Funderingar kring sexuell & känslomässig exklusivitet

[Singoalla]

Önskar du att du kunde ha en poly relation?

Ja alltså, min önskan är givetvis att kunna maximera sex och kärlek i mitt liv så långt det bara går. Eftersom jag är en person som lever mycket genom att knyta relationer till andra så är både kärlek och sex oerhört viktigt för mig. Om en polyrelation skulle maximera detta för mig så skulle jag givetvis vilja ha det. Självklart, utan tvekan. Hittills har jag dock upplevt att exklusivitet har intensifierat, och på så vis på något sätt maximerat, kärlek för mig. Det tillsammans med att jag mest är nervös när jag knyter nya sexuella relationer, och att det tar tid för mig att känna mig avslappnad och bekväm, har gjort att jag hittills valt monogami. Om polygami skulle passa mig bättre ifall jag skulle ha enklare att knyta nya relationer? Mycket möjligt. Eftersom jag aldrig vantrivts i monogami eller sett fördelarna med polygami som en drivkaft att jobba på det så har jag hittills inte testat. Men jag är absolut inte stängd för att vid något tillfälle göra det.

 

[Lampan]

Ja alltså, min önskan är givetvis att kunna maximera sex och kärlek i mitt liv så långt det bara går. Eftersom jag är en person som lever mycket genom att knyta relationer till andra så är både kärlek och sex oerhört viktigt för mig. Om en polyrelation skulle maximera detta för mig så skulle jag givetvis vilja ha det. Självklart, utan tvekan. Hittills har jag dock upplevt att exklusivitet har intensifierat, och på så vis på något sätt maximerat, kärlek för mig. Det tillsammans med att jag mest är nervös när jag knyter nya sexuella relationer, och att det tar tid för mig att känna mig avslappnad och bekväm, har gjort att jag hittills valt monogami. Om polygami skulle passa mig bättre ifall jag skulle ha enklare att knyta nya relationer? Mycket möjligt. Eftersom jag aldrig vantrivts i monogami eller sett fördelarna med polygami som en drivkaft att jobba på det så har jag hittills inte testat. Men jag är absolut inte stängd för att vid något tillfälle göra det.

Visst kan en känna en viss avundsjuka på dom som det funkar för
Alla vill ju vara fria
Jag är också mono, jag vet inte varför

 

[Singoalla]

Men det är ju en strukturell fråga! Då blir det genast ointressant med individens preferenser eftersom vi omöjligt kan veta hur de skulle sett ut utan strukturen.

Nej, det är inte sant. Som jag skrivit tidigare i tråden så finns det olika teorier kring hur strukturer påverkar människor. Att det inte går att urskilja en människas autonomi bortom strukturen är enbart en av dessa teorier, som många i den här tråden är anhängare av. Men det är inte bevisat, så det är direkt fel att säga att det är så. Det finns andra teorier som talar för att det går att skilja på de båda. Själv, som jag skrivit, är jag av tron att det till viss del går att skilja dem åt. Men jag säger inte att det är så heller utan jag spekulerar. Jag säger inte heller att det går att veta hur vi fungerar utanför strukturen, men jag tycker att det är intressant att spekulera i.

 

[Trani]

Jag försöker inte motivera någonting, varken monogami eller polygami. Jag försöker förstå varför vi fungerar som vi gör genom att vända och vrida på olika möjliga faktorer som kan spela in i våra val, vare sig vi väljer det ena eller det andra. När ni skriver att ni inte vill bli begränsade av er partner, att ni anser att det är fel att bestämma över någon annans sexualitet/relationer så gör ju ni detsamma. Lyfter anledningar till polygami. När jag då lyfter anledningar till monogami, blir mina tankar problematiska då på grund av att de är enhetliga med normen?

Jag kan lyfta många fördelar med polygami också såklart, men då jag upplever att det redan gjords i tråden så valde jag att lyfta monogami. Ja, för att få den nyanserade diskussion som jag var intresserad av. Du skrev själv @Trani i inlägg #66 att det var väl bara att dra de positiva perspektiven, så det var det jag gjorde.

Men du motiverar ju monogami och skriver själv att du gör det:

Jag spekulerar i vad det mer finns för fördelar med monogami, utöver att det är fördelaktigt i samhället att följa en stark norm.

Vi kan diskutera fördelar med monogami men du försöker göra det och samtidigt lägga strukturen åt sidan. Jag anser inte att det går (eller finns någon poäng med) att göra så. Alltihop blir för mig ganska obegripligt när du å ena sidan inte vill fästa uppmärksamhet på samhälleliga föreställningar om kärlek och hur det kan påverka dig, å andra sidan funderar över exkludering/inkludering i typ gruppsykologiska termer. Allting är socialt, i synnerhet som vi diskuterar sexuella relationer mellan människor. Som jag ser det avfärdar du helheten och den för dig obekväma/ointressanta delen genom att säga att du tror på mänsklig autonomi som går att separera från strukturer.

Du har lagt ut dina tankar om monogami på ett intressant sätt och jag känner att det har gett mig perspektiv. Jag betraktar dem dock inte som separerade från strukturen och de är ju normbekräftande. Normbekräftande resonemang är problematiska när de upprätthåller en negativ struktur, ja.

 

[Singoalla]

Men du motiverar ju monogami och skriver själv att du gör det:


Vi kan diskutera fördelar med monogami men du försöker göra det och samtidigt lägga strukturen åt sidan. Jag anser inte att det går (eller finns någon poäng med) att göra så. Alltihop blir för mig ganska obegripligt när du å ena sidan inte vill fästa uppmärksamhet på samhälleliga föreställningar om kärlek och hur det kan påverka dig, å andra sidan funderar över exkludering/inkludering i typ gruppsykologiska termer. Allting är socialt, i synnerhet som vi diskuterar sexuella relationer mellan människor. Som jag ser det avfärdar du helheten och den för dig obekväma/ointressanta delen genom att säga att du tror på mänsklig autonomi som går att separera från strukturer.

Du har lagt ut dina tankar om monogami på ett intressant sätt och jag känner att det har gett mig perspektiv. Jag betraktar dem dock inte som separerade från strukturen och de är ju normbekräftande. Normbekräftande resonemang är problematiska när de upprätthåller en negativ struktur, ja.

Jag förstår dina argument, men jag håller inte med om att jag har lagt sociala konstruktioner åt sidan. Jag har, tvärtom, vid väldigt många tillfällen i tråden lyft social konstruktion som en av de viktigaste faktorerna i våra val och den sociala vinning som kommer med att följa en norm. Eftersom jag uppfattade att det lyftes mycket i början av tråden, så var jag därmed också intresserad av att gå vidare och spekulera kring andra fördelar med monogami. Det handlar absolut inte om att sociala konstruktioner är obekväma för mig och andra fördelar är bekväma, det handlar om att vi redan nämnt social konstruktion som en av de absolut viktigaste faktorerna. Jag har bejakat detta, fullt ut, och diskuterar vidare kring fler faktorer. Jag har också lyft svartsjuka och rädsla för att förlora sin partner, anledningar som i alla fall inte jag ser som särskilt bekväma eller smickrande för monogamin. Åter igen, jag söker förståelse, inte argument.

Jag förstår att normbekräftande resonemang är problematiska när de upprätthåller en negativ struktur. Det jag är nyfiken på är, hur hade vi kunnat prata om fördelar med monogami utan att det upprätthåller en negativ struktur? Eller är det helt enkelt omöjligt?

 

[Andromedae]

Jag har funderat på ungefär tusen saker att skriva, men jag känner inte att jag får ihop någon av dem. Det enda jag skulle vilja adressera är att det i tråden återfinns de exakta anledningar som finns till varför många väljer att hålla sin flersamhet privat: fördömandet, oförståelsen och diskvalificeringen av vår kärlek. Att förklara monogami med att det är "mänskligt" är detsamma som att bedöma poly* som "omänskligt".

Att leva som öppet flersam innebär att dina känslor och dina förhållanden anses vara allmänt diskussionsstoff. Det är lätt att säga "alla gör det som är bäst för dem" men i slutänden hamnar det ofta i en diskussion där du som poly* anses vara okänslig, opassionerad eller rent ut sagt korkad nog att inte förstå att det du ska ha är Den Stora Kärleken. En och en är de här kommentarerna ganska menlösa. Men att leva i det: att alltid få höra att det du känner är en lögn, att din kärlek inte är god nog och att du i regel är en omoralisk person som är "annorlunda", det är tärande. Helt ärligt är det förkrossande.

@Trani Tack för att du orkar!

 

[Trani]

Jag förstår inte hur du kan säga att du inte lägger strukturer åt sidan när du säger att du vill diskutera på individnivå utöver samhällsstrukturerna.

Jag förstår att normbekräftande resonemang är problematiska när de upprätthåller en negativ struktur. Det jag är nyfiken på är, hur hade vi kunnat prata om fördelar med monogami utan att det upprätthåller en negativ struktur? Eller är det helt enkelt omöjligt?

Ja, det är omöjligt. Om vi inte börjar med att omdefiniera begreppet monogami.

 

[Trani]

Helt ärligt är det förkrossande.

Ja, all den där skiten har man ju i ryggen i diskussioner.

@Singoalla du som är bi känner nog igen de här ifrågasättandet, förminskandet och förlöjligandet? Det är lite samma mönster i förakt mot bisexualitet som förakt mot ickemonogami - inte på riktigt, löjligt trams som inte funkar i längden, man måste bestämma sig osv.

 

[Singoalla]

Jag har funderat på ungefär tusen saker att skriva, men jag känner inte att jag får ihop någon av dem. Det enda jag skulle vilja adressera är att det i tråden återfinns de exakta anledningar som finns till varför många väljer att hålla sin flersamhet privat: fördömandet, oförståelsen och diskvalificeringen av vår kärlek. Att förklara monogami med att det är "mänskligt" är detsamma som att bedöma poly* som "omänskligt".

Att leva som öppet flersam innebär att dina känslor och dina förhållanden anses vara allmänt diskussionsstoff. Det är lätt att säga "alla gör det som är bäst för dem" men i slutänden hamnar det ofta i en diskussion där du som poly* anses vara okänslig, opassionerad eller rent ut sagt korkad nog att inte förstå att det du ska ha är Den Stora Kärleken. En och en är de här kommentarerna ganska menlösa. Men att leva i det: att alltid få höra att det du känner är en lögn, att din kärlek inte är god nog och att du i regel är en omoralisk person som är "annorlunda", det är tärande. Helt ärligt är det förkrossande.

@Trani Tack för att du orkar!

Men hallå här, jag har aldrig sagt eller indikerat att polygami är omänskligt. Jag har tvärtom, skrivit ett helt inlägg om vilka mänskliga behov som jag tror gör att man vill ha fler relationer än en. Jag tror, som jag skrev, att våra mänskliga behov spretar åt olika håll då vi är komplexa varelser. Eftersom det lyftes fördelar med polygami i tråden så lyfte jag fördelar med monogami för att jag ville bolla tankar kring de båda. Jag har aldrig sagt att det skulle finnas fler fördelar med monogami, eller att det är mer mänskligt. Aldrig. Det gör mig ledsen när jag upplever att jag får åsikter på mig som jag inte har.

Många ställer sig emot att jag sagt att alla måste få göra som de själva vill. Jag förstår inte detta och jag undrar, vad borde jag säga i stället? Att ingen får göra som de vill? Att polygami är bättre än monogami? Snälla säg mig, vad borde jag ha sagt?

Jag förstår att normer är förkrossande, tro mig, jag är som sagt bisexuell och kämpar mot en heteronorm. Men det innebär inte att jag anklagar människor för att döma mig, som inte gör det. Som jag skrev, allt jag själv vill höra är att alla är olika och gör som de själva vill. Detsamma som jag försöker säga nu i ett sammanhang då jag själv är mer normativ.

 

[Singoalla]

Ja, det är omöjligt. Om vi inte börjar med att omdefiniera begreppet monogami.

Så med andra ord så finns det inget sätt jag hade kunnat diskutera i den här tråden där jag försöker förstå för och nackdelar med monogami utan att anklagas för att förstärka normen? Eftersom fördelarna inte kan lyftas utan att jag per definition stärker normen?

 

[Petruska]

Jag har funderat på ungefär tusen saker att skriva, men jag känner inte att jag får ihop någon av dem. Det enda jag skulle vilja adressera är att det i tråden återfinns de exakta anledningar som finns till varför många väljer att hålla sin flersamhet privat: fördömandet, oförståelsen och diskvalificeringen av vår kärlek. Att förklara monogami med att det är "mänskligt" är detsamma som att bedöma poly* som "omänskligt".

Att leva som öppet flersam innebär att dina känslor och dina förhållanden anses vara allmänt diskussionsstoff. Det är lätt att säga "alla gör det som är bäst för dem" men i slutänden hamnar det ofta i en diskussion där du som poly* anses vara okänslig, opassionerad eller rent ut sagt korkad nog att inte förstå att det du ska ha är Den Stora Kärleken. En och en är de här kommentarerna ganska menlösa. Men att leva i det: att alltid få höra att det du känner är en lögn, att din kärlek inte är god nog och att du i regel är en omoralisk person som är "annorlunda", det är tärande. Helt ärligt är det förkrossande.

@Trani Tack för att du orkar!

Jag tänker rätt ofta på att ett väldigt starkt argument för att inte bara leva monogamt, utan att överhuvudtaget arrangera sitt privatliv på ett tvåsamt, monogamt heternormativt sätt med tydliga könsroller, just är att omgivningen ska uppfatta ens förhållande som ett förhållande. Och då som ett riktigt förhållande, en äkta kärleksrelation.

För egen del leker jag rätt mycket med tanken på hur man/jag skulle kunna arrangera mitt privatliv så att omgivningen inte ges tillfälle att förstå och bekräfta min parrelation som en sådan - och det då helst utan att jag själv gör andra förluster på vägen. Tex att dumpa partnern vore ju ett effektivt sätt att nå målet "inte uppfattas som ett Riktigt Par", men tyvärr på bekostnad av en relation som jag trivs med.

Olika sätt att gestalta sina parbildningar utåt, så att säga. Och vad omgivningens syn på relationerna gör med relationerna. Min personliga erfarenhet handlar framförallt om att omgivningen försöker hetero-mono-normalisera mina relationer. Å ena sidan. Den andra erfarenheten är den du pekar på, @Andromedae

 

[Petruska]

Så med andra ord så finns det inget sätt jag hade kunnat diskutera i den här tråden där jag försöker förstå för och nackdelar med monogami utan att anklagas för att förstärka normen? Eftersom fördelarna inte kan lyftas utan att jag per definition stärker normen?

Nej. Fördelarna är ju uppenbara. Genom en heteronormativ monogam livsstil får de bekräftelse. Varför tolkar du de vinster som följer med ett normativt liv som något negativt? Så som du gör när du pratar om "förminskning"?

 

[Singoalla]

Ja, all den där skiten har man ju i ryggen i diskussioner.

@Singoalla du som är bi känner nog igen de här ifrågasättandet, förminskandet och förlöjligandet? Det är lite samma mönster i förakt mot bisexualitet som förakt mot ickemonogami - inte på riktigt, löjligt trams som inte funkar i längden, man måste bestämma sig osv.

Självklart. Jag, eller någon annan i den här tråden har dock aldrig sagt att polygami inte är på riktigt, löjligt trams som inte funkar i längden eller att man måste bestämma sig. Om någon har sagt det så lyft gärna fram det. Jag har däremot sagt att jag tror att polygami är helt rätt för många. Jag uppmuntrar att alla söker de relationer som de mår bäst i och det gör mig jätteglad att de ser olika ut och att människor går efter vad de vill ha.

 

[Andromedae]

Ur TS

Varför känns det bäst att enbart dela sex och stark kärlek med en person? Är det så krasst att vi människor är egoistiska och vill ha någon form av ägandeskap över den vi älskar, eller finns det en djupare förklaring än så?

Kan det vara så att logiken egentligen talar för att det skulle vara bättre med fler partners (frihet, valfrihet, variation mm) men att de mänskliga faktorerna talar för exklusivitet (egoism, svartsjuka, rädsla för att förlora den man älskar till någon annan, känsla av intimitet och unicitet)?

 

[Trani]

Så med andra ord så finns det inget sätt jag hade kunnat diskutera i den här tråden där jag försöker förstå för och nackdelar med monogami utan att anklagas för att förstärka normen? Eftersom fördelarna inte kan lyftas utan att jag per definition stärker normen?

Vill du diskutera fördelar med monogami får du finna dig i att det har en normförstärkande effekt och inte ta påpekanden av det som personliga anklagelser.

Som jag skrev, allt jag själv vill höra är att alla är olika och gör som de själva vill.

Jag slickar inte uppåt. Som normavvikare på den här punkten känner jag ingen som helst skyldighet eller lust att bekräfta normen. Att folk är olika och gör som de vill är underförstått.

 

[Andromedae]

Jag slickar inte uppåt. Som normavvikare på den här punkten känner jag ingen som helst skyldighet eller lust att bekräfta normen. Att folk är olika och gör som de vill är underförstått.

+1
Med tanke på hur duktiga monogamiivrare brukar vara på att bekräfta sin egen livsstil ser jag inte varför jag ska behöva bekräfta dem också. I mina relationer med icke-cis-män lägger jag ju knappast någon energi på att bekräfta den förhärskande heteronormen. Det gör följarna av den normen så bra själva.

 

[Lampan]

+1
Med tanke på hur duktiga monogamiivrare brukar vara på att bekräfta sin egen livsstil ser jag inte varför jag ska behöva bekräfta dem också. I mina relationer med icke-cis-män lägger jag ju knappast någon energi på att bekräfta den förhärskande heteronormen. Det gör följarna av den normen så bra själva.

Är det inte bra att ämnet poly/mono tas upp?

Jag tycker det är bra om det ökar förståelsen oavsett va det gäller

 

[Singoalla]

Nej. Fördelarna är ju uppenbara. Genom en heteronormativ monogam livsstil får de bekräftelse. Varför tolkar du de vinster som följer med ett normativt liv som något negativt? Så som du gör när du pratar om "förminskning"?

Vinsterna som följer med ett normalt liv är inte några negativa i sig. Det som jag anser är förminskande är det övergripande synsättet att människor är helt utan autonomi. Oavsett diskussion eller debatt, det återkommer inom väldigt många områden och absolut inte enbart här. Jag är av samma åsikt där. Det är en gammal diskussion, strukturalister anser att aktörs-anhängare förnekar sociala konstruktioners påverkan på människor, som ni anser att jag gör i den här tråden. Aktörs-anhängare anser att strukturalister förminskar människan till en slav under strukturer och förnekar människans autonomi. För att hårdra det. Det är sen gammalt, en debatt som avslöjar två olika teorier om hur vi människor fungerar som konflikterar, och kommer alltid göra. Själv orienterar jag mig mitt emellan i mitt synsätt, det är därför jag petar på autonomin ibland. Samtidigt som jag bejakar sociala konstruktioner som ett stort problem.

 

[Andromedae]

Men okej, fördelar med monogami från mitt perspektiv:
- slipper fördömande och förminskande (så till vida att vi snackar normföljande heteromonoförhållande som inte på något annat sätt stöter sig med den normaliserade bilden av förhållanden)
- enklare juridiskt

Annars beror det ju rimligtvis på deltagarna i förhållandet. Att leva i tvåsamhet är uppenbart fantastiskt, vedervärdigt och allt där emellan. Jag tänker att det beror mer på vilken relation som de inbördes har än vilken struktur relationen har.

 

[Singoalla]

Ur TS

Ja, det var så diskussionen startade och jag är ledsen för klumpig formulering. När jag startade tråden hade jag aldrig reflekterat över detta alls, och anser att jag kommit betydligt längre i min förståelse genom diskussionens gång.