”Får” man agera?

[Lovisaleonora]

Du verkar utgå ifrån att en tillsägelse eller uppmaning måste ske i otrevlig ton. Att höja rösten och vara otidig är i regel ingen bra ide.
Att med normalt tonläge be någon föra ett samtal i ett annat rum är för mig inte att läxa upp någon. Jag tycker vidare inte att man som en god arbetskamrat ska överlåta till chefen att säga till från - om vi alla tar ansvar för arbetsmiljön och på ett tidigt stadium klargör vad som är ok beteende så undviker vi just utskällningar och otrevliga uppläxningar. När sådana sker ha i regel något fått pågå alldeles för länge är min erfarenhet.

Håller med. Ett vänligt "Hej, ursäkta, jag undrar om ni kanske kan dämpa er eller kanske ta diskussionen någon annanstans. Vi blir en smula störda här". Sedan får en helt enkelt ta det därifrån.

 

[Ridinglady]

Jag tycker inte att man ska säga ifrån.

Jag är nog rätt så luttrad som förälder. Har varit familjehem i många år med många tuffa tonåringar. Mina biologiska barn har sett och hört den ocensurerade världen. De är väldigt rustade att ta sig an livet, kan man säga. Inte växt upp i något sagoslott men med väldigt mycket kärlek. Om barn inte klarar av ett tonårsutbrott i fikarummet, är det dags att öva, tänker jag.

???? Det här handlar väl inte om vad man ska klara av, utan om vad som är ett ok beteende i en offentlig miljö.
Att uppfostra handlar bland annat om att sätta gränser och hjälpa dem att hantera konflikter på ett ansvarsfullt sätt. Då behöver man själv föregå med gott exempel.

 

[Sofie.S]

Jag tycker inte att man ska säga ifrån.

Jag är nog rätt så luttrad som förälder. Har varit familjehem i många år med många tuffa tonåringar. Mina biologiska barn har sett och hört den ocensurerade världen. De är väldigt rustade att ta sig an livet, kan man säga. Inte växt upp i något sagoslott men med väldigt mycket kärlek. Om barn inte klarar av ett tonårsutbrott i fikarummet, är det dags att öva, tänker jag.

Nu är min lilla dotter bara 3 år och reflekterade inte över deras samtal men hade det vart min 5 åring som vart med är jag säker på att hon skulle ha reagerat. Jag tycker inte att det är lämpligt för små barn att höra någon härja och vara otrevlig och som använder hårda ord. Det är svårt för mig som förälder att förklara situationen för barnet när jag själv inte tycker att det är en okej situation. Dessutom som flera skriver ska väl stallmiljö få vara trygg för alla.

 

[Gry]

???? Det här handlar väl inte om vad man ska klara av, utan om vad som är ett ok beteende i en offentlig miljö.
Att uppfostra handlar bland annat om att sätta gränser och hjälpa dem att hantera konflikter på ett ansvarsfullt sätt. Då behöver man själv föregå med gott exempel.

Nej, jag håller inte med dig. Jag tycker inte att man kan föregå med gott exempel med annat än att man själv inte skäller osv. Att säga ifrån till andra är inte att föregå med gott exempel.

 

[Sryoqwe]

Nej, jag håller inte med dig. Jag tycker inte att man kan föregå med gott exempel med annat än att man själv inte skäller osv. Att säga ifrån till andra är inte att föregå med gott exempel.

På vilket vis är det inte att föregå med gott exempel? Om man säger till på ett lugnt och trevligt sätt då, att skälla ut någon räknar jag inte som säga till.

 

[Gry]

Nu är min lilla dotter bara 3 år och reflekterade inte över deras samtal men hade det vart min 5 åring som vart med är jag säker på att hon skulle ha reagerat. Jag tycker inte att det är lämpligt för små barn att höra någon härja och vara otrevlig och som använder hårda ord. Det är svårt för mig som förälder att förklara situationen för barnet när jag själv inte tycker att det är en okej situation. Dessutom som flera skriver ska väl stallmiljö få vara trygg för alla.

Lämpligt eller olämpligt är väl en sak. Och det är inte så mkt att förklara. Det är som det är. Hur förklarar du uteliggare, tiggare, människor som är påverkade etc etc?

När vi var iväg och åkte skidor sist med en familj med en tonårsdotter sist så hörde vår yngsta ungefär samma typ av diskussion. Finns inte på kartan att jag hetsar upp mig över det. Olämpligt, absolut. Svårt att förklara, onekligen. Men jag kan liksom inte be mina vänner låta samtliga tonårsbarn vara någon annan stans.

 

[Gry]

På vilket vis är det inte att föregå med gott exempel? Om man säger till på ett lugnt och trevligt sätt då, att skälla ut någon räknar jag inte som säga till.

Det är inte din sak att föregå med gott exempel i ett sådant sammanhang. Tycker jag. Att tillrättavisa andra öppet är inte så trevligt heller.

 

[Sryoqwe]

Egentligen är det väl lite det, men jag har redan skrivit vad jag hade gjort. Fast att svära (mycket) i stallcafeterian kan jag inte heller få till trevligt?

 

[Ridinglady]

Det är inte din sak att föregå med gott exempel i ett sådant sammanhang. Tycker jag. Att tillrättavisa andra öppet är inte så trevligt heller.

I TS exempel är det mamman som inte föregår med gott exempel utan tycks bete sig på samma sätt som sin tonårsdotter fast m färre kraftuttryck. Det är inte ett föräldraskap som imponerar på mig. På frågan om vad man kan göra har jag svarat att man kan be dem föra vidare diskussioner på annan plats. Det är för mig varken att skälla ut eller att uppfostra vuxna, utan enbart att uttrycka en rimlig förväntan på att de tar hänsyn till sin omgivning.

 

[EmmaBovary]

Att härja och vara otrevlig känns som en sak, att svära mycket känns däremot ganska harmlöst? Visst, det hör inte till god takt och ton, men det känns som en onödig strid att ta för en utomstående om det bara är just ovårdat språk.

 

[Ridinglady]

Att härja och vara otrevlig känns som en sak, att svära mycket känns däremot ganska harmlöst? Visst, det hör inte till god takt och ton, men det känns som en onödig strid att ta för en utomstående om det bara är just ovårdat språk.

TS skriver: härjar, skriker, svär, otrevlig jargong .....Det är för mig ett högst olämpligt beteende i ett offentligt sammanhang.

 

[EmmaBovary]

TS skriver: härjar, skriker, svär, otrevlig jargong .....

Jo, jag läste det. Men det återfinns ju också en önskan om att just vårda språket och det tycks också talas en del om just det. Återgav bara att jag själv ser det som skilda problem.

 

[Ridinglady]

Jo, jag läste det. Men det återfinns ju också en önskan om att just vårda språket och det tycks också talas en del om just det. Återgav bara att jag själv ser det som skilda problem.

Ja, helt klart. Fast svordomar av grövre kaliber hör jag ofta ihop m uppskruvat känsloläge.

 

[miumiu]

Stod i ett stall en gång där det fanns en kvinna som inte precis vårdade sitt språk. Det var både svordomar och könsord, gärna när det stod någon liten tolvåring och mockade i boxen bredvid. Kvinnan själv var en bra bit över 40...

Min erfarenhet är att det är ganska verkningslös att säga till, iaf vuxna människor som beter sig såhär. Även om det absolut är bra att göra det så dom får en markering att det här är inte okej. Men i TS fall verkar ju dottern och mamman vara av lite samma skrot och korn. Även om mamman framstod som mer behärskad nu på en publik plats kan man ju räkna ut hur det låter hemma

 

[Badger]

Fast på jobbet finns en chef som förhoppningsvis reder ut de problem som finns. Det är väldigt sällan kollegor, dvs någon jämlik, säger åt varandra på skarpen.

Sen är det stor skillnad att säga till framför alla, och att ta någonting i enrum och förklara att någonting inte var okej. Jag har då aldrig varit med om en chef som läxat upp någon inför alla andra, utan sånt tar man i enrum. Och då har jag ändå haft min beskärda del av kassa chefer. Så att framför hela kafeterian läxa upp någon i deras dåliga beteende känns inte som helt rätt väg att gå, speciellt inte ifall man inte känner personerna eller den bakomliggande orsaken till att någon är upprörd såsom i detta fall.

Man kanske inte behöver stå och vråla själv utan kan gå fram och säga till vänligt om att det vore bra att ta det här i ett eget rum.

Visst man kan behöva få ur sig massa saker men inte i ett rum där man tar över all plats från många andra som kanske bara vill fika och är väldigt mycket yngre.

Enrum är ju bättre för mängder av olika saker utöver skälla ut sin ridlärare och vara hotfull.

Dvs varför är det helt ok att skrikande och svärande läxa upp sin ridlärare inför en hel cafeteria när det inte är ok att milt säga till en tonåring att vårda sitt språk inför en hel cafeteria? Man behöver inte ens ha sådan volym att någon annan än tonåringen, föräldern och ridläraren hör. Är det något som gör att tonåringar tål ingenting och ridlärare och småbarn ska tåla allting.

Med det sagt är jag oftast för feg för att lägga mig i är jag rädd. Men då och då får jag spel och säger milt till.

 

[Badger]

Fast på jobbet finns en chef som förhoppningsvis reder ut de problem som finns. Det är väldigt sällan kollegor, dvs någon jämlik, säger åt varandra på skarpen.

Alltså jo, om någon skrek och svor åt vår chef, eller någon annan, på jobbet skulle vi säga till hen på skarpen rakt av -men vad gör du! Det är ju mer invecklade problem som går till chefen att reda ut i så fall. Fast nu har det inte hänt att någon börjat skrika och svära på möte eller fikarast så.

 

[Ridinglady]

Min reflektion: I de lättkränkta individualisternas värld tycker man sig ha rätt att bete sig hur man vill mot sina medmänniskor och de får tåla det hela, men om medmänniskan säger ifrån blir man väldigt upprörd och anser det vara mycket kränkande.

 

[Stereo]

Jag skulle antagligen gått fram och väldigt tyst så bara berörda personer hörde fråga om de kunde tänka sig att flytta diskussionen till ett mer privat ställe, och säga att hela cafeterian hör er och det stör lite. Det är ju lätt att man glömmer av omgivningen om man är upprörd och inte tänker på att man står och kanske skämmer ut sig inför publik.

Det har inget att göra med att jag vill uppfostra andra vuxna, för mig är det på samma nivå som att be någon i mataffären flytta sig lite så jag når pastan. Ursäkta, du står i vägen för mig och märker inget för du surfar på din mobil, kan du ta ett steg åt sidan så jag kan fortsätta handla? Ursäkta, jag blir störd av er livliga diskussion och kan inte fika ifred, kan ni möjligtvis ta detta privat?

Att inte säga till när någonting är så pass störande för så många blir ju bara fånigt, tycker jag. Man behöver inte vara en dörrmatta.

 

[Hermelin]

Eftersom det var i stallet så hade jag kanske sagt till. Det är en "tvingande" miljö på så sätt att det är dit vi hänvisar våra barn (eller oss själva) för att rida. Man kan inte välja att gå någon annanstans. Hade det varit ett fik på stan hade jag flyttat mig själv.

 

[Ramona]

Dvs varför är det helt ok att skrikande och svärande läxa upp sin ridlärare inför en hel cafeteria när det inte är ok att milt säga till en tonåring att vårda sitt språk inför en hel cafeteria? Man behöver inte ens ha sådan volym att någon annan än tonåringen, föräldern och ridläraren hör. Är det något som gör att tonåringar tål ingenting och ridlärare och småbarn ska tåla allting.

Alltså jo, om någon skrek och svor åt vår chef, eller någon annan, på jobbet skulle vi säga till hen på skarpen rakt av -men vad gör du!

Men vart får du ifrån att tonåringen skällde ut ridläraren? Eller att anställda skäller ut sina chefer så kollegorna måste rädda chefen?? Det står ju ingenting om det, eller har jag missat något? Står ju att ridläraren var med i snacket och till och med skrattade åt det i början, men bad tonåringen tänka på sitt beteende också.