Sv: Grisägare, se hit!
Jag såg en film om hur det gick till på ett slakteri, och det var minst sagt
fruktansvärt! Då visste man ju i och för sig inte hur de hade haft det innan, men det spelar egentligen ingen roll, för denna fruktansvärda stress och för att inte tala om lidandet djuren utsätts för, gör att det inte spelar nån roll hur de har haft det innan. Det är ändå så hemskt att de får dö på ett sånt groteskt vis.
Här bara måste jag lägga mig i.
Jag studerar till livsmedelsingenjör och i vår utbildning ingår det att besöka slakterier för att få kunskap om hur kötthanteringen ser ut. Jag har varit både på ett större slakteri där man slaktat ko, gris, häst, får mm. samt ett hönsslakteri.
Djuren utsätts INTE för detta lidande som folk generellt påstår! En av de stora orsakerna, förutom djurskyddsbiten, är faktiskt
pengar. Just precis, pengar.
Först vill jag beskriva vad som händer vid stress;
Djurets muskler förbrukar den energi som finns. Detta innebär en mjölksyrabildning som ger köttet lågt pH och ger ett torrt, värdelöst kött som inget slakteri skulle få mycket pengar för.
Djuret bör alltså vara så lugnt och avslappnat och utvilat som möjligt innan slakt för att det ska bli ett bra kött.
Detta innebär att man, speciellt de senaste årtiondena, har arbetat hårt på att ta fram bra metoder inför avlivningen av slaktdjur.
Grisar, tex, avlivas oftast idag efter det att de sövts. Man har en hissanordning där grisarna får gå in gruppvis vilket främjar lugnet då de är flockdjur. I dessa sövs de med koldioxid. De somnar, sedan avlivas de.
På våra studiebesök fick vi träffa djuren. Grisarna stod i relativt tajta utrymmen som var rena och med tillräckligt utrymme för att fritt kunna röra på sig. De får vara uppstallade på detta vis högst 24 timmar. De hade kedjor och bollar att leka med, vilket de också gjorde under mycket stoj och grymtande. De var som små fåniga hundvalpar och hade dragkamp. Så fort vi kom in i lokalen vaknade de till, ville 'prata' med oss och var både lugna och nyfikna. Rena var de också.
Korna stod också i tajta bås, men var och en för sig för att minimera skador. De stod och dåsade, ville också gärna hälsa och jag stod en stund och kliade en ko i pannan. Helmysig och vänlig.
Efter besök på slakteri kan jag inte längre ha samma skeptiska bild som förr. Med kunskap i hur kött framställs (nej, muskler är iten kött, de måste genomgå en enzymatisk process först, som inte kan gå till på rätt sätt om ett djurs muskler använt för mycket energi) kan jag inte heller se att slakterier skulle vinna på att sköta slaktdjuren dåligt.