Får jag be för dig?

[Lobelia]

Vad märkligt. Jag har inte skrivit det där som du citerade från mig, tror jag. Jag hittar inte ens det inlägget i tråden.

Konstigt, minns inte hur vad jag citerade tryckte bara på svara och nu ser jag inte att jag citerat något . Ledsen om något blev tokigt, tror inte jag redigerade något alls där.

 

[Kattennizze]

+ @Kattennizze Det var @Luff som skrev det inlägget.

Va märkligt! Trodde jag blivit allvarligt dement där ett tag eller fått en psykos eller nåt. Puh. Du räddade min dag.

 

[Sel]

@Kattennizze Jag gör mitt bästa! Ordning och reda.

 

[Lobelia]

Jag utgår från att man inte kan stoppa någon att be om de så vill.

Många kristna skulle bli stötta om man frågade om man kunde tända lite rökelse till Baal å deras vägnar. Fast det är precis samma sak, bara en annan gudom.

För mig får du lika gärna be till Tor, Baal, Jehova, jordmodern eller din avlidna farfar. Det går fint om du vill sejda också . Det är tanken som räknas. Jag vet inte riktigt vad jag tror på, är väl inte troende egentligen, möjligen min egen privata tro.

 

[Lobelia]

Nej, det hjälper inte att vara religiös. Det funkar liksom inte alls. Men det är liksom en grundläggande skillnad mellan en troende och en icke troende, att vi hedningar kräver åtminstone ett minimalt tecken på att bön har effekt för att acceptera påståendet.

Hedning - då har du åska och stormar och till våren all spirande grönska, hedningarna håller sig väl till asatron

 

[sjoberga]

Hedning - då har du åska och stormar och till våren all spirande grönska, hedningarna håller sig väl till asatron

Nej.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Hedning

 

[Lobelia]

Oj! Jag hade blivit obekväm med situationen. Jag är ateist. Jag är naturvetare och tror på vetenskapen, den vetenskapliga metoden och på det som går att bevisa. Jag tror att när man dör så är man borta, helt borta. Och den tanken stör mig inte det minsta lilla.

Om någon sagt till mig så som TS vän sagt till TS hade jag blivit obekväm och om det var en person jag ville vara nära vän med hade jag känt ett behov av att förklara min syn på religion, eftersom hen tog upp det. Jag undviker att prata religion, speciellt med troende eftersom jag vet att en del kan ta illa upp av mina åsikter. Men om någon tar upp det eller på något sätt försöker tvinga på mig deras religion så säger jag vad jag tycker på ett förhoppningsvis konstruktivt och artigt sätt. Jag hade i TS situation förklarat att jag är ateist, att jag därmed inte tror på att böner hjälper och om personen vill hjälpa mig så räcker det att personen finns där för mig när jag behöver det och är min vän.

Om du nu är ateist, varför blir du obekväm av att någon vänder sig till en gudom du inte tror på? Har du rätt som ateist kan det inte påverka dig överhuvudtaget. Vad i tanken att någon ber för dig är obehagligt, att någon slösar med sin tid?

 

[Lobelia]

Nej.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Hedning

Från wiki som du citerar

"Dessutom har det använts i synnerhet om naturreligioner, som ansetts primitiva." Det var just det jag tänkte på

 

[sjoberga]

Från wiki som du citerar

"Dessutom har det använts i synnerhet om naturreligioner, som ansetts primitiva." Det var just det jag tänkte på

Jo, det fanns mer än en betydelse. Jag menade bara icke-troende på kristendomen.

 

[karamelldrottningen]

Du förstår verkligen inte vad jag menar.
Det är inte vad bönen betyder för Mig, utan vad den representerar för den troende. Det är inte bönen som stör mig, utan inställningen hos den som ber.

Jag undrar om någon ber för dig utan att fråga först om det är ok för dig och sen inte frågar nått mer typ om det blivit nån skillnad eller annat märkligt. Är det ok för dig då eller känner du att den personen gått bakom ryggen på dig? Jag är nyfiken hur Du och andra med liknande åsikter tänker om just detta Det sista jag vill nämligen är att gå bakom någons rygg, samtidigt som jag aldrig pratar öppet om min tro annat än med väldigt nära personer eller de som är betydligt öppnare än mig. Är själv uppvuxen i en icke troende familj, men ber ändå för dem. För mig känns det viktigt men vet inte om jag någonsin sagt att jag ber.

 

[Sel]

Jag undrar om någon ber för dig utan att fråga först om det är ok för dig och sen inte frågar nått mer typ om det blivit nån skillnad eller annat märkligt. Är det ok för dig då eller känner du att den personen gått bakom ryggen på dig? Jag är nyfiken hur Du och andra med liknande åsikter tänker om just detta Det sista jag vill nämligen är att gå bakom någons rygg, samtidigt som jag aldrig pratar öppet om min tro annat än med väldigt nära personer eller de som är betydligt öppnare än mig. Är själv uppvuxen i en icke troende familj, men ber ändå för dem. För mig känns det viktigt men vet inte om jag någonsin sagt att jag ber.

Det man inte vet har man inte ont av, blir det väl. Men min initiella känsla när jag föreställer mig att någon tar med mig i bön är inte positiv.
Nu har jag inte någon Nära vän som är mer än agnostiker såvitt jag vet, men om så vore och om de kändes bättre för dem att inkludera mig i någon slags bön... well, okej. Bara de inte får för sig att det är för MIN skull.
Förstår du hur jag menar? ^^
Jag respekterar religiösa människor och tycker att det är intressant lektyr, men nope.

 

[Grazing]

Tja, det gör det ju. Att ägna sig åt meningslösa aktiviteter baserade på vanföreställningar, istället för att umgås, göra något annat effektivt för sin vän eller bara ringa och säga att man tänker på dem - är ganska skadligt i alternativkostnad.

Mår man bra av det själv så är det givetvis upp till varje individ, men att börja begära att någon annan ska vara tacksam för att man kryper djupare in i vanföreställningar och ägnar sig åt meningslösa aktiviteter?

Det är inte vanföreställningar för det första. Sen om någon inte är tacksam att någon tänker på den och önskar den väl så är det väl upp till den då. Det finns inga begär i böner, ingen begär någonting av någon.

 

[kryddelydd]

Du förstår verkligen inte vad jag menar.
Det är inte vad bönen betyder för Mig, utan vad den representerar för den troende. Det är inte bönen som stör mig, utan inställningen hos den som ber.

Menar du att inställningen hos den som ber är något annat än omtanke?
Kan du utveckla?

Jag, som icke troende, tolkar förbön från (låt säga) @karamelldrottningen som en omtanke om mig och en önskan att något ska bli bra för mig.

Någon annan uttryckte i ett tidigare inlägg att en "kramiz" på facebook är äkta omtanke och en förbön är något falskt. Jag kan verkligen inte relatera till det: som jag upplever saken är en "kram" via facebook något som slängs iväg mellan väldigt ytliga bekanta och till viss del en fras, medan en förbön tolkar jag som väldigt personlig och väldigt äkta omtanke.

Det är så spännande att man kan ha så motsatt tanke kring detta.

Jag är icke troende, har gått ur Svenska Kyrkan för många år sedan.
Men jag känner mig inte hotad av dem som tror.
För om man tycker att det är "klibbigt" eller "respektlöst" att en troende person ber för en, så antar jag att man någonstans uppfattar det som ett hot?

 

[kryddelydd]

Nope, det gör du inte. Jag menar att eftersom de tror att bönen kan påvera mitt liv (till det bättre eller sämre hör inte hit överhuvudtaget. Jag vill inte att någon kommer hem till mig och städar mitt badrum eller klipper min gräsmatta heller.)
?

Hehe.
Jag blev jättetacksam när jag kom hem och grannen hade klippt min gräsmatta åt mig.
Väldigt omtänksamt, verkligen!

 

[sjoberga]

Det är inte vanföreställningar för det första. Sen om någon inte är tacksam att någon tänker på den och önskar den väl så är det väl upp till den då. Det finns inga begär i böner, ingen begär någonting av någon.

Det är din övertygelse att det inte är vanföreställningar, jag har min övertygelse. Jag tycker att det finns tecken på att det finns en förväntan om tacksamhet framförd av flera i tråden.

Jag vill verkligen inte att någon faller djupare i det träsket genom att ägna tid åt att be för mig. Sedan om de ändå gör det, är ju upp till dem.

 

[tuaphua]

Det är ju för pesonens välbefinnande. Man ber inte för att någon ska må dåligt. Och om det nu är så att man tar illa vid sig av någons bön så får man det jobbigt då jag tror väldigt få säger till och frågar om man får be för den. Se bara på nunnorna tex vars liv går ut på att be för andra, folk ingår i andras böner oavsett. Och det är bara att vara tacksam att någon vill en så gott att den ber för dennes välbefinnande. Tror man inte på det så skadar det inte iallafall.

Om det är så att man tror att bönen kan skada en så innebär det väl att man själv har en tro?

Folk tar oftast inte illa upp ifall någon håller tummarna för dom tex, det är en slags bön om att vad det än är man håller tummarna för ska gå bra. Det är liksom en önskan om något positivt.

Jag tar inte illa upp som sagt om någon ber för mig även om jag inte delar deras tro.

Men jag finner en grej intressant. Att be för folk gör tydligen många utan att fråga, trots att det tror det kan påverka.
De som tror på och sysslar med Healing ger inte healing utan att fråga. Trots att de ju också bara vill hjälpa.

Vad tänker du om det förhållningssättet gentemot andras egna val sas?

 

[Grazing]

Det är din övertygelse att det inte är vanföreställningar, jag har min övertygelse. Jag tycker att det finns tecken på att det finns en förväntan om tacksamhet framförd av flera i tråden.

Jag vill verkligen inte att någon faller djupare i det träsket genom att ägna tid åt att be för mig. Sedan om de ändå gör det, är ju upp till dem.

En tanke bara, du påstår att det är vanföreställningar, alltså du hävdar att dom som har en tro har psykiska störningar. Kan du förklara då varför tex inte psykosmedicinen fungerar att få bort dessa vanföreställningarna? Hur kommer det sig att resten av denna psykos försvinner men inte känslan som tron ger?

 

[Lobelia]

En fundering, är om det någon som tar illa upp om någon säger att de ska hålla tummarna/heja på en? Jag tänker på en tävling, ett prov, uppkörning eller att be om lov att få följa med på ett läger, att tillfriskna. Alltså alla möjliga tillfällen när man behöver lite extra stöd.

För mig är det bara en variant av att be. Troende ber för framgång, icke troende hoppas/håller tummarna, hejar på. Alla blir saliga på sitt vis.

 

[Badger]

Om du nu är ateist, varför blir du obekväm av att någon vänder sig till en gudom du inte tror på? Har du rätt som ateist kan det inte påverka dig överhuvudtaget. Vad i tanken att någon ber för dig är obehagligt, att någon slösar med sin tid?

Man vill kanske inte involvera sig i någon annans tro, bli ett medvetet villigt subjekt/objekt i någon annans tro och fantasier osv. Om man blir det utan att bli tillfrågad är det en sak, men jag skulle ju också svara nej om någon frågade -är det ok att jag fantiserar om att ha sex med dig ikväll? Är det ok att jag fantiserar om dig ikväll? Är det ok att jag tänder ett ljus för dig ikväll (jag är ju inte död än)? osv.

Gör folk det per automatik utan att fråga då må det vara hänt, det ingår som en del i deras sätt att vara. Men om de frågar dig då vill de att du ändå deltar medvetet på ett sätt och godkänner skeendet i förväg.

(Det är inte bara en ritual, jag bad för dig, per automatik utan jag vill att du godkänner och deltar medvetet och är tacksam för mitt beende ikväll.)

Så det är en annan sak om någon fantiserar utan att fråga eller tänder ett ljus för min döda farmor utan att fråga eller ber utan att fråga. Det kan jag inte åtgärda men jag är ju inte heller personligen involverad i det och har deltagit och involverat mig genom att välsigna händelsen.

 

[Grazing]

Jag tar inte illa upp som sagt om någon ber för mig även om jag inte delar deras tro.

Men jag finner en grej intressant. Att be för folk gör tydligen många utan att fråga, trots att det tror det kan påverka.
De som tror på och sysslar med Healing ger inte healing utan att fråga. Trots att de ju också bara vill hjälpa.

Vad tänker du om det förhållningssättet gentemot andras egna val sas?

Alltså, när man ber för någon så ber man inte om en specifik lösning på den enskilda personens problem eller vad det nu är man ber om. En bön är inget krav, den som ber tror ju på att gud eller vem det nu är man ber till hjälper till på det sättet som den anser är bäst. Man uppmärksammar det man tror på att hjälpa till på rätt sätt och visar rätt väg. Vad man själv anser är rätt spelar mindre roll, grejen är ju att man uppmärksammat att en person har ett problem eller har det svårt och man vill att den ska hamna rätt oavsett vad rätt är för personen.