- Svar: 106
- Visningar: 7 388
Många här har nog läst mina oändliga inlägg om min vikt, och jag har nu haft kontakt med en dietist och tänkte uppdatera lite i en dagbok så att det blir lätt för mig att hålla koll på allt. Det här är en lång resa, mina hormoner ser bra ut, exakt samma värden som när jag var smal osv osv.
Har du problem med ätstörningar - läs inte här. Det kommer vara triggande. I övrigt så vill jag ha tråden mest för min egen skull. Visst, har du något revolutionerande tips så absolut. Men jag är trött på att läsa "åh så lågt kan man inte ligga i kalorier". Jag vet att min kropp är konstig, att jag borde rasa i vikt. Men tyvärr så ser det inte ut så för mig. Jag har kämpat i flera år med detta utan att egentligen komma någon vart, förutom om jag lägger mig sjukligt lågt i kaloriantal.
Hur som helst, efter kontakt med dietist så fick jag en app där jag ska registrera allt jag äter. Första veckan gick han med på att lägga mig på 800 kalorier och vi konstaterade snabbt att jag nog har legat otroligt lågt i mitt proteinintag. Så jag har köpt på mig proteinpulver för att ordna till det. Jag gick ner 1 kilo första veckan, detta var nog endast vätska pga proteinbrist. Jag var väldigt svullen i benen innan. Men han verkade nöjd med mina framsteg. Och jag var nöjd med, eftersom det gav mindre smärta i benen.
Han ville ta upp kaloriantalet till 1056/dag. Sagt och gjort... Jag tar fortfarande proteinpulver då jag aldrig får i mig tillräckligt med protein annars. Och som jag befarade innan jag började gå dit så går jag nu upp i vikt. Jag hade hoppats att mer protein skulle vara lösningen till mitt problem med vikten, men så verkar tyvärr inte vara fallet. Och även om det är skönt att inte ha samma smärta i benen längre så vill jag verkligen gå ner i vikt.
Det blir spännande att se om han har någon lösning på detta i framtiden. Om det går att hitta något som gör att jag faktiskt går ner i vikt utan att för den delen svälta sig fullständigt. Jag har svårt att tro det går, jag kan liksom inte se vad det skulle vara.
Nästa tid är 1/10, så det är ju två veckor kvar tills dess. Kanske börjar vikten gå neråt innan dess, vem vet? Men jag är verkligen inte hoppfull. Det är dock skönt att äta så mycket som jag gör nu. Såhär mycket har jag inte ätit på jag vet inte hur länge, flera år.
Har du problem med ätstörningar - läs inte här. Det kommer vara triggande. I övrigt så vill jag ha tråden mest för min egen skull. Visst, har du något revolutionerande tips så absolut. Men jag är trött på att läsa "åh så lågt kan man inte ligga i kalorier". Jag vet att min kropp är konstig, att jag borde rasa i vikt. Men tyvärr så ser det inte ut så för mig. Jag har kämpat i flera år med detta utan att egentligen komma någon vart, förutom om jag lägger mig sjukligt lågt i kaloriantal.
Hur som helst, efter kontakt med dietist så fick jag en app där jag ska registrera allt jag äter. Första veckan gick han med på att lägga mig på 800 kalorier och vi konstaterade snabbt att jag nog har legat otroligt lågt i mitt proteinintag. Så jag har köpt på mig proteinpulver för att ordna till det. Jag gick ner 1 kilo första veckan, detta var nog endast vätska pga proteinbrist. Jag var väldigt svullen i benen innan. Men han verkade nöjd med mina framsteg. Och jag var nöjd med, eftersom det gav mindre smärta i benen.
Han ville ta upp kaloriantalet till 1056/dag. Sagt och gjort... Jag tar fortfarande proteinpulver då jag aldrig får i mig tillräckligt med protein annars. Och som jag befarade innan jag började gå dit så går jag nu upp i vikt. Jag hade hoppats att mer protein skulle vara lösningen till mitt problem med vikten, men så verkar tyvärr inte vara fallet. Och även om det är skönt att inte ha samma smärta i benen längre så vill jag verkligen gå ner i vikt.
Det blir spännande att se om han har någon lösning på detta i framtiden. Om det går att hitta något som gör att jag faktiskt går ner i vikt utan att för den delen svälta sig fullständigt. Jag har svårt att tro det går, jag kan liksom inte se vad det skulle vara.
Nästa tid är 1/10, så det är ju två veckor kvar tills dess. Kanske börjar vikten gå neråt innan dess, vem vet? Men jag är verkligen inte hoppfull. Det är dock skönt att äta så mycket som jag gör nu. Såhär mycket har jag inte ätit på jag vet inte hur länge, flera år.
Men jag tycker att det blir väldigt fel att börja ranka saker som nyttigare/inte nyttigare baserat på vad man själv tycker är viktiga egenskaper och väldigt nära tänker att mat är ”bra”/”dålig”. Om man vill säga att något objektivt är nyttigare får man kunna backa upp sitt påstående 
Finns väl flera varianter men ”alla” har ju inte mjölk med sin gröt iallafall
?
