Gifted children, intelligenta barn

Här har vi exakt varför det är problem i skolan - vi bor i SVERIGE, här råder JANTE. Såklart barnet inte kan få gå runt och visa sig på styva linan... för det är såklart det hon gör. (för de som inte förstår ironi, NEJ, knappast troligt att hon svarar så för att visa sig bättre än andra).

Jag tänker också att det blir orimligt att tappa livslusten för att skolan är tråkig.
Livet är tråkigt ibland, man måste Göra tråkiga saker, de flesta har enkla tråkiga jobb och får jobba sig upp därifrån. Det är nåt man behöver lära sig hantera

Citerar två av er som verkar vara på lite olika "sidor"... Och skriver mitt svar som är ganska allmänt men som era inlägg väckte :)

Jag var själv ett intelligent barn. Läste och skrev som 3,5-åring till exempel, slukade storebrors skolmaterial med iver ett par år innan jag själv fick börja skolan, och mina första fel i matteboken som inte var rent slarv för att jag inte orkade engagera mig när det var så lätt, kom nog inte förrän sent i högstadiet.
Jag var dock förmodligen inte lika intelligent som TS barn, men känner ändå igen mig en del i det som skrivs.

Och jag blir så frustrerad av åsikten vissa verkar ha, speciellt det @Pontevecchio skrev som jag citerade ovan. Det känns för mig väldigt fel att uttrycka om ett barn att det är orimligt att hen tappar livslusten för att skolan är tråkig.
Orimligt!? Det är väl ingen annan som får bestämma vad någon tappar livslusten för. Att man ibland gör tråkiga saker och måste lära sig hantera det håller jag förstås med om. Samma sak att vissa jobb inte är så roliga, men många jobbar med det ändå. Men att se en mening med det man gör är en viktig del i ett psykiskt välbefinnande, och jag kan absolut förstå om ett barn känner en uppgivenhet av att spendera sina dagar i skolan med något (för barnet) totalt meningslöst och som inte ger något.
Och känner barnet att hon (var det väl?) tappar livslusten så tycker jag det är jättefult av vuxna att mena att så får hon inte känna...

Lika väl tycker jag att det är fel att begåvade barn ständigt ska bromsas och lära sig ta det lugnt och inte utmanas i sin takt.
De flesta skulle förfäras väldigt om någon sa att ointelligenta barn måste jobba mer för att glappet i klassen inte ska bli för stort. Att hen måste lära sig att "ibland måste man göra svåra saker, det måste man lära sig att hantera". Hen ligger efter sina klasskompisar, men bör inte få stöd på sin nivå, utan bara gilla läget och se till att hen är där klasskompisarna befinner sig. Men när barnet är över genomsnittet i klassen, då är det helt okej? Det är nog lika illa för barnet oavsett om hen befinner sig över eller under medelmåttorna...

Sen självklart behöver TS barn hjälp att umgås med jämngamla, det tror jag också. Jag tror absolut att barn behöver vara barn och att de bör träna på att umgås med jämngamla barn, om det är svårt.
Men jag tycker det är helt fel ute att fokus ska läggas BARA där och att skolan "får hon stå ut med", typ.

Förresten, TS: Jag såg en dokumentär på youtube för ett tag sedan om en brittisk pojke, autistisk och väldigt begåvad/intelligent. Hans föräldrar fick kämpa en del för att hitta en bra tillvaro för pojken.
Jag tyckte den var intressant att se! Du kanske redan har sett den, men om inte kan jag försöka luska reda på den åt dig om du vill.
 
Nja så menar jag inte riktigt. Jag tänker mer att man som vuxen inte ska förstärka "åh nej hon har tråkigt KRIS" för livet kommer inte vara enkelt, andra kommer inte ge barnet utmaningar jämt. Ett barn sim lär sig sysselsätta sig och ha tråkigt är bättre rustad för vuxenvärlden enligt mig. Klart som fan man ska försöka bli sitt bästa jag och inte begränsa sig.
 
Oj oj massa svar. Jag hoppas jag svarar alla.

@Miljon Tar gärna emot länken du pratade om.

Ang hur jag uttryckte det om ridningen har vår ridskola indelningen att första två terminerna rids nästan helt med ledsagare, det är många stora hästar och mitten andra terminen börjar dom släppas med oss föräldrar på stand by i manegen. Det jag menade är inte att dottern tävlar eller dyl utan har av ridläraren flyttat till en grupp där de flesta är 1-2år äldre och rider helt själva. De började galoppera före sommaren tex. Det är inget mål att ens tävla, hon är inte intresserad men som hon är teoretiskt kunnig av eget intresse och påläst och har lätt att ta kritik eller uppmaningar (eller vad säger man att en ridlärare säger?) och har kroppskontroll etc flyttades hon till mer jämn grupp. Jag har inget med det hela att göra utan blev uppringd och gavs ny tid.

Jag tror det var @Madick (förlåt om det inte var du) som verkligen sätter rätt fokus. Jag gör inte mycket mer än försöker bli en länk då de flesta reagerar just med jante och sluta vara på styva linan. Ni som ser det så, börja rida ridlekis och det är enda du får rida. Travar hästen ska läraren bli arg på dig! Du måste dessutom göra allt du kan även ryckta osv i samma takt som de andra, 6timmar/dag. Inte gosa och mysa med hästarna utan håll tyst, sitt still stilen.

Ja vi har hjälp med hennes mående och det är vården som uppmanat oss byta skola. Vi har samarbete med psykolog med specialistkompetens och även två olika läkare just för att jag inte vetat hur jag ska agera. Dessa tre viktiga personer har haft otal möten med skolan (både lärare, elevteam och rektor) men de har gett upp. Jag fick höra i maj att det ses som jag inte är lämplig förälder om jag låter henne gå kvar på skolan.

Angående jämngamla frågade jag idag försiktigt hur gamla barnen var i ridgruppen då särskilt en flicka som dottern kommer lite bättre överens med. Det visade sig att flickan A är jämngammal och den äldsta är 2,5år äldre. Jag tror jag uppfattar dom som är jämngamla som yngre mycket pga dotterns lite lätt nästan överdrivna vokabulär som hon läser mycket.

Ang mattelektionen jag gav som exempel så är det inte för att impa eller provocera utan för att hon har så otroligt tråkigt. Förra året var det mer som någon skrev att läraren insåg varför hon svarade som hon gjorde och då fick hon svara igen ex läraren sa jaha och vad blir det och dottern sa 9. Åk 3 läraren var som jag skrev nyexad och blev mest arg och skällde på dottern för allt. Ytterligare ett exempel, en bok delades ut i skolan sista veckan innan jul. De skulle prata om den efter jullovet. Dottern var klar efter 2dagar (boken var på mindre än 100 sidor) men tyckte den var lite rolig och frågade då fröken om de skulle fortsätta läsa serien efter jul eller om hon fick läsa själv. Läraren skäller då ut henne i kapprummet att boken skulle läsas under jullovet för att diskuteras efter...???!

Missade jag något viktigt så skriv igen. Kul att se hur olika inställning det är i ämnet. Men det är som vår psykolog sa. Ingen skulle bli förvånad om ett normalbegåvat barn skulle vantrivas eller bli deprimerad i särskolan. Ändå är det precis så vi behandlar dessa välbegåvade barn och sedan skäller vi och misstror dom och deras upplevelser.
 
@Helli Min äldsta son är inte på långa vägar lika intelligent som din dotter, men han har lätt för sig i skolan och förstår saker snabbt. När fröken får fortsätta att förklara för dom andra barnen så har han redan tröttnat.
Tyvärr är han en av dom som då pga tristes hittar på dumheter tex krypa under bordet, busa med kompisar osv.

Vårt förslag var att helt enkelt sticka till vår son ett papper med lite extra räkneuppgifter på. Typ "Klarar du av det här då". Lite som en utmaning och tävling.

Fick till svar att "Det är lite svårt för det finns inga extrauppgifter i matteboken". Hur svårt kan det egentligen vara att skriva ner några tal med gånger och division (dom andra barnen höll på med plus och minus). Vi sa då att vi kunde fixa några papper med uppgifter på. Men då skulle dom tydligen fundera på det. Än så länge har det fungerat och han har fått extrauppgifter från skolan.

Kanske skulle det kunna vara något? Hjälpa henne med extrauppgifter? Förstår hon kvadratrötter och liknande så är det säkert inga svårigheter att börja med enkla ekvationer.
 
Oj oj massa svar. Jag hoppas jag svarar alla.

@Miljon Tar gärna emot länken du pratade om.

Ang hur jag uttryckte det om ridningen har vår ridskola indelningen att första två terminerna rids nästan helt med ledsagare, det är många stora hästar och mitten andra terminen börjar dom släppas med oss föräldrar på stand by i manegen. Det jag menade är inte att dottern tävlar eller dyl utan har av ridläraren flyttat till en grupp där de flesta är 1-2år äldre och rider helt själva. De började galoppera före sommaren tex. Det är inget mål att ens tävla, hon är inte intresserad men som hon är teoretiskt kunnig av eget intresse och påläst och har lätt att ta kritik eller uppmaningar (eller vad säger man att en ridlärare säger?) och har kroppskontroll etc flyttades hon till mer jämn grupp. Jag har inget med det hela att göra utan blev uppringd och gavs ny tid.

Jag tror det var @Madick (förlåt om det inte var du) som verkligen sätter rätt fokus. Jag gör inte mycket mer än försöker bli en länk då de flesta reagerar just med jante och sluta vara på styva linan. Ni som ser det så, börja rida ridlekis och det är enda du får rida. Travar hästen ska läraren bli arg på dig! Du måste dessutom göra allt du kan även ryckta osv i samma takt som de andra, 6timmar/dag. Inte gosa och mysa med hästarna utan håll tyst, sitt still stilen.

Ja vi har hjälp med hennes mående och det är vården som uppmanat oss byta skola. Vi har samarbete med psykolog med specialistkompetens och även två olika läkare just för att jag inte vetat hur jag ska agera. Dessa tre viktiga personer har haft otal möten med skolan (både lärare, elevteam och rektor) men de har gett upp. Jag fick höra i maj att det ses som jag inte är lämplig förälder om jag låter henne gå kvar på skolan.

Angående jämngamla frågade jag idag försiktigt hur gamla barnen var i ridgruppen då särskilt en flicka som dottern kommer lite bättre överens med. Det visade sig att flickan A är jämngammal och den äldsta är 2,5år äldre. Jag tror jag uppfattar dom som är jämngamla som yngre mycket pga dotterns lite lätt nästan överdrivna vokabulär som hon läser mycket.

Ang mattelektionen jag gav som exempel så är det inte för att impa eller provocera utan för att hon har så otroligt tråkigt. Förra året var det mer som någon skrev att läraren insåg varför hon svarade som hon gjorde och då fick hon svara igen ex läraren sa jaha och vad blir det och dottern sa 9. Åk 3 läraren var som jag skrev nyexad och blev mest arg och skällde på dottern för allt. Ytterligare ett exempel, en bok delades ut i skolan sista veckan innan jul. De skulle prata om den efter jullovet. Dottern var klar efter 2dagar (boken var på mindre än 100 sidor) men tyckte den var lite rolig och frågade då fröken om de skulle fortsätta läsa serien efter jul eller om hon fick läsa själv. Läraren skäller då ut henne i kapprummet att boken skulle läsas under jullovet för att diskuteras efter...???!

Missade jag något viktigt så skriv igen. Kul att se hur olika inställning det är i ämnet. Men det är som vår psykolog sa. Ingen skulle bli förvånad om ett normalbegåvat barn skulle vantrivas eller bli deprimerad i särskolan. Ändå är det precis så vi behandlar dessa välbegåvade barn och sedan skäller vi och misstror dom och deras upplevelser.
Här är länken till ett av programmen om särbegåvade barn. Kanske får du en mer objektiv syn om du lyssnar på det? http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/705549?programid=1272
 
@Tora
Det är lite så hon själv gjort. Hon hittar på tal och fixar osv men får då tillsägelse av läraren att sluta skriva och lyssna. Gör om gör rätt och är det rätt gör mer av samma.


Insåg att någon skrev innan att då borde hon vara pigg när hon kommer hem ich kan läsa då. Hon är helt slut efter en dag i skolan. Bråk med läraren, med andra elever (framförallt ett par killar som mobbar henne), alla ljud då lågstadiet fortfarande är mycket lek, detta göra samma om och om och om och om igen och när hon stänger av och bara sitter så skäll, jobba på! När hon testade den skola hon nu ska börja och gick då 1vecka i åk6 och hade därmed vissa lektioner hon inte kunde allt var hon mycket piggare och gladare efter skolan. Inte bråk med lärare, med andra elever eller mellan andra elever. Helt enkelt mindre mängd störande stimuli och mer utbildning och socialt samspel på både lunch och raster var mindre utmattande än en dag i hennes klass.
 
@Tora
Det är lite så hon själv gjort. Hon hittar på tal och fixar osv men får då tillsägelse av läraren att sluta skriva och lyssna. Gör om gör rätt och är det rätt gör mer av samma.


Insåg att någon skrev innan att då borde hon vara pigg när hon kommer hem ich kan läsa då. Hon är helt slut efter en dag i skolan. Bråk med läraren, med andra elever (framförallt ett par killar som mobbar henne), alla ljud då lågstadiet fortfarande är mycket lek, detta göra samma om och om och om och om igen och när hon stänger av och bara sitter så skäll, jobba på! När hon testade den skola hon nu ska börja och gick då 1vecka i åk6 och hade därmed vissa lektioner hon inte kunde allt var hon mycket piggare och gladare efter skolan. Inte bråk med lärare, med andra elever eller mellan andra elever. Helt enkelt mindre mängd störande stimuli och mer utbildning och socialt samspel på både lunch och raster var mindre utmattande än en dag i hennes klass.
Det är inte din dotter dom är problemet (om du nu trodde det) utan skolan och lärarna. Hur kan man inte stödja en sådan talang?
 
Allmän reflektion. Det tycks inte ha hänt så mkt i skolan på området. Det var likadant när jag gick..en sisådär 30 år sedan. Svaret ligger nog i pedagogikens grund och på sätt skolan har lagt upp sin funktion. Systemfel ser jag det som.
 
Jag skulle vilja veta hur ni, som anser att detta är skolans fel, anser att skolan och lärarna ska jobba i klasserna? Ja men Lisa jobbar med uppgifter som passar en tio-åring, Sune med uppgifter som passar en 14-åring, och Ida med uppgifter som passar en 7-åring....Men de går i samma årskurs... Ser ni inte hur orimliga era krav på skolan är? allvarligt talat alltså!
 
@a1agnlju
Har lyssnat 20minuter nu, ska höra hela, och det känns som min dotter. Önskar lärare kunde lyssna på detta.

Jag menar inte att skolan egentligen inte kan göra mycket. Precis som du säger är skolans uppgift nära omöjlig. MEN straffa inte ut dessa barn. Lika litet som du straffar de barn som inte kan.
 
Jag skulle vilja veta hur ni, som anser att detta är skolans fel, anser att skolan och lärarna ska jobba i klasserna? Ja men Lisa jobbar med uppgifter som passar en tio-åring, Sune med uppgifter som passar en 14-åring, och Ida med uppgifter som passar en 7-åring....Men de går i samma årskurs... Ser ni inte hur orimliga era krav på skolan är? allvarligt talat alltså!
Till att börja med kan dom ju sluta att skälla ut flickan för att hon gör mer.
 
Allmän reflektion. Det tycks inte ha hänt så mkt i skolan på området. Det var likadant när jag gick..en sisådär 30 år sedan. Svaret ligger nog i pedagogikens grund och på sätt skolan har lagt upp sin funktion. Systemfel ser jag det som.
Fast där tror jag att det är olika från skola till skola och kommun till kommun. Skolan i grannkommunen har en egen skoldel för barn med Aspergers. Där fanns när min äldsta son gick på den skolan en kille som samtidigt som han läste på högstadiet även pluggade matte på högskolenivå. Jag vet att de även i dagsläget har några elever med fantastiska kunskapsnivåer i andra ämnen som har motiverats i att studera dem. Men samtidigt så ska de ju gå ut skolan med godkända betyg i andra ämnen som kanske inte lockar lika mycket och då får en del fokus läggas där. De är en mycket mindre enhet med stor flexibilitet då de kan behöva jobba mycket med det sociala, vara mindre grupper för att barnen ska orka koncentrera sig och orka igenom en hel skoldag med diverse stimuli.
 
Jag skulle vilja veta hur ni, som anser att detta är skolans fel, anser att skolan och lärarna ska jobba i klasserna? Ja men Lisa jobbar med uppgifter som passar en tio-åring, Sune med uppgifter som passar en 14-åring, och Ida med uppgifter som passar en 7-åring....Men de går i samma årskurs... Ser ni inte hur orimliga era krav på skolan är? allvarligt talat alltså!

Hm...jag vet med att det fanns med i pedagogiken jag läste på högskolan. Om olika "gubbars/gummors" pedagogiska synsätt o hur förslaget skulle omsättas i praktiken. Svenska skolan har anammat en av "gubbarnas" tanke sätt (minns inte vem) men det finns även andra "gubbar/gummor" som tycker annorlunda. Beroende på pedagogisk form passar eller passar inte ovanstående utbyte av kunskap.
 
Ni som kritiserat det jag skriver. Lyssna på @a1agnlju länk.
Jag undrar dock lite vad du a1agnlju menar med "mer objektiv syn"?
Hittills har jag inte hört något nytt men det känns skönt att vi är fler och S från Mensa (lyssnar ni vet jag vem jag pratar om) är så bra det stämmer både på mig och dottern och precis som hon från Tekniska högskolan säger är just bristen på studieteknik något jag känner igen från min egen universitetstid, hon talar även om inte mer av samma och hon drar samma paralleller som gjorts här till idrott.
 
Citerar två av er som verkar vara på lite olika "sidor"... Och skriver mitt svar som är ganska allmänt men som era inlägg väckte :)

Jag var själv ett intelligent barn. Läste och skrev som 3,5-åring till exempel, slukade storebrors skolmaterial med iver ett par år innan jag själv fick börja skolan, och mina första fel i matteboken som inte var rent slarv för att jag inte orkade engagera mig när det var så lätt, kom nog inte förrän sent i högstadiet.
Jag var dock förmodligen inte lika intelligent som TS barn, men känner ändå igen mig en del i det som skrivs.

Och jag blir så frustrerad av åsikten vissa verkar ha, speciellt det @Pontevecchio skrev som jag citerade ovan. Det känns för mig väldigt fel att uttrycka om ett barn att det är orimligt att hen tappar livslusten för att skolan är tråkig.
Orimligt!? Det är väl ingen annan som får bestämma vad någon tappar livslusten för. Att man ibland gör tråkiga saker och måste lära sig hantera det håller jag förstås med om. Samma sak att vissa jobb inte är så roliga, men många jobbar med det ändå. Men att se en mening med det man gör är en viktig del i ett psykiskt välbefinnande, och jag kan absolut förstå om ett barn känner en uppgivenhet av att spendera sina dagar i skolan med något (för barnet) totalt meningslöst och som inte ger något.
Och känner barnet att hon (var det väl?) tappar livslusten så tycker jag det är jättefult av vuxna att mena att så får hon inte känna...

Lika väl tycker jag att det är fel att begåvade barn ständigt ska bromsas och lära sig ta det lugnt och inte utmanas i sin takt.
De flesta skulle förfäras väldigt om någon sa att ointelligenta barn måste jobba mer för att glappet i klassen inte ska bli för stort. Att hen måste lära sig att "ibland måste man göra svåra saker, det måste man lära sig att hantera". Hen ligger efter sina klasskompisar, men bör inte få stöd på sin nivå, utan bara gilla läget och se till att hen är där klasskompisarna befinner sig. Men när barnet är över genomsnittet i klassen, då är det helt okej? Det är nog lika illa för barnet oavsett om hen befinner sig över eller under medelmåttorna...

Sen självklart behöver TS barn hjälp att umgås med jämngamla, det tror jag också. Jag tror absolut att barn behöver vara barn och att de bör träna på att umgås med jämngamla barn, om det är svårt.
Men jag tycker det är helt fel ute att fokus ska läggas BARA där och att skolan "får hon stå ut med", typ.

Förresten, TS: Jag såg en dokumentär på youtube för ett tag sedan om en brittisk pojke, autistisk och väldigt begåvad/intelligent. Hans föräldrar fick kämpa en del för att hitta en bra tillvaro för pojken.
Jag tyckte den var intressant att se! Du kanske redan har sett den, men om inte kan jag försöka luska reda på den åt dig om du vill.

Men vem blir förfärad av att ointelligenta barn får jobba lite mer för att glappet till klassen inte ska bli för stort? Det är väl precis så det brukar gå till, har man svårt för något ämne får och förväntas man jobba lite extra med det för att hänga med. Det känns väldigt okontroversiellt? Likaså att man ibland måste göra svåra saker, och att det är bra om man lär sig hantera det?

Begåvade barn ska absolut inte bromsas, men inte heller behöver skolan i varje läge vara gaspedalen. Det går ju jättebra att gasa hemma också, och fortsätta lärandet där, om man vill. Man får lära sig mer än vad skolan erbjuder, om man vill. Självklart ska ingen behöva sitta sysslolös i skolan, och om man frågar så bör man få svar (om ens frågor inte tar orimligt mycket tid av de andra), men samtidigt är lätt-att-fatta bara en byggsten i framgångsrika studier, lika viktigt är att ha lätt att motivera sig, lätt att arbeta hårt, lätt att förstå vad det är meningen att man ska lära sig. Att ha lätt att fatta är en bra början, men det innebär ju inte med automatik att man fixar de andra delarna, kanske behöver man mer hjälp med dem.
 
Men vem blir förfärad av att ointelligenta barn får jobba lite mer för att glappet till klassen inte ska bli för stort? Det är väl precis så det brukar gå till, har man svårt för något ämne får och förväntas man jobba lite extra med det för att hänga med. Det känns väldigt okontroversiellt? Likaså att man ibland måste göra svåra saker, och att det är bra om man lär sig hantera det?

Jag håller med dig, och tror dessutom att just intelligens sällan är en avgörande faktor i skolan. Jag tror att studieresultaten oftare hänger mer ihop med annat, som studiedisciplin. Jag tycker att det finns en tendens till att glorifiera "intelligens" i den här tråden. Mina år här på jorden bland både extremt intelligenta personer och personer med avvikelser liknande asperger har lärt mig att intelligensen är det minst avgörande för livskvaliteten i stort. Däremot är mänskliga relationer - och att de fungerar hyfsat - helt avgörande. Är dotterns känslor ett resultat av misskommunikation och känsla av utanförskap?

Jag gjorde för några år sedan ett intressant besök i en dansk skola för "särbegåvade barn". Gemensam nämnare för samtliga barn jag träffade var att alla drabbats av mobbning/utanförskap/och/eller känt sig missförstådda i sina tidigare skolor. Alla barnen slog mig också som socialt lite udda. De var absolut intelligenta också, och nördigt kunskapstörstande, men jag tvivlar på att just detta var det egentliga problemet. Snarare att det blev ytterligare en faktor som gjorde att de uppfattades som annorlunda av sina lärare och skolkamrater.

De personer som jag känner som har varit och är intelligenta, men socialt normalt fungerande, har inte upplevt den typen av problem i skolan. Visst, trist ibland, och jobbigt att vara klassens smart arse, men sådant är ju livet.

Att ha lätt att fatta är en bra början, men det innebär ju inte med automatik att man fixar de andra delarna, kanske behöver man mer hjälp med dem.

Absolut. Jag tror också att "intelligens" är en egenskap som ofta misstolkas. Särskilt i kontexten matematik. Förmodligen för att det är så sällsynt med elever som står ut i just det ämnet.
 
Nja så menar jag inte riktigt. Jag tänker mer att man som vuxen inte ska förstärka "åh nej hon har tråkigt KRIS" för livet kommer inte vara enkelt, andra kommer inte ge barnet utmaningar jämt. Ett barn sim lär sig sysselsätta sig och ha tråkigt är bättre rustad för vuxenvärlden enligt mig. Klart som fan man ska försöka bli sitt bästa jag och inte begränsa sig.

Precis. Jag tror att man är alltför sårbar om man förväntar sig den anpassningen av omgivningen.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Min dotter har ärvt intelligens från båda föräldrar och än så länge (femte klass) har hon knappt någonsin behövt läsa på inför prov...
4 5 6
Svar
105
· Visningar
7 370
Senast: Inte_Ung
·
L
Skola & Jobb Dethär är inte aktuellt förmig NU utan det är mest för OM det blir det i fram tiden. Men jag skulle jätte gärna vilja få tips om nån här...
Svar
12
· Visningar
1 124
Senast: Rosett
·
Tjatter Wohooo! Äntligen är sommaren slut och vi får gå tillbaka till skolan! Alla antagningsbesked har skickats ut och ett gäng förväntansfulla...
52 53 54
Svar
1 066
· Visningar
29 288
  • Artikel Artikel
Dagbok På något sätt känns det som ett skifte har skett den senaste veckan. Som att jag mentalt har gått igenom en portal. Det känns som att...
Svar
4
· Visningar
2 519
Senast: Pratsch
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp