Hoppas att jag inte blir lynchad för att jag smyger in lite "hoppning på dressyrspråk" här?
Kort bakgrund:
Jag har en väldigt oproportionerlig kropp (lång överkropp och korta ben) vilket gör min sits instabil. Därför jag ofta sitter så framåtlutad i dressyren också, och behöver enorm bålstabilitet för att kunna rida H.H på ett bra sätt, utöver att jag är allmänt kort på honom. Därtill har jag ett trasigt knä sedan småbarnsåren, vilket skapat ytterligare instabilitet, speciellt i hoppningen. H.H har därtill, åtminstone med mig och i en historisk kontext, blivit extremt övertaggad och stark i hoppningen, samtidigt som han ju är väldigt känslig i munnen och behöver otroligt mycket inramning. Ingen bra kombo. Tävlade faktiskt rätt mycket CR hoppning 50 cm under några år av min ridskoletid 2010-14, men som sagt, med H.H har hoppningen aldrig riktigt funkat. Ens på den 30-50 cm nivå vi är/var på.
Är förövrigt lärd att man i hoppningen alltid ska stå upp i lätt sits (2-punkt) och hålla händerna väldigt lågt, hela banan runt, oavsett hinderhöjd. Med tanke på mitt trasiga instabila knä och oproportionerliga överkropp har det inte funkat särskilt bra i praktiken, utan jag har stundtals "fuskat" med lätt 3-punkts sits istället. Jag har helt enkelt fått ont i knäet och känt att jag "fallit fram" extremt mycket (läs: inte sällan nästan legat över halsen på hästen).
För första gången någonsin har hoppningen verkligen stämt till 100%!
Hindret på bild är ca. 30 cm med en vattenmatta under. Just vattenmatta har varit den värsta sortens hinder för oss, apropå ovanstående. Övningen jag gjorde vara att komma på diagonalen, över hindret, vända tillbaka med hjälp av bak/framdelsvändning, komma över igen, vända tillbaka med bak/framdelsvändning osv. osv. Som en "smal", diagonal 8:a typ. Började i skritt, fortsatte i trav, avslutade i galopp. (Dock avbrott för bågarna/tillbakavändningarna om trav eller galopp). H.H var så fantastisk!
Alert och med god bjudning, men utan minsta tendens till att bli stark eller försöka dra, som annars brukligt. Därtill kändes han otroligt lösgjord och mjuk i kroppen. Måste nog faktiskt för en gång skull ge mig själv en liten klapp på axeln för det. Jag är ju som sagt lärd att man egentligen alltid ska hoppa med 2-punkts lättsits och väldigt låga händer. Det har jag dock i praktiken aldrig gjort med H.H, gud vet hur många gånger jag hade ramlat av då... (
). Däremot har jag alltid ridit med otroligt korta läder så att jag lätt "kommit upp över" honom i språnget och 3-punkts lättsits på honom, vilket ju som sagt inte fungerat riktigt. Idag provade jag istället att helt tänka bort hindret, och bara rida som att det hade varit en vanlig dressyrövning, med tillhörande dressyrlånga stigläder och dressyrsits. Det gick som sagt superbra, och han kändes jättefin!
Jag är fullt medveten om att det inte är "hopptekniskt" rätt att hoppa med dressyrläder och "dressyrsits", men detta var ju ändå bara 30 cm, och det verkade funka bra för oss.
Har förövrigt fått mersmak för det här tror jag.
Bild på lilla hindret:
(Förtydligande: Det är ridbanan som lutar).