Hanhund aggressiv mot sambo vid läggdax

[linnsan]

Det var ju det jag skrev - att hundar morrar åt varandra och att det får konsekvenser från övrig flock och i det här beskriva fallet är sambon övrig flock.

Upplever inte att någon av vare sig de hundar vi haft och har, vilket periodvis varit flockar upp till 12-15 hundar av olika stora raser, eller alla de hundar vi kommit i kontakt med varit sämre på kommunikation eller blivit berövade förmågan att kommunicera pga att de inte får morra åt människan. Då pratar vi bruksraser, försvarsmaktens hundar, skyddshundar, sällskapshundar, jakthundar....

Menar du allvar? Har era hundar som vilat och morrat för att få vara ifred från övriga hundar fått däng av den som är respektlös och stör?

Det där hade jag styrt upp, bums. Hade aldrig någonsin tillåtit att någon av mina hundar går runt och stör andra hundar som tydligt visar att de vill vara ifred och sen låta de ge hunden "däng".

 

[Red_Chili]

Ja förvisso men även om den flyttades fysiskt ska den inte morra. Morrar du åt ev sambo om denna rör dig när du lagt dig? En så argsint sängkompis skulle jag inte dela säng med. Jag skulle kunna knuffa den i sömnen och riskera inte bara en morrning utan ett hugg.

Det är INTE ok att morra åt människa - jag förutsätter nu att hunden inte blev slagen. Hjälper det att morra för att få vara ifred i sängen - vilken plats handlar det om nästa gång?

Morra kan snabbt bli ett hugg och då är det ett farligt läge där MÅNGA direkt säger avliva spec om det skulle vara ett barn med. Det var det inte här och nu men det kan ju vara så en annan gång.

Jag vill inte vänta till det blivit riktigt skarpt läge om det går att undvika/förebygga. Det behöver inte och ska inte innebära våld från föraren men def att hunden förstår att det inte är ok att morra där o då.

Hunden blev kränkt - ja i så fall blev väl sambon också kränkt. Det är ju faktiskt sambons säng eller?

I en flock hundar acc inte övriga att någon morrar om en annan kommer för att också lägga sig. Den som morrar blir uppmärksammad på att det inte är ok. Man makar åt sig helt enkelt eller så blir man bortmotad.

Om jag skulle dela säng med någon människa som vid något tillfälle skulle vara mer närgången än vad som var bekvämt för mig där och då, då hade jag sagt "Nej, sluta, jag vill vara ifred just nu", vilket är exakt vad hunden säger med sitt morr. Vad annat kan den göra? Hittills har jag aldrig hört talas om en hund som kan prata människospråk. Jag har däremot träffat hundar som fått sig rejäla korrigeringar så fort de morrat. De hundarna har varit svåra, de har nämligen lärt sig hoppa över hela varnings-biten, hela "Nej, du, det här är jobbigt" och gått direkt från 0 till 100.

Jag har själv haft en sådan hund, som inte "gick" att läsa av just för att hon skippade morrningar m.m. Som tur var så var det inte i situationer med människor, utan med andra hundar. Efter mycket jobb, där jag tränade på att läsa hennes små signaler och där hon inte pressades in i för jobbiga situationer, då började hon ta till även de små signalerna igen, började morra ibland också och vips blev vardagen SÅ mycket lättare. Då kunde vi också börja jobba för att hon inte skulle uppfatta situationer som för krävande, för att det gick att se mycket tydligare exakt vad hon tyckte om allt.

Utöver det så har jag bott på kennel där det funnits ca 20 hundar i huset. De har bott i grupper mellan 2 och 8 hundar, blandade åldrar och hanar och tikar "huller om buller". De har alltså fått leva ett betydligt mer naturligt flockliv än många andra hundar och ja, det morrades utan tvekan någon gång ibland. Morrningarna respekterades också, ÄVEN om det var en liten fjantig unghund som morrade mot en vuxen gammal hane.

 

[anonym100]

Då hoppar jag in i tråden igen.

Har fått läst en del tänkvärda inlägg och många spekulationer.
Under dagen har jag funderat på hur det hela verkligen startade och kommit fram till följande.
Första gången hunden morrade var nog när hunden och jag låg och sov och det var mörkt och släckt. Sambon kom upp och gick in i rummet med surfplatta igång. Jag vaknade i ett ryck och hunden började morra. Kom ihåg att jag tog tillbaka hunden och höll honom.
För det första tror jag hunden reagerade med rädsla att nån kom in i rummet samt att det såg lite lustigt ut med upplyst surfplatta.
Sen förstärkte jag reaktionen med att hålla honom.
Nu när sambon är på gång upp så vaktar även jag så jag hinner ta hunden, detta märker nog hunden av och reaktionen blir ännu starkare.

Att min sambo skulle vara respektlös och eller elak på något sätt mot hunden, tycker jag verkligen inte.
Ni känner inte min sambo alls utan ni har bara fått en liten ögonblick beskrivet.
Min sambo blir rädd när hunden morrar och är aggressiv, och det kan jag förstå. Sen hur man reagerar av sin rädsla och utrycker dig är olika från person till person.

Om det varit brist i förtroendet mellan dem borde det visat sig i andra situationer också tycker jag.

Tack för det tips jag fått och ert engagemang.
Nu ska jag få bukt på min ohållbara situation som jag tror jag varit delaktig i att starta.

 

[Jadzia]

Varför hunden ska sova i sängen?
Som andra näst jag älskar att ha helavflocken samlad. Men han sover inte hela tiden i sängen, han byter mellan sin bädd och min säng.

Han biter aldrig efter mig, jag får ju hålla honom som situationen är nu och det är bara mot sambon det är riktat.

Har funderat hur det började, lite svårt att komma ihåg bara. Jag tror det började med att min hund låg i sambons del och när han skulle lägga sig så behövde hunden flyttas. Detta gick väl bra till en början, men sen började morrningen. När hunden morrar så blir sambon förbannad. Ja, sen har det eskalerat.
Jag får ta bort hunden och hålla i famnen, dels för att sambon inte ska bli biten och för att hunden inte ska bli skadad.
Just nu hinner han knappt upp för trappan förrän hunden reagerar.

Tycker det funkar bra i övrigt, men hunden är inte så tuff som han verkar. Han är rätt försiktig, kan va lite låg osäker i vissa situationer med ex nya människor. Han blir lite låg om sambon blir arg/irriterad om vovve gör något dumt.

Han är i övrigt en pigg glad hund med mycket energi, en typisk jack russel.

De gånger han visat resursförsvar är om han har ett gott köttben eller som den gången han fick tag på en sork.

Din sambo och hunden har hamnat i krig gällande sängen och det beror på att det inte hanterades rätt första gången hunden visade ovilja att flytta på sig. Där och då handlade det om resursförsvar och nu har det utvecklat sig till att hunden är både stridslysten och osäker. Du understödjer dessutom hunden genom att ta den i famnen. Du är på hundens sida i konflikten.

Eftersom det låst sig så fullständigt mellan hunden och sambon skulle jag se till att varken hund eller sambo behöver ta konflikten. Styr upp hunden innan sambon kommer och lägger sig. Hunden behöver inte vara i sängen alls innan sambon lagt sig, om du inte kan styra hunden. Ett ovillkorligt platskommando håller den på plats i bädden. Bjud sedan in hunden till sängen om du vill. Börjat det gå snett går du in och styr upp det med lydnad. Sambon är bara tyst och gör det han ska medan du styr hunden.

Själv hade jag gått i taket om en hund fått styra på det viset och jag hade vägrat hunden tillträde till sovrummet tills problemet var löst.

 

[Jadzia]

Så sambon blir arg och du måste hålla hunden för att hunden inte ska bli skadad av sambon? Om det stämmer så hade jag utan minsta tvekan kastat ut sambon och tackat hunden för att den var klok nog att morra åt en så otrevlig person.

Men tacka fan för att sambon blir arg. Han kan inte gå och lägga sig utan att riskera att bli biten. Jag hade blivit skogstokig, både på hunden och på personen som envisas med att ha hunden i sängen.

 

[prinsessfeminist]

Håller med dig att det OFTAST är bättre att inte tvinga men det finns som jag sa lägen där situationen gör att det inte är förhandlingsbart. Morra på människor är en sådan situation - för oss.

Instämmer! Nej - det är ju matte/husse som bestämmer. En hund som dummar sig behöver veta att den har någonstans att ta vägen. Dvs ett kommando "gå och lägg dig", "korgen", "plats" eller vad man brukar säga när hunden inte får bete sig som den vill.

Det behöver inte vara hårt, bara en instruktion.

Själv hade jag gått i taket om en hund fått styra på det viset och jag hade vägrat hunden tillträde till sovrummet tills problemet var löst.

Nu när vi fått mer info från ts så verkar det som om allt startade med lite rädsla och försvar. I det läget tror jag hunden blir tryggast av att matte tar över och säger hur saker och ting skall vara.

 

[Jadzia]

Men problemet är inte ställt neutralt, du beskriver en hund som säger "dra åt helvete med dig, karljävel" i stort sett.

Och i en situation som du målat upp, där mannen är hotad av hunden, svartsjuk, etc - tas frågan emot neutralt tänker du dig? Eller ses det som ytterligare en provokation?

(Sen är ju begreppet ledarskap behäftat med rätt så mycket bagage. Jag kan tycka att det är viktigt att ha ett slags ledarrelation med min hund. Men jag pratar aldrig om ledarskap, eftersom det följer så mycket med det ordet. Det finns andra ord, som inte släpar med sig associationer om att trycka ner och dominera. Föräldraroll, tex. Jag vet inte vilket sorts ledarskap du pratar om heller nu, ens.)

Fast det där är associationer som du gör till begreppet. För min del har ledarskap väldigt lite med att dominera och trycka ned att göra. Det handlar snarare om samarbete, att följa, att leda, om förtroende och om relation. Det är också ett begrepp jag gärna använder i mitt arbete och det är nog bara i hundvärlden begreppet fått så dålig klang.

 

[prinsessfeminist]

Fast det där är associationer som du gör till begreppet. För min del har ledarskap väldigt lite med att dominera och trycka ned att göra. Det handlar snarare om samarbete, att följa, att leda, om förtroende och om relation. Det är också ett begrepp jag gärna använder i mitt arbete och det är nog bara i hundvärlden begreppet fått så dålig klang.

Tack! Kunde inte sagt det bättre själv.

@Monstermom - varför drar du sådana slutsatser kring hur jag definierar begreppet? Jag blev uppriktigt sagt förbryllad (och kände mig orättvist tolkad) igår när du tog i som du gjorde. Det hade varit en sak om jag uttryckligen sagt att husse borde banka vettet ur hunden, men ingenstans uttryckte jag det så. Varför blev du så aggressiv - på tal om aggressiv kommunikation?

Om det sedan är som @Jadzia säger, att begreppet ledarskap är så synnerligen negativt i hundvärlden, ja, då är jag bara novis i den världen. Jag arbetar med ledarskap varje dag och ingenting av modernt ledarskap syftar till hårdföra och orättvisa metoder. Varken mot människor eller djur.

Istället bygger ledarskapet på ett förtroende för ledaren, förmåga att följa och där samarbete sker.

 

[Jadzia]

Fast det är alltid bättre (tycker jag ) att tvinga så lite som möjligt! Om möjligheten finns att be hunden ge en plats, istället för att helt sonika stöka undan hunden fysiskt utan att ens konsultera den, då föredrar jag 100 ggr av 100 att be om det. Bland annat just för att jag anser att jag ska kunna köra över hunden hur som helst, i situationer där jag anser det krävs. Jag kommer ju inte be hunden flytta på sig om det kommer en bil emot honom, tex. Men i situationer där vi kan kommunicera och samarbeta om något föredrar jag att lösa det den vägen, jag ser ingen som helst anledning att göra våld på hundens vilja bara för att jag kan.

Med små hundar verkar det också enormt lätt att bara fysiskt hå runt dem hur som helst, utan att ens tänka på det. Det är att göra det enkelt för sig själv och svårt för hunden...

Och här säger jag att det beror helt på typ av hund. Jag ber gärna min äldre schäfer för det är en godmodig typ som sällan passerar några gränser och som är en mjuk kille. Jag skulle däremot inte drömma om att be den yngre schäfern. Där är det inte en fråga utan en befallning för ger man henne lillfingret tar hon hela handen. När det gäller den tredje hunden får jag växla mellan att be och att beordra beroende på vad det gäller.

Dock kan man inte bråka med någon av dem för det går bara överstyr.

 

[linnsan]

Fast, väldigt många som pratar om ledarskap i hundvärlden menar ledarskap baserat på dominans. Inte på att man ska vara rättvis och respektfull mot hunden. Inte för att det inte finns ledarskap, utan för att det är ett begrepp som faktiskt är väldigt negativt laddat med hård hantering där hunden ska lyssna och därmed basta.

 

[prinsessfeminist]

Fast, väldigt många som pratar om ledarskap i hundvärlden menar ledarskap baserat på dominans. Inte på att man ska vara rättvis och respektfull mot hunden. Inte för att det inte finns ledarskap, utan för att det är ett begrepp som faktiskt är väldigt negativt laddat med hård hantering där hunden ska lyssna och därmed basta.

Vem/vilka? Jag trodde allt det där negativa försvann i samband med Anders Hallgren och IMMI etc i början på 90-talet?

Kanske är det snarare så att vi inte gillar ordet ledarskap eftersom det betyder att en tar ansvar för ledningen?

 

[linnsan]

Och här säger jag att det beror helt på typ av hund. Jag ber gärna min äldre schäfer för det är en godmodig typ som sällan passerar några gränser och som är en mjuk kille. Jag skulle däremot inte drömma om att be den yngre schäfern. Där är det inte en fråga utan en befallning för ger man henne lillfingret tar hon hela handen. När det gäller den tredje hunden får jag växla mellan att be och att beordra beroende på vad det gäller.

Dock kan man inte bråka med någon av dem för det går bara överstyr.

Fast om hunden lärt sig att det finns vinst i sagt ord så behöver man ju väldigt sällan beordra anser jag. Sen är det skillnad på att beordra en hund som latar sig och en hund som är osäker.

 

[linnsan]

Vem/vilka? Jag trodde allt det där negativa försvann i samband med Anders Hallgren och IMMI etc i början på 90-talet?

Cesar Millans tv-program är ju väldigt populärt även i sverige i vissa kretsar. Och jag känner samt känner till folk som tycker att hunden ska veta sin plats. Inte får morra för att visa obehag för det anses vara aggression osv. Speciellt vanligt verkar det vara bland svenssons som har hund, eller för all del svenssons som inte har hund.

 

[prinsessfeminist]

Cesar Millans tv-program är ju väldigt populärt även i sverige i vissa kretsar. Och jag känner samt känner till folk som tycker att hunden ska veta sin plats. Inte får morra för att visa obehag för det anses vara aggression osv. Speciellt vanligt verkar det vara bland svenssons som har hund, eller för all del svenssons som inte har hund.

Jaha? Så när jag delar med mig av mina reflektioner i den här tråden så tänker du att jag är en "svensson som inte har hund"?

Jag tycker att även du överdrev och tolkade mina inlägg på ett märkligt sätt.

 

[Jadzia]

Menar du allvar? Har era hundar

Fast om hunden lärt sig att det finns vinst i sagt ord så behöver man ju väldigt sällan beordra anser jag. Sen är det skillnad på att beordra en hund som latar sig och en hund som är osäker.

Fast om hunden lärt sig att det finns vinst i sagt ord så behöver man ju väldigt sällan beordra anser jag. Sen är det skillnad på att beordra en hund som latar sig och en hund som är osäker.

Fast vinst och vinst....jovisst får hundarna vinst i att flytta sig när jag kommer gående bärande på något. Då slipper de att jag går på dem. Men fortfarande behöver den yngre beordras i mångt och mycket då hon finner så många saker självbelönande att jag skulle behöva köra jackpot-belöningar hela tiden i vardagen för att få någon effekt.

 

[Monstermom]

Tack! Kunde inte sagt det bättre själv.

@Monstermom - varför drar du sådana slutsatser kring hur jag definierar begreppet? Jag blev uppriktigt sagt förbryllad (och kände mig orättvist tolkad) igår när du tog i som du gjorde. Det hade varit en sak om jag uttryckligen sagt att husse borde banka vettet ur hunden, men ingenstans uttryckte jag det så. Varför blev du så aggressiv - på tal om aggressiv kommunikation?

Om det sedan är som @Jadzia säger, att begreppet ledarskap är så synnerligen negativt i hundvärlden, ja, då är jag bara novis i den världen. Jag arbetar med ledarskap varje dag och ingenting av modernt ledarskap syftar till hårdföra och orättvisa metoder. Varken mot människor eller djur.

Istället bygger ledarskapet på ett förtroende för ledaren, förmåga att följa och där samarbete sker.

Nu blir det kvickt det här, och till @Jadzia också, för jag spelar ulvspel och vi är nära dl, så: Jag avsåg inte att vara aggressiv i tonen igår, ledsen om det lät så! Däremot står jag fast vid vad jag skrev, jag tycker det är skadligt att blanda in ledarskap när man pratar om hundar och definitivt när man pratar om problem med hundar. Och nej, det är inte för att jag lägger in "mina associationer" utan för att det finns en jättestor risk att den man pratar med har just sina associationer - och de är sällan något jag skulle vilja bidra till att dra in i situationen. Ni kan tycka att ledarskap är ett jättebra ord, men jag tycker helt enkelt inte att man kan blunda för de väldigt starka, väldigt spridda associationerna det för med sig hos väldigt många människor.

 

[prinsessfeminist]

Nu blir det kvickt det här, och till @Jadzia också, för jag spelar ulvspel och vi är nära dl, så: Jag avsåg inte att vara aggressiv i tonen igår, ledsen om det lät så! Däremot står jag fast vid vad jag skrev, jag tycker det är skadligt att blanda in ledarskap när man pratar om hundar och definitivt när man pratar om problem med hundar. Och nej, det är inte för att jag lägger in "mina associationer" utan för att det finns en jättestor risk att den man pratar med har just sina associationer - och de är sällan något jag skulle vilja bidra till att dra in i situationen. Ni kan tycka att ledarskap är ett jättebra ord, men jag tycker helt enkelt inte att man kan blunda för de väldigt starka, väldigt spridda associationerna det för med sig hos väldigt många människor.

Jag är beredd att ta den risken, i synnerhet på ett forum där vi vet att de flesta av oss är hundkunniga och mer än medelmåttan intresserade av våra jyckar.

Jag ser ingen poäng i att undvika begrepp för att de kan missförstås. Snarare är det väl positivt om man i så fall undrar och ber att få mer information om vad personen lägger in i begreppet.

Vi styr och ställer en himla massa över våra djur; både hästar och hundar - och för mig är det obegripligt om vi inte också talade om det ansvar det innebär att ha ett fungerande ledarskap över 600 kg häst eller 5-60 kg hund?

Jag ser mig som flockledare med mina hundar. Det innebär verkligen inte att jag har disciplin på dem i alla lägen, men nog är det jag som bestämmer reglerna alltid.

Jag uppskattar att du skriver att du inte menade att låta aggressiv. Då vet jag att jag tog illa upp i onödan. Jag tyckte dock att jag var mer nyanserad än vad det "lät" på dig i din respons.

 

[pernilla_s]

Jag accepterar morrgruffningar om hunden känner sig trängd till exempel av dottern, och att hunden flyttar sig sen. Ingen hund flyttar på en människa här. En regelrätt morrning i slag att jag vill flyga på dig har aldrig skett emot en människa här. Jag skulle inte acceptera det då jag ej kan begära att barnen ska veta hur de ska bete sig i det läget.

Hade en hund morrat i sängen hade hunden ögonabums åkt ur sängen. Jag och min sambo och barn går före hundarna gällande resurser.

Min sambo hade också kunnat utrycka sig oerhört olämpligt. Jag hade jätte svårt för att acceptera det i början, men a jag har lärt mig han låter mer än vad han bits, han kanske låter men det händer inget. Det har mina hundar lärt sig. Så länge man ytrycker sig plumpt så får det vara så. Det är en sak att säga saker på ilskan och att göra saker.

 

[Tora]

Om det verkligen bara är en isolerad händelse så känns det som om det enklaste helt enkelt är att låta bli att hamna i den situationen.
Dvs sambon får helt enkelt sova på golvet eller soffan.

För att vara lite seriös så får hunden kanske sova i en egen bädd precis bredvid sängen.

Min förra hund var världens snällaste och lydigaste hund. Kunde alltid gå lös överallt.

Det var bara en sak han inte gillade och det var om någon rörde honom med fötterna. Då morrade han.

Vad jag vet så har det aldrig hänt något som kunde ha gjort honom så avigt inställd mot folks fötter.

Men vi löste det helt enkelt genom att låta bli att röra honom med fötterna. Han visade så tydligt att han ogillade det så vi respekterade det och lät bli att röra honom med fötterna.

Alternativet hade varit att tvinga igenom fotberörning men jag ser faktiskt inte vad det skulle gjort för nytta.

Så ibland kanske lösningen helt enkelt är att låta bli att hamna i just den jobbiga situationen.

 

[linnsan]

Jaha? Så när jag delar med mig av mina reflektioner i den här tråden så tänker du att jag är en "svensson som inte har hund"?

Jag tycker att även du överdrev och tolkade mina inlägg på ett märkligt sätt.

Nej. Förstår inte var du fick det ifrån?

Det finns dock alldeles säkert folk som läser det och tror att det är med dominans och hårdhet de ska styra hunden. Jag skrev att de flesta som tycker om Cesar är svenssons, med hund och utan. Alltså inte människor som läst särskilt mycket om hundar och hundträning utan har hund för att ha hund. Helt enkelt.

Vet inte hur många jag mött som sschh:at mot hunden utan att veta vad de håller på med. Helst ska man stirra och peka samtidigt..