Farmor vet inte om sitt barnbarn, berätta?

[Tora]

Jag hoppas ju såklart på det! (Sålänge han är fantastisk, snygg, rik , vill vara särbo och står ut med mina knepiga sidor )
Nej men visst kan mycket hända men jag hoppas såklar att jag både träffar nån som vill vara en bonuspappa till henne. Eller att KK ändrar sig och vill umgås med sin dotter. Fast bäst vore kanske både och



Jag tänker direkt på barnen som är adopterade och redan kommer stöta på en del fördomar och annat knepigt pga adoptionen och då dessutom ha en sån farmor måste va hemskt

Jag fattar inte hur någon kan resonera så. Hemskt.

(Gäller alltså adopterade barnen. Inte att träffa en ny man )

 

[Cocos]

När jag läst igenom tråden har jag fått ett ganska starkt intryck av att du vill påverka kk, på flera plan, och att det i sin tur har stark påverkan på dina val. Jag tror du måste dra ett djupt andetag och acceptera att han är en egen, separat person, och han har rätt att göra/tycka/tänka "fel". Faktiskt på samma sätt som han måste acceptera att du valde "fel" och behöll dottern. Det som är rätt för den ena är fel för den andra, så är det många gånger. Det är respektlöst att försöka forcera över ens eget "rätt" på någon annan.

Ja, du tycker han gör fel och om han bara gjorde rätt så skulle allt bli mycket bättre - för honom med. Kanske det, men det är inte vare sig ditt ansvar eller din rätt att köra över en vuxen människa för att du "vet bättre". Hans liv, hans beslut. Och ja, hans beslut påverkar andra. Så är det. Det gör dina också. Vi har alla rätt att fatta beslut utifrån oss själva, även om andra tycker de är fel.

Svårt! Jag kan inte svara ärligt på ditt inlägg för jag vet faktiskt inte om det du skriver stämmer eller inte. Har inte tänkt på det själv på det sättet!
Kanske har du helt rätt.

En sak har du iaf väldigt rätt i och det är första delen i sista stycket, jag tycker verkligen att han gör fel! Så himla himla himla fel, han missar det finaste i hela världen pga att han är arg
Jag tycker ärligt talat väldigt synd om honom det kan inte va lätt att både vilja och inte vilja och vara för arg för att kunna..

 

[Cocos]

Jag håller helt med Monstermom där @Cocos

Att kontakta farmodern tror jag är rätt ur barnets perspektiv (oavsett vad det leder till).

Däremot är nog det bästa att respektera Kk:ns önskemål och inte kontakta honom.

Du får vänta ut tills han själv känner sig redo (om han någonsin gör det) på att han skall ta kontakt med sin dotter.

Jag kommer inte kontakta kk! Har ingen som helst lust att prata med honom och ta massa skit dessutom gynnar det varken honom eller mig så känns rätt poänglöst!
Enda är om jag skriver till honom att jag kommer prata med farmodern, samtidigt känns det som att jag då återigen börjar ta en massa hänsyn till honom.
Äsch jag vet inte hur jag gör med det..

 

[Cocos]

När jag läst igenom tråden har jag fått ett ganska starkt intryck av att du vill påverka kk, på flera plan, och att det i sin tur har stark påverkan på dina val. Jag tror du måste dra ett djupt andetag och acceptera att han är en egen, separat person, och han har rätt att göra/tycka/tänka "fel". Faktiskt på samma sätt som han måste acceptera att du valde "fel" och behöll dottern. Det som är rätt för den ena är fel för den andra, så är det många gånger. Det är respektlöst att försöka forcera över ens eget "rätt" på någon annan.

Ja, du tycker han gör fel och om han bara gjorde rätt så skulle allt bli mycket bättre - för honom med. Kanske det, men det är inte vare sig ditt ansvar eller din rätt att köra över en vuxen människa för att du "vet bättre". Hans liv, hans beslut. Och ja, hans beslut påverkar andra. Så är det. Det gör dina också. Vi har alla rätt att fatta beslut utifrån oss själva, även om andra tycker de är fel.

Läste en gång till och jag måste fråga vad du menar med att köra över kk? Genom att kontakta farmodern eller vara sådär allmänt för att jag behållit barnet och skickat några sms fast han bad mig låta bli?

 

[Tora]

Svårt! Jag kan inte svara ärligt på ditt inlägg för jag vet faktiskt inte om det du skriver stämmer eller inte. Har inte tänkt på det själv på det sättet!
Kanske har du helt rätt.

En sak har du iaf väldigt rätt i och det är första delen i sista stycket, jag tycker verkligen att han gör fel! Så himla himla himla fel, han missar det finaste i hela världen pga att han är arg
Jag tycker ärligt talat väldigt synd om honom det kan inte va lätt att både vilja och inte vilja och vara för arg för att kunna..

Tror du verkligen att hans ilska mot dig skulle hindra honom från att hålla kontakt med dottern? Efter så pass lång tid?
Det kan inte vara så "enkelt" att han helt enkelt inte vill ha kontakt med dottern för att han inte vill ha kontakt med just henne? (Dvs du är bara en ursäkt för att inte ha kontakt)
Jag förstår att du tycker att han gör fel och missar en massa (det tycker jag också) men kanske du behöver acceptera för din egen skull (och dotterns) att han inte vill ha någon kontakt alls med henne. I alla fall inte just nu.

 

[Milene]

När jag läst igenom tråden har jag fått ett ganska starkt intryck av att du vill påverka kk, på flera plan, och att det i sin tur har stark påverkan på dina val. Jag tror du måste dra ett djupt andetag och acceptera att han är en egen, separat person, och han har rätt att göra/tycka/tänka "fel". Faktiskt på samma sätt som han måste acceptera att du valde "fel" och behöll dottern. Det som är rätt för den ena är fel för den andra, så är det många gånger. Det är respektlöst att försöka forcera över ens eget "rätt" på någon annan.

Ja, du tycker han gör fel och om han bara gjorde rätt så skulle allt bli mycket bättre - för honom med. Kanske det, men det är inte vare sig ditt ansvar eller din rätt att köra över en vuxen människa för att du "vet bättre". Hans liv, hans beslut. Och ja, hans beslut påverkar andra. Så är det. Det gör dina också. Vi har alla rätt att fatta beslut utifrån oss själva, även om andra tycker de är fel.

Words!

 

[Miks]

Här kommer ett kort förslag på brev som en starthjälp

"Hej!

I februari 2014 hade jag en kort relation med din son KK. Jag och KK har känt varandra i drygt xx år/månader. 2014-11-xx födde jag vår gemensamma dotter, E. KK har valt att inte vara en del av Es liv för tillfället och det respekterar jag även om det är svårt att förstå. Jag vill ändå ge dig möjligheten, att som Es farmor, skapa en relation till denna underbara lilla tjej.

E är nu 4 månader och är en otroligt glad liten tjej. Hon skrattar, rullar runt och kommer nog snart lära sig åla. Hon suger och tuggar på allt och det är nog inte långt kvar till första tanden.

Vi bor i xx och vill du kan vi gärna ses eller så är du välkommen att höra av dig via brev:
Cocos Cocosson
Gatan 1
111 11 stad
Mejl:
Cocos.cocosson@mejl.se
Eller telefon:
070-123 45 67

Jag skickar med en bild från 2014-1110-xx när E föddes samt en bild från igår när vi busade hemma på golvet.

Med vänlig hälsning
Cocos Cocosson"

Mvh Miks

 

[em-pirre]

Jag vet inte... Jag har följt tråden och funderat. Jag kan ha helt fel, men jag får intrycket av att @Cocos inte alls låtit kk vara ifred. Det har varit mms bl.a. Och nånstans fick jag för med att ts skrev att han inte svarar på sms eller telefonsamtal.

Jag hoppas att det inte finns någon baktanke med att kontakta farmor, att det är nån sorts ploj för att få kk att "ta sitt förnuft till fånga".

Hur det än är, så tänker jag att fine, ta kontakt med farmor. Men vänta ett år eller så. Dottern kommer inte att ställa frågor om farmor ännu på ett tag.

 

[Monstermom]

Svårt! Jag kan inte svara ärligt på ditt inlägg för jag vet faktiskt inte om det du skriver stämmer eller inte. Har inte tänkt på det själv på det sättet!
Kanske har du helt rätt.

En sak har du iaf väldigt rätt i och det är första delen i sista stycket, jag tycker verkligen att han gör fel! Så himla himla himla fel, han missar det finaste i hela världen pga att han är arg
Jag tycker ärligt talat väldigt synd om honom det kan inte va lätt att både vilja och inte vilja och vara för arg för att kunna..

Och arg får du självklart vara! Du får tycka han gjort och fortsätter göra helt galet fel! Men du får inte försöka göra ditt "rätt" till hans "rätt".

Han får vara arg för att du fullföljde en graviditet han inte önskade. Han får tycka att det var fel och helt galet. Men han fick inte och får inte försöka göra den "sanningen" till din.

Det spelar ingen roll att det verkar helt rimligt att han mår sämre av sina val, och "om han bara..." så skulle det bli bättre för alla inblandade - inte minst honom själv. Det är hans val, hans ansvar, hans liv. Han har rätt att göra och tycka "fel"...

Läste en gång till och jag måste fråga vad du menar med att köra över kk? Genom att kontakta farmodern eller vara sådär allmänt för att jag behållit barnet och skickat några sms fast han bad mig låta bli?

Kontakta farmodern är något som ska vara mellan dig, henne och barnet. Så länge det handlar om er så är det inte att köra över kk.

Behålla barnet var din rätt, han har själv ansvar för de val han gjort som fört honom in i den situationen. Han har valt att ha sex med en kvinna i fertil ålder. Han har valt (och jo, det är ett aktivt val!) att lägga över ansvaret för att skydda mot graviditet på någon annan. Då kan det bli barn, och det har han i så fall inget att säga till om längre. Så blev det den här gången, det får han vackert leva med. Hans beslut, resultatet är hans också.

Vad jag tycker är problematiskt är vad jag upplever som ditt fokus på att påverka honom. Kontaktar du farmor, hur påverkar det honom och chanserna att han vill träffa er? Kontaktar du inte farmor, hur påverkar det honom och chanserna att han vill träffa er? Om han bara finge se er, då skulle han säkert ta sig samman. Om han såg en bild på barnet, då skulle han säkert ta sig samman. Om du bara gick dit, ringde, tog kontakt (med honom eller andra omkring honom), då skulle han säkert börja tänka "rätt" igen. Om han bara, om du bara, om ni bara... Om x tid passerat, kommer han då att "bli rätt"? När, var, hur kan du ordna så det jobbiga är över (för alla) genom att han börjar se situationen "rätt"...

Det är där jag tycker du verkar se oklart på det hela. Det är inte upp till dig om han fattar rätt beslut eller ej, eller ens vad som är rätt för honom. Även om du tycker det är solklart vad som är rätt och fel. Ska man hårddra det så är det ungefär hur en stalker ser på andra - om jag bara påverkar på rätt sätt så kommer hen att se min sanning...

Låt honom vara. Ta du kontakt med farmor om det är vad du vill göra oavsett eventuell påverkan på kk.

 

[Amha]

Man kan inte ta med i brevet att farmor kanske inte bör prata med kk om just detta pga att han inte mår bra över situationen?

 

[Cocos]

Tror du verkligen att hans ilska mot dig skulle hindra honom från att hålla kontakt med dottern? Efter så pass lång tid?
Det kan inte vara så "enkelt" att han helt enkelt inte vill ha kontakt med dottern för att han inte vill ha kontakt med just henne? (Dvs du är bara en ursäkt för att inte ha kontakt)
Jag förstår att du tycker att han gör fel och missar en massa (det tycker jag också) men kanske du behöver acceptera för din egen skull (och dotterns) att han inte vill ha någon kontakt alls med henne. I alla fall inte just nu.

Han har själv sagt att han egentligen vill vara där för sin dotter men att våran "relation" hindrar honom..

Här kommer ett kort förslag på brev som en starthjälp

"Hej!

I februari 2014 hade jag en kort relation med din son KK. Jag och KK har känt varandra i drygt xx år/månader. 2014-11-xx födde jag vår gemensamma dotter, E. KK har valt att inte vara en del av Es liv för tillfället och det respekterar jag även om det är svårt att förstå. Jag vill ändå ge dig möjligheten, att som Es farmor, skapa en relation till denna underbara lilla tjej.

E är nu 4 månader och är en otroligt glad liten tjej. Hon skrattar, rullar runt och kommer nog snart lära sig åla. Hon suger och tuggar på allt och det är nog inte långt kvar till första tanden.

Vi bor i xx och vill du kan vi gärna ses eller så är du välkommen att höra av dig via brev:
Cocos Cocosson
Gatan 1
111 11 stad
Mejl:
Cocos.cocosson@mejl.se
Eller telefon:
070-123 45 67

Jag skickar med en bild från 2014-1110-xx när E föddes samt en bild från igår när vi busade hemma på golvet.

Med vänlig hälsning
Cocos Cocosson"

Mvh Miks

Tack! Det ska jag spara
Med alltså cocos cocosson

Jag vet inte... Jag har följt tråden och funderat. Jag kan ha helt fel, men jag får intrycket av att @Cocos inte alls låtit kk vara ifred. Det har varit mms bl.a. Och nånstans fick jag för med att ts skrev att han inte svarar på sms eller telefonsamtal.

Jag hoppas att det inte finns någon baktanke med att kontakta farmor, att det är nån sorts ploj för att få kk att "ta sitt förnuft till fånga".

Hur det än är, så tänker jag att fine, ta kontakt med farmor. Men vänta ett år eller så. Dottern kommer inte att ställa frågor om farmor ännu på ett tag.

Jag har nog varit otydlig! Jag har inte pratat med kk i telefon sen jag va gravid i typ månad 7-8 då va det han som ringde mig. Jag har inte ringt honom sen jag plussade. Vi har smsar till och från under hela graviditeten ibland har han skrivit och ibland jag.
När dottern föddes skickad jag ett mms och efter det har jag skickat tre sms och alla har varit angående fadeskapsutredning/underhåll.Han visste inget kring hur en fadeskapsutredning går till och trodde att "bestrida faderskapet" betydde att man tig DNA test då skickade jag några länkar.
Jag har alltså inte skickat massa känslosamma sms eller försökt ringa honom.

Man kan inte ta med i brevet att farmor kanske inte bör prata med kk om just detta pga att han inte mår bra över situationen?

Jag har tänkt på det men det känns som att det får dom ta sins emellan. Jag är intresserad av kontakt med farmodern inte med kk och vill därför blanda in honom så lite som möjligt.

 

[Cocos]

Och arg får du självklart vara! Du får tycka han gjort och fortsätter göra helt galet fel! Men du får inte försöka göra ditt "rätt" till hans "rätt".

Han får vara arg för att du fullföljde en graviditet han inte önskade. Han får tycka att det var fel och helt galet. Men han fick inte och får inte försöka göra den "sanningen" till din.

Det spelar ingen roll att det verkar helt rimligt att han mår sämre av sina val, och "om han bara..." så skulle det bli bättre för alla inblandade - inte minst honom själv. Det är hans val, hans ansvar, hans liv. Han har rätt att göra och tycka "fel"...



Kontakta farmodern är något som ska vara mellan dig, henne och barnet. Så länge det handlar om er så är det inte att köra över kk.

Behålla barnet var din rätt, han har själv ansvar för de val han gjort som fört honom in i den situationen. Han har valt att ha sex med en kvinna i fertil ålder. Han har valt (och jo, det är ett aktivt val!) att lägga över ansvaret för att skydda mot graviditet på någon annan. Då kan det bli barn, och det har han i så fall inget att säga till om längre. Så blev det den här gången, det får han vackert leva med. Hans beslut, resultatet är hans också.

Vad jag tycker är problematiskt är vad jag upplever som ditt fokus på att påverka honom. Kontaktar du farmor, hur påverkar det honom och chanserna att han vill träffa er? Kontaktar du inte farmor, hur påverkar det honom och chanserna att han vill träffa er? Om han bara finge se er, då skulle han säkert ta sig samman. Om han såg en bild på barnet, då skulle han säkert ta sig samman. Om du bara gick dit, ringde, tog kontakt (med honom eller andra omkring honom), då skulle han säkert börja tänka "rätt" igen. Om han bara, om du bara, om ni bara... Om x tid passerat, kommer han då att "bli rätt"? När, var, hur kan du ordna så det jobbiga är över (för alla) genom att han börjar se situationen "rätt"...

Det är där jag tycker du verkar se oklart på det hela. Det är inte upp till dig om han fattar rätt beslut eller ej, eller ens vad som är rätt för honom. Även om du tycker det är solklart vad som är rätt och fel. Ska man hårddra det så är det ungefär hur en stalker ser på andra - om jag bara påverkar på rätt sätt så kommer hen att se min sanning...

Låt honom vara. Ta du kontakt med farmor om det är vad du vill göra oavsett eventuell påverkan på kk.

Du har dom vanligt helt rätt i det du skriver!

Anledningen att jag hela tiden tänker på hur kk kan tänkas reagera om jag gör si eller så är för att jag vill öka chanserna att han nångång blir en närvarande pappa till våran dotter.

Om jag skulle göra som jag vill och bara se till mig själv och mitt ego skulle jag aldrig kontakta nån som har med honom att göra.

Det är väldigt svårt att att se klart på det hela då det är en situation som påverkar mig (nu) dottern (i framtiden) och även alla runt omkring oss. Att inte tänka och handla i affekt är väldigt svårt och därför försöker jag tänka igenom saker både en och tio gånger innan jag gör nått.

 

[Madick]

Om han krisar så hårt tycker jag VERKLIGEN att hans mamma behöver veta. Han behöver personer kring sig som kan stötta och ska inte vara själv om han mår så dåligt. När man själv är nere på botten så tror man inte att någon kan hjälpa, att de man står närmast kommer bli arga osv men så är det ju sällan.

 

[Monstermom]

Du har dom vanligt helt rätt i det du skriver!

Anledningen att jag hela tiden tänker på hur kk kan tänkas reagera om jag gör si eller så är för att jag vill öka chanserna att han nångång blir en närvarande pappa till våran dotter.

Om jag skulle göra som jag vill och bara se till mig själv och mitt ego skulle jag aldrig kontakta nån som har med honom att göra.

Det är väldigt svårt att att se klart på det hela då det är en situation som påverkar mig (nu) dottern (i framtiden) och även alla runt omkring oss. Att inte tänka och handla i affekt är väldigt svårt och därför försöker jag tänka igenom saker både en och tio gånger innan jag gör nått.

Självklart är det svårt! Förhoppningsvis kan de olika rösterna här i tråden som står utanför situationen ge några nya uppslag.

Grejen med att du försöker söka bästa vägen för att påverka honom är att det helt enkelt inte är din strid. Han måste lösa det hela, på det sätt som stämmer för honom. Och ja, det är jobbigt för andra runtomkring också (däribland dig och din dotter) men så är det. Vi sitter ihop men vi är skilda individer, vi kan inte behandla varandra som en förlängning av oss själva bara för att de påverkar oss.

Det är inte upp till dig om han hittar till en plats där han kan vara förälder eller ej. Det är upp till honom, och i andra led de människor han väljer att omge sig med. Han har fattat ett beslut att utesluta dig ur sitt liv, då är det så. Kanske kan han (snart eller långt senare) hitta fram till en annan lösning. Men det ligger inte på dig om det sker eller inte. Även fast hans val påverkar dig, och dina val påverkar honom.

 

[Milene]

Jag vet inte... Jag har följt tråden och funderat. Jag kan ha helt fel, men jag får intrycket av att @Cocos inte alls låtit kk vara ifred. Det har varit mms bl.a. Och nånstans fick jag för med att ts skrev att han inte svarar på sms eller telefonsamtal.

Jag hoppas att det inte finns någon baktanke med att kontakta farmor, att det är nån sorts ploj för att få kk att "ta sitt förnuft till fånga".

Hur det än är, så tänker jag att fine, ta kontakt med farmor. Men vänta ett år eller så. Dottern kommer inte att ställa frågor om farmor ännu på ett tag.

Instämmer i allt!

 

[TinyWiny]

Jag har tänkt på det men det känns som att det får dom ta sins emellan. Jag är intresserad av kontakt med farmodern inte med kk och vill därför blanda in honom så lite som möjligt.

Jag tycker att du ska vara tydlig i brevet till farmodern med att du inte är ute efter att gå runt din fd KK genom att ta kontakt med farmodern eller på något sätt förvärra hela situationen för honom men att du vill att hon ska veta att hon har ett barnbarn. Det kan kanske också vara bra att hinta att han inte mår bra i det här så att hon inte gör ont värre genom att ställa sig och skälla ut honom för det är det sista han behöver nu. Hade detta hänt oss, att min son hade blivit pappa ihop med sin KK så hade jag inte skällt utan jag hade pratat med honom och velat veta hur han tänker. Jag hade också velat kunna vara där för honom när han mår dåligt men berättar/visar han inte att han mår dåligt så kan jag omöjligt vara det. (Nu hade jag nog sett att det var något som var fel om det var min son men det är en annan sak.)

Förutom detta som är jättebra skrivet så skulle jag lägga till det fetstilta. Jag hade också utelämnat hur länge ni har känt varandra och hur länge ni hade en relation för det är oväsentlig information. Jag hade också uteslutit att lägga någon värdering på att han inte träffar dottern. Alltså det som jag har satt inom parantes.

Hej!

I februari 2014 hade jag en (kort) relation med din son KK. (Jag och KK har känt varandra i drygt xx år/månader.) 2014-11-xx födde jag vår gemensamma dotter, E. KK har valt att inte vara en del av Es liv för tillfället (och det respekterar jag även om det är svårt att förstå). Jag vill ändå ge dig möjligheten, att som Es farmor, skapa en relation till denna underbara lilla tjej. Jag skulle uppskatta om detta kan vara mellan dig, mig och E nu i början då KK mår väldigt dåligt av hela situationen och jag vill inte förvärra något ytterligare.

E är nu 4 månader och är en otroligt glad liten tjej. Hon skrattar, rullar runt och kommer nog snart lära sig åla. Hon suger och tuggar på allt och det är nog inte långt kvar till första tanden.

Vi bor i xx och vill du kan vi gärna ses eller så är du välkommen att höra av dig via brev:
Cocos Cocosson
Gatan 1
111 11 stad
Mejl:
Cocos.cocosson@mejl.se
Eller telefon:
070-123 45 67

Jag skickar med en bild från 2014-1110-xx när E föddes samt en bild från igår när vi busade hemma på golvet.

Med vänlig hälsning
Cocos Cocosson"

Om du skriver något liknande så får hon veta att han mår dåligt och kan stötta och hjälpa honom och då kanske han inom en snar framtid faktiskt berättar själv att han har en dotter om hon ifrågasätter varför han mår dåligt. Det kanske hade känts bra för dig med? Och jag tänker att ju fortare han kommer ur sin bubbla desto fortare kan chansen uppkomma att han faktiskt vill lära känna sin dotter och då har alla vunnit på det. Då kanske din dotter dessutom är så trygg med sin farmor att hon kan vara där ensam någon timme så att pappan kan träffa henne där. Det borde kännas bra för honom med om än lite märkligt att hans mamma har lärt känna hans barn innan honom.

 

[Cocos]

Om han krisar så hårt tycker jag VERKLIGEN att hans mamma behöver veta. Han behöver personer kring sig som kan stötta och ska inte vara själv om han mår så dåligt. När man själv är nere på botten så tror man inte att någon kan hjälpa, att de man står närmast kommer bli arga osv men så är det ju sällan.

Jag tycker också hon borde veta för att kunna stötta sin son. Men jag går ju emot hans vilja då och det är ju det jag inte vill.. Det känns ärligt talat som ett dödläge just nu!

Självklart är det svårt! Förhoppningsvis kan de olika rösterna här i tråden som står utanför situationen ge några nya uppslag.

Det för det verkligen!!!
Jag har fått fantastiska tips på saker jag inte ens tänkt på och råd som fått mig att tänka mycket på varför jag reagerar som jag gör.

Grejen med att du försöker söka bästa vägen för att påverka honom är att det helt enkelt inte är din strid. Han måste lösa det hela, på det sätt som stämmer för honom. Och ja, det är jobbigt för andra runtomkring också (däribland dig och din dotter) men så är det. Vi sitter ihop men vi är skilda individer, vi kan inte behandla varandra som en förlängning av oss själva bara för att de påverkar oss.

Det är inte upp till dig om han hittar till en plats där han kan vara förälder eller ej. Det är upp till honom, och i andra led de människor han väljer att omge sig med. Han har fattat ett beslut att utesluta dig ur sitt liv, då är det så. Kanske kan han (snart eller långt senare) hitta fram till en annan lösning. Men det ligger inte på dig om det sker eller inte. Även fast hans val påverkar dig, och dina val påverkar honom.

Att försöka få honom att bli närvarande för dottern ser jag som rätt omöjligt. Jag tror däremot att jag kan påverka honom negativt genom att kontakta farmodern och det är där alla tankar och känslor kommer i kläm jag kan inte riktigt bortse från att han tänker och handlar på ett sätt som sårar flera människor. Jag måste precis som du säger acceptera att vi är olika och inte kan påverka varandra till saker vi inte vill.

 

[Madick]

Jag tycker också hon borde veta för att kunna stötta sin son. Men jag går ju emot hans vilja då och det är ju det jag inte vill.. Det känns ärligt talat som ett dödläge just nu!

Jag har varit i en sits där jag mått extremt dåligt och kapslat in mig utan att be om hjälp. När en vän verkligen gav sig f-n på att jag inte skulle få tyna bort själv så blev allt mycket lättare. Så hans vilja behöver inte vara det som är bäst för honom. Återigen - om det var min son det handlade om skulle jag velat få reda på att han mådde dåligt.

Oavsett så kan han inte begränsa dig så i alla fall, din dotter och hennes farmor skapar ju sitt eget band, det har ju inget med honom att göra.

 

[Cocos]

Jag tycker att du ska vara tydlig i brevet till farmodern med att du inte är ute efter att gå runt din fd KK genom att ta kontakt med farmodern eller på något sätt förvärra hela situationen för honom men att du vill att hon ska veta att hon har ett barnbarn. Det kan kanske också vara bra att hinta att han inte mår bra i det här så att hon inte gör ont värre genom att ställa sig och skälla ut honom för det är det sista han behöver nu. Hade detta hänt oss, att min son hade blivit pappa ihop med sin KK så hade jag inte skällt utan jag hade pratat med honom och velat veta hur han tänker. Jag hade också velat kunna vara där för honom när han mår dåligt men berättar/visar han inte att han mår dåligt så kan jag omöjligt vara det. (Nu hade jag nog sett att det var något som var fel om det var min son men det är en annan sak.)

Förutom detta som är jättebra skrivet så skulle jag lägga till det fetstilta. Jag hade också utelämnat hur länge ni har känt varandra och hur länge ni hade en relation för det är oväsentlig information. Jag hade också uteslutit att lägga någon värdering på att han inte träffar dottern. Alltså det som jag har satt inom parantes.

Hej!

I februari 2014 hade jag en (kort) relation med din son KK. (Jag och KK har känt varandra i drygt xx år/månader.) 2014-11-xx födde jag vår gemensamma dotter, E. KK har valt att inte vara en del av Es liv för tillfället (och det respekterar jag även om det är svårt att förstå). Jag vill ändå ge dig möjligheten, att som Es farmor, skapa en relation till denna underbara lilla tjej. Jag skulle uppskatta om detta kan vara mellan dig, mig och E nu i början då KK mår väldigt dåligt av hela situationen och jag vill inte förvärra något ytterligare.

E är nu 4 månader och är en otroligt glad liten tjej. Hon skrattar, rullar runt och kommer nog snart lära sig åla. Hon suger och tuggar på allt och det är nog inte långt kvar till första tanden.

Vi bor i xx och vill du kan vi gärna ses eller så är du välkommen att höra av dig via brev:
Cocos Cocosson
Gatan 1
111 11 stad
Mejl:
Cocos.cocosson@mejl.se
Eller telefon:
070-123 45 67

Jag skickar med en bild från 2014-1110-xx när E föddes samt en bild från igår när vi busade hemma på golvet.

Med vänlig hälsning
Cocos Cocosson"

Om du skriver något liknande så får hon veta att han mår dåligt och kan stötta och hjälpa honom och då kanske han inom en snar framtid faktiskt berättar själv att han har en dotter om hon ifrågasätter varför han mår dåligt. Det kanske hade känts bra för dig med? Och jag tänker att ju fortare han kommer ur sin bubbla desto fortare kan chansen uppkomma att han faktiskt vill lära känna sin dotter och då har alla vunnit på det. Då kanske din dotter dessutom är så trygg med sin farmor att hon kan vara där ensam någon timme så att pappan kan träffa henne där. Det borde kännas bra för honom med om än lite märkligt att hans mamma har lärt känna hans barn innan honom.

Jag kommer va väldigt tydlig med att jag inte vill stöta mig med hennes son eller försöka gå runt honom på något sätt!
Skulle jag få önska fritt så får kk gärna flytta till Australien så han lixom "är frånvarande på riktigt"
Jag vill ju försöka utesluta kk från dotterns och farmoderns relation men eftersom jag inte känner henne så är det extremt svårt att förutsäga hur hon kommer reagera och vad hon kommer säga till kk!
Det optimala vore ju såklart om han berättade själv om dottern då slipper jag dyka upp som gubben i lådan och det finns få inte heller nån möjlighet att min kontakt kan uppfattas som att jag vill skapa bråk med kk.

Fast varför ska jag utelämna informationen om hur länge jag och kk har känt varandra? Tycker det absolut kan vara visentligt att det inte bara va ett engångsligg utan att jag och hennes son faktiskt känner/kände varandra väldigt bra.
Den informationen gör ju också att hon kanske förstår varför jag gör som jag gör och ber henne ta det varligt med kk pga hand mående.

 

[keilir]

Fast nej stopp och belägg nu, hans mående är INTE ditt ansvar, han mår dåligt just nu för att HAN inte kan/vill acceptera situationen som HAN själv varit med och skapat, HAN tar inte tag i sina känslor och sitt mående, HAN tar inte sitt ansvar, HAN väljer att göra situationen mycket mer jobbig och ångestladdad än den behöver vara genom sitt beteende och sitt handlande, HAN accepterar inte sin del och sitt ansvar i det hela, HAN försöker skapa en verklighet där mottot "om jag inte låtsas om det så finns det inte!!" faktiskt gäller (vilket det inte gör!), HAN väljer att inte prata om det.

Hur många DU ser du här ovanför?
Har du gjort dig själv gravid?
Har du sett till att bli gravid utan hans vetskap?
Har du på något sätt tvingat honom in i det här genom att ha sex med honom mot hans vilja?
Att du valde att behålla barnet trots hans ovilja är inte relevant här

Vad du faktiskt HAR gjort för honom:
Respekterat att han inte vill bli kontaktad.
Inte tvingat honom till umgänge med sin dotter.
Inte (vad jag vet) tjatat och hotat och skuldbelagt honom för hans val.
Tagit hand om ER dotter på bästa sätt trots att hennes pappa är en omogen idiot.

Den enda grejjen du faktiskt vill göra:
Du vill ge din dotter chansen att träffa sin nära släkting som kanske (förhoppningsvis) kommer älska henne och ge henne massor med fina minnen och upplevelser. Du vill ge din dotter chansen att känna den andra sidan av sin släkt.

Så igen, förklara för mig hur DU blev en rutten människa som ska anpassa hela ditt och din dotters liv efter honom.....?

Amen!