Förlossningsrädda, erfarenheter av aurorasamtal etc?

[Mabuse]

Sv: Förlossningsrädda, erfarenheter av aurorasamtal etc?

Jag tänker att aurorasamtalen ska hjälpa dig att övervinna den här maktlösheten som du ger uttryck för, och som skapar trauma.

Nja, jag ser det nog som att kärnan i traumat är det svikna förtroendet. Jag hade rätt mycket makt, jag hade kunnat tacka nej till igångsättning, nej till snitt, osv. Det enda jag inte kunde tacka nej till var sövningen och vad som hände på uppvaket, men allting fram tills dess.

Men jag litade ju på deras rekommendation. Eftersom de sa att igångsättning var det bästa, så trodde jag på det. Jag litade på att de skulle ordinera vad som var bäst för mig, och de klantade sig och tänkte inte efter, så att det blev fel.

Det svikna förtroendet är det största traumat, jag trodde att de ville mitt bästa, men de struntade i mig, de orkade inte tänka ett steg till och bry sig om hur jag hade det. Och det gör ju att jag idag har oerhört svårt att känna förtroende för den förlossningskliniken, jag vågar inte längre lita på att de kommer handla så att det blir så bra som möjligt för mig. Självklart kan jag säga nej till deras förslag, men det gör ju ingen nytta, jag vill ju ha medicinskt hjälp om det behövs. Men inte medicinsk hjälp som snarare stjälper för att den som ger hjälpen inte orkar eller kan tänka efter före.

 

[Brandgul]

Sv: Förlossningsrädda, erfarenheter av aurorasamtal etc?

Hur känner du inför det? Med det bemötande du fick sist så hade nog jag varit sugen på att föda på ett annat sjukhus, även om risken är liten att det är samma personal igen. I Stockholm finns ju (väl?) ändå valmöjlighet...

Jag har inte någon av gångerna fått mitt "val". Jag har hamnat lite överallt. Två av två möjliga gånger alltså.

 

[Ems]

Sv: Förlossningsrädda, erfarenheter av aurorasamtal etc?

Det är väl också så att jag inte är sugen på att backa för rädslan på något plan. Rädslan ska inte bestämma hur jag ska föda, rädslan ska inte bestämma var jag ska föda, rädslan ska inte bestämma att jag ska föda. Jag vill fatta besluten som att jag inte haft något trauma, det ska inte få mig att välja ett alternativ som jag inte hade valt annars.

Jag vet inte om det finns bättre och sämre förlossningsavdelningar i din närhet och om det därför skulle vara större chans för dig att få en bättre upplevelse på ett annat ställe, men ovan logik kan du ju också vända på.

Anledningen till att du vill föda på ett ställe som du inte var nöjd med förra gången blir ju med ditt resomenang på grund av traumat. Det normala när man inte är nöjd med servicen på ett ställe är ju att man inte går dit igen.

 

[Miks]

Sv: Förlossningsrädda, erfarenheter av aurorasamtal etc?

Jag gick på Aurora samtal pga av kraftig förlossningsrädsla.

Samtalen utfördes tillsammans med en väldigt erfaren BM på förlossnigsavdelningen jag blev tilldelad (önskade plast på BB Stockholm och kom in). Jag hade alltså en bokad plats. Bara det var en trygghet.

På samtalen satte vi ord på de delar i min rädsla som var ganska orationella, vi försökte finna möjliga lösningar, kodord, gick igenom tänkbara scenarion. Vi skrev tillsammans ner vårt förlossningsbrev. Vi fick läxa mellan gångerna, jag hade direktkontaktuppgifter till "vår" BM, vi gick runt på avdelningen 2 gånger plus den ordinarie rundvandringen.

Vi blev starkt rekommenderade att gå på Annas Profylax. Vi var inställda på att det skulle vara flummigt men blev mycket positiva och det hjälpte mig enormt. På kursen var läraren utbildad doula och hade så mycket bra att berätta. Hon följer par i min (och din) situation i princip dagligen och hade en enorm erfarenhet och mycket input.

Min förlossning blev.... Ok. Alla som kom in i vårt rum under hela förlossningen och hela eftervården hade läst vårt 4 A4-sidor långa förlossningsbrev. Alla. De kunde citera ur det, de frågade för att få det bekräftat, några sa det med uppskattning "jag läste just ditt brev, oj vilket bra". Alla agerade utifrån det och det är jag väldigt nöjd med.
Sen är det precis sim du säger svårt att förutse hur förlossningen ska gå till. Oplanerade saker händer, beslut måste fattas i stressade situationer, saker hinner inte förklaras och man kan känna sig överkörd. Just sånna saker råkade vi ut för. Men konstigt nog (jag är själv förvånad) så kändes det ok för att våra förberedelser varit minutiösa. Det scenariot som skedde hade vi redan pratat igenom. Inte exakt (såklart) men tillräckligt nära för att jag skulle kunna relatera till samtalen och låta det ske. Allt oplanerat som skedde var för att få både mig och sonen att överleva. Och just den delen av förlossningen börjar min sambo fortfarande gråta av att prata om, jag känner mej däremot mer, jaja.

Jag tror att du ska försöka sätta några stödord till första samtalet. Något att hålla i och utgå ifrån. Sen har dessa Aurora personer en enorm erfarenhet, kompetens och förståelse. Jag tror att det möter många par som har både små och stora problem och får agera utifrån det. Det kommer ju inte finnas en universallösning utan man utgår från dig och dina tankar, idéer, rädslor och förutsättningar.
Ett bra tips kanske kan vara att få komma in i en operationssal, besöka uppvaket, väntrummet, förlossningsrummet. Allt för att bearbeta saker innan.

Om du ångrar dig så är BB Stockholm det bästa stället jag varit på. Människorna, servicen, omhändertagandet, förståelsen, värmen allt! Det säger även min sambo. Han var helt förundrad.

Grattis till liten och lycka till!

Du får gärna PM:a om du vill diskutera eller fråga privata grejer så kan jag svara så gott det går.

Mvh Miks

 

[Raderad medlem 19815]

Sv: Förlossningsrädda, erfarenheter av aurorasamtal etc?

Vad fint skrivet!!

 

[Raderad medlem 19815]

Sv: Förlossningsrädda, erfarenheter av aurorasamtal etc?

Jag har inte kommit med något råd tidigare för jag har inte alls varit i din situation. Jag hade en helt okomplicerad "standardförossning" (från första värk till bebis tog det ca 15 timmar, inskriven på förlossningen kl 24.00, bebis ute kl 10).

Men eftersom Miks rekommenderade Annas Profylax så hänger jag på! Jag kände mig otroligt hjälpt av kursen och är så glad att jag gick den och jag rekommenderar den till alla gravida kompiasr. Både under förlossningen och efteråt tänkte jag att jag vet inte om jag hade klarat det annars! (Det hade jag såklart gjort, men så kändes/känns det).

 

[Raderad medlem 19815]

Sv: Förlossningsrädda, erfarenheter av aurorasamtal etc?

Förresten, kursen fokuserar inte bara på mamman utan även på partnern. Min sambo uppskattade också kursen väldigt mycket.

 

[Mabuse]

Sv: Förlossningsrädda, erfarenheter av aurorasamtal etc?

Fast jag vet inte riktigt om profylax är nåt för mig, jag är inte ett dugg orolig för att jag själv ska klara förlossingen, kunna hantera smärta, osv. Jag vet ju från förra gången att sjukvårdens gräns för vad som är acceptabel smärta är mycket lägre än min egen. Min man och jag klarade alltihop efter omständigheterna väl, men även med den bästa profylaxkurs i ryggsäcken kan man ju inte snitta sig själv för att undvika fyra timmars väntan på snitt.

Jag tror säkert profylax kan vara bra om man är osäker på hur man själv ska kunna hantera situationen. Min osäkerhet gäller istället hur personalen ska kunna hantera situationen, för de kan påverka så otroligt mycket mer än vad jag kan, eftersom de har läkemedel till sin hjälp.

Miks: hade du sekundär eller primär förlossningsrädsla? Intressant att läsa din berättelse, även om jag tror att våra utgångssituationer var väldigt olika. Jag har inget behov av att planera förlossningen, jag har behov av att kunna lita på personalen. Jag vill inte själv behöva ta det medicinska ansvaret för förlossningen, jag vill kunna fokusera på att föda barn, och räkna med att personalen gör vad som blir bäst. Och det känner jag inte att jag kan idag, jag har inte det förtroendet.

 

[Lenis]

Sv: Förlossningsrädda, erfarenheter av aurorasamtal etc?

Fast förtroendet kan man inte trolla fram, och det måste komma inifrån dig själv. Du har fått många råd men återkommer ständigt till att det var personalens misslyckanden som förstörde för dig, och att det inte går att försäkra sig om att det inte händer igen. Och givetvis går det inte att få några garantier för det- så fungerar ju världen. Den som krockat kan inte få garantier för att det inte händer nästa gång man sätter sig i bilen. Kanske en långsökt jämförelse men så är det ju. Ingen kan ge dig en garanti för att personalen kommer göra allt rätt. Du hade en sjujäkla otur sist vad det verkar, men rent statistiskt går ju faktiskt de flesta förlossningar bra.

Jag skulle tro att besöka förlossningen och salarna, prata lite med några som jobbar där (nej det finns ingen garanti för att du kommer träffa just dem, och du kanske kommer möta flera skift- men så är det ju, bara att acceptera), gå till någon och bearbeta rädslan för vad som komma skall.

För den garanti du vill ha kan ingen ge dig, och vill du föda barnet så måste du ju hitta ett sätt att acceptera det hela ändå. Så hårt är det ju faktiskt.

 

[Raderad medlem 19815]

Sv: Förlossningsrädda, erfarenheter av aurorasamtal etc?

Nej så är det ju, du kan ju inte påverka personalens handlande genom en profylaxkurs utan bara få bättre förutsättningar att hantera sin egen smärta, panikkänslor etc.

(Självklart påstår jag inte att en profylaxkurs skulle ha ändrat din upplevelse av förlossningen från fruktansvärd till härlig!)

Jag var inte heller särskilt osäker inför förlossningen så det var inte därför vi gick den (lite nervösa är väl de flesta kanske) utan för att vi ville ge oss själva så goda förutsättningar som möjligt att få en positiv upplevelse.

Hoppas du kan få den hjälp du behöver och grattis förresten!

 

[Mabuse]

Sv: Förlossningsrädda, erfarenheter av aurorasamtal etc?

Nej, förtroende skapas inte alls ensidigt. Förtroende skapas mellan människor, som ett resultat av deras samspel. Man gör en bedömning och bestämmer sig för att lita på något baserat på vad man vet, det är så förtroende fungerar. Nya saker man får veta påverkar den bedömning man gör, och ens lust och förmåga att ge förtroende. Just nu så vet jag väldigt mycket negativa saker om personalen på förlossningskliniken. Men förhoppningsvis kan ju den hjälp jag kommer få leda till att jag också kommer få veta en massa positiva saker, om hur de arbetar och hur de tänker sig att göra vid min kommande förlossning, och det i sin tur kommer förhoppningsvis leda till att min bedömning och mina referensramar förändras, så att jag kan känna förtroende för dem igen. Det första mötet som jag nu kommer ha med överläkare på kliniken är förhoppningsvis ett första steg mot att återuppbygga det förtroende som den förra förlossningen raserade.

För övrigt har du också fel i att jag måste acceptera det hela. Eller hur menar du, att om jag inte accepterar så kommer barnet aldrig att födas? Jag lovar, barnet kommer att födas, med eller utan min acceptans. Det fungerar inte så att den som inte accepterar aldrig föder barnet utan är gravid för alltid.

Jag kräver inte alls någon garanti för att personalen ska göra allt rätt. Jag vill att de ska göra sitt bästa, det gjorde de inte förra gången. Det är inte samma sak. För övrigt "kräver" jag ingenting, jag letar efter möjligheter att inte behöva bli traumatiserad igen. Jag kräver det inte, jag önskar det, och kommer göra allt som står i min makt för att förhindra det.

 

[Lusidor]

Sv: Förlossningsrädda, erfarenheter av aurorasamtal etc?

Beklagar att du behövde råka ut för en sådan traumatisk förlossning.

Jag har ingen erfarenhet av trauman i det läget utan hade först en normal förlossning där det ändå låg på gränsen till panik då det var så svårt att krysta ut. Som en vägg, stopp. Men efter den största kraftansträngningen jag gjort gick det ju fint! Sedan en så snabb och så enkel förlossning att jag knappt minns den.

Men jag får en tanke, att vårdpersonal borde ju kunna förutse allt men så är det ju inte i verkligheten.
Speciellt om de sett hundra förlossningar som artat sig på ett sätt och så kommer du, och anar att det här kan gå åt helvete, med de kanske ser ännu en nervös föderska och så lugnar de dig och kör på som de brukar.

Det blir ju katastrof för dig, men svårt att undvika kanske. Jag vet inte, vet ju inga detaljer om vad som hände, men har själv haft oflyt med andras kompetens/respekt för min åsikt i andra fall och den vanmakten är hemsk.

Tex i skarpa lägen där jag anat katastrof men "proffset" viftat bort min oro och kört på med riktig katastrof som följd (skadeskjuten häst och trauma för folk som var med och såklart lidande för djuret..)

Den händelsen har tagit säkert tio år att sakta bli av med, att släppa ångesten över att hur väl jag än förbereder mig, hur väl jag än lär mig hantera obehag och katastrofer så kan andras nonchalans ändå sabba det för mig.

Senaste förlossningen, som jag förberett mig genom mental träning likssom den första, gick kanon. Men jag kände att hörrni, här måste ni hjälpa mig med fosterhinnorna för annars blir det inget barn.
BM´na sa glatt att nej nu låter vi naturen ha sin gång, hääjdåå, ring på knappen om det är något.

Efter en 30 minuters helvetesvärk (där jag hoppade runt med lustgasmasken och vrålade för att få hål på hinneländet) ringde mannen in dem och sa att nu får ni nog göra som hon sa. De okejade och tog hål direkt och på 30 sekunder var barnet ute.
Liten grej, inte så mycket obehag att det fastnade i minnet och inget trauma alls, men ändå en känsla av att veta, men inte bli lyssnad på.

men hur ska de veta, de kanske träffar hundra mödrar i panik och agerade utifrån erfarenhet.
Skulle jag få ett till barn kanske någon annan sak dyker upp, som ska hanteras och tolkas av andra.
Det måste ju vara assvårt för personalen att läsa och göra rätt jämt!

Det känns lite som att vi idag förväntar oss magi av vården, men i själva verket är det ju bara människor.

mitt råd om det är lönt att försöka ge ett är nog mental träning.. För att hantera känslan av maktlöshet inför andra. Att träna på att våga lägga sin hälsa och mentala välmående i vårdens händer och våga gå all in med barnafödandet och våga tro på att det går bra. och händer det något så kan du mentalt förbereda dig inuti, på en plan b.
Du kan måla upp olika scenarion och träna på att genomleva dem i huvudet och i kroppen, för gör man det är det stor chans att skräcken släpper!

Hoppas det fixar sig, att du slipper vara rädd, för det kan ju vara så himla fint det där med att föda barn!


(jag är också rädd för snitt...)

 

[Thera]

Sv: Förlossningsrädda, erfarenheter av aurorasamtal etc?

Har du lust att berätta lite kort vad som hände?

Jag hade också klåda (fast hepatos) och kramper under min förlossning. Tack och lov hade jag tjatat till mig epidural, men det var ändå en helt obeskrivlig smärta.

 

[Niyama]

Sv: Förlossningsrädda, erfarenheter av aurorasamtal etc?

Men varför väljer du att föda på samma klinik igen? Jag har sett att du skrivit ett svar på det, men är det inte onödigt att utsätta sig för det? Du har ju uppenbarligen inget förtroende alls för personalen där.

 

[Mabuse]

Sv: Förlossningsrädda, erfarenheter av aurorasamtal etc?

Precis som du skriver så har jag ju redan svarat på det. Vet inte om det är så stor poäng att skriva det igen? Det spelar ju inte så stor roll om du hade valt något annat, jag är inte du.

 

[Mabuse]

Sv: Förlossningsrädda, erfarenheter av aurorasamtal etc?

Att måla upp olika scenarion i sitt huvud är ett jättebra sätt att förstärka sin rädsla och må dåligt, så det försöker jag att inte ägna mig åt.

Jag har inget generellt problem med att vara maktlös och lägga mitt öde i personalens händer, generellt är det precis så jag brukar vilja ha det. Jag har också generellt stort förtroende för vården, jag har fått otroligt mycket bra hjälp där med allt möjligt. Ärligt talat, det märks i ditt svar att du inte själv varit traumatiserad eller vet något om hur trauman fungerar, för dina råd, om än välmenande, träffar väldigt fel.

 

[Niyama]

Sv: Förlossningsrädda, erfarenheter av aurorasamtal etc?

Precis som du skriver så har jag ju redan svarat på det. Vet inte om det är så stor poäng att skriva det igen? Det spelar ju inte så stor roll om du hade valt något annat, jag är inte du.

Varför taggarna utåt hela tiden? Du skapar en tråd på ett diskussionsforum och folk ger välmenande svar, bara att de inte passar dig.

Jag ska inte välja överhuvudtaget, för jag ska inte föda barn.

Jag förstår inte vilken hjälp du vill ha eftersom det viktigaste för dig är att känna förtroende, och du anser att personalen på den kliniken struntat i dig totalt och du har inget förtroende för dem. Eftersom du inte verkar tro på någon idé (?) så verkar alternativen vara att antingen bara finna sig i obehaget och hoppas på det bästa eller att föda på annan klinik.

Att jag har valt att föda på samma ställe har flera anledningar: a) de har väldigt bra eftervård, ifall det ändå skulle gå snett igen

Det måste det ju finnas fler ställen som har, och annars flyttas ni väl.

b) jag bor ett stenkast därifrån, praktiskt om man blir liggande länge och ska på återbesök/terapi efteråt och

Du bodde väl i Sthlm? Då är det ju inte särskilt långt till något. Är det inte mer värt att föda där du kan känna dig tryggare, trots att det innebär något längre resväg?

c) Jag vill inte att rädslan ska få mig att undvika saker, då blir den bara värre. Om nu denna förlossning går bra, så tror jag det kan vara en stor hjälp att få nya minnesbilder att lägga över den gamla, så att säga.

Fast du undviker ju inte att föda barn. Jag tror inte riktigt på att det är viktigt att de nya minnesbilderna kommer från just samma klinik.

 

[Kattennizze]

Sv: Förlossningsrädda, erfarenheter av aurorasamtal etc?

Men du är ju inte Mabuse, just för henne är det viktigt att få föda på samma ställe. Det är ju bara att acceptera och inte komma med beskäftiga råd om att hon ska föda någon annanstans.

 

[Kattennizze]

Sv: Förlossningsrädda, erfarenheter av aurorasamtal etc?

Jag tycker för övrigt inte att Mabuse har taggarna utåt, utan en rationell och saklig inställning till sitt trauma/problem.

 

[Niyama]

Sv: Förlossningsrädda, erfarenheter av aurorasamtal etc?

Men du är ju inte Mabuse, just för henne är det viktigt att få föda på samma ställe. Det är ju bara att acceptera och inte komma med beskäftiga råd om att hon ska föda någon annanstans.

Som jag skrev är det ett diskussionsforum, och mitt råd är att fundera ett varv till ang. att föda på samma ställe.

Jag har inga planer på att inte acceptera det? Men startar man en tråd på ett diskussionsforum så får man räkna med att få alla möjliga svar och råd. Mabuse har ju fått alla möjliga svar, men hon hittar fel på alla. Nu menar jag inte att hon måste använda sig av de råd hon får, men attityden är ganska trist.