Sv: Formen bakom lodplan (hur undviker jag detta?)
*hugger en knapp*
Det finns stångbett som har bakåtböjda skänklar, vilket gör att tyngdpunkten hamnar lite längre bak. Detta gör att när man släpper tygeln så faller bettet pga sin egen tyngd på så sätt att kedjan slackar lite extra om hästen drar in nosen. Jämför med de stångbett som har tyngdpunkten långt fram - de inverkar genom sin egen vikt på så sätt att hästen måste dra in nosen lite extra för att få eftergift. Jämvikten, som innebär att kedjan precis sträcks och ligger an mot hästen, inträffar alltså vid aningen olika huvudpositioner.
MEN detta "puttar" naturligtvis inte fram nosen!!!!! Jag skulle säga att de betten - vid hängande tygel - inte drar in nosen riktigt lika mycket som ett bett med tyngdpunkten längre fram. Sen när man tar i tygeln inverkar alla stångbett på samma sätt (eller ok, olika beroende på längden på skänklarna förstås. Men inte beroende på hur skänklarna är krökta.)
En häst som krullar måste RIDAS fram till handen. Den måste kliva på med bakbenen! För mig har det hjälpt mycket att rida utan bett, för att få honom att våga kliva på med förtroende för handen.
Mitt förslag är att testa antingen bettlöst eller ett oledat eller tvådelat tränsbett. Något som ligger stadigt i munnen. Och så jobba fram en lång/låg form där hästen verkligen länger överlinjen, samt att rida fram bakbenen så att hästen tar långa kliv.
Börja i den gångart hästen har lättast för. Och börja i den ände som känns rimligast för just den hästen! Har den svårt att ha kontakt med handen så kan man ändå hitta en lång/låg form, på ganska lösa tyglar. I så fall kan detta vara en bra start, så plockar man upp kontakten med handen efter att man längt ut hästen och fått den att kliva på med bakbenen. På andra hästar kanske det kan gå att hitta kontakt först, rida igång bakdelen och sedan länga ut formen? På en tredje häst kanske man ska släppa tygeln helt och trava runt på långa tyglar och bara koncentrera sig på att den tar långa kliv med bakbenen. Så att hästen hittar balansen med en mer "normal" huvudposition (öppen form, över tygeln eller vad man nu kallar det) Och sedan jobba vidare därifrån.
Men det allra bästa är förstås att hitta en tränare som man har förtroende för, som kan hjälpa till att avgöra vad som kan funka för just den hästen.