Enya
Trådstartare
Hörde på radio i dag att det pratades om relationer och äktenskap. En person där sa att hon tyckte att folk ger upp för lätt, att de inte försöker reparera förhållandena. Att de inte reder ut och pratar om sina bekymmer innan det går för långt. De som har långa och bra äktenskap pratar mer och gör mer tillsammans än de som inte kan hålla ihop.
Tycker ni att det är så? Eller handlar det om något annat som gör att man inte håller ihop?
Jag vet egentligen inte om hur mitt äktenskap funkade. Visst var vi osams och så, men jag tror inte det berodde på att vi var olika, för det var vi, utan för att han inte var van vid hushållsarbete. Han hade inte lärt sig det hemifrån. Jag tror att det varit annat om han hade haft samma syn där som jag. Fast jag vet inte. Minns inte hur vi hade det.
Vi var olika, men jag tycker att olikheter berikar ett förhållande, inte att det trasar sönder det. Jag har vänner som är totalt olika mig, men vi är ändå bästa vänner. Det är intressant hur det kan vara faktiskt. Jag tycker att det är kul med olikheter och kan känna att likheter kan bli lite mycket i längden om man inte får andrum i förhållandet.
Vad min makes död har lärt mig är att man ska vara rädd om sina nära och sin kärlek. En dag är den borta och det är hemskt.
Men vad tycker ni då?
Tycker ni att det är så? Eller handlar det om något annat som gör att man inte håller ihop?
Jag vet egentligen inte om hur mitt äktenskap funkade. Visst var vi osams och så, men jag tror inte det berodde på att vi var olika, för det var vi, utan för att han inte var van vid hushållsarbete. Han hade inte lärt sig det hemifrån. Jag tror att det varit annat om han hade haft samma syn där som jag. Fast jag vet inte. Minns inte hur vi hade det.
Vi var olika, men jag tycker att olikheter berikar ett förhållande, inte att det trasar sönder det. Jag har vänner som är totalt olika mig, men vi är ändå bästa vänner. Det är intressant hur det kan vara faktiskt. Jag tycker att det är kul med olikheter och kan känna att likheter kan bli lite mycket i längden om man inte får andrum i förhållandet.
Vad min makes död har lärt mig är att man ska vara rädd om sina nära och sin kärlek. En dag är den borta och det är hemskt.
Men vad tycker ni då?