Får jag be för dig?

[kryddelydd]

Instämmer. Förstår inte riktigt upprördheten här faktiskt, om någon annan ber för en är det ju knappast att pådyvla nån sin tro- de vill ju inte att du ska be. Och om de artigt frågar om de får, varför i hela friden vara otrevlig, de frågar ju om lov? Är ett tack men nej tack så hemskt, måste man vara sarkastisk? Tycker det känns rätt respektlöst. Och om man nu inte alls tror på gud etc, då kan det väl inte vara så illa om nån ber för en, det är ju då per automatik verkningslöst? Ungefär på samma nivå som om nån säger lycka till eller håller tummarna eller vad sjutton som. Ingen som brukar bli upprörd av att tumhållarregimen pådyvlas en.

Min mor fick frågan för ett tag sedan av en religiös bekant, om hen fick be för min son som då var sjuk. Mamma blev lite ställd men sa ja. Jag känner mig inte särskilt upprörd över detta även om jag blev förvånad då det var första gången det hänt, vi är liksom inte så religiösa och inga vänner är heller, inte utåt sett iaf. Men att hen tänkte så pass på min lille att hen ville lägga några sekunder av sin tid på att be för honom, det tyckte jag ändå var lite rart. Problemet i världen är ju knappast att vi bryr oss för mycket om varann.

Tack för väl uttryckt inlägg!

 

[vallhund]

Tack, men nej tack.

 

[MCP]

Om jag hade det svårt på något vis, och någon bekant frågade om de fick be för mig så hade jag nog varit okej med det, om än lite förvånad. Ser som flera andra det lite som samma sak som "tänker på dig/sänder en kram" o.s.v.

Däremot, hade denna bekanta efteråt frågat om jag känt något (speciellt om den dessutom vet att jag inte är troende) då hade jag tyckt det var mycket märkligt och obekvämt.
Luktar som något sorts konstigt bekräftelsebehov. Tycker även att det signalerar att den inte riktigt förstått eller respekterat att man inte tror.

Sedan lite allmän reflektion över uttrycket att be för någon/något.
För mig har det fått lite negativ klang, speciellt den senaste tiden.
I och med lagen om samkönade äktenskap som gick igenom (här i finland), och så någon prideparad här och där, så har flera djupt troende i olika medier uppmanat att man "ska be för syndarna/den syndiga staden/de vilsna själarna" o.s.v. vilket ger mig en väldigt dålig smak i munnen.
Kan inte riktigt sätta ord på mina tankar och känslor här, men det är i min värld lite som om de försöker använda bönen som vapen mot vad de anser vara onska.
En bön som inte är det minsta önskad av mottagaren, det är att pådyvla tro på någon om något.

 

[mandalaki]

Instämmer. Förstår inte riktigt upprördheten här faktiskt, om någon annan ber för en är det ju knappast att pådyvla nån sin tro- de vill ju inte att du ska be. Och om de artigt frågar om de får, varför i hela friden vara otrevlig, de frågar ju om lov? Är ett tack men nej tack så hemskt, måste man vara sarkastisk? Tycker det känns rätt respektlöst. Och om man nu inte alls tror på gud etc, då kan det väl inte vara så illa om nån ber för en, det är ju då per automatik verkningslöst? Ungefär på samma nivå som om nån säger lycka till eller håller tummarna eller vad sjutton som. Ingen som brukar bli upprörd av att tumhållarregimen pådyvlas en.

Min mor fick frågan för ett tag sedan av en religiös bekant, om hen fick be för min son som då var sjuk. Mamma blev lite ställd men sa ja. Jag känner mig inte särskilt upprörd över detta även om jag blev förvånad då det var första gången det hänt, vi är liksom inte så religiösa och inga vänner är heller, inte utåt sett iaf. Men att hen tänkte så pass på min lille att hen ville lägga några sekunder av sin tid på att be för honom, det tyckte jag ändå var lite rart. Problemet i världen är ju knappast att vi bryr oss för mycket om varann.

 

[FannyN]

För mig är det ett sätt att visa omtanke om mig om någon säger så. Den utgår ju från sig själv. En annan ger en kram, ett vänligt ord eller blomma är saker på samma tema.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag skulle tacka nej om någon frågade om dom fick be för mig. Och jag skulle bli illa berörd av själva frågan.

Jag minns väl hur min fina svärmor (som hade postpolio syndrom o blev alltmer rullstolsbunden allt eftersom åren gick) blev mycket kränkt och ledsen när en pånyttfödd släkting frågade om hon fick be för henne. Pga handikappet alltså. Hon som var en mycket stark person som kämpat i hela sitt liv för att inte bli sedd som "hon som är handikappad". Så fick hon kvitto på att den här människan såg henne som en som det var synd om, som man måste be gud hjälpa.

Har även en bögkompis som fick frågan av en "vän" om hen fick be för honom. Gissa vad svaret blev.

Så nej jag har inget till övers för sånt, jag tycker att det är oförskämt.

Fast då är ju problemet att de ber för så jävla dumma saker och inte själva bönen i sig? Jag menar, de skulle ju lika gärna kunna säga "jag håller tummarna för att du slutar vara bög snart!" men det betyder ju inte att det ALLTID är oförskämt och hemskt att säga att man ska hålla tummarna för nån?

 

[Youma]

För mig är det ett sätt att visa omtanke om mig om någon säger så. Den utgår ju från sig själv. En annan ger en kram, ett vänligt ord eller blomma är saker på samma tema.

Nej, det är långt ifrån samma tema.

Kram, vänligt ord och blommor är ändå saker som ger mottagaren något form av utbyte, även om kramar, fel valda ord och icke allergivänliga blommor kan bli helt fel också.

Bönen ger mottagaren ingenting, om denne inte är religiös. Det blir lika stötande som att säga till någon som har det jobbigt " Jag ger dig en enhörning av luft! Visst är den fin? Blev du glad?"

 

[Breaktown]

Nej, det är långt ifrån samma tema.

Kram, vänligt ord och blommor är ändå saker som ger mottagaren något form av utbyte, även om kramar, fel valda ord och icke allergivänliga blommor kan bli helt fel också.

Bönen ger mottagaren ingenting, om denne inte är religiös. Det blir lika stötande som att säga till någon som har det jobbigt " Jag ger dig en enhörning av luft! Visst är den fin? Blev du glad?"

Fast om någon frågar ifall den får be för mig. Då ger det mig någonting i form av att jag vet att personen har tänkt på mig, lagt tid åt mitt problem och att jag vet att det finns någon som vill mig väl. Att det sedan råkar vara i en religiös kontext som jag inte tror på är för mig helt egalt. Det viktiga och det som jag uppskattar är ju omtanken. Här är ju dessutom omtanken extra stor eftersom givaren frågar mottagaren på förhand ifall den skulle uppskatta det.

Din enhörningsjämförelse är jättemärklig. En relevant jämförelse hade väl snarare varit om någon sa "du jag tycker att gud och religion är ett idiotiskt hittepå men jag bad lite för dig ändå blev du glad?"

 

[Bison]

Nej, det är långt ifrån samma tema.

Kram, vänligt ord och blommor är ändå saker som ger mottagaren något form av utbyte, även om kramar, fel valda ord och icke allergivänliga blommor kan bli helt fel också.

Bönen ger mottagaren ingenting, om denne inte är religiös. Det blir lika stötande som att säga till någon som har det jobbigt " Jag ger dig en enhörning av luft! Visst är den fin? Blev du glad?"

För mig är det inte ett dugg stötande. Det är omtanke, jag uppskattar alltid omtanke.

 

[Youma]

För mig är det inte ett dugg stötande. Det är omtanke, jag uppskattar alltid omtanke.

Omtanke utgår inte från givaren, utan mottagaren.

Det är inte omtänksamt a be för en icke-troende person. Då har en troende endast utgått från vad denne själv kan lättast göra, för göra sig själv tillfreds med sin insats.

 

[Bison]

Omtanke utgår inte från givaren, utan mottagaren.

Ja?

 

[Youma]

Ja?

Ja?

Om mottagaren är icke-religiös, då har givaren endast varit intresserad av att få sig själv att må bra i sin egen kontext.

 

[Bison]

Ja?

Om mottagaren är icke-religiös, då har givaren endast varit intresserad av att få sig själv att må bra i sin egen kontext.

Det håller jag inte med om.
Jag är ateist och uppskattar ändå omtanken.
För mig är det obegripligt att folk orkar vara så stingsliga och lättkränkta.

 

[karamelldrottningen]

För min del handlar det enbart om omtanke. Jag ber enbart för de jag verkligen bryr mig om och vill väl. De som betyder mycket för mig eller de jag känner att jag verkligen vill sända en tanke till. Absolut utan någon som helst motprestation eller att man prackar på någon annan sin tro. För mig handlar det enbart om värme och kärlek och omtanke.

 

[Sel]

@Bison (Men rätt allmänt också. )
Jag känner mig varken kränkt eller stingslig, jag uppskattar bara inte tanken på att folk ska blanda in mig i sitt religiösa utövande.
Säger de inget kan jag ju inget veta, men frågar de tackar jag som sagt nej. För mig känns tanken på en bön mycket mer invasiv än en 'tumme upp' eller lyckospark.

 

[Youma]

Det håller jag inte med om.
Jag är ateist och uppskattar ändå omtanken.
För mig är det obegripligt att folk orkar vara så stingsliga och lättkränkta.

Men vilken omtanke då? Omtanke utgår från MOTTAGAREN. Man ska inte pådyvla en MOTTAGARE religiöst bjäfs om denne inte är religiös.

Vad är det för omtanke att försöka pådyvla något på nån som de inte vill ha? Det är ju jätteuppenbart att en ateist inte är ett dyft intresserad att bli bedd för. Det finns ju miljoner andra sätt att visa omtanke, så varför inte ett annat?

Jag är då inte ett dugg kränkt, men man får skilja på vad man själv vill ha, och vad andra kan tänkas vilja ha. Jag tog med vigvatten/heligt vatten från Vatikanen till mormor, och en rosenkrans, för att hon är romerskt katolskt religiös och uppskattade det.

Men att bli bedd för, och dessutom frågad om ett kvitto tillbaks, det är inte omtanke, det är bekräftelsebehov.

 

[Bison]

Men vilken omtanke då? Omtanke utgår från MOTTAGAREN. Man ska inte pådyvla en MOTTAGARE religiöst bjäfs om denne inte är religiös.

Vad är det för omtanke att försöka pådyvla något på nån som de inte vill ha? Det är ju jätteuppenbart att en ateist inte är ett dyft intresserad att bli bedd för. Det finns ju miljoner andra sätt att visa omtanke, så varför inte ett annat?

Jag är då inte ett dugg kränkt, men man får skilja på vad man själv vill ha, och vad andra kan tänkas vilja ha. Jag tog med vigvatten/heligt vatten från Vatikanen till mormor, och en rosenkrans, för att hon är romerskt katolskt religiös och uppskattade det.

Men att bli bedd för, och dessutom frågad om ett kvitto tillbaks, det är inte omtanke, det är bekräftelsebehov.

Själv analyserar jag inte saker särskilt hårt utan tar det som att personen tänker på mig.
Orka bli upprörd

 

[Lenis]

Men att bli bedd för, och dessutom frågad om ett kvitto tillbaks, det är inte omtanke, det är bekräftelsebehov.

Det här med att någon ber om kvitto dvs att nån "känt av" bönen låter oerhört märkligt. Har det liksom ens hänt utom i nåt sånt undantaget som bekräftar regeln-fall? Låter ytterst märkligt.

 

[Youma]

Det här med att någon ber om kvitto dvs att nån "känt av" bönen låter oerhört märkligt. Har det liksom ens hänt utom i nåt sånt undantaget som bekräftar regeln-fall? Låter ytterst märkligt.

Har inte sett någon annan än trådstartaren bli frågad om kvitto, dock allmänt kvitto för böner är ganska vanligt. Typ "nu bad vi och se där, personen blev frisk/lyckades på tentan/fick barn/stormen tog vid sidan om istället för rakt på staden".

För nog ber man för att man önskar ett visst resultat? Dvs att bönen ska hjälpa.

Det ännu trixigare blir ju då om man avstår från att be. Om bön kan hjälpa till att vända ett oönskat resultat, då blir det istället rätt oetiskt att avstå från att be, i med att det är en ganska liten uppoffring i tid och ansträngning, som teoretiskt alla skulle kunna göra.

 

[Breaktown]

Men vilken omtanke då? Omtanke utgår från MOTTAGAREN. Man ska inte pådyvla en MOTTAGARE religiöst bjäfs om denne inte är religiös.

Vad är det för omtanke att försöka pådyvla något på nån som de inte vill ha? Det är ju jätteuppenbart att en ateist inte är ett dyft intresserad att bli bedd för. Det finns ju miljoner andra sätt att visa omtanke, så varför inte ett annat?

Personen i frågan frågade TS om denne fick be.
TS sa "absolut får du göra det om du vill".
Personen bad.

Hur kan detta vara att "pådyvla religiöst bjäfs man inte vill ha"?

Sen håller jag med om att det var lite märkligt det där med att fråga om det känts. Men det finns ju å andra sidan ingenting i den inledande konversationen som skulle få personen att tro att TS skulle bli upprörd över det.