Frieri

[sthu]

Nu börjar jag bli nervös! Eller uppspelt är nog mer rätt ord. Ringarna kom idag, fel storlek Får ändra det nästa vecka.

 

[TygerTyger]

Jag friade i soffan, en förmiddag när vi satt och hängde i morgonrock respektive mjukiskläder. Det kändes som en representativ stund i våra liv. Valde nyårsdagen för att jag tänkte att det var en dag som vore kul att ha något att fira (årsdagar alltså) och vi kommer troligen alltid att vara lediga det datumet. Tyvärr hade jag helt missat att förankra idén på förhand så han ville ha betänketid och bestämde sig i slutändan fem dagar senare. Då var det å andra sidan också röd dag så jag tänker "slutet gott, allting gott".

Edit: Ska tillägga att jag tyckte att det var lite självklart att fråga eftersom vi var vuxna (30+), trivdes tillsammans och tänkte fortsätta med det, hade köpt lägenhet och funderar på eventuella barn. Då blir det som @Ninnurur säger enklare att vara gifta. Hade dock missat att ingen i hans familj har gift sig så han hade inte ens funderat i de banorna. Ur det perspektivet är jag nöjd med att svaret ändå blev ja, till slut.

 

[magnus242]

Vi hade diskuterat igenom det här med att gifta sig och tittat på ringar men inte bestämt något definitivt. Vilket var något av en grundförutsättning eftersom min fru har likheter med ett fuxsto så skulle ett överraskande frieri fått henne att sparka bakut, än mer om jag hade frågat hennes pappa i förväg.
Med grundförutsättningarna på plats så beställde jag raskt ringen hon hade suktat över utan att ha någon fix plan för själva frieriet. Men då ringen faktiskt leverades samma dag som vårterminens sista ridlektion så var det bara att sätta den förut så diffusa tanken i verket, som hästmänniska måste man ju ha hästar med vid frieriet.
Efter att ha lyckats smuggla med lådan med ringen till ridhuset så kom nu det knepiga problemet hur förvara man en ring medans man rider, fickor på ridbyxor brukar inte vara något under av förvaring men mina dåvarande ridbyxor var om möjligt värdelösare än så inget stannade kvar i dom fickorna när man red än mindre om man hoppade. Eftersom schemat sade hoppning av fasta hinder på utebanan så var det läge att snabbt involvera ridläraren i planen för att få lite förvaringshjälp av ringen. Efter en timmes hopplektion där koncentrationen kanske inte var helt på topp hela tiden, så samlades alla ekipagen runt banken på utebanan för att gå igenom lektionen. Varvid jag lite smidigt hoppade av hästen ner på banken, fick ringen av ridlärare och gick ner på knä framför henne och hennes häst och frågade om hon ville gifta sig med mig. Efter lite fniss fick hon ur sig ett ja och vi kunde ta våra hästar och rida mot solnedgången (aka mot stallet).

Lite mer än ett år senare så gifte vi oss, dock utan hästar. Elva år senare är vi fortfarande gifta och tillhör samma ridklubb. Två barn har det också blivit som också rider.

 

[alazzi]

Mitt x ville absolut inte gifta sig men för att få adoptera måste vi vara gifta. Så han friade aldrig och det blev inget romantiskt bröllop heller. Och nu är han ett ex.

 

[alazzi]

Även om min pappa hade varit i livet så hade nog mitt ex aldrig frågat. Vi gifte oss borgeligt i Schweiz eftersom exet jobbade där och vi hade vänner i 3 olika länder så för att slippa välja land valde vi ett neutralt land.

 

[Hyacinth]

Nu kommer den tråkiga personen här och tjatar om att ni som inte är mer än sambos - se till att det juridiska är ordnat så att ni inte råkar illa ut om er partner går bort! Jag har gått igenom det och som sambo har man noll och inga rättigheter till någonting.

...och särskilt om man har barn ihop. Jag är inte positiv till äktenskapet som institution, men juridiskt är det det bästa (och borde vara ett mindre steg än att skaffa barn och mångmiljonlån). Man kan ju skilja sig vid behov.

 

[a1agnlju]

Högst oromantiskt var mitt och makens frieri. Så pass oromantiskt att jag faktiskt inte ens minns när det skedde. Men så hade vi varit tillsammams i 19 år och förlovade i 18, så det var väl bara dags liksom... När vi gifte oss var förstås allt perfekt. Hemma på tomten med bara barnen och två vittnen. Precis min stil

 

[athena_arabians]

...och särskilt om man har barn ihop. Jag är inte positiv till äktenskapet som institution, men juridiskt är det det bästa (och borde vara ett mindre steg än att skaffa barn och mångmiljonlån). Man kan ju skilja sig vid behov.

Hade barn funnits på kartan hade det inte blivit något ligga utan skydd innan jag och särbon gift oss. Visst, det funkade ju bra för mina föräldrar att inte vara gifta men jag skulle inte våga ta risken att inte vara det om något händer. Som det gjorde för tex @Ninnurur

 

[Sissa]

...och särskilt om man har barn ihop. Jag är inte positiv till äktenskapet som institution, men juridiskt är det det bästa (och borde vara ett mindre steg än att skaffa barn och mångmiljonlån). Man kan ju skilja sig vid behov.

Eller hur! Mitt ex och mina barns far tackade nej till mitt frieri med motiveringen att han inte ville binda sig.

 

[TinyWiny]

...och särskilt om man har barn ihop. Jag är inte positiv till äktenskapet som institution, men juridiskt är det det bästa (och borde vara ett mindre steg än att skaffa barn och mångmiljonlån). Man kan ju skilja sig vid behov.

För mig handlar det inte alls om några steg eller om någon rädsla för att binda mig. Jag ser inte giftermål som något mer bindande än att bestämma sig för att bli sambo, bestämma sig för att man vill ha barn tillsammans, köpa hus eller annat man är två om i ett förhållande. Jag ser giftermål som en gammal förlegad syn på partnerskapet där det inte alls handlade om partnerskap utan om ägande. Då kvinnan ansågs behöva en förmyndare för att hon inte sågs som likvärdig mannen ifråga om människovärde och då var det nödvändigt att ha en ceremoni där det klargjordes för alla att hon nu "bytt ägare" och att eventuella framtida barn var hans egendom. Att det rent juridiskt är bättre när man har gemensamma barn och ena parten dör borde gå att ordna på samma sätt med hjälp av testamente. Har man särkullsbarn är ett testamente ett måste i vilket fall om man vill skydda efterlevande partner.

 

[Gry]

Är inte 100 röda rosor utspridda i lägenheten typ definitionen på hollywood-romantik? (jag tycker alltså inte det är negativt, men jag fattar inte riktigt hur ovanstående gick ihop)

Jo. Om det är som en del av en uppvaktning där mannen ska uppvakta kvinnan och ta hand om henne. I en annan kontext känns det mer ok. Han köpte dem och placerade ut dem. I samband med det diskuterade vi att förlova oss. Han gick inte på knä utan det var mer att vi diskuterade saken tillsammans. Han ville göra ngt fint. Hade han varit uppvaktande, ojämställd, och på ett patriarkaliskt sätt bjudit ut mig osv hade jag inte tyckt att det kändes ok.

Jag har aldrig fått några rosor sen dess. Men vi planerar upp saker vi gör tillsammans, ibland jag för honom, ibland tvärtom. Men mest tillsammans. Vi är familjehem med tre uppdrag och två biologiska barn. Vi behöver verkligen komma ifrån tillsammans och bara vara ihop ibland. Vi är ett team, världens bästa jobbarkompisar och vänner för livet. Men det är lätt att låta vardagen bygga bort att vi älskar varandra som ett kärlekspar också.

 

[Hyacinth]

För mig handlar det inte alls om några steg eller om någon rädsla för att binda mig. Jag ser inte giftermål som något mer bindande än att bestämma sig för att bli sambo, bestämma sig för att man vill ha barn tillsammans, köpa hus eller annat man är två om i ett förhållande. Jag ser giftermål som en gammal förlegad syn på partnerskapet där det inte alls handlade om partnerskap utan om ägande. Då kvinnan ansågs behöva en förmyndare för att hon inte sågs som likvärdig mannen ifråga om människovärde och då var det nödvändigt att ha en ceremoni där det klargjordes för alla att hon nu "bytt ägare" och att eventuella framtida barn var hans egendom. Att det rent juridiskt är bättre när man har gemensamma barn och ena parten dör borde gå att ordna på samma sätt med hjälp av testamente. Har man särkullsbarn är ett testamente ett måste i vilket fall om man vill skydda efterlevande partner.

Fast vad jag förstått är det svårt att få samma skydd på annat sätt.
Jag är snål dessutom, så gratis giftemål kontra dyr advokat blev ett enkelt val.

 

[Karfitsa]

Fast vad jag förstått är det svårt att få samma skydd på annat sätt.
Jag är snål dessutom, så gratis giftemål kontra dyr advokat blev ett enkelt val.

Vissa saker kan vara väldigt krångliga att avtala om! Det var ett enkelt val här också. Men firandet kostade lite.

 

[sjoberga]

Fast vad jag förstått är det svårt att få samma skydd på annat sätt.
Jag är snål dessutom, så gratis giftemål kontra dyr advokat blev ett enkelt val.

Det är liksom ett juridiskt superpaket till lågpris. Största anledningen till mitt giftermål.

 

[Marty]

...och särskilt om man har barn ihop. Jag är inte positiv till äktenskapet som institution, men juridiskt är det det bästa (och borde vara ett mindre steg än att skaffa barn och mångmiljonlån). Man kan ju skilja sig vid behov.

Jag försöker säga till min sambo att det idag är lättare att skilja sig än att sälja det hus som vi båda står som ägare på. Än så länge har han dock inte friat (och jag är en förlegad kvinna som vill att mannen ska fria på ett romaniskt sätt för det är vad jag drömt om sedan barnsben ).

 

[FengurLaugar]

...och särskilt om man har barn ihop. Jag är inte positiv till äktenskapet som institution, men juridiskt är det det bästa (och borde vara ett mindre steg än att skaffa barn och mångmiljonlån). Man kan ju skilja sig vid behov.

Eller hur! Det är skrämmande många som har "lätt" för att skaffa barn ihop och köpa hus för flera miljoner men att gifta sig och binda upp sig är livsfarligt....

 

[TinyWiny]

Eller hur! Det är skrämmande många som har "lätt" för att skaffa barn ihop och köpa hus för flera miljoner men att gifta sig och binda upp sig är livsfarligt....

Eller så ser man det inte så. Jag gör det definitivt inte och jag har hört det dåliga argumentet så många gånger att jag vill spy på det.

 

[FengurLaugar]

Eller så ser man det inte så. Jag gör det definitivt inte och jag har hört det dåliga argumentet så många gånger att jag vill spy på det.

Nej uppenbarligen finns det många som inte ser det så

 

[Hyacinth]

Eller så ser man det inte så. Jag gör det definitivt inte och jag har hört det dåliga argumentet så många gånger att jag vill spy på det.

Tack och lov får man ju välja.
Jag tycker juridiken är ett bra argument, i min livssituation.

 

[Petruska]

Jag ser juridiken som det enda argumentet.

Präktig självgodhet om att andra skulle vara "rädda att binda sig", tycker jag att vi kan vara överens om att ge fan i.