”Får” man agera?

[MiniLi]

Same, same. Detsamma runt hundarna för mig. Ingen pardon.

Mer tolerant möjligtvis, men jag tycker fortfarande att cafeterian är en del av ridanläggningen och att man får tänka på att visa lite mer hänsyn än man gör ute i en mer publik situation. Det kanske beror lite på storleken på anläggningen, men rätt ofta är det ju klubbkänsla och intimare atmosfär. Det är inte som att man kan resa sig och gå till nästa café om någon inte kan bete sig så att det inte stör.

Jag tänker att anledningen till att det ska vara lugnt i stall är för hästarnas skull och för att inte skapa farliga situationer kring hästarna. Då känns det överdrivet att applicera samma "regel" på ett utrymme i stallet där hästarna inte kan bli störda.

 

[Sel]

Jag tänker att anledningen till att det ska vara lugnt i stall är för hästarnas skull och för att inte skapa farliga situationer kring hästarna. Då känns det överdrivet att applicera samma "regel" på ett utrymme i stallet där hästarna inte kan bli störda.

Visst är det för hästarnas och säkerhetens skull! Personligen tycker jag dock det är enklast om reglerna gäller hela anläggningen, jag tillät inte en massa stök och gorm och spring inne i klubbhuset på 4Hgården heller trots att där inte fanns ett enda djur.
Fast i situationen TS beskriver handlar det i och för sig inte så mycket om regler som om hänsyn. Hade det varit på ett vanligt café hade jag rest mig upp och valt ett annat om jag störts av ett högljutt gräl, alternativt uppmärksammat personalen om jag var mitt i fikat. Här går ju åtminstone ett av alternativen bort.

Hur som helst är det absolut min åsikt att det är okej att tala om för folk att de stör, om de stör. Deras rätt att härja går ju inte före alla andras rätt att kunna sitta och samtala och fika som vanligt folk.

 

[prinsessfeminist]

Jag förstår verkligen att denna situation var jobbig och jag hade inte lagt mig i i en sådan situation, men det där du skriver om lång- och kortsiktighet är intressant. Kortsiktigt var detta ju direkt kontraproduktivt av tanten, uppenbarligen, eftersom tonåringen fullt naturligt i en upprörd situation inte kunde ta till sig tillsägningen.

Långsiktigt är det väl bra att inte bara föräldrarna reagerar när man blir högljudd och härjar för en skitsak? Att bli tillsagd/tillrättavisad är ju en del av livet, tänker jag. Det är liksom inte en sån stor grej, i min värld. Det är ju bra att lära sig hantera sådant också?

Det kanske är där de flesta i den här debatten ser olika på saken: att bli tillsagd är att någon försöker uppfostra en, vs att bli tillsagd är bara en bit information om sitt eget beteende. Jobbigt i stunden ja, men faktiskt ingen stor grej egentligen.

Alltså, handen på hjärtat, frågan är hur man framför eventuella råd, kritik eller uppmaningar.

HUR det framförs är oftast viktigare än VAD som sägs.

Likaså timing. NÄR framförs det?

Med lite eftertanke kan man slippa tråkiga eskalerande situationer och istället bidra till utveckling.

Och nej, jag är själv inte så försiktig, utan ganska rättfram. Men jag tycker att varje människa förtjänar en stor respekt för sin integritet. (Sedan har vi alla olika nivåer för hur vi hanterar det)

Jag har svårt för när andra klappar mig på huvudet och försöker därför i mesta möjliga mån låta bli att klappa andra på huvudet.

Jag skulle tro att vi alla i tråden har ungefär samma önskan, att både bli behandlade med respekt och visa respektfullt bemötande?

Däremot har vi säkert olika erfarenheter och därmed olika preferenser?

Det som är lätt för någon kan vara väldigt svårt för någon annan. Bara för att jag är en fena på x (välj valfri) situation och hanterar den galant, så innebär det inte att alla andra har den förmågan. Hur logiskt den än ter sig för mig.

Det är ett litet mer ödmjukt sätt att se på saken.

 

[Vallmo]

Nej, man uppfostrar inte andra vuxna människor enligt mig. Och för att lägga sig i ska man veta hela bakgrunden. Kanske dottern var riktigt ledsen över någonting som hänt och faktiskt behövde ventilera detta. Hon kanske aldrig annars reagerar utan detta var första gången hon öppnade sig och fick ur sig skiten, så kommer någon och vill hämma henne igen. Nä, man uppfostrar inte andra människor man inte har ansvar att uppfostra, tex sina egna barn.

Jag tycker inte att det handlar om att uppfostra andra människor.
Jag tycker det handlar om att man blir störd eller inte.
jag hade möjligen blivit störd över det sällskapet och i sådana fall bett dom dämpa sig lite.

 

[Ramona]

Jag tycker inte att det handlar om att uppfostra andra människor.
Jag tycker det handlar om att man blir störd eller inte.
jag hade möjligen blivit störd över det sällskapet och i sådana fall bett dom dämpa sig lite.

Men varför ska hela världen rätta sig efter dina preferenser? Varför är din standard den rätta som alla ska följa?

 

[Ullmerkott]

Jag skulle gissa att för varje person som faktiskt säger till i ett sådant läge, finns det tio till som sitter och hoppas att någon annan ska säga till.

Om jag omedvetet stör någon ser jag mycket hellre att någon upplyser mig om det så att jag kan skärpa mig, än att folk sitter och tycker jag är jobbig bakom ryggen på mig.

 

[Vallmo]

Men varför ska hela världen rätta sig efter dina preferenser? Varför är din standard den rätta som alla ska följa?

Var någonstans har jag sagt det att mina preferenser är standard?
Blir jag störd, glad över något osv så betyder det inte att alla måste bli det.
Men jag måste ju få ha min egen åsikt. Eller hur?

 

[Ramona]

Var någonstans har jag sagt det att mina preferenser är standard?
Blir jag störd, glad över något osv så betyder det inte att alla måste bli det.
Men jag måste ju få ha min egen åsikt. Eller hur?

Du skriver ju att du blir störd och då säger till.

Jag tycker det handlar om att man blir störd eller inte.
jag hade möjligen blivit störd över det sällskapet och i sådana fall bett dom dämpa sig lite.

​

Vad jag ifrågasätter är varför just din åsikt betyder mer och att folk ska rätta sig efter den, än de som är upprörda och tycker att det är okej att bli arg och agera på det?

Vår surgubbe till granne när jag var barn blev störd (och skällde) när vi barn mitt på dagen lekte på våra egna villatomter, eller på återvändsgränden där vi bodde. Skulle vi barn sluta leka för att han stördes? Får man tåla att barn leker på en lugn gata i ett nybyggt villaområde där majoriteten av de som bor är småbarnsföräldrar, eller ska alla barnen anpassa sig? Vart går liksom gränsen? Vem sätter standarden?

Får man klippa gräset på lördag förmiddag i ett villaområde eller ska vi ta hänsyn till alla som kanske är bakfulla och vill sova till lunch? Får man heja glatt på grannen över häcken, för då blir man ju lite högljudd? Vart går gränsen och vem sätter standarden? Bara för att någon blir störd kan man ju inte sluta leva, då hade man ju suttit helt isolerad för det finns liksom alltid någon som stör sig.

 

[LECH]

Du skriver ju att du blir störd och då säger till.



Vad jag ifrågasätter är varför just din åsikt betyder mer och att folk ska rätta sig efter den, än de som är upprörda och tycker att det är okej att bli arg och agera på det?

Vår surgubbe till granne när jag var barn blev störd (och skällde) när vi barn mitt på dagen lekte på våra egna villatomter, eller på återvändsgränden där vi bodde. Skulle vi barn sluta leka för att han stördes? Får man tåla att barn leker på en lugn gata i ett nybyggt villaområde där majoriteten av de som bor är småbarnsföräldrar, eller ska alla barnen anpassa sig? Vart går liksom gränsen? Vem sätter standarden?

Får man klippa gräset på lördag förmiddag i ett villaområde eller ska vi ta hänsyn till alla som kanske är bakfulla och vill sova till lunch? Får man heja glatt på grannen över häcken, för då blir man ju lite högljudd? Vart går gränsen och vem sätter standarden? Bara för att någon blir störd kan man ju inte sluta leva, då hade man ju suttit helt isolerad för det finns liksom alltid någon som stör sig.

Men handlar det inte om oskrivna regler?

Barn får leka utomhus mitt på dagen, man klipper inte gräset en lördagsmorgon och man har inte högljudda samtal på ett café.

Det handlar väl om att respektera och visa hänsyn till varandra.

 

[Lovisaleonora]

Vad jag ifrågasätter är varför just din åsikt betyder mer och att folk ska rätta sig efter den, än de som är upprörda och tycker att det är okej att bli arg och agera på det?

En får bli hur arg som helst, och reagera på det. Men det går ju att bete sig vettigt och avstå från att störa andra.

 

[Ramona]

Barn får leka utomhus mitt på dagen, man klipper inte gräset en lördagsmorgon och man har inte högljudda samtal på ett café.

Fast vad är en lördagsmorgon då? För mig är det innan kl 11, för en annan person är det innan kl 09. Allting har ju olika perspektiv.

För någon är det en oskriven regel att man inte pratar högt på ett kafé. Men uppenbarligen följer ju inte alla den regeln, eftersom dessa situationer uppstår. Så någonstans har de ju missat att regeln finns, eller skiter i att regeln finns.

 

[Vallmo]

Du skriver ju att du blir störd och då säger till.



Vad jag ifrågasätter är varför just din åsikt betyder mer och att folk ska rätta sig efter den, än de som är upprörda och tycker att det är okej att bli arg och agera på det?

Vår surgubbe till granne när jag var barn blev störd (och skällde) när vi barn mitt på dagen lekte på våra egna villatomter, eller på återvändsgränden där vi bodde. Skulle vi barn sluta leka för att han stördes? Får man tåla att barn leker på en lugn gata i ett nybyggt villaområde där majoriteten av de som bor är småbarnsföräldrar, eller ska alla barnen anpassa sig? Vart går liksom gränsen? Vem sätter standarden?

Får man klippa gräset på lördag förmiddag i ett villaområde eller ska vi ta hänsyn till alla som kanske är bakfulla och vill sova till lunch? Får man heja glatt på grannen över häcken, för då blir man ju lite högljudd? Vart går gränsen och vem sätter standarden? Bara för att någon blir störd kan man ju inte sluta leva, då hade man ju suttit helt isolerad för det finns liksom alltid någon som stör sig.

Du hänger upp dig lite på vad jag skriver.
Det är inte alls så att jag går runt till varenda en som jag tycker är störande.
Tvärtom, skulle jag vilja säga. I de flesta fall låter jag det passera. Jag anser att folk måste få leva och jag skulle inte drömma om att säga åt någon som klipper gräs, till exempel.
Jag blir inte ens störd av sånt.

I exemplet ovan hade jag nog sagt till men jag vet inte. Beror på omständigheterna.

Denna diskussion kan kanske vara avslutad nu?

 

[prinsessfeminist]

Du skriver ju att du blir störd och då säger till.

​

Vad jag ifrågasätter är varför just din åsikt betyder mer och att folk ska rätta sig efter den, än de som är upprörda och tycker att det är okej att bli arg och agera på det?

Vår surgubbe till granne när jag var barn blev störd (och skällde) när vi barn mitt på dagen lekte på våra egna villatomter, eller på återvändsgränden där vi bodde. Skulle vi barn sluta leka för att han stördes? Får man tåla att barn leker på en lugn gata i ett nybyggt villaområde där majoriteten av de som bor är småbarnsföräldrar, eller ska alla barnen anpassa sig? Vart går liksom gränsen? Vem sätter standarden?

Får man klippa gräset på lördag förmiddag i ett villaområde eller ska vi ta hänsyn till alla som kanske är bakfulla och vill sova till lunch? Får man heja glatt på grannen över häcken, för då blir man ju lite högljudd? Vart går gränsen och vem sätter standarden? Bara för att någon blir störd kan man ju inte sluta leva, då hade man ju suttit helt isolerad för det finns liksom alltid någon som stör sig.

Mycket tänkvärt. Tolerans och respekt är två svåra ord att definiera.

Ändå är det många som tycker de laddar dem med rätt värde.

Normer och regler är likadant. Vilka regler? För vem? Och vilka normer, för vem?

Intressant att göra lite tankeutflykter då och då och viktigt för att hålla oss i skinnet.

Det är inte lätt att vara människa alltid.

 

[LECH]

Fast vad är en lördagsmorgon då? För mig är det innan kl 11, för en annan person är det innan kl 09. Allting har ju olika perspektiv.

För någon är det en oskriven regel att man inte pratar högt på ett kafé. Men uppenbarligen följer ju inte alla den regeln, eftersom dessa situationer uppstår. Så någonstans har de ju missat att regeln finns, eller skiter i att regeln finns.

Jag tycker att det finns många oskrivna regler som de allra flesta också verka känna till och bryter någon regeln så får man säga till, "uppfostra" i din värld.
Folk kommer alltid att bryta mot lagar och regler även de oskrivna och en del gör det för att de inte vet bättre, då är det väl bra om man upplyser personen ifråga?

 

[Lobelia]

Fast det där med oskrivna regler, spelar det någon roll här. Blir man störd över sin gräns så ber man folk att tona ner lite, sen är det upp till dem man ber om man vill respektera det eller inte.

Tycker man det är en rimlig synpunkt så gör man som folk ber om, anser man att det inte är en rimlig synpunkt så talar man om det eller ignorerar det eller kanske kommer fram till en kompromiss.