”Får” man agera?

[Ramona]

Håller med. Ett vänligt "Hej, ursäkta, jag undrar om ni kanske kan dämpa er eller kanske ta diskussionen någon annanstans. Vi blir en smula störda här". Sedan får en helt enkelt ta det därifrån.

Och jag som jobbar med utåtagerande människor förväntar mig att någon totalflippar när tredje part kommer och lägger sig i en diskussion.

 

[Lovisaleonora]

Och jag som jobbar med utåtagerande människor förväntar mig att någon totalflippar när tredje part kommer och lägger sig i en diskussion.

Ja, det händer ju också. Även om jag i just det här scenariot tänker att det är mer långsökt.

 

[MiniLi]

Jag tänker att det är det här med "be någon vårda sitt språk" som skaver. Jag tycker verkligen inte att det är ok att lägga sig i hur andra människor pratar.
Det hade ju varit annat om TS beskrev att någon betett sig hotfullt eller liknande, men utifrån vad som står i TS så är det folk som är lite högljudda, visar starka känslor och pratar med ett "ovårdat språk". Jag kan inte se att det är fog för att lägga sig i. Jag tycker till och med att det vore respektlöst att lägga sig i.

Barn snappar upp svordomar osv förr eller senare ändå, man kan inte förvänta sig att omgivningen ska anpassa sig kring det. Och det måste vara okej att visa känslor, det är ju helt normalt att man höjer rösten om man är arg tex. Det är ju viktigt att barn får lära sig att det inte är något farligt med människor som visar känslor.

 

[Badger]

Men vart får du ifrån att tonåringen skällde ut ridläraren? Eller att anställda skäller ut sina chefer så kollegorna måste rädda chefen?? Det står ju ingenting om det, eller har jag missat något? Står ju att ridläraren var med i snacket och till och med skrattade åt det i början, men bad tonåringen tänka på sitt beteende också.

sitter och pratar med en ridlärare på en ridskola i cafeterian. Dottern är väldigt upprörd och”härjar”, skriker emellanåt. Mamman har samma jargong men väljer sina ord. Från dottern kommer mycket svordomar och hårda ord och med en otrevlig jargong.

Jag uppfattade det som att en tonåring härjar och svär mot en ridlärare i ett café. Mamman har också en hård och högljudd ton, (de är missnöjda med ridlektionen? fick fel häst? Fick inte tävla?) ridläraren försöker dämpa det hela och försöker avväpna situationen med skratt men misslyckas.

Om två personer härjar högljutt och svär mot en tredje person som nervöst skrattar och försöker dämpa så uppfattar jag det nog som att de två som är högljudda har ett problem som de vill att den tredje ska lösa nu, den tredje kan inte lösa problemet/har lovat lösa det men är inte snabb nog/har lovat lösa det omedelbart men är inte ursäktande nog för de skrikande personerna.

Det var så jag uppfattade situationen.

Så då med anställda tänker jag en liknande situation, tex den anställde härjar och svär och skriker på kafferasten på jobbet där alla är med, för chefen har gjort något fel/uppfattas ha gjort något fel. Hen är ekonomichef är ansatt, försöker avväpna och hålla sig från liknande tonläge pga omgivningen.

Jag kan ju såklart tolkat inlägget från ts helt fel.

Det är ju såklart möjligt att de sitter och klagar på hästen eller något och ridläraren pratar om hur dum X är medan tonåringen och föräldern håller med och härjar och skriker och svär om hur dum hästen X är. Det känns kanske på gränsen till värre.

Då är väl alternativet på jobbet att chefen sitter och klagar på kund X och småskrattar och två anställda härjar och skriker och svär med över hela fikarummet. Det känns också på gränsen till märkligt.

Men iofs, erkänner att jag blev nyfiken nu. Var den hårda jargongen riktad mot ridläraren, hästen, ridskolan, kommunen?

 

[Badger]

Och jag som jobbar med utåtagerande människor förväntar mig att någon totalflippar när tredje part kommer och lägger sig i en diskussion.

Fast hon har ju redan flippat? Skriker och svär? Eller menar du att det då är motiverat att börja kasta möbler och slå?

Låt säga att någon skriker och svär åt hästen, ska man då inte säga till för risken är att hon börjar slå den?

(iofs jag skulle nog inte säga till, för feg, men jag hade ju tyckt det vore bra om någon annan gjorde det).

 

[Badger]

Jag tänker att det är det här med "be någon vårda sitt språk" som skaver. Jag tycker verkligen inte att det är ok att lägga sig i hur andra människor pratar.
Det hade ju varit annat om TS beskrev att någon betett sig hotfullt eller liknande, men utifrån vad som står i TS så är det folk som är lite högljudda, visar starka känslor och pratar med ett "ovårdat språk". Jag kan inte se att det är fog för att lägga sig i. Jag tycker till och med att det vore respektlöst att lägga sig i.

Barn snappar upp svordomar osv förr eller senare ändå, man kan inte förvänta sig att omgivningen ska anpassa sig kring det. Och det måste vara okej att visa känslor, det är ju helt normalt att man höjer rösten om man är arg tex. Det är ju viktigt att barn får lära sig att det inte är något farligt med människor som visar känslor.

Ja om det bara handlar om att det är ett ovårdat språk så skulle inte jag heller säga att det är motiverat att säga till. Barnen tål att höra svordomar om det bara är en naturlig del i någons sätt att prata (inte skrik, härjningar och hot riktat mot ett mål.).

 

[MiniLi]

Ja om det bara handlar om att det är ett ovårdat språk så skulle inte jag heller säga att det är motiverat att säga till. Barnen tål att höra svordomar om det bara är en naturlig del i någons sätt att prata (inte skrik, härjningar och hot riktat mot ett mål.).

Det var ju det TS frågade efter. Om man får be andra att vårda sitt språk.
TS frågade inte om man får be folk att sluta vara hotfulla.

Även höjd röst är ju normalt och inget konstigt, framförallt när det kommer från ett barn.

 

[Badger]

Det var ju det TS frågade efter. Om man får be andra att vårda sitt språk.
TS frågade inte om man får be folk att sluta vara hotfulla.

Även höjd röst är ju normalt och inget konstigt, framförallt när det kommer från ett barn.

Nej vårda sitt språk tycker jag bara man kan be nära släktingar om.

Skrika, härja, speciellt gentemot någon, osv tycker jag att man kan be folk sluta med.

 

[Ajda]

Jag hade inte sagt till.

Man får bli arg och upprörd. Vi talar alltid om att det är viktigt att visa sina känslor, men undermedvetet menar vi egentligen bara att det är okej att vara ledsen. Det måste vara okej att bli arg också.

 

[prinsessfeminist]

Fast hon har ju redan flippat? Skriker och svär? Eller menar du att det då är motiverat att börja kasta möbler och slå?

Låt säga att någon skriker och svär åt hästen, ska man då inte säga till för risken är att hon börjar slå den?

(iofs jag skulle nog inte säga till, för feg, men jag hade ju tyckt det vore bra om någon annan gjorde det).

Jag tycker att man agerar när man har mandat att göra det, alternativt meddelar personen med mandatet.

OM inte situationen är sådan att man måste ingripa tex. Skulle någon tokslå en häst så hade jag självklart sagt ifrån och hämtat hjälp.

Jag har själv en tonåring med svårigheter att tygla sitt humör och hon hade utan tvekan gett sig på "uppfostraren". Lösning finns inte i sikte när känslorna är upprörda, utan man får försöka avleda.

Tänk dig att du skarpt tillrättavisar en häst vars instinkt är att fly, vid rädsla.

Hur framgångsrik skulle du vara?

Ungefär så känns det att hantera en tonåring som tappar kontrollen. Det är okontrollerat eftersom det saknas kontroll. Hade den funnits, så hade inte situationen varit som den är.

Logiskt.

 

[prinsessfeminist]

Ja, det händer ju också. Även om jag i just det här scenariot tänker att det är mer långsökt.

Njae.... Det kan bli väldigt dumt om man inte har en relation till berörda. Både mamman och tonåringen kan ta allt från illa upp, till att flippa.

 

[Lovisaleonora]

Njae.... Det kan bli väldigt dumt om man inte har en relation till berörda. Både mamman och tonåringen kan ta allt från illa upp, till att flippa.

Om jag vänligt och respektfullt framför ett önskemål och de tar illa upp, då får det faktiskt vara så. Jag har inga problem att säga till främmande människor så väl som de jag känner, om det är så att jag tycker det finns fog för det.

 

[prinsessfeminist]

Om jag vänligt och respektfullt framför ett önskemål och de tar illa upp, då får det faktiskt vara så. Jag har inga problem att säga till främmande människor så väl som de jag känner, om det är så att jag tycker det finns fog för det.

Det har inte jag heller. Jag är varken blyg eller försagd.

Men jag hade värderat situationen utifrån min status. Finns en relation? Har jag något mandat?

Om svaret är nej, så hade jag inte agerat.

Om jag har en relation till ungdomen, och visste vilken kaliber h*n hade (och hur långt jag kunde gå), så hade jag sagt lite fint att jag vet att denne vet att uppföra sig lite vänligare mot sin mamma. Även om man då och då irriterar sig, så klart.

Hade jag varit ridlärare och ansvarig för miljön så hade jag bett att få prata med mamma eller ungdom, för att bryta situationen och avskilt frågat vad som hände?

Det kanske fanns alla rimliga skäl till ett utbrott, och kanske finns det andra lösningar? Vi hjälps ju åt i stallet, typ.

 

[athena_arabians]

Men alltså... klart man får säga till om folk skriker/härjar med någon?! Byt ut ridläraren mot en kvinna och tonåring+mamma mot en man... hade ni som tycker att man inte får/ska ingripa varit tysta då också?

Det är vansinnigt ociviliserat att skrika och komma med invektiv, så gör man inte som en vuxen. Kan mamman i den här situationen inte bete sig som en vuxen tycker jag det är utmärkt om någon annan vuxen går in och markerar att det faktiskt finns gränser för hur man uppför sig. Jag struntar i om den lättkränkta generationen har problem med det.

Enda gången det är ok att skrika är om det behövs för att avvärja en farlig situation. Inte om man tex är upprörd över en ridlektion. Ju snabbare man lär sig det ju lättare kommer man att ha det i livet.

 

[MiniLi]

Men alltså... klart man får säga till om folk skriker/härjar med någon?! Byt ut ridläraren mot en kvinna och tonåring+mamma mot en man... hade ni som tycker att man inte får/ska ingripa varit tysta då också?

Det är vansinnigt ociviliserat att skrika och komma med invektiv, så gör man inte som en vuxen. Kan mamman i den här situationen inte bete sig som en vuxen tycker jag det är utmärkt om någon annan vuxen går in och markerar att det faktiskt finns gränser för hur man uppför sig. Jag struntar i om den lättkränkta generationen har problem med det.

Enda gången det är ok att skrika är om det behövs för att avvärja en farlig situation. Inte om man tex är upprörd över en ridlektion. Ju snabbare man lär sig det ju lättare kommer man att ha det i livet.

Men det beskrivs ju att det främst är barnet som härjar? Vi vet ju ingenting om varför barnet är upprört. Varför är det så självklart att barnet ska tystas?

 

[athena_arabians]

Men det beskrivs ju att det främst är barnet som härjar? Vi vet ju ingenting om varför barnet är upprört. Varför är det så självklart att barnet ska tystas?

Skrev jag någonstans att barnet skulle tystas? Däremot finns det sociala spelregler som det är rätt bra att lära sig tidigt. Dvs att man absolut får uttrycka sig men göra det utan att vara otrevlig mot sin omgivning.

Hade jag betett mig i liknande stil hade jag definitivt fått veta av mina föräldrar att man uppför sig inte så. Det finns andra sätt att kommunicera vad man tycker utan att att skrika och använda invektiv.

 

[Lovisaleonora]

Finns en relation? Har jag något mandat?

Om svaret är nej, så hade jag inte agerat.

Fast jag agerar inte utifrån min egen värdering av mitt mandat, jag agerar utifrån störning eller inte. Ev. riskbedömning om det är någon tunnelbanestolle med kniv. Typ.

Det kanske fanns alla rimliga skäl till ett utbrott, och kanske finns det andra lösningar? Vi hjälps ju åt i stallet, typ.

Ärligt talat, finns det någonsin ett rimligt skäl till ett utbrott? Jag tycker det är helt fel väg att gå, att acceptera störande beteende från vuxna/nästan vuxna på det sättet,

 

[MiniLi]

Skrev jag någonstans att barnet skulle tystas? Däremot finns det sociala spelregler som det är rätt bra att lära sig tidigt. Dvs att man absolut får uttrycka sig men göra det utan att vara otrevlig mot sin omgivning.

Hade jag betett mig i liknande stil hade jag definitivt fått veta av mina föräldrar att man uppför sig inte så. Det finns andra sätt att kommunicera vad man tycker utan att att skrika och använda invektiv.

Ja men nu har vi ju ingen aning om varför barnet härjar, vad som hänt eller hur barnet fungerar. Man kan ju tycka att barnet är ouppfostrat eller vad som men det betyder inte att det är rimligt att utomstående lägger sig i situationen. Och att jämföra med hotfulla män? Det är en extremt skev jämförelse.

 

[athena_arabians]

Ja men nu har vi ju ingen aning om varför barnet härjar, vad som hänt eller hur barnet fungerar. Man kan ju tycka att barnet är ouppfostrat eller vad som men det betyder inte att det är rimligt att utomstående lägger sig i situationen. Och att jämföra med hotfulla män? Det är en extremt skev jämförelse.

Du får tycka att det är hur skevt som helst, jag ändrar inte åsikt. Det är aldrig ok att härja på någon oavsett situation.

Om nu barnet har någon NPF som gör att hen inte riktigt klarar av att hejda sig är väl det en sak men då blir jag väldigt förvånad att mamman hakar på. Plus att om det är någon NPF inblandad så utgår jag ifrån att ridläraren är införstådd med det.

 

[MiniLi]

Du får tycka att det är hur skevt som helst, jag ändrar inte åsikt. Det är aldrig ok att härja på någon oavsett situation.

Om nu barnet har någon NPF som gör att hen inte riktigt klarar av att hejda sig är väl det en sak men då blir jag väldigt förvånad att mamman hakar på. Plus att om det är någon NPF inblandad så utgår jag ifrån att ridläraren är införstådd med det.

Det finns fler saker än NPF som gör att barn och tonåringar får svårt att uttrycka känslor på ett adekvat sätt.