Sv: För gammal?
Ni tar åt er så för att det är en känslig fråga och då tas allt som kritik.
Först vill jag klargöra en sak: jag har misstagit/blandat ihop dig med en annan användare (GoldenHeart) som jag ställde någon fråga till som du sen citerade och svarade på.
Jag ser att du i ditt första inlägg utgick rätt klart och tydligt utifrån just dig själv.
MEN; jag tycker ändå att följande är ganska generaliserande/svepande och säger att du
inte bara talar om ditt liv utan om en
åsikt du har:
Problemet för barnet blir att man missar massa tid med sina föräldrar.
(som svar på min frågan om vad som är det riktiga
problemet för ett barn att ha äldre föräldrar).
Jag känner helt enkelt att jag har mer glädje av mina föräldrar och att vi gör mer saker tillsammans nu när de är drygt 50 år än om de varit 10-15 år äldre.
Skillnaden på dig och mig är att jag har föräldrar som
varit 50 och som nu
är 15 år äldre. Det vill säga; jag har "facit i hand". Givetvis bara för MIN del och inte för din. Dina föräldrar kanske blir/är skröppliga vid 65, men det kan också visa sig att de blir rätt pigga pensionärer som kommer ha
mer tid med dig och barnbarnen då (får vi väl hoppas!). Det hänger på så mycket MER än ålder liksom.
Saken är den att när man läser om allt som har med barn och graviditet att göra så är alltid det stående argumentet för de val man står inför att det är naturligt, bäst för barnet osv.
Men när det gäller gamla föräldrar så gäller inte det längre....vilket jag kan tycka är lite konstigt...
.... detta var väl vad som
främst fick mig att undra vad du egentligen menar med dina inlägg i debatten. Du uttrycker att "allt ska vara naturligt" gällande barn och det känner jag inte igen mig i (i dessa tider av IVF-möjligheter och annat). Sen tycker du att "det är lite konstigt" att inte naturlighetsresonemanget gäller gamla föräldrar. För mig så blir det i alla fall så att jag tänker "vadå, tycker du att det
borde vara annorlunda (typ; har man inte fått barn vid 38 så ska man heller inte få IVF t ex)".
Med tanke på nedanstående så fick jag ännu mer känsla av att du faktiskt tycker det
borde vara så.
Jag vet inte hur man skall göra faktiskt, tänka efter före eller stå sitt kast är det som ligger närmast till hands men det är ju som sagt lätt för mig att sitta och tycka nu.
Hur kan man (jag) INTE ta det lite personligt? Det är ju en värdering, en åsikt som du framför här. Som skiljer sig från min och därför ifrågasätter jag. Men så fasansfullt att jag sitter och blir riktigt förbannad eller ledsen; nej, så är det inte. Men visst är det en känslig fråga när andras livsval direkt eller indirekt kritiseras. Jag har åtskilliga gånger debatterat frågan här och på andra ställen med personer som valt att skaffa barn som yngre (än mig) av orsaker som rör just DEM själva. Jag ifrågasätter inte den som väljer den vägen; där jag tycker de faktiskt bara talar just om
sitt liv. Dock tycker jag inte att du rakt igenom bara uttrycker dig om dig själv utan om vad du generellt anser vara "rätt".