är någon slags viktig identitet man klamrar sig fast vid eller är det känslan av att vara viktig och behövd? Att familjen faktiskt inte klarar sig utan kvinnan?