Fortsätt försöka

Tredje dagen med modafinil och jag mår ännu sämre. Är det någon annan som tar eller har tagit den och vet om det kan ta ett tag för den att verka ordentligt? Jag har svårt att hitta någon tydlig information om den. Vet inte om det överlag inte finns så mycket information eller om det är vajsing på min google fu pga väck i huvudet

 

[sorbifolia]

Lyckades på något sätt ta mig ut men var tvungen att vända och det gjorde bara att jag känner mig ännu mer oduglig varför finns inte ge upp som alternativ?!

Du klarade litegrann iaf! Hur kan det vara _mera_ oduglig? Du försökte, och du tog dig ut.
Och det är helt okej att känna att man mår för dåligt för att fortsätta.

Kram

 

[Lyan]

Det låter väl snarare som att din ångest har en förlamande effekt på dig....

Kan du fråga någon om de vill hänga med ut och gå, så du får lite "draghjälp"?

Jag vet inte. Jag tycker ändå att om något har chans att lindra ångesten så borde jag åtminstone försöka just för att ångesten är så svår att stå ut med, men att gräva ned mig i ”passiv” ångest är på något sätt lättare trots att jag mår sämre av det.

Jag har ingen annan än pojkvännen och boendestödet som kan följa med. Pojkvännen går med Bella runt 19 och så följer jag med när jag klarar det. Ibland funkar det bra och ibland funkar det inte alls. Att gå med boendestödet funkade i början, men som med nästan allt annat så blev det mer och mer ångest för varje gång tills jag inte klarade det mer. Allt som innefattar att göra något med andra människor ger extrem ångest även om jag vet att jag kommer att ha trevligt

Du klarade litegrann iaf! Hur kan det vara _mera_ oduglig? Du försökte, och du tog dig ut.
Och det är helt okej att känna att man mår för dåligt för att fortsätta.

Kram

På något sätt så känns det mer odugligt för om jag inte hade provat så hade det bara varit så, men nu provade jag och misslyckades och det känns värre än att inte göra något alls. Och jag blir så fruktansvärt frustrerad, ledsen och arg när jag inte klarar något plus att det gör det ännu svårare nästa gång

Tack

Jag tycker det är rätt uppenbart att det är det här du drabbas av. Jag vet inte om du har en adhd diagnos men det kvittar nog egentligen för det är verkligen inte bara folk med adhd som drabbas. Hursomhelst så hjälper det ju inte att kalla dig själv lat eller hur? Hade det hjälpt hade du ju inte känt sådär mer än en gång
Visa bifogad fil 163999

Jag har diagnos på ADHD och det är väldigt många av symptomen som passar in, men jag vet inte om den stämmer för jag hade inte ADHD när jag var liten. Jag tror att det kan ha varit syrebristen från när jag försökte ta livet av mig som gav hjärnskador som visar sig som ADHD, men det förklarar inte varför det bara blir värre och värre hela tiden. Men ja, det på din bild passar in rätt bra. Frågan är då bara hur jag ska undvika och slippa att det blir så. Jag har ingen kontroll alls över mig själv utan är helt utlämnad till vad min kropp och hjärna känner för.
Fast jag kanske är lat också. Det är ju ändå ett val jag gör att stanna i sängen. Andra jag känner klarar att gå emot allt motstånd oavsett hur extremt jobbigt det än är, men jag klarar inte knappt ens att gå utanför dörren så Bella får kissa. Jag har en lista med vad jag bör göra varje dag både med djuren och mig själv, men det är alltid mer än hälften kvar när dagen är slut. Att tex plocka upp ett marsvin om dagen för att känna så de känns bra och friska i kroppen tar knappt en minut, men ändå så gör jag inte det

 

[Hazel]

Jag har diagnos på ADHD och det är väldigt många av symptomen som passar in, men jag vet inte om den stämmer för jag hade inte ADHD när jag var liten. Jag tror att det kan ha varit syrebristen från när jag försökte ta livet av mig som gav hjärnskador som visar sig som ADHD, men det förklarar inte varför det bara blir värre och värre hela tiden. Men ja, det på din bild passar in rätt bra. Frågan är då bara hur jag ska undvika och slippa att det blir så. Jag har ingen kontroll alls över mig själv utan är helt utlämnad till vad min kropp och hjärna känner för.
Fast jag kanske är lat också. Det är ju ändå ett val jag gör att stanna i sängen. Andra jag känner klarar att gå emot allt motstånd oavsett hur extremt jobbigt det än är, men jag klarar inte knappt ens att gå utanför dörren så Bella får kissa. Jag har en lista med vad jag bör göra varje dag både med djuren och mig själv, men det är alltid mer än hälften kvar när dagen är slut. Att tex plocka upp ett marsvin om dagen för att känna så de känns bra och friska i kroppen tar knappt en minut, men ändå så gör jag inte det

Oavsett så är det ju det du upplever så det kvittar om det är ADHD eller något annat, det enda jag vill påpeka är att det inte lathet om man ligger där i sängen och känner panik över att man inte lyckas göra saker. Lathet handlar om att göra valet att lägga sig där för att man tycker det är skönt, inte en gång har du uttryckt en sådan känsla, det finns folk som ligger hela dagarna i soffan och glor på film trots åtagande och inte bryr sig för det är skönare att ligga där, det är lathet, men lathet behöver inte heller va dåligt faktiskt.

Läs lite om executive dysfunction med, det är det det hela grundar sig på, det finns massor av tips på att ta sig ur sånt här MEN det betyder inte att alla tipsen funkar. Du har inte bara adhd utan flera diagnoser som ger svårigheter, utöver det är du i den här cirkeln av att hacka på dig själv så du omöjligt ens kan börja ta dig ur det. Du kanske kan börja med att säga "idag orkade jag inte , MEN DET ÄR OK" du behöver inte ens tro på det. Prova bara, och skriv det här med när du börjar med dom negativa tankarna

 

[Lyan]

Du kanske kan börja med att säga "idag orkade jag inte , MEN DET ÄR OK" du behöver inte ens tro på det. Prova bara, och skriv det här med när du börjar med dom negativa tankarna

Förlåt för att jag bara plockar ut en del av ditt inlägg just nu. Jag har läst allt du skrev och försökt läsa om executive dysfunction, men det går inte in något i hjärnan just nu utan jag bara satt och läste samma mening om och om igen

Problemet är att jag inte tycker att det är okej för jag orkar ju nästan aldrig något vettigt så jag Måste lära mig att tvinga mig själv om jag inte ska tillbringa resten av livet i sängen med ångest. Ångesten är ju ändå där så den struntar i om jag ligger i sängen eller är ute och går och då är det ju bättre att gå ut och gå och det är där jag tycker att jag är lat. Men det är så jävla svårt för ibland mår jag bättre av att ut och gå och ibland mår jag sämre och jag vet aldrig vilket det kommer att bli. Så är det med allt. Jag kan aldrig planera något för jag vet aldrig hur jag kommer att må och jag kan inte lita på mediciner heller för de verkar aldrig på samma sätt från gång till gång utan jag får gissa och hoppas på det bästa.

Samtidigt så är det ju inte bra att tvinga mig heller för jag vet aldrig var gränsen går för att bara kunna göra något eller när det leder till totalkrasch. Denna kraschen fanns liksom ingen synbar anledning alls utan den bara kom trots att jag har gjort ännu mindre än vad jag brukar och det är ingen liten krasch heller utan en av de värre på länge och jag har ingen aning om varför.

Jag tycker inte att jag har några stora krav på livet överlag utan det är det mest grundläggande som att ta hand om djuren (inklusive bättre promenader), hygien, mat, hålla lägenheten ovanför gränsen för svinstia och förhoppningsvis ha lite energi till att göra något pyssel några gånger i veckan. Sedan har jag såklart önskemål utöver det, men hade jag bara klarat det ovanför utan allt för jävlig ångest så hade jag varit nöjd med det

Nu blev det bara en lång harang av allting och jag är för trött för att kontrollera om det är förståeligt så jag får hoppas på det för det har redan tagit drygt 20 minuter att försöka formulera mig

 

[Hazel]

Förlåt för att jag bara plockar ut en del av ditt inlägg just nu. Jag har läst allt du skrev och försökt läsa om executive dysfunction, men det går inte in något i hjärnan just nu utan jag bara satt och läste samma mening om och om igen

Problemet är att jag inte tycker att det är okej för jag orkar ju nästan aldrig något vettigt så jag Måste lära mig att tvinga mig själv om jag inte ska tillbringa resten av livet i sängen med ångest. Ångesten är ju ändå där så den struntar i om jag ligger i sängen eller är ute och går och då är det ju bättre att gå ut och gå och det är där jag tycker att jag är lat. Men det är så jävla svårt för ibland mår jag bättre av att ut och gå och ibland mår jag sämre och jag vet aldrig vilket det kommer att bli. Så är det med allt. Jag kan aldrig planera något för jag vet aldrig hur jag kommer att må och jag kan inte lita på mediciner heller för de verkar aldrig på samma sätt från gång till gång utan jag får gissa och hoppas på det bästa.

Samtidigt så är det ju inte bra att tvinga mig heller för jag vet aldrig var gränsen går för att bara kunna göra något eller när det leder till totalkrasch. Denna kraschen fanns liksom ingen synbar anledning alls utan den bara kom trots att jag har gjort ännu mindre än vad jag brukar och det är ingen liten krasch heller utan en av de värre på länge och jag har ingen aning om varför.

Jag tycker inte att jag har några stora krav på livet överlag utan det är det mest grundläggande som att ta hand om djuren (inklusive bättre promenader), hygien, mat, hålla lägenheten ovanför gränsen för svinstia och förhoppningsvis ha lite energi till att göra något pyssel några gånger i veckan. Sedan har jag såklart önskemål utöver det, men hade jag bara klarat det ovanför utan allt för jävlig ångest så hade jag varit nöjd med det

Nu blev det bara en lång harang av allting och jag är för trött för att kontrollera om det är förståeligt så jag får hoppas på det för det har redan tagit drygt 20 minuter att försöka formulera mig

Tycker du det har funkat då? För om du tycker det så är det ju bara att fortsätta, men gör det inte det så får man ändra på nåt, ändrar man inget så kommer inte ändras heller. Du kommer fortsätta försöka och sen ge dig själv lite andrum om det inte går som du ville


Jag har inte ätit nåt annat än snabbmat på en vecka, hela huset ser ut som det varit krig härinne och jag minns inte sist jag dammsög. Men det är OK

 

[Lyan]

Tycker du det har funkat då? För om du tycker det så är det ju bara att fortsätta, men gör det inte det så får man ändra på nåt, ändrar man inget så kommer inte ändras heller. Du kommer fortsätta försöka och sen ge dig själv lite andrum om det inte går som du ville


Jag har inte ätit nåt annat än snabbmat på en vecka, hela huset ser ut som det varit krig härinne och jag minns inte sist jag dammsög. Men det är OK

Nej. Det funkar skitkasst, men problemet är ju att jag inte klarar att ändra på något så jag vet inte hur jag ska lösa det Jag VILL ändra allt till det bättre, men jag vet inte hur och jag vet inte ens vad bättre är för något. Jag vet vad jag vill, men blir det bättre av det? Jag vet inte!

Ungefär som här då. Det funkar, typ, så länge jag mår riktigt skit för då orkar jag inte bry mig, men när jag mår bättre och måste ta tag i allting så blir det jättejobbigt

 

[Hazel]

Nej. Det funkar skitkasst, men problemet är ju att jag inte klarar att ändra på något så jag vet inte hur jag ska lösa det Jag VILL ändra allt till det bättre, men jag vet inte hur och jag vet inte ens vad bättre är för något. Jag vet vad jag vill, men blir det bättre av det? Jag vet inte!

Ungefär som här då. Det funkar, typ, så länge jag mår riktigt skit för då orkar jag inte bry mig, men när jag mår bättre och måste ta tag i allting så blir det jättejobbigt

Men då har du en möjlighet här att ändra en pytteliten grej rent konkret med bara några ord. Det kan knappast göra någonting sämre eller hur?

 

[Krystalline]

Ett litet inpass om att det blir värre med tiden: det är tyvärr så att symptomen på både ADHD och autism blir värre när man blir äldre. Särskilt för kvinnor
Det suger.

 

[Lyan]

Men då har du en möjlighet här att ändra en pytteliten grej rent konkret med bara några ord. Det kan knappast göra någonting sämre eller hur?

Menar du att skriva här att det är okej att inte kunna göra det jag vill?

Ett litet inpass om att det blir värre med tiden: det är tyvärr så att symptomen på både ADHD och autism blir värre när man blir äldre. Särskilt för kvinnor
Det suger.

Men skit

 

[Hazel]

Menar du att skriva här att det är okej att inte kunna göra det jag vill?

Men skit

Jag menar att du kommer vinna mycket mer på att vara snäll mot dig själv när du inte orkar än att hacka på dig själv. Det är något man får öva på helt enkelt

Men jag lämnar detta nu, jag verkar inte få fram det jag vill ändå

 

[Lyan]

Jag menar att du kommer vinna mycket mer på att vara snäll mot dig själv när du inte orkar än att hacka på dig själv. Det är något man får öva på helt enkelt

Men jag lämnar detta nu, jag verkar inte få fram det jag vill ändå

Jo, nu fick du fram det. Jag har inte fattat hur du har menat

 

[Lyan]

Idag har jag varit hos veterinären med Bella, Sirenia och Floor för sprutor. Först kånka allt till tåget, sedan kånka till veterinären, sedan kånka till mamma och äntligen hämta bilskrället. Nu är jag helt slut

 

[Lyan]

Jag är så trött! Och imorgon är det städning och eftersom jag ställde in förra veckan plus har fixat med marsvinen så ser här ut som fan. Måste städa till marsvinen också. Och praktiken på torsdag. Och jag är rädd för idag är första dagen sedan i torsdags som jag är någorlunda människa och jag är jätterädd att jag kraschar igen

 

[sorbifolia]

Jag är så trött! Och imorgon är det städning och eftersom jag ställde in förra veckan plus har fixat med marsvinen så ser här ut som fan. Måste städa till marsvinen också. Och praktiken på torsdag. Och jag är rädd för idag är första dagen sedan i torsdags som jag är någorlunda människa och jag är jätterädd att jag kraschar igen

Skulle du kunna berätta för boendestödet att du mått jättedåligt den sista tiden, och låta henne(?) göra det mesta av jobbet medan du själv tar det lugnare? Eller är det bara det att hon kommer som är mest jobbigt, snarare än själva städningen?

 

[Lyan]

Skulle du kunna berätta för boendestödet att du mått jättedåligt den sista tiden, och låta henne(?) göra det mesta av jobbet medan du själv tar det lugnare? Eller är det bara det att hon kommer som är mest jobbigt, snarare än själva städningen?

Hon brukar hjälpa mig att dammsuga och torka golven medans jag plockar/fixar marsvinen/städar högre ytor och det är på gränsen för vad boendestöd får göra. De är mest för stöd att komma igång själv och får inte göra för mycket saker åt en. Men när jag mår dåligt eller är för trött så avslutar vi ibland tidigare om jag känner mig nöjd med vad vi har fått gjort.
Det är nog mest städningen denna gången för nu är här totalt kaos. Min boendestödjare är en av få människor jag litar på för jag vet att hon verkligen lyssnar och tar mig på allvar istället för att vifta bort mig som så många andra har gjort

 

[Lyan]

När jag berättade för min vän om förrådet och alla mina minnessaker så sa hon att hon har Pärlas päls hemma hos sig! Hon var med vid avlivningen och jag klarade inte att ha hand på pälstussen så den har legat hos henne hela tiden! Och Poppys favoritleksak och Pings tröja låg nere i min lokal! Men Mios och Simons halsband och koppel och Mios, Mattis, Pings och Poppys päls är fortfarande borta. Alla mina minnen från familj och vänner också

Jag har postat en del om Pärla på reddit för jag saknar henne så mycket (jag saknar såklart de andra extremmycket också! Men just nu har hjärnan hängt upp sig på Pärla) och det var en konstnär som hörde av sig och kommer att göra ett porträtt av Pärla gratis Hon har skickat den första skissen och den är så fin! Om det blir lika bra som annat jag har sett henne göra och det inte är alltför dyrt att beställa så kommer jag nog att beställa porträtt av alla hundarna att ha på väggen

 

[jemeni]

Släpp kraven på dig själv ett tag (eller minska dem)

Lyft upp ett marsvin och krama det för att du behöver sno lite kärlek och energi från dem inte för du måst känna på dem.
Du måste inte gå en lång promenad, gå till närmaste bänk sitt ner njut av solen och gå in igen.

Ja man måste städa och röja ibland men ta hjälp av boende stödet med det stora.
Kör inte för fullt de dagar du mår bra håll igen lite så det finns lite energi kvar till dagen efter.

Du duger som du är!
Du är viktig!

 

[Lyan]

Jag och pojkvännen var på gallerian idag. Han tog en outfitbild på mig som jag hade velat lägga ut på Instagram, men jag ser så ful och gammal ut så det vill jag inte utan att redigera den Köpte nya trosor också för nästan alla mina är för små. Tyckte de såg jättestora ut i butiken och så kom jag hem och de är alldeles för små Det förstörde allting trots att vi hade det trevligt tills vi kom hem

 

[Grazing]

Jag och pojkvännen var på gallerian idag. Han tog en outfitbild på mig som jag hade velat lägga ut på Instagram, men jag ser så ful och gammal ut så det vill jag inte utan att redigera den Köpte nya trosor också för nästan alla mina är för små. Tyckte de såg jättestora ut i butiken och så kom jag hem och de är alldeles för små Det förstörde allting trots att vi hade det trevligt tills vi kom hem

Skulle rekommendera att försöka sluta redigera bilderna annat än att ta bort tex finnar eller liknande så att du vänjer dig vid hur du ser ut nu. Det är ju tyvärr så att man ser inte längre ut som man gjorde när man var 20 riktigt och kropp och utseende förändras. För att kunna gå vidare med mående och acceptans så är det bra att se ärligt på sig själv hur man faktiskt ser ut. För jag slår vad om att det inte är något fult att prata om, bara du som inte antagligen riktigt vet hur du ser ut.

Jag har haft ett par sådana fotograferingar faktiskt med folk som vill få en ärlig och snygg bild på sig själva så att dom kan släppa hur dom såg ut och se sig själva i nytt ljus och kunna acceptera dagsläget. Många har redigerat sina foton så många år och fotat sig i olika skeva vinklar så länge att dom inte vet hur dom ser ut längre.

 

[Lyan]

Skulle rekommendera att försöka sluta redigera bilderna annat än att ta bort tex finnar eller liknande så att du vänjer dig vid hur du ser ut nu. Det är ju tyvärr så att man ser inte längre ut som man gjorde när man var 20 riktigt och kropp och utseende förändras. För att kunna gå vidare med mående och acceptans så är det bra att se ärligt på sig själv hur man faktiskt ser ut. För jag slår vad om att det inte är något fult att prata om, bara du som inte antagligen riktigt vet hur du ser ut.

Jag har haft ett par sådana fotograferingar faktiskt med folk som vill få en ärlig och snygg bild på sig själva så att dom kan släppa hur dom såg ut och se sig själva i nytt ljus och kunna acceptera dagsläget. Många har redigerat sina foton så många år och fotat sig i olika skeva vinklar så länge att dom inte vet hur dom ser ut längre.

Jo, jag vet. Men jag har inte alls hängt med varken viktuppgången eller att gå från att se jätteung ut till att se äldre ut än min ålder för jag har fått så mycket rynkor runt ögonen. Rynkorna har verkligen gått från lite linjer till rejäla rynkor på ett par månader och att jag har så mörka ringar under ögonen jämt gör ju inte saken bättre heller. Concealer och foundation för att dölja det mörka gör dessutom rynkorna mycket värre så det kan jag inte heller använda.
Tidigare har jag nästan bara använt vinklar för att se bättre ut, men nu klarar jag knappt att titta på oredigerade bilder av mig själv för jag tycker att jag ser så gammal och sliten ut oavsett vinkel Så jag har börjat lägga ett filter över rätt många bilder för att jämna ut hudtonerna och så ler jag inte längre på selfies. Och när andra tar bilder av mig så ser det ännu värre ut eftersom jag då inte kan kontrollera vinklarna. Bilden från igår har pojkvännen tagit lite ovanifrån så jag ser ut som en fyrkantig tax och eftersom jag tramsade precis när han tog den så ser jag ut som en galning i ögonen