För gammal?

[Björk]

Sv: För gammal?

Bl.a starta familjehem, vara stödfamilj åt soc m.m. Då måste jag ju vara klar med mitt eget barnafödande!

Eller också gör man det i omvänd ordning: först familjehem och stödfamilj mellan 28 o 35 års ålder och sen egna barn!
Många har ju också "båda verksamheterna" parallellt.

 

[jaha ja]

Sv: För gammal?

Fast just vid 55-60 är ju inte döden så nära för de flesta.... Däremot är det väl rätt sannolikt att man dör när man är kring 73 (män huvudsakligen) till 85 eller något sånt. Och det är klart; då är ens barn i så fall strax under 20-30 år; dvs ganska ung fortfarande.

Men jag vet inte; synd om barnet.... det är ju synd om barnet när föräldern dör, men är det verkligen synd om barnet för att föräldern är just gammal och löper högre risk att dö innan barnet blivit 40.... ? Det är en svår fråga. Jag förstår precis hur du menar, men jag funderar ändå om det är så enkelt.

Om man ska dra en parallell så kan man ju diskutera huruvida vissa personer "ska få" skaffa barn alls. Då tänker jag mig personer med sjukdomar som gör att de löper stor risk att dö en tidigare död (kanske vid 40-65 års ålder). Och jag tycker inte man kan sätta såna restriktioner riktigt.... Det måste vara upp till individen själv att tänka till och bedöma huruvida det är vettigt att sätta barn till världen eller inte.

Ne, jag menar inte att man ska sätta restriktioner så säga.
Men visst måste dom som har säg allvarliga sjukdomar, mycket att fundera på när dom planerar att skaffa smått.

Precis som man kan fundera på åldern.

Det jag känner med åldern, är att jag gärna vill se & upleva mina barnbarn.
& det vorre ju skoj om man inte var så gammal då.
Men sen vet jag ju inte när mina barn skaffar, men om jag är yngre, så är ju ändå chansen större.

Vilken lycka att få se sina barnbarns barn

Alla har olika mål i livet, finns ju dom som inte alls vill eller skaffar barn & en del som mest gör det föra tt det hör till livet.

Säger inte att någont är fel, utan man ska vara lycklig med sitt liv & beslut i frågan.
Men ibland kan man ju känna blandade kännslor.
Specielt om man är två, som inte är i samma ålder.

 

[jaha ja]

Sv: För gammal?

Men ärligt inte kommer döden när man är i de åldrarna Då är man ju oftast högst upp på sin karriärstrappa och pensions åldern är ju inte förens vid 65år

Inte blir man sjukare i den åldern heller, var har du fått det ifrån??

Jag menar inte att man står på dödens brant.
Utan hur många år man kan få med barnen, jag drömer redan & har väll gjort redan som ung, om hur det ska vara att få se sina barn få barn & följa deras liv.

En riktig rolig kännsla vore att få se sina barnbarns barn se ljuset.

Därför tänker jag på åldern, men jag har aldrig sagt att man är gammal i 55-60 års åldern.

Allt beror ju på sammanhang.

 

[jaha ja]

Sv: För gammal?

Ja, det kan jag absolut tänka mig! Jag har ingen genomtänkt förklaring varför jag känner så här.

En tanke jag har är att jag inte kommer ha "tid" efter 35. Då ska jag ju göra så mkt annat!

Bl.a starta familjehem, vara stödfamilj åt soc m.m. Då måste jag ju vara klar med mitt eget barnafödande!

hehe, ne man ibland känner man ju bara på ett visst sätt.
Behöver ju inte vara genomtänkt, utan bara att det känns bra

 

[jaha ja]

Sv: För gammal?

Sen är det ju självklart att man kan ju inte bara skaffa bar

Man ska ju ha en man man faktiskt vill leva med & en trygg vardag & ekonomi.

Men om man låsas att man har det, så kan man ju spekulera i hur man vill att det ska bli.
Sen kan ens kännslor ändras många gånger under årens lopp

 

[Björk]

Sv: För gammal?

Det jag känner med åldern, är att jag gärna vill se & upleva mina barnbarn.
& det vorre ju skoj om man inte var så gammal då.
Men sen vet jag ju inte när mina barn skaffar, men om jag är yngre, så är ju ändå chansen större.

Ja, det håller jag med om att det är större chans till det då.
Om mitt barn kommer vänta lika länge som jag har gjort så är det tyvärr så att jag kanske inte kommer få se eller få många år med mitt/mina barnbarn. För i så fall är jag kring 80 år när de kommer. Om barnet däremot är tidigare än mig så kanske jag kommer vara i mina föräldrars nuvarande ålder eller något äldre (60-70 år).

 

[Björk]

Sv: För gammal?

Fast förresten är en sak lite rolig: min farmor kommer faktiskt (som det verkar nu) få se sitt barnbarnsbarn! Hon är 87 år och den enda av mina far-/morföräldrar som är i livet.

Trots att min sambo är 7 år yngre har hans far- och morföräldrar dött allihop.

 

[Björk]

Sv: För gammal?

Sen är det ju självklart att man kan ju inte bara skaffa bar

Man ska ju ha en man man faktiskt vill leva med & en trygg vardag & ekonomi.

Precis! Och dessutom så ska man också bli gravid inte minst. När jag pluggade på högskolan så fick jag mig en tankeställare eftersom min bästa pluggkompis då redan försökt få barn i flera år. Hon var då kring 26 och de var helt enkelt oförklarligt barnlösa. Då insåg jag fullt ut att det inte alltid är så att barnen kommer när man önskar det.....
(Nu har hon tvillingar sen ett antal år; resultatet av IVF. Och.... plötsligt blev hon gravid som 38åring helt av sig självt!)

jag är djupt tacksam över att det gick så lätt för mig/oss att vi blev gravida så snabbt och enkelt. Det är inte en självklarhet.

 

[skogsridmulle]

Sv: För gammal?

Ja är man för gammal enligt vårdens sätt att se på det så hjälper de inte till om man inte lyckas på egen hand. Så man ska nog inte vänta för länge om man vill ha barn. Vet en som råkat ut för det. Hon mår inte bra.

 

[Björk]

Sv: För gammal?

Ja är man för gammal enligt vårdens sätt att se på det så hjälper de inte till om man inte lyckas på egen hand. Så man ska nog inte vänta för länge om man vill ha barn. Vet en som råkat ut för det. Hon mår inte bra.

Det stämmer också. Man får inte hjälp hur länge som helst. Men; då kan man åka utomlands och betala för det själv. Om man har råd.

 

[skogsridmulle]

Sv: För gammal?

Har du några länkar till den undersökningen?

För övrigt undrar jag vad du menar med "barn blir lättare sjuka av gamla mammor"?? Menar du att man löper större risk att få barn med tex Downs som vi diskuterat tidigare i tråden eller menar du när barnet är fött?? För jag har aldrig hört att barn med äldre mammor blir sjukare rent allmänt. Bara att man löper större risk för missfall och att få vissa handikapp.

Ja det var Downs jag menade, satt o skrev mitt i natten o kom inte ihåg vad det hette Nej, jag har inte heller hört att barn är sjukare rent allmänt för att föräldrarna är äldre.

Angående papporna var det en undersökning i england som visade det, men det kanske bara gäller engelska män Risken för individen var dock försvinnande lite högre att få avkomma som utvecklade tex schizofreni (som ju inte utvecklas när barnen är små)om papporna var äldre(tror 40 års åldern) men de som stod bakom undersökningen såg det som ett problem för samhället. för även om risken var mindre än en promille högre för individen så betydde det ändå att det blir ca 200 schizofrena personer till i england varje år för att folk väntar med att skaffa barn.

Snälla skjut inte brevbäraren, jag har heller ingen länk till detta.

 

[skogsridmulle]

Sv: För gammal?

Ojojoj du har inte förstått mycket rätt du.

Snarare tror man det man vill tro för att rättfärdiga sina val?

Barn blir inte sjukare av äldre mammor. Tvärtom kan man visa att det är farligare att ha en ung mamma, det sker fler olycksfall då vilket är det absolut vanligaste som händer barn.

Det är en liten ökad risk för kromosomrubbningar över 35-40 års ålder men de flesta barn med kromosomrubbningar föds av yngre mammor. Likaså de flesta tvillingpar.

Den största risken med att vänta är att man kanske inte kan få något barn alls.

TS frågade vad folk kände o hur de resonerade, det var det jag svarade på. Rätt eller fel vet jag inte. Är iallafall nöjd, tror att alla tycker att de får sina barn i perfekt ålder utifrån sina egna resonemang o förutsättningar.

 

[jaha ja]

Sv: För gammal?

Ne livet kan vara orättvisst, min mor hade ett h*lvete att bli med barn, medans jag & min syster blir gravida bara vi tänker tanken, eller tvättar våra mäns kalsonger.

Var väldigt orolig som tonåring att jag skulle bli barnlös, då det alltid varit en stor dröm, med många barn & gärna tidigt.

Min bror träffade en tjej & det tog nog närmare 15 år innan det blev något, då hon hade svårt att bli gravid
Men jag har haft riktig tur i livet & min syster.
Det är jag tacksam för.

 

[Cocos]

Sv: För gammal?

Min farmor fyllde 90 igår och hon bor fortfarande själv hemma, utan hemhjälp. Hon är underbar! Och hon är så otroligt glad i sina barnbarnsbarn, att hjärtat svämmar över när man ser hennes lycka tillsammans med småttingarna. Jag älskar min farmor och är jätteglad att få uppleva mitt barn tillsammans med henne, även om min son inte kommer att minnas henne.

Däremot har jag aldrig sett barn som ett självändamål och inte heller barnbarn eller barnbarnsbarn. Det som sker det sker. Man kan inte planera och styra allt här i livet. Och det blir verkligen inte alltid som man tänkt sig.

 

[jaha ja]

Sv: För gammal?

Däremot har jag aldrig sett barn som ett självändamål och inte heller barnbarn eller barnbarnsbarn.

Förstår inte riktigt vad du menar?

 

[nässla]

Sv: För gammal?

Om jag får fråga dig: vad är det du är rädd för egentligen? Själv vet jag redan att jag kan snacka/umgås med yngre människor såväl som äldre så även de mammor som är 10-15 år yngre än mig kan jag få kontakt med om jag vill. Vad skulle kunna hända i och med att du (och jag) är "äldst" av föräldrarna?

Det vet jag egentligen inte. Men jag har alltid varit rädd för att vara "udda". För är jag annorlunda så syns jag för mycket, och jag är nöjd med att vara en i den grå massan.
Fast det där tror jag skulle ändra sig om jag någon gång får barn, mina djur är ju mina bebisar och med dem är jag inte ett dugg rädd för att synas.

 

[Björk]

Sv: För gammal?

För är jag annorlunda så syns jag för mycket, och jag är nöjd med att vara en i den grå massan.
Fast det där tror jag skulle ändra sig om jag någon gång får barn, mina djur är ju mina bebisar och med dem är jag inte ett dugg rädd för att synas.

Ja, det där har ju med något annat att göra än att bli "gammal" mamma... man kan ju råka bli annorlunda på sätt som man inte kan påverka själv,tex om man skulle råka ut för en olycka och få ett handikapp.
Det låter mer som om det handlar om din självkänsla o ditt självförtroende.... ?

Jag tror man kan tänka såhär: hur intresserad är jag av alla andra omkring mig? Hur mycket lägger jag märke till exakt vad andra har på sig eller vilken ålder de har eller om de råkar säga något tokigt? Inte särskilt mycket va? ..... och då kan man raskt dra slutsatsen att andra bryr sig lika lite de! Inte bryr sig föräldrarna i föräldragruppen om att jag är kanske 10 år äldre än dem. De har ju fullt upp med sin egen graviditet och sin egen nya lilla familj! SÅ "viktig" är nog inte jag i deras liv.... Och om en förflugen tanke dyker upp hos dem någon i gruppen och de tänker "gu' va gammal hon är". Då säger det väl mer om dem än om mig? De flesta kommer varken reagera eller säga/visa något alls.

 

[Cocos]

Sv: För gammal?

Förstår inte riktigt vad du menar?

Jag menar att många verkar se barn som ett självändamål, nåt man bara "ska ha", för att det "ska" vara så, annars är man konstig eller nåt. Utan tanke på vare sig ditten eller datten. Sen är de bara i vägen och jättejobbiga och de fattar inte att barn faktiskt bara råkar vara pyttesmå vuxna, dvs egna individer som är värda respekt.

Nu menar jag absolut inte att just Du är en av "dem", men i det du skriver verkar du hänga upp dig väldigt mycket på din bild av dig själv som framtida mormor/farmor och en generation till...

 

[Björk]

Sv: För gammal?

Jag menar att många verkar se barn som ett självändamål, nåt man bara "ska ha", för att det "ska" vara så, annars är man konstig eller nåt. Utan tanke på vare sig ditten eller datten. Sen är de bara i vägen och jättejobbiga och de fattar inte att barn faktiskt bara råkar vara pyttesmå vuxna, dvs egna individer som är värda respekt.

Ja, det där har jag också funderat på.... en del människor verkar skaffa barn bara för att det "ska vara så". Inte för att de någonstans har en genomtänkt tanke, idé, längtan om vad de vill med det hela. Och det är för mig rätt svårt att förstå ... att det var så förr är en sak: då behövde familjen många barn för att trygga sin försörjning på äldre dar. Men idag? Idag ser vi ju barn på ett helt annat sätt. Med ett eget människovärde från den stund de föds.

 

[rubytoo]

Sv: För gammal?

Jag menar att många verkar se barn som ett självändamål, nåt man bara "ska ha", för att det "ska" vara så, annars är man konstig eller nåt. Utan tanke på vare sig ditten eller datten. Sen är de bara i vägen och jättejobbiga och de fattar inte att barn faktiskt bara råkar vara pyttesmå vuxna, dvs egna individer som är värda respekt.

Nu menar jag absolut inte att just Du är en av "dem", men i det du skriver verkar du hänga upp dig väldigt mycket på din bild av dig själv som framtida mormor/farmor och en generation till...

Fast att skaffa barn är väl ett självändamål Annars hade man ju lika bra kunnat adoptera ett barn som har det svårt istället för att SJÄLV föda fram ett.

Och varför skall man inte kunna känna någongång att ens barn är jobbiga och "ivägen" det är väl bara naturligt och har ju inget med om man älskar dem eller inte.