Här har vi exakt varför det är problem i skolan - vi bor i SVERIGE, här råder JANTE. Såklart barnet inte kan få gå runt och visa sig på styva linan... för det är såklart det hon gör. (för de som inte förstår ironi, NEJ, knappast troligt att hon svarar så för att visa sig bättre än andra).
Jag tänker också att det blir orimligt att tappa livslusten för att skolan är tråkig.
Livet är tråkigt ibland, man måste Göra tråkiga saker, de flesta har enkla tråkiga jobb och får jobba sig upp därifrån. Det är nåt man behöver lära sig hantera
Citerar två av er som verkar vara på lite olika "sidor"... Och skriver mitt svar som är ganska allmänt men som era inlägg väckte
Jag var själv ett intelligent barn. Läste och skrev som 3,5-åring till exempel, slukade storebrors skolmaterial med iver ett par år innan jag själv fick börja skolan, och mina första fel i matteboken som inte var rent slarv för att jag inte orkade engagera mig när det var så lätt, kom nog inte förrän sent i högstadiet.
Jag var dock förmodligen inte lika intelligent som TS barn, men känner ändå igen mig en del i det som skrivs.
Och jag blir så frustrerad av åsikten vissa verkar ha, speciellt det @Pontevecchio skrev som jag citerade ovan. Det känns för mig väldigt fel att uttrycka om ett barn att det är orimligt att hen tappar livslusten för att skolan är tråkig.
Orimligt!? Det är väl ingen annan som får bestämma vad någon tappar livslusten för. Att man ibland gör tråkiga saker och måste lära sig hantera det håller jag förstås med om. Samma sak att vissa jobb inte är så roliga, men många jobbar med det ändå. Men att se en mening med det man gör är en viktig del i ett psykiskt välbefinnande, och jag kan absolut förstå om ett barn känner en uppgivenhet av att spendera sina dagar i skolan med något (för barnet) totalt meningslöst och som inte ger något.
Och känner barnet att hon (var det väl?) tappar livslusten så tycker jag det är jättefult av vuxna att mena att så får hon inte känna...
Lika väl tycker jag att det är fel att begåvade barn ständigt ska bromsas och lära sig ta det lugnt och inte utmanas i sin takt.
De flesta skulle förfäras väldigt om någon sa att ointelligenta barn måste jobba mer för att glappet i klassen inte ska bli för stort. Att hen måste lära sig att "ibland måste man göra svåra saker, det måste man lära sig att hantera". Hen ligger efter sina klasskompisar, men bör inte få stöd på sin nivå, utan bara gilla läget och se till att hen är där klasskompisarna befinner sig. Men när barnet är över genomsnittet i klassen, då är det helt okej? Det är nog lika illa för barnet oavsett om hen befinner sig över eller under medelmåttorna...
Sen självklart behöver TS barn hjälp att umgås med jämngamla, det tror jag också. Jag tror absolut att barn behöver vara barn och att de bör träna på att umgås med jämngamla barn, om det är svårt.
Men jag tycker det är helt fel ute att fokus ska läggas BARA där och att skolan "får hon stå ut med", typ.
Förresten, TS: Jag såg en dokumentär på youtube för ett tag sedan om en brittisk pojke, autistisk och väldigt begåvad/intelligent. Hans föräldrar fick kämpa en del för att hitta en bra tillvaro för pojken.
Jag tyckte den var intressant att se! Du kanske redan har sett den, men om inte kan jag försöka luska reda på den åt dig om du vill.