För gammal?

[rubytoo]

Sv: För gammal?

Ja, det där har jag också funderat på.... en del människor verkar skaffa barn bara för att det "ska vara så". Inte för att de någonstans har en genomtänkt tanke, idé, längtan om vad de vill med det hela. Och det är för mig rätt svårt att förstå ... att det var så förr är en sak: då behövde familjen många barn för att trygga sin försörjning på äldre dar. Men idag? Idag ser vi ju barn på ett helt annat sätt. Med ett eget människovärde från den stund de föds.

Men är inte det en stor tanke med att man vill ha ett eget barn?? Är inte det ett skäl nog?? Varför måste man ha en genomtänkt tanke??

varför kan man inte "bara" vilja ha ett barn

 

[Björk]

Sv: För gammal?

Men är inte det en stor tanke med att man vill ha ett eget barn?? Är inte det ett skäl nog?? Varför måste man ha en genomtänkt tanke??

varför kan man inte "bara" vilja ha ett barn

Jo, det är en genomtänkt tanke! Det är ju främsta skälet på något sätt; i alla fall för mig!

Det jag menar (och tror Cocos också menare) är folk som... ja, hur ska man förklara. Sådana som mest verkar skaffa för att man "ska" det. Liksom det finns folk som tex flyttar ihop med någon, skaffar hus, skaffar båt, hund eller något annat bara för att "det ska vara så". Har du träffat såna personer så känner du igen dem tror jag.

De verkar egentligen inte ens vilja ha ett eget barn (som du skriver) i grund och botten. Utan de skaffar det för att de tycker sig förväntas göra det.
Förstår du bättre hur jag menar nu?

 

[rubytoo]

Sv: För gammal?

Ok

Det trodde jag faktiskt inte förekom, men å andra sidan så vet jag ju en som skaffar barn efter barn med alla möjliga karlar och där är det kanske något annat bakom för hon slipper ju både jobba och får bidrag

Men i min värld vill jag ju att man skaffar barn för att man verkligen vill det själv och inte för någon annan

 

[Golden_Heart]

Sv: För gammal?

De jag läst om har faktiskt fått hjälp med den delen. Har du verkligen något exempel på någon som helt "naturligt" utan behandling blivit gravid i den åldern?

Men okej; säg att någon blir gravid helt av sig självt i den åldern. ... tja, det kan ju tyckas gammalt. Men för gammalt? Vem definierar vad som är "för" gammalt? Vad hänger det liksom på för kriterier? Fysisk ork/hälsa? Psykisk inställning? Hur "nära döden" man troligen är? ... jag vet inte; alla de kriterierna kan ju gälla en yngre person också. Och då handlar det ju inte längre om ålder egentligen utan om hälsa, inställning eller trolig risk för död...

Jag tycker nog att det är på gränsen, men jag tycker det liksom inte finns någon poäng i att "bestämma" vad som generellt är "för gammalt". Det är upp till var och en. Om någon anser sig vara kapabel att ta hand om ett barn vid 55 så är de väl (förhoppningsvis) det.

Håller fullständigt med dig!
Men från 45 börjar man närma sig i äldsta laget. Då måste man bli gravid på egen hand, för att få fertilitetsbehandling är det svårt att få. De har jag för mig sätter gränsen runt 39-40. Över 40 så kan det bli mer fel på barnet också. Men hur rättvist mot barnet är det sedan att ha en förälder i pensionsåldern när den går ut nian eller tar studenten? Utsikten för att den föräldern är med vid barnbarn är inte speciellt stor. Eller hur?

 

[Badger]

Sv: För gammal?

Svar på trådstart inte läst tråd:

När man inte kan bli med barn längre -menopaus (vilket väl iofs ligger senare).


Sedan antar jag att man får avgöra själv om man ska ta hjälp av läkarvetenskapen eller ej. (när man är 45 likaväl som 25. Å andra sidan tror jag Sveriges lagar sätter stopp för hjälp vid 45?)

 

[Badger]

Sv: För gammal?

Fortsättningen...

Däremot har jag väldigt blandade känslor angående syskon eller ej till vår son. Just nu känns det alldeles underbart att bara ha ett barn! Men så är det ju det där med att man inte direkt har tiden för sig...jag fyller 38 om ett par månader. Ska vi, ska vi inte? Tänker på det väldigt ofta, varje dag i stort sett. Jag är helt emot att pressa fram ett syskon bara för att man "ska". Samtidigt får jag dåligt samvete ifall vi medvetet berövar vår son möjligheten till ett syskon. Å andra sidan kanske jag inte alls blir gravid igen, det var kanske bara ett av universums glädjeskutt, det som hände! Eller så har vi precis lika lätt för att bli gravida igen och därmed kanske kan styra när, var, hur det är bäst för en till.

Det finns ju inget som säger att man blir en lyckligare människa av att ha syskon. Ensambarn verkar det ju bli folk av med. Jag har själv väldigt många syskon och vet hur smärtsamt det är att bli åsidosatt som väldigt liten och sen få klara sig själv och ta ansvar tidigt i allt för stor utsträckning och se på "från andra sidan" hur de yngre syskonen får den tid och kärlek som inte räcker till för alla... Jag känner också till väldigt många som inte har någon kontakt över huvud taget med sina syskon som vuxna. Ingen garanti på något sätt åt något håll. Som alltid blir det vad man gör det till!

Så jag velar fram och tillbaka och oroar mig samtidigt för en ev ny graviditet. Förra gången var det rena semestern, inga problem på något sätt, inga krämpor att tala om, behövde inte ens gå upp och kissa på nätterna i slutet. Därför oroar jag mig för att en ny graviditet ska bli tvärsemot...

Jaja, vi får se hur det blir! Men OM vi ska försöka få ett barn till, så ska det inte dröja allt för länge innan vi börjar. I så fall vill vi ha ca 2½-3 år emellan. Det är många som får barn runt 40, så det ser jag inte som något problem. Andra omständigheter är viktigare, tex boende, jobb, ekonomi, tid och energi rent allmänt.

Jag tyckte barn nu, vid 35 fick jag, var helt perfekt! Ork förstår jag inte ens vad folk tjatar om, varför skulle jag inte ha det .

(Jag känner mig inte annorlunda konditionsmässigt än när jag var 25, inte som jag kan föreställa mig i alla fall. Något är det säkert, men jag vet inte vad det skulle vara. Mental ork har jag betydligt mer av.)

Vill inte ha ett barn till, ett är perfekt. Men om jag skulle vilja ha ett skulle min ålder överhuvudtaget inte vara en issue. Går det så går det.

Jag tycker att du och din partner ska tänka bara på er själva. Vill ni två ha ett barn till nu? i så fall skaffa ett. Strunta i allt annat. All forskning säger att ensambarn och barn med syskon mår lika bra och beter sig fullt jämförbart. Du är ingen annan människa, tycker du att du orkar så gör du det.

 

[Golden_Heart]

Sv: För gammal?

Nix... jag känner en som vid en behandling när hon sa att det skulle bli sista graviditeten att inget hindrar dig, för läkaren kände dig någon som var 48 och fick barn. Utländsk ursprung visserligen på läkaren men ändå.

 

[Badger]

Sv: För gammal?

*kl*

Mammans ålder och barnafödande har ändrats mycket på bara tjugo år.

Min mamma fick mig när hon var 20, i mitten på sextiotalet, min syster när hon var 30 i mitten på sjuttiotalet, och mina halvsyskon när hon var 39 resp. 40 på åttiotalet.

Jag tyckte hon var URGAMMAL när hon fick halvsyskonen.

Det var väl ingen ålder att få sitt tredja och fjärde barn på, tycker jag nu! (Hon var ju snarare extremt ung när hon fick sitt första, men det var ingen ovanlig ålder på sextiotalet.)

Hihi, jag upptäckte att ingen av min mormor och hennes två systrar fick barn innan 28. Tror en av dem fick efter 30. Två av dem lever än och larvar runt för egen maskin och har träffat sina barnbarnsbarn. Min mormor dog när hon var 63 av sjukdom. Deras barn fick också barn ganska "sent" tex mamma vid 28 också. (iofs hade de alla pluggat.) Barnbarnen har inte fått barn spec tidigt såvitt jag vet (har dålig koll på allas ålder) gissar efter 25 i alla fall. Så det går visst alldeles utmärkt att ha släktträffar med många generationer även om samtliga kvinnor i en släkt får barn mellan 28 o 35 .

 

[Calazirya]

Sv: För gammal?

Haha kul med en 4 år gammal tråd, många av dom som var barnlösa då har ju barn idag

 

[Badger]

Sv: För gammal?

Jag försökte ta bort mina inlägg när jag upptäckte att någon lekt nekromantiker, men det var försent

 

[Quiss]

Sv: För gammal?

å hur gör man när man träffar någon som är både äldre än sig själv och dessutom redan hunnit skaffa barn innan?!

Om jag själv är 24 o han 39, så finns ju risken (eller vad man ska kalla det) att jag vill ha ett eget litet knyte...är han för gammal då!? Nä...det är han väl inte...eller?!

Varför inte??? Om båda är överens om det så...

Jag var i den situationen. Vi har barn nu. Jag är nu 26 (27 om en månad)och han är 42.
Han har barn sedan tidigare. När vi träffades (jag var 20 då) så var jag inte ett dugg intresserad av att skaffa barn.
Det var inte förrän jag närmade mig 25 som jag började höra min biologiska klocka ticka

Tycker jag att han är för gammal?? Nej, det gör jag inte. Jag tycker inte att det är åldern som styr.
Min bror sa att han aldrig skulle skaffa barn efter 30. Han är 32 nu och har en dotter på 1 år.
Men han skulle aldrig varit mogen nog att ta hand om ett barn förrän nu.

Ett par kompisar till oss vill ha ett andra barn nu. Hon är 28 och han är 40. Han har en son på 10 år sedan innan och de har en dotter på 3 tillsammans.
Han är isåfall 41 när deras nya föds, men så länge han känner att det är ok och orkar så anser inte jag att de är för gamla.

Såg att det var en gammal tråd, men ändå.

 

[Kattennizze]

Sv: För gammal?

Svar på trådstart inte läst tråd:

När man inte kan bli med barn längre -menopaus (vilket väl iofs ligger senare).


Sedan antar jag att man får avgöra själv om man ska ta hjälp av läkarvetenskapen eller ej. (när man är 45 likaväl som 25. Å andra sidan tror jag Sveriges lagar sätter stopp för hjälp vid 45?)

Nej, efter du fyllt 42 i Sverige har du ingen rätt till assisterad befruktning, även om du betalar ut egen ficka. I Danmark vet jag att det finns en klinik där man får hjälp upp till 45 år. Om du gör ÄD (Äggdonation tex) i Europa, kan du få hjälp upp till 50 år. Lite beroende på vilken klinik det är. Men i Sverige är det stopp vid 42, vilket många tycker är för lågt.

 

[Kattennizze]

Sv: För gammal?

Min man kommer vara 41 när mina tvillingar kommer om en vecka. Vi har en son sen innan. Jag har faktiskt inte tänkt tanken att han skulle vara för gammal. Och inte jag heller vid 39. Men jag vet i alla fall att jag inte kommer att få fler barn. Jag känner mig inte gammal alls faktiskt, jag tror faktiskt jag knappt har tänkt på att jag är så gammal med tre småbarn. Känner mig inte tröttare nu än när jag var 25, och mår betydligt bättre och lever ett betydligt stabilare liv på alla sätt. Den enda risken som jag ser det med att vänta med barn är just att man kan bli utan.

 

[Björk]

Sv: För gammal?

Men hur rättvist mot barnet är det sedan att ha en förälder i pensionsåldern när den går ut nian eller tar studenten? Utsikten för att den föräldern är med vid barnbarn är inte speciellt stor. Eller hur?

Oj, vilken gammal tråd ni ryckt upp ur gömmorna!

Som direkta svar så ställer jag några frågor:
Vad är problemet med att barnet har en förälder i pensionsålder när de tar studenten? Varför är det "orättvist mot banet"? (är det andras reaktioner som är problemet?)

För övrigt så är det säkert kul med barnbarn; och bra för de vuxna barnen om mor och farföräldrar är pigga nog att hjälpa till med dem. Men jag förstår ändå inte riktigt; skulle man då låta bli att skaffa barn vid 45 för att man själv kanske inte får uppleva barnbarn? Eller för att risken är att ens egna barn saknar en som barnpassare när de får egna barn? Det är för mig lite konstiga skäl till att avstå; om man nu VILL ha barn och råkar ha blivit 40+.

Vi har skaffat barn för att vi vill det. Inte för att försäkra oss om barnbarn (det kanske man inte får ändå; det finns ju inga garantier att ens barn VILL eller KAN få barn?)

När vår dotter tar studenten så kommer jag vara 61 år gammal. Kanske har jag gått lite i förväg och är då pensionär. Jag förstår dock inte vad det skulle vara för problem för henne.

 

[Björk]

Sv: För gammal?

Den enda risken som jag ser det med att vänta med barn är just att man kan bli utan.

Samma här. Det är nog det enda riktiga problemet med att vänta länge.

 

[Kiwifrukt]

Sv: För gammal?

Svarar på trådstarten.

Jag skulle vilja säga att det beror lite på hur man är som person, och hur pass bekväm man är i sitt liv utan barn om man skaffar barn "sent". Vet ett par där hon var 38, han 34, när de skaffade sitt första. Idag är deras tjej fyra år, mamman är alltså 42. Hennes ålder märks absolut inte. I ett annat fall var mamman 37, pappan ett par år äldre, och de orkar definitivt inte med. Men det handlar nog lite om hur de är som personer också, de hade inte orkat mer om de hade varit 27, eller bara 17 med för den delen.

Själv har jag alltid sagt att jag inte ska vara äldre än vad mina egna föräldrar var när de skaffade mig, de var 28. Men ju mer åren går så inser jag att jag får plussa på den åldern. Nu är jag 22, och har inte ens sett röken av någon potentiell pappa. Och jag vill känna honom under ett par år innan jag blandar in ett spädbarn i vår relation. Men eftersom jag bara vill ha ett barn så har jag inte "pressen" att skynda mig heller, för att "hinna med" syskon i framtiden. Så jag vill nog ha barn innan jag fyllt 35.

 

[Kattennizze]

Sv: För gammal?

Men ojojoj Björk, kommer du att vara 61 år!! och hur ska det gå egentligen för din dotter har du tänkt dig??? Du får ta rollatorn med dig och din dotter fär skämmas för din oerhört höga ålder...Hon kommer säkert bli knarkare och kriminell också för den delen.
Är lite less på åldersdiskrimeringen just nu...Dessutom är det ju prognosen att de barn som föds idag kommer att bli 115 år gamla. Och vi blir faktist också äldre och friskare.

 

[lady_mike]

Sv: För gammal?

*kl

Svar på den urgamla frågan. Jag ville ha första innan 30. Jag va 25. Får mitt andra barn strax innan jag fyller 28. Jag kommer inte skaffa barn efter 33-34 då min sambo har satt en egen gräns för när han inte vill ha barn längre. Han är några år äldre än jag men inte för gammal ens med den ålder han satt.

Jag tycker en allmän gräns borde vara när det börjar bli en risk för kvinnans hälsa. För kvinnans skull och barnets skull. Såg en dokumentär där en indisk kvinna va 70 bast. Jag tycker inte det är okej.
Men sen kan jag inte säga 35, 40, 45 är en gräns. Jag skulle lätt kunna skaffa barn vid 40 om det inte vore för att min sambo då är för gammal.

 

[Björk]

Sv: För gammal?

Men ojojoj Björk, kommer du att vara 61 år!! och hur ska det gå egentligen för din dotter har du tänkt dig??? Du får ta rollatorn med dig och din dotter fär skämmas för din oerhört höga ålder...Hon kommer säkert bli knarkare och kriminell också för den delen.

Ja herre jösses. Hur ska det gå?!

 

[Kattennizze]

Sv: För gammal?

Ja HUR ska det gå? Voj voj.
Ett annat argument som retar mig i debatten är när folk säger, nä jag ska göra bort det här med barn när jag är 20 år och SEN ska jag leva livet, och förverkliga mina drömmar! Ehhhhh... Man kanske ska skita i skaffa barn då om man bara vill ha det bortgjort...