Funderingar kring utmattning

[Malibu_Stacy]

Varning för långt inlägg, men jag hopps att ni orkar läsa och svara på mina frågor i slutet.

Igår fick jag domen, utmattningssyndrom.
Eller jag har ju förstått att det är det jag drabbats av men har inte fått någon hjälp med det av min vårdcentral.
Kraschade totalt under valborgshelgen och har varit sjukskriven heltid sedan dess. Den läkaren viste inte vad som var fel med mig och jag var naiv först och tänkte att jag höll på få influensan eller hade någon infektion i kroppen. Läkaren skrev ”trött” i journalen och under åtgärd står det ”Ingen, hoppas på bättring”. Var tre gånger till den läkaren under våren och tidig sommar och det var samma visa.
När jag nämnde att min chef säger att det låter som att jag är utmattad så säger hen ”det är inget jag kan göra något åt”.
Vid denna tidpunkt var jag så trött och orkeslös att jag knappt orkade åka 10 min in till VC och efter besöken var jag helt däckad så orkade inte ”ta tag” i problemet mer än så just då.
För ett par veckor sedan listade jag om mig och kontaktade en annan VC inne i stan, 4 mil enkel väg från oss. Fick kontakt med en supergullig sköterska som jobbar med framförallt utmattning, hon tyckte det var katastrof att jag inte fått någon hjälp.
Träffade henne i tisdags och gjorde tester som visade höga poäng på utmattning och jag fick en läkartid för förlängd sjukskrivning.
Efter besöket var jag fruktansvärt trött och det var en kamp att köra hem. Däckad hela onsdagen och igår hade jag läkarbesöket.
Läkaren var tusen gånger bättre än den jag träffat i våras. Men upplever ändå att hen inte riktigt lyssnar ordentligt utan fokus är på att komma ut och jobba så fort som möjligt. Hen ville först att jag skulle börja jobba 25% på måndag. Jag fick panik och började storgråta och sa att hur gärna jag än vill tillbaka till jobbet så går det inte just nu. Bara att åka in till stan, träffa läkaren 25 min och köra hem gör att jag är helt slut och däckad dagen efter.
Då förlängde han en månad på heltid och sa att jag kanske ska prova medicin, typ Sertralin. Jag vill verkligen inte äta det i nuläget, jag har jobbat inom vården hela mitt liv och vet vilka biverkningar det kan ge. Jag har blivit mycket bättre, även om det är lång väg kvar och jag har i stort sett inga symptom på depression.
Då säger läkaren att jag måste prova äta medicin om detta blir mer långdraget och jag inte kan gå tillbaka och jobba snart.
Jag vill verkligen blir frisk igen, jag har utbildat mig till ett nytt yrke som jag jobbar med sedan 1.5 år och stormtrivs. Så det handlar inte om att jag inte vill jobba. Jag kan verkligen inte jobba just nu och jag kan inte för mitt liv se att jag kommer att kunna det om en månad heller.
Jag fixar inte att ha någon ”aktivitet” flera dagar i rad. Ska jag göra något så måste jag planera så att jag bara vilar dagen/dagarna före och samma sak dagen/dagarna efter, då är jag däckad.
Så hur jag om en månad ska klara av att köra 4 mil till jobbet, jobba två timmar och sedan köra 4 mil hem igen fem dagar i veckan kan jag inte förstå. Jag har dessutom ett jobb som går ut på att ha samtal med människor, vägledning och information. Just nu blir jag trött av att prata i telefon 15 min med min mamma.
Jag känner att hjärnan och kroppen behöver mer tid för återhämtning, vissa dagar är jag så trött i huvudet att jag inte en fixar att åka in till ica, det tar 10 min att köra. Vissa dagar är bättre och jag kan vara med på mer stillsamma aktiviteter med familjen. Men då är jag däckad dagen efter.
Som bäst har jag mått när jag varit helt själv hemma flera dagar utan barn och sambo. Inga ljud, inget stök, inga måsten.
Var även väldigt skönt när jag och sambon åkte ut med båten helt själva några dagar. Det var lugnt, inga krav, inga bråk mellan barnen, jag kunde vila ostört när jag behövde osv. Men även då kom det bakslag en av dagarna när jag helt enkelt hade gjort för mycket.

Ni som har haft eller är i en utmattning, hur länge var ni sjukskrivna på heltid? Hur bra/dålig var ni när ni började jobba igen?
Åt/äter ni Sertralin eller liknande? Hur funkade det? Var ni tvugna att äta det?

Jag har aldrig varit i denna situation tidigare. Har alltid varit den som varit lugn och stark och sett till att andra fått det de behöver för att må bra och det har känts omöjligt att jag skulle kunna drabbas. Men nu är jag här och jag känner mig förtvivlad och panikslagen över att inte få mer tid att läka.

Jag har idag börjat med SSRI (escitalopram) efter kontakt med läkare igår. Jag hoppas att dom ska fungera för mig!

 

[MimmiNO]

Varning för långt inlägg, men jag hopps att ni orkar läsa och svara på mina frågor i slutet.

Igår fick jag domen, utmattningssyndrom.
Eller jag har ju förstått att det är det jag drabbats av men har inte fått någon hjälp med det av min vårdcentral.
Kraschade totalt under valborgshelgen och har varit sjukskriven heltid sedan dess. Den läkaren viste inte vad som var fel med mig och jag var naiv först och tänkte att jag höll på få influensan eller hade någon infektion i kroppen. Läkaren skrev ”trött” i journalen och under åtgärd står det ”Ingen, hoppas på bättring”. Var tre gånger till den läkaren under våren och tidig sommar och det var samma visa.
När jag nämnde att min chef säger att det låter som att jag är utmattad så säger hen ”det är inget jag kan göra något åt”.
Vid denna tidpunkt var jag så trött och orkeslös att jag knappt orkade åka 10 min in till VC och efter besöken var jag helt däckad så orkade inte ”ta tag” i problemet mer än så just då.
För ett par veckor sedan listade jag om mig och kontaktade en annan VC inne i stan, 4 mil enkel väg från oss. Fick kontakt med en supergullig sköterska som jobbar med framförallt utmattning, hon tyckte det var katastrof att jag inte fått någon hjälp.
Träffade henne i tisdags och gjorde tester som visade höga poäng på utmattning och jag fick en läkartid för förlängd sjukskrivning.
Efter besöket var jag fruktansvärt trött och det var en kamp att köra hem. Däckad hela onsdagen och igår hade jag läkarbesöket.
Läkaren var tusen gånger bättre än den jag träffat i våras. Men upplever ändå att hen inte riktigt lyssnar ordentligt utan fokus är på att komma ut och jobba så fort som möjligt. Hen ville först att jag skulle börja jobba 25% på måndag. Jag fick panik och började storgråta och sa att hur gärna jag än vill tillbaka till jobbet så går det inte just nu. Bara att åka in till stan, träffa läkaren 25 min och köra hem gör att jag är helt slut och däckad dagen efter.
Då förlängde han en månad på heltid och sa att jag kanske ska prova medicin, typ Sertralin. Jag vill verkligen inte äta det i nuläget, jag har jobbat inom vården hela mitt liv och vet vilka biverkningar det kan ge. Jag har blivit mycket bättre, även om det är lång väg kvar och jag har i stort sett inga symptom på depression.
Då säger läkaren att jag måste prova äta medicin om detta blir mer långdraget och jag inte kan gå tillbaka och jobba snart.
Jag vill verkligen blir frisk igen, jag har utbildat mig till ett nytt yrke som jag jobbar med sedan 1.5 år och stormtrivs. Så det handlar inte om att jag inte vill jobba. Jag kan verkligen inte jobba just nu och jag kan inte för mitt liv se att jag kommer att kunna det om en månad heller.
Jag fixar inte att ha någon ”aktivitet” flera dagar i rad. Ska jag göra något så måste jag planera så att jag bara vilar dagen/dagarna före och samma sak dagen/dagarna efter, då är jag däckad.
Så hur jag om en månad ska klara av att köra 4 mil till jobbet, jobba två timmar och sedan köra 4 mil hem igen fem dagar i veckan kan jag inte förstå. Jag har dessutom ett jobb som går ut på att ha samtal med människor, vägledning och information. Just nu blir jag trött av att prata i telefon 15 min med min mamma.
Jag känner att hjärnan och kroppen behöver mer tid för återhämtning, vissa dagar är jag så trött i huvudet att jag inte en fixar att åka in till ica, det tar 10 min att köra. Vissa dagar är bättre och jag kan vara med på mer stillsamma aktiviteter med familjen. Men då är jag däckad dagen efter.
Som bäst har jag mått när jag varit helt själv hemma flera dagar utan barn och sambo. Inga ljud, inget stök, inga måsten.
Var även väldigt skönt när jag och sambon åkte ut med båten helt själva några dagar. Det var lugnt, inga krav, inga bråk mellan barnen, jag kunde vila ostört när jag behövde osv. Men även då kom det bakslag en av dagarna när jag helt enkelt hade gjort för mycket.

Ni som har haft eller är i en utmattning, hur länge var ni sjukskrivna på heltid? Hur bra/dålig var ni när ni började jobba igen?
Åt/äter ni Sertralin eller liknande? Hur funkade det? Var ni tvugna att äta det?

Jag har aldrig varit i denna situation tidigare. Har alltid varit den som varit lugn och stark och sett till att andra fått det de behöver för att må bra och det har känts omöjligt att jag skulle kunna drabbas. Men nu är jag här och jag känner mig förtvivlad och panikslagen över att inte få mer tid att läka.

Har du en utmattning fordi du har har blitt utbrent (har man det uttrykket på svensk), eller har du et utmattnings syndrom, dvs cfs/ME. Hvis det er det siste som du mistenker så anbefaler jeg deg å ta kontakt med ME foreningen i Sverige for å finne ut hvilke rettigheter du har og hvilken utredning du skal ha for å få diagnos. Jeg måtte gjennom MR av hjernen, røntgen av thorax, samtaler med psykiater og masse blodprøver. Selv om diagnosen er deprimerende i seg selv, så blir man ikke bedre av antidepressiva om man har ME. Man skal hvile og avpasse sin aktivitet etter den energien man har så man ikke får crash dagen etter aktivitet.

 

[Sassy]

Har du en utmattning fordi du har har blitt utbrent (har man det uttrykket på svensk), eller har du et utmattnings syndrom, dvs cfs/ME. Hvis det er det siste som du mistenker så anbefaler jeg deg å ta kontakt med ME foreningen i Sverige for å finne ut hvilke rettigheter du har og hvilken utredning du skal ha for å få diagnos. Jeg måtte gjennom MR av hjernen, røntgen av thorax, samtaler med psykiater og masse blodprøver. Selv om diagnosen er deprimerende i seg selv, så blir man ikke bedre av antidepressiva om man har ME. Man skal hvile og avpasse sin aktivitet etter den energien man har så man ikke får crash dagen etter aktivitet.

I Sverige heter diagnosen för det man brukar kalla "utbränd" just utmattningssyndrom (om det är av den allvarligare graden), så det är en helt annan diagnos än ME/CFS här. Så inga missförstånd uppstår.

 

[Sol]

Jag har varit sjukskriven pga utmattningssyndrom och depression sedan maj. Jag har inte varit heltidssjukskriven utan 75%, 50% och nu 25%. Började äta Escitalopram och Lergigan på en gång även fast jag tidigare tagit mig ur en depression utan läkemedel. Denna gång var det helt annorlunda. I maj kunde jag inte tänka mig att jag skulle jobba 75% redan i augusti men det har gått bra.

Jag inser att varje person är unik, men min trötthet kan bara motverkas med aktivitet. Göra saker som gillar, eller som jag vet att jag har gillat vare sig det gäller på fritiden eller på jobbet. Min arbetsgivare är bra och jag har fått arbetsuppgifter jag mår bra av och har fått slippa sådant jag mått dåligt av. Det är nyckeln, att få med sig arbetsgivaren. Får man inte det kommer man inte bli frisk.

Om du har sett negativ effekter av Sertralin kanske du kan prata med läkaren om alternativ? Om läkemedel öht känns som ett alternativ för dig.

Får du någon annan hjälp än läkemedel?

 

[Kristall10]

Jag har varit sjukskriven pga utmattningssyndrom och depression sedan maj. Jag har inte varit heltidssjukskriven utan 75%, 50% och nu 25%. Började äta Escitalopram och Lergigan på en gång även fast jag tidigare tagit mig ur en depression utan läkemedel. Denna gång var det helt annorlunda. I maj kunde jag inte tänka mig att jag skulle jobba 75% redan i augusti men det har gått bra.

Jag inser att varje person är unik, men min trötthet kan bara motverkas med aktivitet. Göra saker som gillar, eller som jag vet att jag har gillat vare sig det gäller på fritiden eller på jobbet. Min arbetsgivare är bra och jag har fått arbetsuppgifter jag mår bra av och har fått slippa sådant jag mått dåligt av. Det är nyckeln, att få med sig arbetsgivaren. Får man inte det kommer man inte bli frisk.

Om du har sett negativ effekter av Sertralin kanske du kan prata med läkaren om alternativ? Om läkemedel öht känns som ett alternativ för dig.

Får du någon annan hjälp än läkemedel?

Jag var till läkaren i onsdags igen och har nu börjat med Sertralin. Jag behöver börja jobba 25% om en månad och jag känner mig inte bättre än vad jag gjorde för en månad sedan så därför ger jag Sertralin en chans och hoppas verkligen att jag ska må bättre om några veckor.
Har bara ätit 25 mg/dag sedan i onsdags men känner mig redan allmänt konstig, har feber, skakig och lite småyr och ännu tröttare än vanligt.

Jag har under hela min sjukskrivning försökt göra saker jag tycker om. Jag har ju mina hästar tex som jag längtar ut till varje dag, men vissa dagar orkar jag helt enkelt inte göra mer än det absolut nödvändigaste. Och har jag varit iväg och gjort något med familjen tex så är jag oftast väldigt slut dagen efter och behöver vila.
Träffade en kompis förra helgen, vi var ut och åt middag och pratade i ett par timmar och efteråt var hjärnan helt mosig och jag höll knappt på att orka köra hem.
Så jag hoppas verkligen att medicinen hjälper så jag orkar börja jobba.
Är så less på att hela tiden känna mig trött och orkeslös.

 

[Sirap]

Jag tycker inte att du ska vara så rädd för medicinen. Prova den om det är det råd du får. Jag hade verkligen ingen aning om att jag hade en depression när jag fick börja med antidepp för många år sedan och herregud vad det hjälpte mig! Kunde sluta ganska snabbt med den också.

 

[Keb71]

Jag kom att tänka på dig @Kristall10 när jag var på en föreläsning om klimakteriet förra veckan.
Har ingen aning om hur gammal du är; men vi fick bl.a. höra att vissa kommer i förklimakteriet såpass tidigt som vid 35 års ålder! Det kan te sig otroligt olika för olika människor, så det kan vara värt att ta upp med din vårdkontakt.

En kvinna hade t.ex drabbats av galen migrän "från ingenstans" och hade provat ALLT i sex månader utan resultat.
Efter inte ens en vecka med östrogentillskott var den borta för gott!
Föreläsaren själv hade haft märkliga yrselattacker som också kunde kopplas till hormonnivåerna och flera andra vittnade om utmattningssyndroms-liknande symptom som berodde på förklimakteriet.

 

[sorbifolia]

Jag var till läkaren i onsdags igen och har nu börjat med Sertralin. Jag behöver börja jobba 25% om en månad och jag känner mig inte bättre än vad jag gjorde för en månad sedan så därför ger jag Sertralin en chans och hoppas verkligen att jag ska må bättre om några veckor.
Har bara ätit 25 mg/dag sedan i onsdags men känner mig redan allmänt konstig, har feber, skakig och lite småyr och ännu tröttare än vanligt.

Jag har under hela min sjukskrivning försökt göra saker jag tycker om. Jag har ju mina hästar tex som jag längtar ut till varje dag, men vissa dagar orkar jag helt enkelt inte göra mer än det absolut nödvändigaste. Och har jag varit iväg och gjort något med familjen tex så är jag oftast väldigt slut dagen efter och behöver vila.
Träffade en kompis förra helgen, vi var ut och åt middag och pratade i ett par timmar och efteråt var hjärnan helt mosig och jag höll knappt på att orka köra hem.
Så jag hoppas verkligen att medicinen hjälper så jag orkar börja jobba.
Är så less på att hela tiden känna mig trött och orkeslös.

Det låter väldigt mycket som ME-symptom... Hur har det gått nu som du testat medicinen en lite längre tid?

 

[Gnist]

Det låter väldigt mycket som ME-symptom... Hur har det gått nu som du testat medicinen en lite längre tid?

Det ts beskriver är (även) klassiska symptom på utmattning.
2 månader är "ingenting" liksom, utmattning kan ju hålla i sig flera år.

 

[Kristall10]

Det låter väldigt mycket som ME-symptom... Hur har det gått nu som du testat medicinen en lite längre tid?

Enligt alla tester och skattningar jag gjort så har jag ”full pott” på symptom på utmattning. Nu har jag varit sjukskriven i 6 månader och är mycket bättre än vad jag var i slutet på april när allt kraschade.
Har ätit sertralin i en månad nu och det har hjälpt. Jag är mindre mottaglig mot stimuli av omgivningen, känner mig lite känslolös men det är rätt skönt just nu. Innan jag började med medicinen orkade jag inte med något som störde. Kunde vara superenkla saker som att någon inte ställt skorna i skohyllan eller liknande och jag började gråta och blev helt dränerad på energi och hela dagen var förstörd. Nu känner jag liksom inget utan ställer bara undan skorna i skohyllan och tänker inte mer på det.
Jag började jobba 25% i måndags och jag var helt däckad efteråt. Låg i soffan med huvudvärk resten av dagen. Var in en sväng på ica på vägen hem från jobbet och helt plötsligt när jag gick där så kom jag inte ihåg vart jag var i några sekunder, väldigt obehagligt.
Tyvärr har jag blivit förkyld så jag har jobbat hemma resten av veckan vilket så klart underlättar lite. Men blir ändå väldigt slut efter mina timmar och behöver sova efteråt.
Så även om det är mycket bättre än i våras så är det långt i från bra och jag längtar bara efter att få känna mig energifull och pigg igen.

 

[sorbifolia]

Enligt alla tester och skattningar jag gjort så har jag ”full pott” på symptom på utmattning. Nu har jag varit sjukskriven i 6 månader och är mycket bättre än vad jag var i slutet på april när allt kraschade.
Har ätit sertralin i en månad nu och det har hjälpt. Jag är mindre mottaglig mot stimuli av omgivningen, känner mig lite känslolös men det är rätt skönt just nu. Innan jag började med medicinen orkade jag inte med något som störde. Kunde vara superenkla saker som att någon inte ställt skorna i skohyllan eller liknande och jag började gråta och blev helt dränerad på energi och hela dagen var förstörd. Nu känner jag liksom inget utan ställer bara undan skorna i skohyllan och tänker inte mer på det.
Jag började jobba 25% i måndags och jag var helt däckad efteråt. Låg i soffan med huvudvärk resten av dagen. Var in en sväng på ica på vägen hem från jobbet och helt plötsligt när jag gick där så kom jag inte ihåg vart jag var i några sekunder, väldigt obehagligt.
Tyvärr har jag blivit förkyld så jag har jobbat hemma resten av veckan vilket så klart underlättar lite. Men blir ändå väldigt slut efter mina timmar och behöver sova efteråt.
Så även om det är mycket bättre än i våras så är det långt i från bra och jag längtar bara efter att få känna mig energifull och pigg igen.

Vad bra att du känner dig lite bättre och att medicinen hjälpt i alla fall!

Även om det "bara" är utmattning just nu, så kan det ju bli kroniskt, dvs. ME, om man inte lyckas bli frisk från det. Men håller tummarna för dig!
Låter som om jobb + ica på samma dag är för mkt för dig just nu, till exempel. Så hoppas du får stanna på 25% helt tills det känns bra och du har energi över. Min kollega som blev utbränd för 2,5 år sedan är fortfarande bara uppe i 60% jobb, och exmaken som utvecklade ME kan endast jobba 20-30% som mest (bara stillasittande arbete).

 

[Tora]

Jag kom att tänka på dig @Kristall10 när jag var på en föreläsning om klimakteriet förra veckan.
Har ingen aning om hur gammal du är; men vi fick bl.a. höra att vissa kommer i förklimakteriet såpass tidigt som vid 35 års ålder! Det kan te sig otroligt olika för olika människor, så det kan vara värt att ta upp med din vårdkontakt.

En kvinna hade t.ex drabbats av galen migrän "från ingenstans" och hade provat ALLT i sex månader utan resultat.
Efter inte ens en vecka med östrogentillskott var den borta för gott!
Föreläsaren själv hade haft märkliga yrselattacker som också kunde kopplas till hormonnivåerna och flera andra vittnade om utmattningssyndroms-liknande symptom som berodde på förklimakteriet.

Det där är nog tyvärr mer vanligare än man tror. Säkert ett mörkertal som blir feldiagnostiserade. Min erfarenhet är att många tror att klimakteriet = vallningar, men det är otroligt långt från sanningen. Vallningar är bara ett av många symtom på klimakteriet/förklimakteriet. Just psykiska problem har sjukvården många gånger helt missat. Jag gissar att det är för vallningar är ett fysiskt symtom och då alltså lätt att identifiera. De andra psykiska problemen är mycket mer diffusa.

Fördelen är att om det är klimakteriet och man får (bioidentiskt) östrogen så brukar det bara ta runt en vecka innan man är tillbaka på så gott som normal nivå. Det är alltså ingen tvekan om att man mår bättre.

 

[snöstorm]

Enligt alla tester och skattningar jag gjort så har jag ”full pott” på symptom på utmattning. Nu har jag varit sjukskriven i 6 månader och är mycket bättre än vad jag var i slutet på april när allt kraschade.
Har ätit sertralin i en månad nu och det har hjälpt. Jag är mindre mottaglig mot stimuli av omgivningen, känner mig lite känslolös men det är rätt skönt just nu. Innan jag började med medicinen orkade jag inte med något som störde. Kunde vara superenkla saker som att någon inte ställt skorna i skohyllan eller liknande och jag började gråta och blev helt dränerad på energi och hela dagen var förstörd. Nu känner jag liksom inget utan ställer bara undan skorna i skohyllan och tänker inte mer på det.
Jag började jobba 25% i måndags och jag var helt däckad efteråt. Låg i soffan med huvudvärk resten av dagen. Var in en sväng på ica på vägen hem från jobbet och helt plötsligt när jag gick där så kom jag inte ihåg vart jag var i några sekunder, väldigt obehagligt.
Tyvärr har jag blivit förkyld så jag har jobbat hemma resten av veckan vilket så klart underlättar lite. Men blir ändå väldigt slut efter mina timmar och behöver sova efteråt.
Så även om det är mycket bättre än i våras så är det långt i från bra och jag längtar bara efter att få känna mig energifull och pigg igen.

Hur går det för dig?

 

[Kristall10]

Hur går det för dig?

Vad gulligt att du tänker på mig!

Det går väl hyfsat, går sakta sakta framåt i alla fall. Har jobbat 25% fram till nu. Denna vecka går jag upp till 50%. Har varit nog tufft att jobba 25%, har varit jätte trött efter jobbet och inte orkat med något mer den dagen. Så vi får se hur detta med 50% går.
Det svåraste är att acceptera ”mitt nya liv”. Jag tänker varje dag att jag nog bara inbillar mig och att i morgon är jag frisk och allt är som vanligt. Men det är det ju inte. Jag blir så frustrerad och ledsen över att inte orka med saker som förut. Att nästan aldrig orka följa med på något med familjen osv. Känner mig fånad i min egen kropp. AG har ordnat så jag får samtalsstöd kring detta men har bara hunnit vara på en träff ännu.
Längtar varje dag ut till hästarna och att rida/motionera min ridhäst. Men det är bara 1-3 gånger i veckan som jag orkar det.
I lördags följde jag med på sonens innebandymatch och vi gjorde lite ärenden efteråt. Var borta ca 6 timmar. Var helt slut efteråt så jag gick och la mig halv 8 på kvällen och sov/vilade i stort sett hela söndag och måndag.
Jag är så less och vill verkligen inte ha det såhär. Att i stort sett inte orka med något annat än jobb och de allra nödvändigaste hemma, vad är det för liv?
Går och lägger mig vid åtta på kvällarna och är ändå trött på dagarna. Sällan jag känner mig pigg eller utvilad, varje dag är en kamp.
Jag hoppas verkligen det blir bättre snart.

 

[Keb71]

Håller verkligen tummarna för att du piggar på dig.

Har du pratat med läkaren om att kolla hormonnivåerna?
Lyssna på Söndagsintervjun i P1 med Monika Björn!

 

[Unafraid]

Vad gulligt att du tänker på mig!

Det går väl hyfsat, går sakta sakta framåt i alla fall. Har jobbat 25% fram till nu. Denna vecka går jag upp till 50%. Har varit nog tufft att jobba 25%, har varit jätte trött efter jobbet och inte orkat med något mer den dagen. Så vi får se hur detta med 50% går.
Det svåraste är att acceptera ”mitt nya liv”. Jag tänker varje dag att jag nog bara inbillar mig och att i morgon är jag frisk och allt är som vanligt. Men det är det ju inte. Jag blir så frustrerad och ledsen över att inte orka med saker som förut. Att nästan aldrig orka följa med på något med familjen osv. Känner mig fånad i min egen kropp. AG har ordnat så jag får samtalsstöd kring detta men har bara hunnit vara på en träff ännu.
Längtar varje dag ut till hästarna och att rida/motionera min ridhäst. Men det är bara 1-3 gånger i veckan som jag orkar det.
I lördags följde jag med på sonens innebandymatch och vi gjorde lite ärenden efteråt. Var borta ca 6 timmar. Var helt slut efteråt så jag gick och la mig halv 8 på kvällen och sov/vilade i stort sett hela söndag och måndag.
Jag är så less och vill verkligen inte ha det såhär. Att i stort sett inte orka med något annat än jobb och de allra nödvändigaste hemma, vad är det för liv?
Går och lägger mig vid åtta på kvällarna och är ändå trött på dagarna. Sällan jag känner mig pigg eller utvilad, varje dag är en kamp.
Jag hoppas verkligen det blir bättre snart.

Det blir bättre. Men det tar jättelång tid och är väldigt frustrerade. Jag var tillbaka i heltid efter kanske 9-10 månader? Kan ha varit längre, jag kommer inte riktigt ihåg när jag blev sjuk, jag har glömt det mesta från första tiden. Dock på ett nytt, tillfälligt och väldigt mysigt sommarjobb. Hade det varit mitt "gamla" jobb hade jag nog behövt minst ett år. Min häst var skadad under tiden så jag skickade bort henne till en kompis på rehab för att jag inte orkade gå med henne.

 

[Trott]

Vad gulligt att du tänker på mig!

Det går väl hyfsat, går sakta sakta framåt i alla fall. Har jobbat 25% fram till nu. Denna vecka går jag upp till 50%. Har varit nog tufft att jobba 25%, har varit jätte trött efter jobbet och inte orkat med något mer den dagen. Så vi får se hur detta med 50% går.
Det svåraste är att acceptera ”mitt nya liv”. Jag tänker varje dag att jag nog bara inbillar mig och att i morgon är jag frisk och allt är som vanligt. Men det är det ju inte. Jag blir så frustrerad och ledsen över att inte orka med saker som förut. Att nästan aldrig orka följa med på något med familjen osv. Känner mig fånad i min egen kropp. AG har ordnat så jag får samtalsstöd kring detta men har bara hunnit vara på en träff ännu.
Längtar varje dag ut till hästarna och att rida/motionera min ridhäst. Men det är bara 1-3 gånger i veckan som jag orkar det.
I lördags följde jag med på sonens innebandymatch och vi gjorde lite ärenden efteråt. Var borta ca 6 timmar. Var helt slut efteråt så jag gick och la mig halv 8 på kvällen och sov/vilade i stort sett hela söndag och måndag.
Jag är så less och vill verkligen inte ha det såhär. Att i stort sett inte orka med något annat än jobb och de allra nödvändigaste hemma, vad är det för liv?
Går och lägger mig vid åtta på kvällarna och är ändå trött på dagarna. Sällan jag känner mig pigg eller utvilad, varje dag är en kamp.
Jag hoppas verkligen det blir bättre snart.

Var inte rädd att säga ifrån om 50% inte funkar. Det låter ju inte som att du är redo för det egentligen

 

[Kristall10]

Var inte rädd att säga ifrån om 50% inte funkar. Det låter ju inte som att du är redo för det egentligen

Absolut! Jag har bra kontakt led min chef. Det är främst läkaren som vill att jag ska gå upp i tid för att inte FK ska börja krångla… så jag provar och ser hur det går helt enkelt.

 

[Kristall10]

Det blir bättre. Men det tar jättelång tid och är väldigt frustrerade. Jag var tillbaka i heltid efter kanske 9-10 månader? Kan ha varit längre, jag kommer inte riktigt ihåg när jag blev sjuk, jag har glömt det mesta från första tiden. Dock på ett nytt, tillfälligt och väldigt mysigt sommarjobb. Hade det varit mitt "gamla" jobb hade jag nog behövt minst ett år. Min häst var skadad under tiden så jag skickade bort henne till en kompis på rehab för att jag inte orkade gå med henne.

Har varit sjukskriven sedan i Maj så det är 10 månader nu, så läkaren tycker att jag borde fixa halvtid nu och sedan 75% från maj. Just nu känns det inte så men jag kan inte mer än testa och se.
När jag väl orkar ut i stallet så ger mig hästarna energi och jag blir så lycklig efter ett ridpass och längtar till nästa. Men det dröjer ju oftast några dagar då jag inte orkar efter jobbet eller om jag gjort något annat den dagen. Men men, det får vara så nu för utan häst så överlever jag inte.

 

[Kristall10]

Håller verkligen tummarna för att du piggar på dig.

Har du pratat med läkaren om att kolla hormonnivåerna?
Lyssna på Söndagsintervjun i P1 med Monika Björn!

Nej har inte gjort det men ska absolut ta upp det vid nästa besök. Tack för tipset!