"Gamla" mammor...

[Kattennizze]

Jag har börjat fundera på det här med ålder. Det är ingenting som bekymrat mig förut särskilt mycket, men nu när jag är gravid med mitt första barn vid nyss fyllda 36 börjar jag ju inse att jag är gammal som gatan för mitt första barn. Generellt alltså! Jag läste precis om en kvinna som fick sitt första barn vid 45, och hur hon kände sig betittad och utpekad. Det som känns mest pinsamt är nog när jag och min "gamla" man ska börja gå på föräldragrupp med en bunt fräscha 25-åringar...De flesta mammorna i min ålder är gravida med sin tredje eller fjärde...Egentligen skulle det finnas föräldragrupper för oss äldre istället för geografisk indelning, jag har mer gemensamt med de i min generation än med unga människor. Hörde att på Östermalm i Stockholm är 38 år genomsnittsåldern för pappor som skaffar barn, kanske skulle flytta dit?
Jag VET att jag inte ska bry mig, men ändå gör jag det. Ni som är äldre och skaffade barn sent, vilka är era erfarenheter, positivt/negativt?

 

[tictac]

Sv: "Gamla" mammor...

Du är inte alls gammal för första barnet - för då är ju jag också det... Jag är också 36 och vänter mitt första barn (är i v 19 nu). Jag har tyvärr inga erfarenheter att dela med mig ännu. Men jag tror också det blir jag (och min man (38)) och en massa 25-åringar i föräldragruppen.

 

[Björk]

Sv: "Gamla" mammor...

Jag VET att jag inte ska bry mig, men ändå gör jag det. Ni som är äldre och skaffade barn sent, vilka är era erfarenheter, positivt/negativt?

Vi fick ju vår son när jag fyllt 38 år. Jag har faktiskt bara positiva erfarenheter! Trots att jag bor ute i "landsorten" och definitivt var äldst i föräldragruppen (när vi presenterade oss och alla presentationer var klara så gjorde jag v-tecknet och sa "jag är äldst! haha!" Några såg lite generade ut, men de flesta log och skrattade). Den som var närmast mig i ålder var en pappa på 33 år (inte min sambo, han var 30 då).

Jag vet ju att det "tycks" om äldre mammor ibland, men ingen har sagt något negativt till mig om det. Vår BM fick själv sitt första barn som 41åring (och det andra två år senare) och hon tyckte nog mest att hon kände igen sig i mig (o sa att de "svåraste" mammorna ofta var de riktigt unga (under 20) eftersom de förståeligt nog ofta inte var riktigt lika väl förberedda på vad en graviditet kan innebära och ofta upplevde mer smärtor och att det var "jobbigt").

Det enda negativa med att få barn sent är ju just det faktum att det kanske inte BLIR några barn. Och att riskerna för vissa typer av funktionshinder ökar. Annars ser jag inga problem med det alls.

Jag har i och för sig aldrig direkt haft några "åldersnojor". I föräldragruppen kände jag samhörighet med de andra trots att många var mycket yngre än mig. Vi var ju alla vuxna och vi var alla i en helt ny situation i livet!

 

[Javan]

Sv: "Gamla" mammor...

bor i umeå i vår föräldrautbildningsgrupp var vi tre par, vi på 30 år, ett på 35 år och ett på 40 år. det kan nog variera kraftigt hur gamla man är i de grupperna.

 

[Sol]

Sv: "Gamla" mammor...

Jag har börjat fundera på det här med ålder. Det är ingenting som bekymrat mig förut särskilt mycket, men nu när jag är gravid med mitt första barn vid nyss fyllda 36 börjar jag ju inse att jag är gammal som gatan för mitt första barn. Generellt alltså! Jag läste precis om en kvinna som fick sitt första barn vid 45, och hur hon kände sig betittad och utpekad. Det som känns mest pinsamt är nog när jag och min "gamla" man ska börja gå på föräldragrupp med en bunt fräscha 25-åringar...De flesta mammorna i min ålder är gravida med sin tredje eller fjärde...Egentligen skulle det finnas föräldragrupper för oss äldre istället för geografisk indelning, jag har mer gemensamt med de i min generation än med unga människor. Hörde att på Östermalm i Stockholm är 38 år genomsnittsåldern för pappor som skaffar barn, kanske skulle flytta dit?
Jag VET att jag inte ska bry mig, men ändå gör jag det. Ni som är äldre och skaffade barn sent, vilka är era erfarenheter, positivt/negativt?

Så fasligt gammal är du inte. I Göteborg är genomsnittsåldern för förstföderskor 31 år.

Här försöker de dela in föräldragrupperna efter ålder i största möjliga mån, gör de inte det i Stockholm?

 

[havreflinga]

Sv: "Gamla" mammor...

Jag var 35 när jag fick första barnet, och 36 när nästa kom. När vi gick föräldrautbildningen under graviditeten fanns det en tjej där som var äldre. Hon kände nog sig gammal, och påtalade sin ålder ibland, och tog liksom lite distans till oss andra (fast det kanske var för att hon inbillade sig att vi tyckte hon var gammal). Men jag kände INTE att jag inte hade något gemensamt med de andra. Förväntan och oro inför föräldraskapet hade vi ju allihop, och det var ju det vi ville fokusera på. Då kvittar ju ålder, jobb, bostad och sånt.

När bebisen var född fick jag börja i en ny föräldragrupp (på grund av geografisk indelning). Visst, jag var äldst i den gruppen, men det upptäckte vi inte förrän efter nästan att år. Innan dess hade vi inte pratat om hur gamla vi var. Det är en jättetrevlig grupp och vi träffas fortfarande ibland, trots att barnen är över två år nu. Det bästa med vår föräldragrupp är att papporna nästan alltid är med. Jag vet andra föräldragrupper där det nästan bara är mammor.

Ibland tycker jag det är synd att jag inte kan skaffa en sladdis när de första barnen är äldre. I så fall skulle jag börjat med barnafödandet tidigare. Men jag var inte mogen för barn förrän nu. På så sätt är det väldigt positivt att jag väntade så länge. Jag känner mig inte låst eller begränsad av mina barn, för jag har inga konkurrerande intressen. Jag tycker det är en jätteskön vändning att bara gå hemma med mina barn. Framför allt är jag glad över att jag väntade tills jag hade löst mina personliga problem. Jag går inte runt och grubblar över saker längre, vilket gör att jag kan vara närvarande psykiskt med mina barn.

 

[kantarell]

Sv: "Gamla" mammor...

Eftersom jag fått barn när jag var 17 27 o 36 har jag erfarenheten att jag varit bäst mamma till den sistfödda, då var jag mogen att ta mina egna beslut stå för det jag tror på, det jag menar att alla "goda" råd man får kunde jag då säga jag men jag gör så här det passar mig bäst.När man får barn sent har man oftast lekt av sig och har tid på ett annat sätt för barnet.Min yngsta är nu femton och hon tycker fortfarande det är okej att umgås med mig och vi har en fin o öppen kontakt(det hade vi inte i vintras när hormonerna rasade som värst men det beror nog inte på min ålder). Ett argument jag har hört är att om man är ung som förälder blir man ju mer kompis med sitt barn, men jag vill inte vara kompis till mina barn jag vill vara mamma och en vettig vuxen med bra kontakt och då spelar det ingen roll om man är 17 el 36 när man får barn. Lycka till med ditt föräldraskap.

 

[jennyjenny]

Sv: "Gamla" mammor...

Jag är 37 år och väntar mitt första barn och min man är 40 år. Än så länge så har jag inte stött på någon som har kommenterat det. Kanske någon gör det när barnet är fött vad vet jag?
Jag är född i Göteborg och de flesta av mina skolkamrater har fått barn vid 30+ för vi har alla utbildat oss, rest och festat och liksom inte velat satsa på familj förrän nu. Så jag känner mig inte speciellt gammal faktiskt utan helt perfekt i ålder

 

[MissJones]

Sv: "Gamla" mammor...

Jag fick mitt första barn som 39-åring och helt ärligt var jag lite nojjig för det. Kom på mig själv att jag nästan bad om ursäkt för att jag var gravid vid vissa tillfällen. Jag kände inte alls igen mig i det beteendet eftersom jag verkligen inte har någon åldersnojja i vanliga fall! Mycket irriterande...

När bebisen väl kom så kände jag mig överhuvud taget inte annorlunda än någon av de andra mammorna i min föräldragrupp, där åldrarna var från 28-39. Ja, jag var äldst... ! Vi hade samma bekymmer, glädjeämnen och frågor oavsett ålder! Flera av dem umgås jag med fortfarande!

Sen började jag nojja lite igen... . Kom plötsligt att tänka på att bebben kom att växa upp och få väldigt gamla föräldrar. Så trist!! Då bestämde vi raskt att det nog var roligare om man inte var ensam om det; Alltså skaffade vi ett syskon! Då var jag 41!

Nu nojjar jag inte alls längre! Det där med ålder är så oerhört individuellt; Vissa är "gamla" vid 25 andra har barnasinnet kvar livet ut! Och ärligt talat, vad gör ett par år hit eller dit? Det är ingen större skillnad om man skaffar barn vid 33 eller 36, vid 36 eller 39. Det är bara dumt att lägga den bördan på sina axlar och jämföra sig med andra. Huvudsaken man älskar sina barn och ger dem allt gott de förtjänar! Ock det gör man ju lika bra gammal som ung !!!

 

[Kattennizze]

Sv: "Gamla" mammor...

Tack för era svar! Nästan bara positivt alltså! Jag bor i norrland, i en ganska stor stad, men häromdagen var jag i en liten håla i inlandet och insåg att de tjejer jag träffade där hade 3 ungar och var knappt fyllda 25 år. Det är inget jag själv har önskat mig, det känns som jag har mycket stabilare grund att stå på idag som 36-åring än när jag faktiskt var 30 år.

 

[mino]

Sv: "Gamla" mammor...

jag räknas väl som en halvgammal mamma, 32 vid första och 34 nu vid andra barnet. Jag har aldrig varit så där supersugen på barn, jag tyckte mera att det var dags och sedan räknade jag kallt med att jag skulle bli helt kär i mina egna barn även om jag inte var så där jätteintresserad av barn i allmänhet (och det blev jag så klart). Det går ju bara att spekulera i hur livet skulle ha blivit om jag hade fått barn tidigare, i så fall skulle ju barnet i så fall ha blivit till av misstag. Förmodligen hade det varit bra för mig eftersom jag tycker att jag har utvecklats mycket av att få barn, men samtidigt hade risken varit att jag inte hade varit av med en del jobbigt bagage som gjort mig till en sämre mamma. Det enda negativa jag kan komma på med att få barn lite senare är det som havreflinga nämner, att man inte kan räkna med en sladdis och att man inte kan ta det helt lugnt med syskon eftersom man inte har all tid i världen på sig.

Men jag tycker att så fort barnafödande tas upp i media så tjatar man om detta med ålder. Jag tycker det är märkligt och ganska onödigt, tycker inte att vården ska ha synpunkter på hur kvinnor väljer att leva sina liv. Det är ingen ny företeelse att föda barn efter 30, min mormor född -09 fick sitt första barn 1940 (fick sen tre barn till, sista vid 39 års ålder) och min farmor född -13 fick sitt första barn 1945. Så jag har ganska svårt att förstå varför det skulle vara så himla upprörande att kvinnor på 2000-talet väljer att skaffa barn lite senare.

 

[Ajda]

Sv: "Gamla" mammor...

Min mormor som är född -29 fick sitt första och enda barn när hon var 35, min morfar var då 45!

Att folk ska bry sig så mycket och ha åsikter om precis allt gör mig lite irriterad. Låt folk skaffa barn när de vill är min åsikt. Om man sen är 45 eller 18 är upp till var och en. Alla känner sig mogna för barn i olika stadier i livet.

Här i Motala (ca 45.000 inv) verkar "trenden" ha vänt totalt. Hur många tjejer som helst som är under 18 år väljer att skaffa barn. Visst det är upp till dom, men jag tycker allt man ska kunna försörja sig själva innan man planerar barn.

Nu blev det lite O.T.

 

[lillamyggan]

Sv: "Gamla" mammor...

Måste säga att jag inte reagerade på din ålder. Är väl van eftersom det inte är ovanligt med lite äldre mammor häromkring.

 

[tictac]

Sv: "Gamla" mammor...

**raderad**

 

[tictac]

Sv: "Gamla" mammor...

Jag skulle tro att anledningen till att det tas upp i media är för att efter 35 blir det svårare att bli med barn. Väntar man till dess så ökar risken att man måste genomgå en eller flera IVF-behandlingar och det är ingen rolig upplevelse (jo, när det resulterar i en graviditet så är allt värt det men jag hade gärna sluppit hela IVF-köret). Antal par som är oförklarligt barnlösa ökar - och det är de som väntat lite med barnskaffandet - av olika anledningar.

När man går i skolan blir man itutad att det är sååå lätt att bli gravid, men tydligen minskar risken/chansen allt eftersom och sjunker rejält vid 35 - men det är inget som man blir informerad om, vad jag minns. Jo, att risken för DS ökar, och att man kan bli med barn tills man kommer i klimakteriet men inte att det skulle vara mycket svårare efter 35 års ålder.

Nu säger jag inte att man är för gammal/är gammal vid 36 och första barnet (är ju själv 36 och gravid med första) och jag har kompisar som fått barn vid 39-40 också och det har gått hur bra som helst - och är man bara medveten om att det kan ta lite längre tid att bli gravid/alt det inte går alls på naturlig väg så är det ok att vänta, men man bör känna till riskerna med att vänta. Hade jag vetat att chansen att bli gravid minskade efter 30 och rejält vid 35 så hade jag kanske omprioriterat lite, börjat tidigare (inte väntat fem år och ett giftermål, kanske bara väntat tre år och struntat i giftermål, sökt hjälp tidigare). Sen kan man ju aldrig veta vem som har svårt att blir gravid och vem som lyckas inom ett år.

Jag tycker det är bra att de skriver i media att risken att förbli barnlös ökar om man väntar med att skaffa barn, men jag tycker inte att man är för gammal vid 35-45 - bara man känner till riskerna, att man kanske måste genomgå IVF för att bli med barn och ändå riskerar att förbli barnlös.

 

[Silverkedjan]

Sv: "Gamla" mammor...

Jag VET att jag inte ska bry mig, men ändå gör jag det.

Du är gravid, då bryr man sig mer.

Försök att tänka bort det.

Du blir världens bästa mamma

De andra är säkert lika osäkra och får komplex för att de är unga och inte har samma grund att stå på som du.

Vi gick aldrig på någon föräldragrupp, det kändes helt ointressant

 

[Sunshine]

Sv: "Gamla" mammor...

Jag fick mina nar jag var 32 (samma ar som jag fyllde 33 ) och som medlem av 3 foraldragrupper totalt ca 30 mammor, alla forstagangs, sa ar det bara tva som ar under 30 - resten ar 31-45 ar gamla. Sa jag skulle tro att de unga mammorna kanner sig i minoritet!!

Jag hade egentligen velat ha barn mkt tidigare, men det tog ju 4 ar och 4 IVF behandlingar innan det blev nagot, sa jag var lite nedslagen ett tag over att jag var en aldre mamma an jag egentligen hade tankt mig. Men sa har i efterhand tycker jag att det var toppen att haft de dar extra aren att resa med maken (white water rafting i Victoria falls och ridsafari i Botswana ar ju inte direkt ngt man gor med sma barn ), gora karriar, ordna med huset, och tavla med hastarna - och jag ar MYCKET mer talmodig nu an jag var nar jag var yngre, och vet vad jag vill.... mest fordelar alltsa

 

[Brandgul]

Sv: "Gamla" mammor...

Jag var nästan 35 när jag fick mitt första barn. Vi är sex stycken i vår föräldragrupp och vi är mellan 32 och 36 år.

Jag vet inte hur papporna skulle kunna vara med eftersom att de jobbar på vardagarna. Jag skulle inte "offra" tid när vi båda är lediga för att träffa föräldragruppen. Den är ju till för oss daglediga mammor för att vi ska lära känna lite folk och snacka bort lite tid. Det är f*n roligare att maratonamma i grupp

 

[Kattennizze]

Sv: "Gamla" mammor...

Tack Silverkedjan! Jag har ärligt funderat på att skippa några möten med föräldragrupp för att det helt enkelt inte känns så intressant. Däremot vill jag ju träffa andra blivande mammor, så jag får se hur jag gör. Jag blev lite irriterad på barnmorskan som påpekade flera gånger hur viktigt det är med ens egna föräldrar när man skaffar barn, ja, men hur kan hon veta om våra respektive föräldrar ens är bra för barn? Vi är ju inte 20 år precis, och jag vet precis hur jag tänker hantera föräldrakontakten. Mina föräldrar är inte på något sätt lämpliga att vara barnvakter mer än korta stunder och jag kommer att övervaka varje steg de tar med mitt barn.
Det tror jag också är en fördel av att vara äldre och mer livserfaren, man har större möjligheter att stå på sig och lita på vad som känns rätt.
Det är verkligen intressant det här med ålder, jag kommer ihåg att i boken "Backlash" av Susan Faludi så tog hon bl a upp det här med att mediediskussionen om ökad ålder på mammor som ett tecken på backlash mot kvinnor. Nu kommer jag inte ihåg precis hur hennes argumentation gick, men är det någon ung kvinna idag som INTE vet att vid 35 sjunker fertiliteten? Det känns lite som att "man" vill att unga tjejer ska skaffa barn istället för att göra karriär och ta för sig på (männens) område? Den kristna amerikanska högern har stort inflytande här tror jag.
Man ser ju t ex här på Buke om unga föräldrar med dålig ekonomi, inget ont om dem alls, de gör säkert sitt allra bästa, men det ÄR stressande att ha dålig ekonomi och en labil livssituation. Där borde verkligen samhället engagera sig mer!! Speciellt när det handlar om ensamstående mödrar!
Min egen farmor födde sitt enda barn vid 37 års ålder så jag får förhoppningsvis barn före henne! Och min mormor önskade egentligen inte barn, hon ville göra karriär istället, men tyvärr fick hon vara "representationsfru" åt min morfar när han gjorde karriär.

 

[nDian]

Sv: "Gamla" mammor...

Jagvar inte gammal mamma när jag fick mitt första barn. Jag var 21 år. Jag tycker man borde skaffa föräldra grupp som ska ha sitt första barn och en som ska ha fler. För när jag skulle börja föräldragruppen som var alla 30-35 år och skulle föda sitt 2-4 barnet medans jag skulle förda mitt första. Var inte roligt alls.. Så jag kan förstå hur du känner dig.

Mvh