Gråter du?

[cambodia]

Jag gråter en del. Ofta pga hormoner som tycker att de vill ha en stor plats i mitt liv. Men jag kan också gråta när jag tänker på någon av mina hästar som inte finns kvar, eller om jag ser något sorgligt på film tex.
Eller när jag är eländig och hittar på saker i mitt huvud
Förr grät jag nog mer, också när jag var typ arg. Det var inte så kul, men nu blir jag mest bara arg

Kan gråta av stress också. Ibland kan det bli lite pinsamt när det lixom blir för mycket och tårarna bara kommer, när man är på fel plats. Som typ jobbet.
Men har fina kollegor så det har gått bra det med.

Kan gråta ibland när jag blir osams med barnet. Men tänker att han kan också behöva se att vuxna också gråter.

 

[Palermo]

”Brister ut i gråt” är inte en beskrivning som passar. Men stillsamt fälla tårar händer när jag får något till mig som berör. Både ytligt och djupare, och både positivt och mer negativt. Men det är liksom ingen våldsam reaktion. När djuren man arbetat och bott tillsammans med under många år dör eller måste få dö. Kan fälla tårar till böcker, filmer och serier om de är tillräckligt ”nära” och kunnat skapa en bra närvaro för publiken. Och på konsert har det hänt, när de som skapar innehållet får till något alldeles extra lite oväntat.

Nej, uttrycket "brister ut i gråt" gör att jag tänker att jag aldrig gråter. Att något händer, och jag börjar storgråta genast - det minns jag inte när det hände sist. Inte ens vid dödsbud.

Däremot händer det allt då och då att jag fäller en tår i olika sammanhang. Senast häromdagen då jag hörde en sång som är förknippad med min barndom och min familj. Just "fäller en tår" gör jag nog oftast för att jag är rörd på något vis.

Som ung grät jag som uttryck för många känslor, bland annat ilska. Det har TACK OCH LOV vuxit bort. Gråta på förhandlingar tex, är ju helt värdelöst.

 

[clusia]

Jag gråter typ jämt känns det som. När jag är arg, ledsen, rörd, glad osv. Men i verkligheten är det nog i snitt en gång i månaden oftast för att jag är ledsen eller frustrerad.

 

[monster1]

Av "anledning" började jag fundera på saken. Hur ofta brister du som vuxen ut i gråt?
Ibland? En gång per år? En gång i veckan? Aldrig? Krävs det en anledning?

Jag är själv ganska hormonbenägen och brukar känna igen när just de känslorna kommer, och varifrån de kommer... jag kan också leva mig in i böcker och sniffla åt det. Jag är även emotionell runt mina djur och kan få "efterchock" vid trauma, men gråter sällan vid smärta. Gråter inte när jag är arg heller, men jag har flera vänner som gör det.

Jag gråter nog rätt ofta ett par gånger i månaden minst i perioder. Med åldern har jag en tendens att bli rörd över saker med. När jag var ung tom när jag var barn grät jag aldrig över saker som händer filmer eller så eller när något var extra fint (men hade lätt för att gråta i övrigt väldigt lätt), nu blir jag lätt tårögd eller börjar gråta om någon på film gråter.

Nu för tiden har jag ju lärt mig att det är bra att gråta om man mår dåligt eftersom det frigör en massa lugnande hormoner, så det finns ingen anledning att hålla tillbaka det om det nu inte är så att omständigheterna kräver att man gör det (typ befinner sig ute bland folk och inte hemma i sin bostad där man får vara ifred).

 

[Sharpless]

Vad menas med gråta egentligen? Det händer absolut att tårar börjar rinna hos mig, främst när det gäller "externa" känslor, som böcker, filmer och liknande. Sällan det händer för "interna" känslor, dvs sådant som gäller just mig, av någon anledning. Däremot känns det till och från just nu som om jag skulle behöva få ut saker, men att det sitter någon spärr där.

 

[Lager]

Jag är inpiskad hemifrån med att man aldrig gråter inför andra människor. Möjligen lite försynt på begravning. Aldrig tappa ansiktet annars.

Så jag har svårt för att gråta, kan bli berörd av musik, filmer och konst och gråta av det men inte inför andra om jag inte tappar konceptet helt. Det du får med dig från barndomen är svårt att lära bort.

 

[Enya]

För att återgå till tråden. Jag kan gråta till djurfilmer/djur. Jag minns när jag såg den där filmen om den japanska hunden som väntade vid tågstationen. Jag såg inte hela filmen utan klipp då jag surfade mellan kanaler när det blev reklam. Men herregud, jag har aldrig bölat som jag gjorde då! Jag tänker inte sätta mig ned för att se på hela den filmen, det skulle förstöra mig

Jag är en av de som tycker att det inte känns "skönt" att släppa ut allt, det tillför mig inget särskilt utan känns mest jobbigt. Är jag på riktigt ledsen så kan jag visserligen börja gråta, men jag vet inte om det känns skönare efteråt av det.
Enda gången skulle väl vara vid tillfällen där man "ska" gråta, som vid begravningar etc, men inte för mig personligen så att säga.
Att gråta känns alltså mest jobbigt för mig, så jag undviker det helst om jag kan.

Fast nu kom jag på att jag har ett par gånger blivit tårögd av klipp på youtube där man ser hur människor hjälper varandra, typ hjälte klipp. Där blir det väl en mera positiv känsla

Den filmen är hemsk, HEMSK!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag har gråtit mängder båda gånger jag sett den, fy farao vad hemsk den är och vad ont det gör att se den! Jag kommer ALDRIG att se om den, klarar inte det, det är en film som typ sliter ut hjärtat ur en, så känns det, full av sorg.

 

[alazzi]

För att återgå till tråden. Jag kan gråta till djurfilmer/djur. Jag minns när jag såg den där filmen om den japanska hunden som väntade vid tågstationen. Jag såg inte hela filmen utan klipp då jag surfade mellan kanaler när det blev reklam. Men herregud, jag har aldrig bölat som jag gjorde då! Jag tänker inte sätta mig ned för att se på hela den filmen, det skulle förstöra mig

Jag är en av de som tycker att det inte känns "skönt" att släppa ut allt, det tillför mig inget särskilt utan känns mest jobbigt. Är jag på riktigt ledsen så kan jag visserligen börja gråta, men jag vet inte om det känns skönare efteråt av det.
Enda gången skulle väl vara vid tillfällen där man "ska" gråta, som vid begravningar etc, men inte för mig personligen så att säga.
Att gråta känns alltså mest jobbigt för mig, så jag undviker det helst om jag kan.

Fast nu kom jag på att jag har ett par gånger blivit tårögd av klipp på youtube där man ser hur människor hjälper varandra, typ hjälte klipp. Där blir det väl en mera positiv känsla

Den filmen var så sorglig. Då grät jag också.

 

[alazzi]

Grät senast på jobbet när chefen skällde ut mig för en skitsak. Då kände jag mig felaktigt behandlad. Har mest gråtit när älskade djur gått bort.

 

[Sasse]

Jag gråter säkert varje vecka nuförtiden, för att jag har ångest, är ledsen, frustrerad, arg eller bara för att jag vill. Det är ofta med känslor inblandat, men jag tycker det är rätt skönt att gråta av mig och gråter på "beställning" emellanåt. I bättre perioder kan jag gå någon månad utan att gråta, men förr eller senare kommer kroppen säga ifrån och jag börjar gråta utan anledning. Det känns som att min kropp mår bra av att lätta på trycket regelbundet.

Jag kan även gråta när jag blir berörd av t.ex. filmer, böcker eller när jag känner empati för andra.

Däremot har jag väldigt svårt att gråta inför andra, även på begravningar, vilket gör att jag upplevs som känslokall. Men jag är restriktiv med att visa andra känslor också, allt sker i ensamhet, där jag är som tryggast.

 

[Asko]

Den filmen är hemsk, HEMSK!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag har gråtit mängder båda gånger jag sett den, fy farao vad hemsk den är och vad ont det gör att se den! Jag kommer ALDRIG att se om den, klarar inte det, det är en film som typ sliter ut hjärtat ur en, så känns det, full av sorg.

Den filmen var så sorglig. Då grät jag också.

Ja herregud, behöver man få gråta ut så vet jag exakt vad jag skulle tipsa om

 

[Sel]

Ja herregud, behöver man få gråta ut så vet jag exakt vad jag skulle tipsa om

Hachiko, den är gräslig!
Det finns också en japansk film om en shiba som heter A tale of Mari and three puppies, där kom jag inte längre än till öppningsscenen.

 

[Asko]

Hachiko, den är gräslig!
Det finns också en japansk film om en shiba som heter A tale of Mari and three puppies, där kom jag inte längre än till öppningsscenen.

Den är så bra (på att spela på känslorna) att folk kallar den hemsk och gräslig, vilket är rätt imponerande

Jag är vaksam inför att titta på japanska filmer, de är för duktiga på sånt

 

[Asko]

Hachiko, den är gräslig!
Det finns också en japansk film om en shiba som heter A tale of Mari and three puppies, där kom jag inte längre än till öppningsscenen.

Ah sökte nu och den jag tittade på var den amerikanska versionen (Hachi: a dog's tale). Men läste att det japanska originalet var ännu sorgligare, glöm att jag tänker kolla på den!

 

[Rugge]

Just nu massor
I februari 2024 dog min svärfar.
I april 2024 dog min älskade mamma
Veckan efter fick min pappa hjärtstopp, men lyckades återupplivas och fick pacemaker.

Jag har gråtit enormt mycket senaste tiden, men känner mig just nu nästan känslomässigt utbränd för det har hänt så mycket.
Går till psykolog för jag reder inte ut det

 

[Enya]

Den är så bra (på att spela på känslorna) att folk kallar den hemsk och gräslig, vilket är rätt imponerande

Jag är vaksam inför att titta på japanska filmer, de är för duktiga på sånt

Jag är en sådan, att om en människa i en film eller serie dör så ja jo, det är väl sorgligt då, men om ett djur dör.... Så jag skulle till och med kunna kalla den för skräckfilm just hur den sliter i ens känslor sådär, det går inte att värja sig alls! Jag kan inte ens säga om filmen är bra eller dålig eller om skådespelarna gjorde den rättvisa- det har jag egentligen ingen aning om, det enda mitt hjärta brydde sig om var den där lilla hunden som var så ensam och sörjde.

 

[lingonben]

Jag är lättgråten och det har bara blivit mer med åldern, så jag gråter säkert nån eller några gånger per vecka. Förr grät jag enbart när jag var ledsen/arg/frustrerad men nu gråter jag även av trötthet, glädje eller när jag blir berörd av något. Lite genant när avkommorna visar tiktok med söta djur eller folk som övervinner svårigheter och jag bara

 

[MJLee]

Jag hatar att gråta, absolut avskyr det. För mig är det ett nederlag att jag inte har kontroll över mig själv. 2023 var något av ett rekordår, jag tror jag grät tre gånger.

Kan få en klump i bröstet ibland men inget mer. Av någon för mig helt okänd anledning blir det klump i bröstet av en otroligt cheesy c&w låt

 

[alazzi]

Jag hatar att gråta, absolut avskyr det. För mig är det ett nederlag att jag inte har kontroll över mig själv. 2023 var något av ett rekordår, jag tror jag grät tre gånger.

Kan få en klump i bröstet ibland men inget mer. Av någon för mig helt okänd anledning blir det klump i bröstet av en otroligt cheesy c&w låt

Ja, Country & Western låtar kan jag också få tårar i ögonen av.

 

[Lilla]

Jag gråter jämt. När jag är besviken, ledsen, arg, frustrerad etc men jag gråter också om någon gör någonting fint för mig eller jag blir överraskat glad.

Jag gråter till filmer, serier etc.

Hopplös!

+ 1 på den. Exakt så!