Farmor vet inte om sitt barnbarn, berätta?

[Tora]

Självklart är det så men ingenting vinns genom att försöka forcera fram något i dagsläget.

@Cocos - jag skulle vänta med farmodern. Din dotter lär inte ställa frågor på ett bra tag och hon lider inte av att vara utan farmor det första året av sitt liv.

För övrigt så är inte jag heller någon blodsbandsivrare, jag hade tyckt att det varit gräsligt om min farmor hade tyckt bättre om mig än mina adopterade kusiner.

Den enda forceringen jag tycker skall ske är att Cocos inom överskådlig tid talar om för farmodern att det finns ett barnbarn. Detta i första hand för jag tror det är bäst för barnet oavsett hur farmodern tar emot nyheten.

Fast det är ingen skillnad på om man är adopterad eller inte. Hade jag tex fått reda på att min pappa har en adopterad dotter så hade jag sett henne som min syster lika mycket som om vi varit biologiskt släkt.

En gång fick min mamma höra att "Du har det så bra som har riktiga barnbarn" (av en som "bara" hade adopterade barnbarn). Mamma vände bara och gick därifrån för annars hade hon klappat till kärringen.
Fruktansvärt!

 

[Tora]

Nej. Ibland inte. Du har ingen aning om hur KK försöker hantera sina känslor och uppenbarligen gör han det genom att verka vara en skitstövel.
TS skriver själv att han inte är en skitstövel egentligen utan nog bara är rädd.
Istället för att sitta och gråta hemma i soffan över det så blir han utåtagerande vilket tyvärr drabbar alla i situationen.

Jag tror han behöver tid. Han måste få in i huvudet att han har ett barn på riktigt.

TS, du kan inte be familjerätten ge honom ett foto på tösen? Så ser han att hon existerar.

Det finns fortfarande ingen anledning att uppföra sig som en skitstövel.

 

[Cocos]

Självklart är det så men ingenting vinns genom att försöka forcera fram något i dagsläget.

@Cocos - jag skulle vänta med farmodern. Din dotter lär inte ställa frågor på ett bra tag och hon lider inte av att vara utan farmor det första året av sitt liv.

För övrigt så är inte jag heller någon blodsbandsivrare, jag hade tyckt att det varit gräsligt om min farmor hade tyckt bättre om mig än mina adopterade kusiner.

Det gör hon inte! Anledningen att jag funderat på att kontakta farmodern inom snar framtid är att farmodern om hon vill umgås ska få se dottern när hon är liten. Det händer ju så otroligt mycket under det första året och det vill man nog inte missa om man vill ha en relation till sitt barnbarn.

Det är väl självklart att man inte älskar en person mindre för att hen är adopterad. Däremot så ser jag det som att en bra person i dotterns liv är ett plus är det dessutom så att det är en farmor är det ett plus till.

Jag tycker du ska ta kontakt med farmor så tidigt som situationen tillåter. Min bror mådde inte bra av att bli avvisad av sin pappa på det viset. Bättre din dotter får veta tidigt att hon inte är önskad än att hon ska vilja kontakta dom senare och få dörren stängd mitt framför ögonen på sig.

Hon kommer aldrig få en dörr i ansiktet det kommer jag se till! Jag kommer kontakta farmodern innan dottern börjar kunna fråga och begripa saker (när nu det händer?! Varför fick jag inte med en instruktionsbok efter förlossningen )
Det enda dottern kommer få veta isf är att dom inte vill ha kontakt resten är ju inte väsentligt för henne att veta.

 

[Cocos]

@Cocos vi ser nog lite annorlunda på det från början.

Du ser det som om du har tvingat honom till något han inte vill.

Jag ser det som att ni båda har försatt er i sitsen att bli föräldrar genom att ha sex.

Många gånger är det lätt att glömma att sex faktiskt har ett pris. Dvs så fort man har sex så är risken att man kan bli gravid.

Det är något man får ha i bakhuvudet.
(faktum är att sex har ett pris till, nämligen att få en sjukdom, i vissa fall dödlig)

Män har sen ett till faktum att ställa sig till och det är att det är så att det faktiskt är kvinnan som avgör vad som händer med en eventuell graviditet.

Visst är det trevligt att ligga men det kan vara så att det medför oönskade effekter på ens liv.

Jag ser det nog på båda sätten jag förstår kk samtidigt som jag är jäkligt arg på honom för att han beter sig som han gör..

 

[MM]

Vet du TS att din situation påminner faktiskt lite om min egen när jag var liten.

Jag hade en frånvarande pappa som i mitt fall ville ha min bror men inte mig.
Han var alkoholist när jag var 3- och det var faktiskt min mamma som skötte kontakten med min farmor. Min pappa var aldrig med men mamma, jag och min bror åkte och hälsade på farmor ofta och hon älskade oss. Hon dog när jag var 6 år gammal men minns henne fortfarande rätt tydligt (jag är 29 år nu) och jag är väldigt glad över att mamma tog dit oss även om pappa aldrig var med.

Min pappa ville först ha med mig att göra när jag var i 20 års åldern och han drabbades av cancer och verkade fatta att livet tar slut en dag och man får bara en chans. Sen dess hör han av sig ibland och har till och med bett mig höra av mig oftare.
Tyvärr så känns det ju fortfarande lite från min sida att han aldrig fanns där men en dag så ringde han ju faktiskt även om det tog lite tid.

 

[Cocos]

Den enda forceringen jag tycker skall ske är att Cocos inom överskådlig tid talar om för farmodern att det finns ett barnbarn. Detta i första hand för jag tror det är bäst för barnet oavsett hur farmodern tar emot nyheten.

Fast det är ingen skillnad på om man är adopterad eller inte. Hade jag tex fått reda på att min pappa har en adopterad dotter så hade jag sett henne som min syster lika mycket som om vi varit biologiskt släkt.

En gång fick min mamma höra att "Du har det så bra som har riktiga barnbarn" (av en som "bara" hade adopterade barnbarn). Mamma vände bara och gick därifrån för annars hade hon klappat till kärringen.
Fruktansvärt!

Sista stycket... Är det på riktigt jag hade nog klappat till kärringen

 

[Cocos]

Nej. Ibland inte. Du har ingen aning om hur KK försöker hantera sina känslor och uppenbarligen gör han det genom att verka vara en skitstövel.
TS skriver själv att han inte är en skitstövel egentligen utan nog bara är rädd.
Istället för att sitta och gråta hemma i soffan över det så blir han utåtagerande vilket tyvärr drabbar alla i situationen.

Jag tror han behöver tid. Han måste få in i huvudet att han har ett barn på riktigt.

TS, du kan inte be familjerätten ge honom ett foto på tösen? Så ser han att hon existerar.

Han skrev under faderskapet idag så nu är alla mina chanser att ha kontakt/höra lite om honom borta..
Jag ska dit och godkänna inorgon sen upphör all kontakt med familjerätten!
Blev dock hänvisad till nån föräldraförening så ska ringa dit och höra vad man kan göra i vår situation.

Har helt glömt bort det men kom på nu att jag faktiskt skickade ett mms till honom när dotter va ett dygn gammal.
Grejen är den att jag skickade bild till många men min telefon strulade så inte alla mms kom fram (min brorsa va skitsur att jag inte skickat nån bild och jag hade skickat 3 stycken bla) Risken finns alltså att han aldrig fick den. Vet knte om det är en så bra idé att skicka en nu

 

[Monstermom]

Vet knte om det är en så bra idé att skicka en nu

Nej det är det inte. Respektera hans beslut, oavsett om du tycker det är fel.

Kontakta farmodern eller låt bli, men separera det från dina känslor/önskningar/drömmar om pappan.

 

[Cocos]

Vet du TS att din situation påminner faktiskt lite om min egen när jag var liten.

Jag hade en frånvarande pappa som i mitt fall ville ha min bror men inte mig.
Han var alkoholist när jag var 3- och det var faktiskt min mamma som skötte kontakten med min farmor. Min pappa var aldrig med men mamma, jag och min bror åkte och hälsade på farmor ofta och hon älskade oss. Hon dog när jag var 6 år gammal men minns henne fortfarande rätt tydligt (jag är 29 år nu) och jag är väldigt glad över att mamma tog dit oss även om pappa aldrig var med.

Min pappa ville först ha med mig att göra när jag var i 20 års åldern och han drabbades av cancer och verkade fatta att livet tar slut en dag och man får bara en chans. Sen dess hör han av sig ibland och har till och med bett mig höra av mig oftare.
Tyvärr så känns det ju fortfarande lite från min sida att han aldrig fanns där men en dag så ringde han ju faktiskt även om det tog lite tid.

Beklagar att din far inte va närvarande och beklagar att du inte fick mer tid med din farmor
Det är ju just när jag läser sånna hör historier jag känner att det är rätt att kontakta farmodern!
Om kk ändrar sig i framtiden så gör han det men jag tror det betyder mycket för ett barn att faktiskt ha umgänge med släkt från båda sidor.

Min pappa hade en dålig relation till sina föräldrar men min mamma tog tåget många mil varannan månad under många år för att jag skulle få träffa dom. Är otroligt glad för det idag trots att farfar och farmor sedan visade sig vara första klassens rötägg.

 

[Monstermom]

@Cocos du skrev ut hans namn i inlägget nyss, ifall det är något du egentligen vill undvika men råkade glömma?

 

[LenaH]

@Cocos du skrev ut hans namn i inlägget nyss, ifall det är något du egentligen vill undvika men råkade glömma?

Klåfingrig moderator korrigerade.

 

[Cocos]

Nej det är det inte. Respektera hans beslut, oavsett om du tycker det är fel.

Kontakta farmodern eller låt bli, men separera det från dina känslor/önskningar/drömmar om pappan.

Det va nog lite olämpligt, men jag va rätt ironisk när jag skev det där
Kommer inte att kontakta kk mer än för att meddela att jag tänker prata med hans mamma.

Det är svårare att separera det när jag skriver här. I mitt huvud till vardags så är det två helt olika saker!
Jag är i nuläget rätt nollställd/arg/biterihop och välkomnar honom om han vill.

Okej jag är skitsur men försöker att inte låta det påverka mina beslut kring dottern!

 

[LenaH]

Beklagar att din far inte va närvarande och beklagar att du inte fick mer tid med din farmor
Det är ju just när jag läser sånna hör historier jag känner att det är rätt att kontakta farmodern!
Om kk ändrar sig i framtiden så gör han det men jag tror det betyder mycket för ett barn att faktiskt ha umgänge med släkt från båda sidor.

Min pappa hade en dålig relation till sina föräldrar men min mamma tog tåget många mil varannan månad under många år för att jag skulle få träffa dom. Är otroligt glad för det idag trots att farfar och farmor sedan visade sig vara första klassens rötägg.

Eller så träffar du en bra snubbe som vill leva med dig och din dotter och då tillgodoses behoven kanske där?
Poängen i vad jag vill säga är att man vet inte hur livet formar sig ändå och ibland är det bästa att ha lite is i magen och se vad som händer.

 

[Tora]

Sista stycket... Är det på riktigt jag hade nog klappat till kärringen

Tyvärr. Jag var med när det sades. Min äldste son var nyfödd då och mamma och jag var på barnvagnspromenad.

 

[Cocos]

Klåfingrig moderator korrigerade.

TACK!
ibland är det svårt att inte skriva namn av ren vana

 

[Tora]

Tyvärr. Jag var med när det sades. Min äldste son var nyfödd då och mamma och jag var på barnvagnspromenad.

Plötsligt så kommer jag ihåg så mycket från just den dagen.

Jag saknar min mamma så mycket

 

[Monstermom]

Det va nog lite olämpligt, men jag va rätt ironisk när jag skev det där
Kommer inte att kontakta kk mer än för att meddela att jag tänker prata med hans mamma.

Det är svårare att separera det när jag skriver här. I mitt huvud till vardags så är det två helt olika saker!
Jag är i nuläget rätt nollställd/arg/biterihop och välkomnar honom om han vill.

Okej jag är skitsur men försöker att inte låta det påverka mina beslut kring dottern!

När jag läst igenom tråden har jag fått ett ganska starkt intryck av att du vill påverka kk, på flera plan, och att det i sin tur har stark påverkan på dina val. Jag tror du måste dra ett djupt andetag och acceptera att han är en egen, separat person, och han har rätt att göra/tycka/tänka "fel". Faktiskt på samma sätt som han måste acceptera att du valde "fel" och behöll dottern. Det som är rätt för den ena är fel för den andra, så är det många gånger. Det är respektlöst att försöka forcera över ens eget "rätt" på någon annan.

Ja, du tycker han gör fel och om han bara gjorde rätt så skulle allt bli mycket bättre - för honom med. Kanske det, men det är inte vare sig ditt ansvar eller din rätt att köra över en vuxen människa för att du "vet bättre". Hans liv, hans beslut. Och ja, hans beslut påverkar andra. Så är det. Det gör dina också. Vi har alla rätt att fatta beslut utifrån oss själva, även om andra tycker de är fel.

 

[Tora]

Det va nog lite olämpligt, men jag va rätt ironisk när jag skev det där
Kommer inte att kontakta kk mer än för att meddela att jag tänker prata med hans mamma.

Det är svårare att separera det när jag skriver här. I mitt huvud till vardags så är det två helt olika saker!
Jag är i nuläget rätt nollställd/arg/biterihop och välkomnar honom om han vill.

Okej jag är skitsur men försöker att inte låta det påverka mina beslut kring dottern!

Jag tycker det är starkt av dig att kunna separera dina känslor från vad som är bäst för dottern.

Jag hade nog tyvärr varit väldigt arg på hans uppförande. Och då menar jag sådana saker som att han inte ens kan vara i samma rum som dig och skriva under ett papper. Det känns så, så........ja så helt enkelt.

 

[Cocos]

Eller så träffar du en bra snubbe som vill leva med dig och din dotter och då tillgodoses behoven kanske där?
Poängen i vad jag vill säga är att man vet inte hur livet formar sig ändå och ibland är det bästa att ha lite is i magen och se vad som händer.

Jag hoppas ju såklart på det! (Sålänge han är fantastisk, snygg, rik , vill vara särbo och står ut med mina knepiga sidor )
Nej men visst kan mycket hända men jag hoppas såklar att jag både träffar nån som vill vara en bonuspappa till henne. Eller att KK ändrar sig och vill umgås med sin dotter. Fast bäst vore kanske både och

Tyvärr. Jag var med när det sades. Min äldste son var nyfödd då och mamma och jag var på barnvagnspromenad.

Jag tänker direkt på barnen som är adopterade och redan kommer stöta på en del fördomar och annat knepigt pga adoptionen och då dessutom ha en sån farmor måste va hemskt

 

[Tora]

Nej det är det inte. Respektera hans beslut, oavsett om du tycker det är fel.

Kontakta farmodern eller låt bli, men separera det från dina känslor/önskningar/drömmar om pappan.

Jag håller helt med Monstermom där @Cocos

Att kontakta farmodern tror jag är rätt ur barnets perspektiv (oavsett vad det leder till).

Däremot är nog det bästa att respektera Kk:ns önskemål och inte kontakta honom.

Du får vänta ut tills han själv känner sig redo (om han någonsin gör det) på att han skall ta kontakt med sin dotter.