För gammal?

[Quiss]

Sv: För gammal?

Saken är den att när man läser om allt som har med barn och graviditet att göra så är alltid det stående argumentet för de val man står inför att det är naturligt, bäst för barnet osv.
Men när det gäller gamla föräldrar så gäller inte det längre....vilket jag kan tycka är lite konstigt...
.

Exakt vad menas med det???
Så länge man kan få barn på naturlig väg, så är det upp till var och en, anser jag.
Jag är visserligen "bara" 26, men min sambo är 42. Skulle jag då avstått från barn, eller brutit förhållandet med honom för att skaffa barn, bara för att det finns folk som tycker han är för gammal??

Vad är det som gör att barn till äldre föräldrar skulle må sämre??
Det är inte säkert att man får ha sina föräldrar i livet längre bara för att de är yngre.
Inte för att vara olyckskorp, men jag kan t.ex köra och krocka och dö i morgon.....
Då skulle man ju aldrig skaffat barn. Risken att barnet blir av med en förälder i förtid finns ju hela tiden, vare sig föräldrarna är unga eller gamla.

 

[Mabuse]

Sv: För gammal?

Problemet för barnet blir att man missar massa tid med sina föräldrar.
Allt beror ju självklart på hur man är kroppen och knoppen men det är ju ganska svårt att förutsäga hur man kommer må som pensionär oavsett vilket liv man lever. Jag känner helt enkelt att jag har mer glädje av mina föräldrar och att vi gör mer saker tillsammans nu när de är drygt 50 år än om de varit 10-15 år äldre. Detta grundar jag på deras nuvarande hälsa och hur mina mor- och farföräldrar varit i pensionärsålder.

Och jag ser som sagt en klar fördel med att vi är vuxna och klarar oss själva nu när min farfar och mormor kräver mer av mina föräldrars uppmärksamhet.

Men det där är ju så hemskt olika. Mina far- och morföräldrar blev gamla och dog medan jag växte upp, och jag uppfattade aldrig det som att mina föräldrar inte hann med både oss barn och sina egna föräldrar. Nu har samtliga föräldrar gått i pension, och vi har småbarn - hur bra som helst, för de har massor med tid till sina barnbarn, och inga egna gamla föräldrar att ta hand om.

Så jag tror det är väldigt svårt att säga något generellt på det sättet du gör, baserat på sin egen familj. Det kan bli bra på många olika sätt.

 

[Mabuse]

Sv: För gammal?

Jag vet inte hur man skall göra faktiskt, tänka efter före eller stå sitt kast är det som ligger närmast till hands men det är ju som sagt lätt för mig att sitta och tycka nu. Jag har ju valt att tänka efter före men det tycker ju de flesta är väldigt konstigt.

Det konstiga är väl inte att du tänker efter, utan att du å ena sidan verkar vilja ha barn, å andra sidan verkar extremt tveksam. Jag tror det är ambivalensen du uttrycker som folk reagerar på. Och det kan ju faktiskt i sig vara en anledning till att det ibland kan vara en fördel att skaffa barn lite senare istället, när man inte är ambivalent längre utan stensäker.

 

[rubytoo]

Sv: För gammal?

Nu har samtliga föräldrar gått i pension, och vi har småbarn - hur bra som helst, för de har massor med tid till sina barnbarn, och inga egna gamla föräldrar att ta hand om.

Du har så rätt så

Mitt barn får träffa sina mor/farföräldrar betydligt mer än vad jag fick och dessutom så får jag enormt mycket hjälp av min mamma vilket jag uppskattar oerhört mycket

 

[rubytoo]

Sv: För gammal?

Problemet för barnet blir att man missar massa tid med sina föräldrar.
Allt beror ju självklart på hur man är kroppen och knoppen men det är ju ganska svårt att förutsäga hur man kommer må som pensionär oavsett vilket liv man lever. Jag känner helt enkelt att jag har mer glädje av mina föräldrar och att vi gör mer saker tillsammans nu när de är drygt 50 år än om de varit 10-15 år äldre. Detta grundar jag på deras nuvarande hälsa och hur mina mor- och farföräldrar varit i pensionärsålder.

Och jag ser som sagt en klar fördel med att vi är vuxna och klarar oss själva nu när min farfar och mormor kräver mer av mina föräldrars uppmärksamhet.

Ser mig omkring på jobbet och inser att de flesta här har fallit för strecket enligt dig och hör och häpna alla här är i bra vigör och jobbar som bara den helt utan krämpor eller andra ålderrelaterade sjukdomar

Jo de flesta är över 50 och några är över 60.

Vet du inte att de äldre är friskare och betydligt mer aktiva idag än förr i tiden.

Min mamma mockar hela stallet dvs 8 boxar varje dag och hon är 70+ och du ännu mer förundrande är att hon fortfarande går terrängbanorna och hjälper mig med framhoppnign etc.

Och du min pappa jobbar fortfarande med sitt egna företag trots att han är 70+, köpte en porsche och spelar golf aktivt

Men som i tidigare trådar så anser jag att du har en väldigt skev verklighetsuppfattning

 

[Björk]

Sv: För gammal?

Saken är den att när man läser om allt som har med barn och graviditet att göra så är alltid det stående argumentet för de val man står inför att det är naturligt, bäst för barnet osv.
Men när det gäller gamla föräldrar så gäller inte det längre....vilket jag kan tycka är lite konstigt...

Jag vet inte hur man skall göra faktiskt, tänka efter före eller stå sitt kast är det som ligger närmast till hands men det är ju som sagt lätt för mig att sitta och tycka nu. Jag har ju valt att tänka efter före men det tycker ju de flesta är väldigt konstigt.

Först förstår jag inte vad du menar med att det propageras för "naturligt" i alla sammanhang. Bäst för barnet - ja, men jag förstår fortfarande inte vad som gör en 38,40 eller 45åring till något som är så oerhört hemskt så att det är att jämställa med "sämst för barnet" i så fall?

Bäst för barnet är kärleksfulla, aktiva och engagerade föräldrar. Sen spelar det mindre roll om de råkar vara 18, 25 eller 42 när de får sitt barn.

För det andra förstår jag inte vad som skulle vara "onaturligt" med att få barn vid 38-45 års ålder? För mig var det fullständigt naturligt; det onaturliga med mina graviditeter var att jag fick snitt pga sätesläge med första barnet (38 år) och snitt med andra pga att det första snittet skapat ärrvävnad som förhöjde risken för livmoderruptur (41 år). I övrigt blev jag gravid helt på "naturlig väg". Om vi talar IVF så kan det delvis vara en åldersfråga, men det finns ju par som är 30 som också behöver den "onaturliga" hjälpen. Jag förstår inte vad som är felet med det?

"Stå sitt kast" - ja, det ÄR oerhört lätt för dig att sitta och tycka om andras liv. Jag har mycket svårt att tro att du skulle känt likadant om du själv vore 35-40 och av livet självt inte råkat få några barn tidigare. Jag skulle aldrig sitta och döma ditt val att bli gravid tidigare än mig i ditt liv, men uppenbarligen så tar du dig andra friheter när det gäller äldre föräldrar.

 

[raggsock]

Sv: För gammal?

KL
Anna-Maria Coraza Bildt, Halle Berry, Åsa Domej (miljöpartiet) mfl
Personer som fått första barnet efter 40- Grattis till dem!

 

[Dentaku]

Sv: För gammal?

Återigen skriver du så klokt!

Angående vad som är naturligt - förr i tiden fick man visserligen ofta sitt första barn tidigt men man fortsatte å andra sidan inte sällan att föda barn under hela sin fertila ålder. Min mamma föddes när min mormor var 38. Min farmor födde sitt första barn när hon var 36, min pappa föddes när farmor var 44 och farfar 64...

 

[imzork]

Sv: För gammal?

Alla väljer som de vill. Men att säga att det är ett problem för barnet att föräldrarna är kring 60-65 när de tar studenten förstår jag inte.

Min pappa gick i pension några år innan jag fyllde 19 (som ju är studentålder, fast jag tog studenten senare än så) och jag har aldrig störts av hans ålder, varken nu eller då. Dock hade jag några klasskamrater i grundskolan som tvunget skulle retas för att min pappa var "gammal" men det säger ju mer om dem än det säger om mig, min far och vår relation.

Han är aktivare och mer engagerad än sin tjugo år yngre fru och hade hunnit fylla 70 senaste gången han hjälpte oss att flytta.

Jag läste förresten att snittåldern för förstföderskor var 38 år på Östermalm. Själv är jag högst positivt inställd till att vänta så "länge" (om jag alls ska ha barn, just nu vill jag inte och jag har hittills inte velat och helst vill jag ha en doktorsgrad innan jag ens börjar överväga saken); jag ser ju hellre att man har det ordnat med livserfarenhet, jobb, boende, ekonomi och avklarade livsmål innan man skaffar barn, än att man skaffar barn när man är "yngre" och osäker och därför måste panikordna saker och fastnar på jobb man hatar o.s.v. (det senare har jag sett ske flera gånger och det är alltid fråga om personer som är yngre än 25).

 

[Minna86]

Sv: För gammal?

Vad menar du med detta? Vad är det som gäller gamla föräldrar??

Det är större hälsorisker för mamma och barn.

 

[Minna86]

Sv: För gammal?

Menar du att om en 38 årig gravid kvinna tar beslutet att inte dricka vin och röka under graviditeten för att det är bäst för barnet så är det hyckleri -eftersom hon är 38 och det vore bäst för barnet att inte födas.

(naturligt är det ju i alla fall definitivt att få barn efter 30, eftersom det är naturligt för 30-40 åriga kvinnor att ha sex, de kan ofta bli gravida och det är onaturligt med preventivmedel...)

Nej, det menar jag inte.

 

[Minna86]

Sv: För gammal?

Så länge man kan få barn på naturlig väg, så är det upp till var och en, anser jag.

Det anser jag oxå.

 

[Minna86]

Sv: För gammal?

Men det där är ju så hemskt olika. Mina far- och morföräldrar blev gamla och dog medan jag växte upp, och jag uppfattade aldrig det som att mina föräldrar inte hann med både oss barn och sina egna föräldrar. Nu har samtliga föräldrar gått i pension, och vi har småbarn - hur bra som helst, för de har massor med tid till sina barnbarn, och inga egna gamla föräldrar att ta hand om.

Så jag tror det är väldigt svårt att säga något generellt på det sättet du gör, baserat på sin egen familj. Det kan bli bra på många olika sätt.

Det var inte meningen att uttrycka det generellt, jag har hela tiden skrivit om hur jag resonerar i mitt eget liv.
Självklart är det olika, hade alla mina mor- och farföräldrar varit hur pigga och friska som helst tills de var 90 år så hade ju jag haft en annan erfarenhet.

 

[Minna86]

Sv: För gammal?

Ser mig omkring på jobbet och inser att de flesta här har fallit för strecket enligt dig och hör och häpna alla här är i bra vigör och jobbar som bara den helt utan krämpor eller andra ålderrelaterade sjukdomar

Jo de flesta är över 50 och några är över 60.

Vet du inte att de äldre är friskare och betydligt mer aktiva idag än förr i tiden.

Min mamma mockar hela stallet dvs 8 boxar varje dag och hon är 70+ och du ännu mer förundrande är att hon fortfarande går terrängbanorna och hjälper mig med framhoppnign etc.

Och du min pappa jobbar fortfarande med sitt egna företag trots att han är 70+, köpte en porsche och spelar golf aktivt

Men som i tidigare trådar så anser jag att du har en väldigt skev verklighetsuppfattning

Det ju roligt att dina föräldrar är så pigga. Mina mormor och farfar är oxå över 70 men de är inte alls speciellt pigga och aktiva. Att gå efter hur mina släktingar åldras är väl inte speciellt skevt, det är ju mer troligt att jag och mina föräldrar är lika dom är att vi skulle vara lika dina föräldrar.

 

[Minna86]

Sv: För gammal?

Först förstår jag inte vad du menar med att det propageras för "naturligt" i alla sammanhang. Bäst för barnet - ja, men jag förstår fortfarande inte vad som gör en 38,40 eller 45åring till något som är så oerhört hemskt så att det är att jämställa med "sämst för barnet" i så fall?

Bäst för barnet är kärleksfulla, aktiva och engagerade föräldrar. Sen spelar det mindre roll om de råkar vara 18, 25 eller 42 när de får sitt barn.

För det andra förstår jag inte vad som skulle vara "onaturligt" med att få barn vid 38-45 års ålder? För mig var det fullständigt naturligt; det onaturliga med mina graviditeter var att jag fick snitt pga sätesläge med första barnet (38 år) och snitt med andra pga att det första snittet skapat ärrvävnad som förhöjde risken för livmoderruptur (41 år). I övrigt blev jag gravid helt på "naturlig väg". Om vi talar IVF så kan det delvis vara en åldersfråga, men det finns ju par som är 30 som också behöver den "onaturliga" hjälpen. Jag förstår inte vad som är felet med det?

"Stå sitt kast" - ja, det ÄR oerhört lätt för dig att sitta och tycka om andras liv. Jag har mycket svårt att tro att du skulle känt likadant om du själv vore 35-40 och av livet självt inte råkat få några barn tidigare. Jag skulle aldrig sitta och döma ditt val att bli gravid tidigare än mig i ditt liv, men uppenbarligen så tar du dig andra friheter när det gäller äldre föräldrar.

Att det är naturligt används som skäl till så gott som allt som har med barn att göra, tycker jag men det är givetvis helt okej att man har olika erfarenheter.

Det är inte sämst för barnet, konstig formulering....?

Jag har oxå mycket svårt att tro att jag skulle känna likadant om jag var 15 år äldre och ofrivilligt barnlös.
Jag sitter inte och dömer ditt val heller, jag säger bara att det inte är något jag själv kommer välja. Det finns ju t ex massor med yrken som jag valt bort för att de inte passar mig men det betyder inte att jag dömer de som har dessa yrken.... Inget konstigt tycker jag....

Ni tar åt er så för att det är en känslig fråga och då tas allt som kritik.

 

[Dentaku]

Sv: För gammal?

Det enda jag tycker man ska tänka på om man väntar med att försöka skaffa barn är att det ju faktiskt blir svårare ju äldre man blir. Jag räknade på skoj ut den genomsnittliga chansen för mina föräldrar att bli till över huvud taget med mödrar som var 38 respektive 44 och bortsett från alla andra faktorer(att mina föräldrar skulle mötas, inte ha något jättegräl, hamna i säng just runt midsommar året innan jag föddes, att just jag var snabbast i mål osv) så är det rätt stor tur inblandad i att åtminstone min pappa föddes.

 

[Petruska]

Sv: För gammal?

Återigen skriver du så klokt!

Angående vad som är naturligt - förr i tiden fick man visserligen ofta sitt första barn tidigt men man fortsatte å andra sidan inte sällan att föda barn under hela sin fertila ålder. Min mamma föddes när min mormor var 38. Min farmor födde sitt första barn när hon var 36, min pappa föddes när farmor var 44 och farfar 64...

Hur sant är det där att man fick barn tidigt förr i tiden egentligen? Du skriver att det var så, men ger exempel på motsatsen, vad jag kan se.

Min mormor fick två barn, då hon var 33 och 36 ungefär (det var i slutet på 30-talet). Min farmor fick fyra barn under den tid då hon var 30-40 år gammal (under 20- och 30-talet).

 

[imzork]

Sv: För gammal?

Hur sant är det där att man fick barn tidigt förr i tiden egentligen?

Inte jätte. Om man inte blev förälder utanför äktenskapet, så var barn något som fick vänta tills man gift sig och gifte sig gjorde man när man kunde försörja sig, så att få barn vid 30 var inte alls ovanligt.

 

[Badger]

Sv: För gammal?

Det enda jag tycker man ska tänka på om man väntar med att försöka skaffa barn är att det ju faktiskt blir svårare ju äldre man blir. Jag räknade på skoj ut den genomsnittliga chansen för mina föräldrar att bli till över huvud taget med mödrar som var 38 respektive 44 och bortsett från alla andra faktorer(att mina föräldrar skulle mötas, inte ha något jättegräl, hamna i säng just runt midsommar året innan jag föddes, att just jag var snabbast i mål osv) så är det rätt stor tur inblandad i att åtminstone min pappa föddes.

Jo fast egentligen, hur många väntar till efter 35 om de vill ha barn och har en underbar man och en lägenhet vid 25? Låter ibland på folk som om man väntar för att man är stenkorkad och naiv Själv väntade jag eftersom jag vid 25 inte ville ha barn, inte hade en man/pojkvän och inte hade en lägenhet. Simpelt.

Däremot kanske jag håller med om att det är läge att sätta igång och bestämma sig om man vid 36 har man, lägenhet och kanske vill ha barn.

 

[Badger]

Sv: För gammal?

Exakt, egentligen verkar det ha varit lite av en extremtid under mitten av 1900-talet, vid vad, 50-60 talet eller så. Då folk fick barn väldigt tidigt.

När det gäller medeltida adel som gifte sig vid 12 så hoppade de ju 1 sällan i säng med sin man på direkten och 2 just adelsbarn ville man väl gifta bort så tidigt pga bra alliansmöjligheter som råkade uppstå "just då" och måste fullföljas. Frågan är om bondebefolkningen gifte sig så tidigt. De ville väl ha en man och hustru som väl klarade att sköta en komplicerad bondgård el dyl.

(Empress Matilda som gifte sig vid 12 årsåldern på 1100-talet med tysk romerske kejsaren hade fortfarande inte fått barn med honom när han dog när hon var 22 eller så. Hon fick första barnet med sin nästa man vid 32 tror jag. St Birgitta gifte sig väl också vid 12 men uhm var med sin make först vid 17 tror jag.)