Enligt den version jag har läst på flera ställen (t ex A.M Bakkens Fjordhesten från 1985) kom döle-inslaget betydligt tidigare. Det var medveten avel under senare delen av 1800-talet för att göra fjordhästen större och tyngre och mer passande för det dåtida jordbruket. Det var en generell trend. I Sverige avlades en hel del gamla lantraser bort på detta sätt och Norge var i union med Sverige.Anledningen till att andra färger fanns då var att man under ww1 led stor brist på fjordhingstar att man då tog in Dölehästar i fjordaveln.
Men då det inte föll ut som man tänkt sej gjorde man sen allt man kunde för att avla bort det oönskade utfallet som exempelvis vita tecken på huvudet och på benen.
Tyvärr verkar man inte ha lärt sej av den läxan utan nu får inte längre fjordingar med vita tecken automatiskt avelsförbud.....
När fjordhästen räddades kom räddningen i mångt och mycket genom hingsten Njål som var brunblack. Tills dess hade fjordhästar ofta varit blacka, men många andra färger fanns. I C.G. Wrangels Handbok för hästvänner som gavs ut 1876 nämner han flera färger. Vid förra sekelskiftet var det tufft för lantraserna. De ansågs av statsmakten vara ej renrasiga och skulle ersättas med mer lämpliga djur. Homogent utseende ansågs vara tecken på renrasighet. Min teori är att man därför kom att avla fjordhästen ännu mer Njål-lik, för att det var enklare att få acceptans då. I Sverige är fjällkon ett parallellexempel. De har inte alltid varit enbart vita med svarta öron och fläckar (mer om detta i H. Hallander Svenska lantraser).