Gifted children, intelligenta barn

[Inte_Ung]

Insåg att någon skrev innan att då borde hon vara pigg när hon kommer hem ich kan läsa då. Hon är helt slut efter en dag i skolan. Bråk med läraren, med andra elever (framförallt ett par killar som mobbar henne),

Hon måste därifrån.
Och så måste hon träna på det sociala samspelet.
Det är t.ex. ohövligt att ägna sig åt att glänsa, det är bra att lära sig för att sedan kunna ta sig runt i livet.
Vi satsade på att träna det som var svårt, det lätta gick ju av sig själv så att säga.
En årskurs i mellanstadiet hoppades över och sedan så blev det Kunskapsskolan där alla arbeta i sin egen takt.
Efter ett högstatus-gymnasium är det nu studier på universitet och massor av andra aktiviteter så det har gått bra, mycket bra.

Inga Internatskolor.

 

[ako]

Som jag skrev innan: självklart ska hon få utvecklas och få stimulans, men låt henne få bli en hel människa såtillvida att inte bara fokusera på hennes särbegåvning, utan hjälp henne med sociala sammanhang, ta Aspergern på lika stort allvar som intelligensen och försök om möjligt att hitta saker hon tycker är roliga där du inte alltid är med! De flesta barn vidgar ju sitt sociala liv genom att umgås med kompisar och kanske även kompisarnas familjer.
Bra att det känns bra att hon får börja sexan, men tänk på att hon är mycket, mycket mindre och heller tydligen inte så socialt kompetent. Hon kommer behöva stöd på det planet tror jag.
Lycka till!

 

[Saija]

Som jag skrev innan: självklart ska hon få utvecklas och få stimulans, men låt henne få bli en hel människa såtillvida att inte bara fokusera på hennes särbegåvning, utan hjälp henne med sociala sammanhang, ta Aspergern på lika stort allvar som intelligensen och försök om möjligt att hitta saker hon tycker är roliga där du inte alltid är med! De flesta barn vidgar ju sitt sociala liv genom att umgås med kompisar och kanske även kompisarnas familjer.
Bra att det känns bra att hon får börja sexan, men tänk på att hon är mycket, mycket mindre och heller tydligen inte så socialt kompetent. Hon kommer behöva stöd på det planet tror jag.
Lycka till!

Här tror jag att @ako har en väldigt viktig poäng! Det kanske går bra för henne nu i sexan både att lära och umgås, men risken är väldigt stor att hon sen i sjuan kommer att få det riktigt jobbigt. 2 års skillnad i den åldern är milsvid och hon och de andra tjejerna kommer att befinna sig på helt olika planeter utvecklingsmässigt. Jag tror att risken är gigantisk att hon kommer att börja må dåligt socialt då eftersom hon kommer inte att begripa varför de andra tjejerna uppför sig som de gör.

 

[Petruska]

Här tror jag att @ako har en väldigt viktig poäng! Det kanske går bra för henne nu i sexan både att lära och umgås, men risken är väldigt stor att hon sen i sjuan kommer att få det riktigt jobbigt. 2 års skillnad i den åldern är milsvid och hon och de andra tjejerna kommer att befinna sig på helt olika planeter utvecklingsmässigt. Jag tror att risken är gigantisk att hon kommer att börja må dåligt socialt då eftersom hon kommer inte att begripa varför de andra tjejerna uppför sig som de gör.

Av egen erfarenhet är jag dessutom benägen att tro att hennes leda i skolan i alla fall delvis kan bero på att hon inte ser och är del av alla de intrikata, viktiga och intressanta sociala spel som pågår hela tiden.

Det är inget fel med svårare uppgifter, men det löser inte det problemet.

Om hon dessutom umgås med sin mamma all ledig tid, så sker ju mycket socialt som hon missar.

 

[Praeterea]

Jag håller med dem som tidigare sagt att det är viktigt att träna på det sociala. Jag är inte högbegåvad, men har lätt att lära och tyckte skolan var relativt enkel kunskapsmässigt. Men jag hade noll koll på vad som gällde socialt och måste än idag påminna mig själv om att träda in i den sociala rollen i vissa situationer, för det kommer definitivt inte naturligt.

Sen vill jag också betona vikten av att uppmuntra aktiviteter som inte är prestationsinriktade, där resultatet inte är det viktiga. Jag har alltid mätt mitt värde mina prestationer och mina resultat, med följden att motgångar setts som misslyckanden och en ofta obefogat stor oro att pröva på något som jag inte vet om jag kommer att kunna behärska. Bara att göra något kreativt och försöka njuta av skapandet utan att titta kritiskt på resultatet är fortfarande en utmaning.

 

[Golden_Heart]

Samtidigt har skolan en skyldighet att möta upp varje barn på den nivån där de är. Det är bra för lärare att behöva kunna utmanas och tänka till, så att de inte kör samma stenciler i 30 år eller liknande.
Till TS, har du inte funderat på att försöka hitta uppgifter då till henne som hon kan göra extra hemma, om inte hennes årskurs förser henne med rätt material. Typ göra egna matematikhäften osv.
Har själv en dotter som om hon skulle rida på de svenska ridskolorna skulle behöva hoppa upp några grupper just för att hon redan idag klarar hoppa ca 50 cm, klarar låga terränghinder och klarar utan problem att rida i skogen. Hon skulle ha varit högre upp men åkte av lite i förra sommaren under våran ridsemester hos hennes morfar och blev lite rädd. Idag rider hon bara hos sin morfar och har andra aktiviteter hemma som konståkning och musiken. Hon är oerhört musikalisk. Hon kan höra en sång 3-5 gånger och sedan kan hon den oavsett språk.

 

[Silkisif]

Jag pluggar teknisk fysik på KTH och har sett några underbarn. Vissa är "vrak", andra är som vilken annan människa som helst.

Min ena vän är extremt högpresterande och har försökt ta sitt liv flera gånger bara i år. Just nu ligger hen inlagd, jag tror hen gjort det större delen av året. Den här personen har haft bristfälligt stöd hemma och med fokus på prestation i allt genom livet. Hen jämför sig med alla andra och är otroligt snabb på att döma andras beteende och intelligens, dömer friskt andra som inte "uppskattar" sin intelligens. Personen har några vänner men det går liksom inte att bli riktig vän med personen. Man kan inte komma åt henom, man kan prata om mycket personligt men det slutar i att hen konstaterar att jag (eller någon annan) är knäpp som inte satsar mer på prestation, inte vill doktorera och att jag "inte har några ambitioner eller mål i livet". Familj, kärlek och glädje räknas inte. Glädje fås för övrigt enbart från prestation.

Jag säger som flera andra, lägg fokus på det sociala!! Lär dottern att allt inte är roligt och att det faktiskt kan gå en hel dag utan att man måste lära sig något i skolan. Lär dottern att det som examineras i skolan är prio 1, när hon är klar med det och kan allt (inte bara fraktalerna och det andra roliga) väl så får hon göra vad hon tycker är roligt. Om dottern lär sig att det som studeras i skolan är prio 1 kommer hon också få betydligt bättre studieteknik eftersom hon lär sig att prioritera.

Och jobba på det sociala. Det är inte ok att briljera inför klassen, det är ok att alltid svara rätt och det är ok att ställa knepiga frågor till läraren i pausen men det är inte ok att ta upp andras lektionstid för att man själv har tråkigt.

Jag tror inte din dotter får en lättare tillvaro och ett enklare vuxenliv för att du byter skola, jag tror hon får det bättre om hon först lär sig att vara en av alla andra och sen själv kunna se var hon kan blomma ut och inte. Att vara en av alla andra innebär inte att man inte har möjlighet att utvecklas mer än de andra.

 

[Mabuse]

Jag pluggar teknisk fysik på KTH och har sett några underbarn. Vissa är "vrak", andra är som vilken annan människa som helst.

Min ena vän är extremt högpresterande och har försökt ta sitt liv flera gånger bara i år. Just nu ligger hen inlagd, jag tror hen gjort det större delen av året. Den här personen har haft bristfälligt stöd hemma och med fokus på prestation i allt genom livet. Hen jämför sig med alla andra och är otroligt snabb på att döma andras beteende och intelligens, dömer friskt andra som inte "uppskattar" sin intelligens. Personen har några vänner men det går liksom inte att bli riktig vän med personen. Man kan inte komma åt henom, man kan prata om mycket personligt men det slutar i att hen konstaterar att jag (eller någon annan) är knäpp som inte satsar mer på prestation, inte vill doktorera och att jag "inte har några ambitioner eller mål i livet". Familj, kärlek och glädje räknas inte. Glädje fås för övrigt enbart från prestation.

Jag säger som flera andra, lägg fokus på det sociala!! Lär dottern att allt inte är roligt och att det faktiskt kan gå en hel dag utan att man måste lära sig något i skolan. Lär dottern att det som examineras i skolan är prio 1, när hon är klar med det och kan allt (inte bara fraktalerna och det andra roliga) väl så får hon göra vad hon tycker är roligt. Om dottern lär sig att det som studeras i skolan är prio 1 kommer hon också få betydligt bättre studieteknik eftersom hon lär sig att prioritera.

Och jobba på det sociala. Det är inte ok att briljera inför klassen, det är ok att alltid svara rätt och det är ok att ställa knepiga frågor till läraren i pausen men det är inte ok att ta upp andras lektionstid för att man själv har tråkigt.

Jag tror inte din dotter får en lättare tillvaro och ett enklare vuxenliv för att du byter skola, jag tror hon får det bättre om hon först lär sig att vara en av alla andra och sen själv kunna se var hon kan blomma ut och inte. Att vara en av alla andra innebär inte att man inte har möjlighet att utvecklas mer än de andra.

Fast när det gäller din kompis - han kanske borde skaffa sig andra vänner, som vill satsa på yrkeslivet och doktorera? Finns ju massor av människor som gör det, så det låter lite som fel person i fel umgänge. Sen är det förstås lite klumpigt och naivt att säga till folk att de är dumma för att de inte har ambitioner, så där är förstås något han borde jobba med, att inte säga allt han tänker.

 

[Silkisif]

Fast när det gäller din kompis - han kanske borde skaffa sig andra vänner, som vill satsa på yrkeslivet och doktorera? Finns ju massor av människor som gör det, så det låter lite som fel person i fel umgänge. Sen är det förstås lite klumpigt och naivt att säga till folk att de är dumma för att de inte har ambitioner, så där är förstås något han borde jobba med, att inte säga allt han tänker.

För det första, ursäkta mig?! Jag har någonstans skrivit att jag, eller de andra hen dömer inte satsar på yrkeslivet?! Att inte doktorera ser jag inte som att inte satsa. Vi pluggar teknisk fysik, det är så satsande det kan bli med vetenskap som grund. Jag ser bara inte varför jag ska sitta och lösa bessel på fritiden. Jag tycker inte att matte är skönhet, etc etc.

Rent krasst så vill ingen vara vän med henom, hen är för kategorisk och för självcentrerad. Hen kan inte föra sig bland andra, oavsett de andras sociala kompetens eller vetenskapliga intressen. Tyvärr.

 

[Mabuse]

För det första, ursäkta mig?! Jag har någonstans skrivit att jag, eller de andra hen dömer inte satsar på yrkeslivet?! Att inte doktorera ser jag inte som att inte satsa. Vi pluggar teknisk fysik, det är så satsande det kan bli med vetenskap som grund. Jag ser bara inte varför jag ska sitta och lösa bessel på fritiden. Jag tycker inte att matte är skönhet, etc etc.

Rent krasst så vill ingen vara vän med henom, hen är för kategorisk och för självcentrerad. Hen kan inte föra sig bland andra, oavsett de andras sociala kompetens eller vetenskapliga intressen. Tyvärr.

Nej, då har ni väl olika intressen? Helt säkert finns det fler än han som vill doktorera, det är ju verkligen inte ovanligt i naturvetenskapliga ämnen? Min poäng är att han kanske borde hänga med de andra som kommer doktorera, för det finns garanterat såna studenter också hos er. Och det är väl inte helt ovanligt att om man verkligen gillar ett ämne och har längtat till högskolan, så kan man bli lite frustrerad och besviken när man inser att de flesta medstudenterna inte alls brinner för ämnet på det sätt man själv gör. Det var därför jag skrev att han verkade lite naiv - men det är ju å andra sidan väldigt många i det skedet av livet.

Men jag håller med om att den sociala kompetensen verkar bristande, dels för att han verkar skaffat sig helt fel umgänge, studenter som inte alls delar hans intressen och ambitioner, dels för att han säger rätt ut till er att han tycker ni gör fel. Det är ju ett faux pas.

 

[Silkisif]

Nej, då har ni väl olika intressen? Helt säkert finns det fler än han som vill doktorera, det är ju verkligen inte ovanligt i naturvetenskapliga ämnen? Min poäng är att han kanske borde hänga med de andra som kommer doktorera, för det finns garanterat såna studenter också hos er. Och det är väl inte helt ovanligt att om man verkligen gillar ett ämne och har längtat till högskolan, så kan man bli lite frustrerad och besviken när man inser att de flesta medstudenterna inte alls brinner för ämnet på det sätt man själv gör. Det var därför jag skrev att han verkade lite naiv - men det är ju å andra sidan väldigt många i det skedet av livet.

Men jag håller med om att den sociala kompetensen verkar bristande, dels för att han verkar skaffat sig helt fel umgänge, studenter som inte alls delar hans intressen och ambitioner, dels för att han säger rätt ut till er att han tycker ni gör fel. Det är ju ett faux pas.

Hinner bara svara kort men det är väldigt många som är supernördiga på utbildningen, men de vill inte umgås med henom av någon ( ) anledning. Ingen vill, det är bara vi som tycker synd om henom som stannat kvar.

 

[Inte_Ung]

risken är väldigt stor att hon sen i sjuan kommer att få det riktigt jobbigt.

Inte om man väljer rätt skola.
Jag rekommenderar skolor med tydlig pedagogik och där alla får utvecklas efter egna förutsättningar oberoende vilka dessa förutsättningar är.
Jag har sett det fungera på flera barn både i privata och kommunala skolor.

 

[Hiddeous]

Men jag håller med om att den sociala kompetensen verkar bristande, dels för att han verkar skaffat sig helt fel umgänge, studenter som inte alls delar hans intressen och ambitioner, dels för att han säger rätt ut till er att han tycker ni gör fel. Det är ju ett faux pas.

Jag tror inte att man blir en bra doktorand bara för att man är högpresterande i sina studer. Eller att man ens blir antagen. Jag tycker det låter som en väldigt osäker person och det är ingen jag skulle anställa.

förlåt, såg nu att du skrev "hänga med doktorander", inte doktorera. läste fel.

 

[Hiddeous]

Inte om man väljer rätt skola.
Jag rekommenderar skolor med tydlig pedagogik och där alla får utvecklas efter egna förutsättningar oberoende vilka dessa förutsättningar är.
Jag har sett det fungera på flera barn både i privata och kommunala skolor.

Kul att du har bra erfarenhet av kunskapsskolan, jag har nämligen ställt min 6-åring i kö där. Inte för att han är särbegåvad, utan för att han är känslig och jag hoppas att han ska få lugn och ro.

 

[Inte_Ung]

Kul att du har bra erfarenhet av kunskapsskolan, jag har nämligen ställt min 6-åring i kö där. Inte för att han är särbegåvad, utan för att han är känslig och jag hoppas att han ska få lugn och ro.

Det elever på kunskapsskolan måste ha för att lyckas där är egen drivkraft och motor.
Egna ambitioner är helt nödvändiga annars så kommer ingenting att bli gjort.

 

[Mabuse]

Hinner bara svara kort men det är väldigt många som är supernördiga på utbildningen, men de vill inte umgås med henom av någon ( ) anledning. Ingen vill, det är bara vi som tycker synd om henom som stannat kvar.

Han kan säkert vara jätteknepig, det tror jag säkert. Men om en del av problemet är att han vill doktorera och älskar ämnet, och ni andra mer vill ha en schysst utbildning, familj och ta sikte på en karriär i näringslivet (till exempel), så låter det ju som att en del av problemet är att han borde hänga med en annan kategori studenter.

Är det dessutom så att du tycker han är jobbig och bara hänger med honom av medlidande, som du skriver här, så kan ju det bidra till att ni inte har särskilt kul ihop, för det lär ju märkas (såvida ni inte är världens bästa skådespelare, vilket inte är troligt).

Jag har också gått en sån där "högpresterarutbildning" och sen jobbat som lärare på en sån, och det är alltid några studenter som har det knepigt med relationerna till andra. Det är dock knappast kopplat till begåvning. Snarare kan begåvning mildra det hela, det svåraste är studenter som är som du beskriver (arroganta, alienerar de andra studenterna) men egentligen inte alls så briljanta som de tror. Är de åtminstone skarpa på riktigt så brukar de ju åtminstone hitta några själsfränder bland lärarna (som ju per definition oftast är just sådana där som ville doktorera och tycker ämnet är fascinerande).

 

[vallhund]

Sonen genomlevde lågstadiets första år, därefter flyttade jag så att han fick gå i en bättre skola. Man behöver inte rita solar en hel dag för att lära sig bokstaven S, speciellt inte om man redan kan läsa, skriva o räkna.
Jag fick nästan dagligen påpekanden om att han led av blodbrist eftersom han inte kunde koncentrera sig i en stökig klass.
En dags skoluppgifter fixade vi vid köksbordet tog ca 10 - 20 minuter.

 

[Snurrfian]

Jag håller med @Inte_Ung i att du borde kika på Kunskapsskolans sätt att arbeta, min äldsta har gått ett år nu, jag önskar att vi hade flyttat henne tidigare med det jag vet idag. Hon har haft ett jättetufft år med att lära sig plugga, hon aldrig behövt läsa på tidigare. Min son börjar nu i höst och han ser verkligen fram emot att få utmaningar, sista året har han suttit med några till i klassen som har legat längre fram och arbetat självständigt men läraren har uttryckligen sagt att hen hjälper dem i mån av tid, de barn som ligger efter går före. Vilket har gjort att de har fått klara sig själva till största del.
Kunskapsskolan jobbar utifrån vad barnen själva står i kunskap, och ser heller inga problem om kunskapen är ojämn, min son har lätt i matte men tycker att det är tyngre med svenska, alltså hamnar han i en högre nivå i matten och en lägre i svenska, fortfarande i samma grupp men alla jobba individuellt. Det ställer visserligen högre krav på barnen att jobba självständigt, men ger samtidigt mer möjligheter att sträcka sig så långt man vill.

Kunskapsskolan har undervisning från åk 4, och även flera gymnasielinjer. Jag känner elever som går på gymnasiet på kunskapsskolan och de har även beretts möjligheter att läsa visa högskolekurser inom ramen för gymnasiet genom sammarbete med högskolan.

 

[Amk]

Jag har inte läst hela tråden, men kan tipsa om att P1:s "Kropp och själ" nyligen sände ett program om särbegåvade barn som kan vara intressant för ts.

 

[Petruska]

Samtidigt har skolan en skyldighet att möta upp varje barn på den nivån där de är. Det är bra för lärare att behöva kunna utmanas och tänka till, så att de inte kör samma stenciler i 30 år eller liknande.
Till TS, har du inte funderat på att försöka hitta uppgifter då till henne som hon kan göra extra hemma, om inte hennes årskurs förser henne med rätt material. Typ göra egna matematikhäften osv.
Har själv en dotter som om hon skulle rida på de svenska ridskolorna skulle behöva hoppa upp några grupper just för att hon redan idag klarar hoppa ca 50 cm, klarar låga terränghinder och klarar utan problem att rida i skogen. Hon skulle ha varit högre upp men åkte av lite i förra sommaren under våran ridsemester hos hennes morfar och blev lite rädd. Idag rider hon bara hos sin morfar och har andra aktiviteter hemma som konståkning och musiken. Hon är oerhört musikalisk. Hon kan höra en sång 3-5 gånger och sedan kan hon den oavsett språk.

Men där tycker jag att du tänker fel när det gäller ridningen. Din dotter "skulle" inte ha varit på högre nivå. Tvärtom. I att lära sig rida ingår att lära sig att hantera sin rädsla och även andra motgångar. Precis som man i skolan inte bara ska vara duktig på att individuellt lösa skoluppgifter utan också bör hjälpas i sin sociala utveckling för att nå mognad.