Får jag be för dig?

Du har ett konstigt sätt att visa att du inte ser ner på folk. Jag rekommenderar dig att sluta att kalla folks tro för vanföreställning. För mig representerar det förakt och det går inte ihop med att inte se ner på någon.
Hur kan du koppla vanföreställning till förakt?? :confused:

Jag ser inte ner på någon som med emfas hävdar att rödhåriga är eldigare i sitt temperament. Eller att blondiner är dummare. Jag bara konstaterar att de inte har vetenskapliga stöd för det. Jag hävdar att de har vanföreställningar. Det är inte förakt.
 
Ok du var inte troende. Om tankar och böner är samma sak, varför ber du då inte en bön?

Jag föreställer mig att flertalet som ber vill ha kontakt med sin gud i sin bön. Annars vore det mycket liten vits med guden.

Alla människor även troende har full förmåga att tänka på någon och önska någon väl. Men de som är troende verkar också, vissa av dem, ta lite tid extra och tillbe eller tala till sin gud, i bön. Vilket jag föreställer mig de själva tycker är en annan sak.

Därför tycker jag det är en annan sak, det är faktiskt respekt.

Vem ska jag tillbe i en bön ? personen/ekipaget jag tänker på ?
Kära X hoppas det går bra på ditt läkarbesök ?
Nä riktigt så formell är jag inte när jag tänker tankar...
Men återigen ser inte skillnaden om någon mot all förmodan tänkte så...
 
Det är spännande hur man inte kan få säga nej till något eller vilja ta avstånd från något utan att benämnas som kränkt nuförtiden. Attans modeord!

Det är ju det som nämnts i tråden... Att det är integritetskränkande (=kränkt) att någon tänker på en/ber bön...
 
Vem ska jag tillbe i en bön ? personen/ekipaget jag tänker på ?
Kära X hoppas det går bra på ditt läkarbesök ?
Nä riktigt så formell är jag inte när jag tänker tankar...
Men återigen ser inte skillnaden om någon mot all förmodan tänkte så...
Jo det var ju det jag menade ;) eller hur. Inte samma sak.
 
  • Gilla
Reactions: Sel
Hur kan du koppla vanföreställning till förakt?? :confused:

Jag ser inte ner på någon som med emfas hävdar att rödhåriga är eldigare i sitt temperament. Eller att blondiner är dummare. Jag bara konstaterar att de inte har vetenskapliga stöd för det. Jag hävdar att de har vanföreställningar. Det är inte förakt.
Jag kopplar attityden till troende till förakt. Hela kittet enligt det jag skriver i flera inlägg.
Det finns inget vetenskapligt stöd att Gud inte finns.
 
Ni som tar illa upp av att någon vill be för er och tar det som integritetskränkande, tar ni lika illa upp av att folk tänker på er ?
För mej är att någon "ber för mej" samma sak som att personen lägger extra tanke på/om mej.
Jag - som skulle känt mig olustig för bönen - blir bara varm och glad av att någon tänker på mig.

För mig är det verkligen inte alls samma sak! Religiositet är något betydligt mer komplext än ägna någon tankemöda, att ha varma känslor.

Skulle jag vara troende skulle jag antagligen bli sårad av en sådan jämförelse. Så lättvindigt skulle jag inte kunna ta på min tro. På samma sätt som jag inte tar lättvindigt på min ateism.
 
Det är ju det som nämnts i tråden... Att det är integritetskränkande (=kränkt) att någon tänker på en/ber bön...
Har någon faktiskt använt det ordet? I så fall har jag missat det.
Att använda ordet kränkt och särskilt inom citationstecken som du gjorde gör att åtminstone jag läser det som... lite Aftonbladsrubriksbetonat. (Japp, jag uppfinner egna ord! :D)
Själv använde jag invasivt, för att det ju från den troendes perspektiv har med andlighet och påverkan att göra. Gillar jämförelsen med att skriva på en protestlista eller ett upprop i någons namn utan att ta hänsyn till om personen faktiskt håller med eller inte. Det skulle väl aldrig ses som okej?
 
Jag kopplar attityden till troende till förakt. Hela kittet enligt det jag skriver.
Det finns inget vetenskapligt stöd att Gud inte finns.
Nej jag tycker inte någon föraktat troende i tråden. Bara menat att bevis finnes ej för en gud och snälla låt mig säga nej till att någon ber för mig -om de frågar innan. (hur svårt kan det vara!? :eek:)

Om vi faktiskt pratar förakt så har jag ju nämnt förakt som är nedskrivet obevekligen och det är den Abrahamitiska gudens (och bibelns) förakt gentemot kvinnan och hedningen (och även Jesus avståndstagande till dem som inte tror på hans gud).

Vi pratar alltså om att en person med en gud som föraktar mig för två saker, vara kvinna och varande icke troende, ska be denne guden om mitt väl. Om jag trodde på guden skulle jag ju bli surare än jag är nu när jag inte tror på honom.

Då vore det ju bättre om någon bad till Gaia för mig, om nu gudar funnes give det rimligen bättre effekt.
 
Svarar utan att ha läst klart i tråden.

En vanlig vanföreställning är t.ex. att man inte ska bada direkt efter att man ätit för då kan man få kramp. Stämmer inte med verkligheten men riktigt många tror det.
De fanns tider då man i Sverige trodde att det fanns raser bland människorna. Vi hade till och med ett institut för det.
Tycker det låter mer som myter. Eller är vanföreställningar och myter detsamma då alltså?
Att förknippa vanföreställningar med psykisk sjukdom är att dra det långt. Andra vanföreställlningar är betydligt vanligare.

Och ja, även jag anser att kristen tro - och all övrig religiositet också - grundar sig på vanföreställningar.
Men vad är skillnaden? För mig är inte en vanföreställning någonting riktigt friskt. Och jag hittar heller inte någonstans någon källa där vanföreställningar förekommer hos friska personer som har normal kontakt med verkligheten.
 
Ja, spöken är lite på samma nivå. Tusentals experiment utan minsta lilla tecken på att spöken finns. Alltså är det osannolikt att spöken existerar och rationellt att förhålla sig till som att de inte existerar, liksom exempelvis älvor, vättar och hustomtar.
Så enligt dig så är dom som tror på och ser spöken psykiskt sjuka med alltså?
 
Jag - som skulle känt mig olustig för bönen - blir bara varm och glad av att någon tänker på mig.

För mig är det verkligen inte alls samma sak! Religiositet är något betydligt mer komplext än ägna någon tankemöda, att ha varma känslor.

Skulle jag vara troende skulle jag antagligen bli sårad av en sådan jämförelse. Så lättvindigt skulle jag inte kunna ta på min tro. På samma sätt som jag inte tar lättvindigt på min ateism.

Jo men det är ju där folk har så svårt för att förstå mej...
Jag tar så lätt på såna saker (eller ja rätt mycket faktiskt) .. Samma om någon säger att de är gay/trans eller va de nu anser att de är... De är liksom ingen stor grej för mej. Det är deras grej...
För några är det lika likgiltigt som hos mej medans det för vissa är hela världen...
Därför har jag antagligen svårare att förstå varför folk är så lättkränkta... Vad är grejen med det ? Hjälper det att känna sej kränkt ?
 
Men vad är skillnaden? För mig är inte en vanföreställning någonting riktigt friskt. Och jag hittar heller inte någonstans någon källa där vanföreställningar förekommer hos friska personer som har normal kontakt med verkligheten.
Fast jag skulle vilja att du släppte kopplingen till psykiska sjukdomar.

Jag hävdar - JA man kan vara fullt frisk och lida av vanföreställningar. Ja, man kan vara en helt vanlig normal person med ändå ha vanföreställningar.

Om jag kollar på synonymer får jag upp följande:
felaktig uppfattning, felaktig föreställning, villfarelse, tankevilla, myt,
missuppfattning, felslut, misstag
 
Fast jag skulle vilja att du släppte kopplingen till psykiska sjukdomar.

Jag hävdar - JA man kan vara fullt frisk och lida av vanföreställningar. Ja, man kan vara en helt vanlig normal person med ändå ha vanföreställningar.

Om jag kollar på synonymer får jag upp följande:
felaktig uppfattning, felaktig föreställning, villfarelse, tankevilla, myt,
missuppfattning, felslut, misstag
Men några källor? Några förklaringar på vad skillnaden går när det går över till psykotiska tillstånd? När ska man söka hjälp för det? Fortfarande vill jag veta skillnaden.

Det är ju stor skillnad på felaktiga föreställningar och vanföreställnignar.
 
Fast jag skulle vilja att du släppte kopplingen till psykiska sjukdomar.

Jag hävdar - JA man kan vara fullt frisk och lida av vanföreställningar. Ja, man kan vara en helt vanlig normal person med ändå ha vanföreställningar.

Om jag kollar på synonymer får jag upp följande:
felaktig uppfattning, felaktig föreställning, villfarelse, tankevilla, myt,
missuppfattning, felslut, misstag

Jag är tämligen övertygad om att du sammanblandar begreppet "vanföreställning" med "trosföreställning". Inte kan alla föreställningar som vi har och som hör till den kategori av fenomen som inte kan bevisas vetenskapligt klassas som vanföreställningar?
 
Men några källor? Några förklaringar på vad skillnaden går när det går över till psykotiska tillstånd? När ska man söka hjälp för det? Fortfarande vill jag veta skillnaden.
Men nu tycker jag du kan lugna dig. Sorry.

Nej, jag tycker inte att man ska behöva definiera gränser mellan myter och psykisk sjukdom. Eller gränsen för missuppfattning och psykisk sjukdom. Att man levt i en villfarelse betyder inte på det minsta lilla vis att man inte skulle vara vid sina sinnens fulla bruk.
 
Men nu tycker jag du kan lugna dig. Sorry.

Nej, jag tycker inte att man ska behöva definiera gränser mellan myter och psykisk sjukdom. Eller gränsen för missuppfattning och psykisk sjukdom. Att man levt i en villfarelse betyder inte på det minsta lilla vis att man inte skulle vara vid sina sinnens fulla bruk.
Jag tycker det är hyfsat viktigt att faktiskt klargöra vad som är sjukt och vad som är friskt, vanföreställningar är vad jag vet inte friskt att ha. Felaktiga uppfattningar ja, det är friskt och inget konstigt, som myter tex.

Att kalla dom som tror för sjuka som att dom har vanföreställningar och inte ser skillnad på verkligt och overkligt är för mig ganska allvarligt. Om då det inte faktiskt finns en bra källa på att det är friskt med vanföreställningar.

Jag har haft psykoser och läst på mycket om vad som är vad och att bli kallad att man har vanföreställningar för att man har en tro är inte okej.
 
Jag är tämligen övertygad om att du sammanblandar begreppet "vanföreställning" med "trosföreställning". Inte kan alla föreställningar som vi har och som hör till den kategori av fenomen som inte kan bevisas vetenskapligt klassas som vanföreställningar?
? Nu förstod jag inte riktigt.
Nej, jag tycker inte att trosföreställning är samma sak. Kanske att någon annan i tråden blandar ihop dem? Trosföreställning, trosuppfattning, trosbekännelse

Religiös tro är en villfarelse, en myt - en vanföreställning. I min värld.
 
Tycker det låter mer som myter. Eller är vanföreställningar och myter detsamma då alltså?

Men vad är skillnaden? För mig är inte en vanföreställning någonting riktigt friskt. Och jag hittar heller inte någonstans någon källa där vanföreställningar förekommer hos friska personer som har normal kontakt med verkligheten.
Myter är mer sagor som kan ha haft ett korn av sanning i sig. Kung Arthur, Robin Hood. Så det skulle jag inte säga att det är.

Vaneföreställningar har jag då ingen koll på alls. Känner också att ordet är lite off på saken, men vad vet jag. Inblandar mig inte i den debatten helst. (Men jag personligen skulle inte säga/tycka att religion är vanföreställningar, skulle säga att det är religion och tro rätt och slätt. Att ingen vidare förklaring krävs. Fullt möjligt att kombinera med vetenskapligt tänk för de som vill göra så.)
 
Senast ändrad:
Jag tycker det är hyfsat viktigt att faktiskt klargöra vad som är sjukt och vad som är friskt, vanföreställningar är vad jag vet inte friskt att ha. Felaktiga uppfattningar ja, det är friskt och inget konstigt, som myter tex.

Att kalla dom som tror för sjuka som att dom har vanföreställningar och inte ser skillnad på verkligt och overkligt är för mig ganska allvarligt. Om då det inte faktiskt finns en bra källa på att det är friskt med vanföreställningar.

Jag har haft psykoser och läst på mycket om vad som är vad och att bli kallad att man har vanföreställningar för att man har en tro är inte okej.
MEn det skriver jag inte.

Hela min poäng är ju att vanföreställning INTE har någon automatisk koppling till sjukdom.
Är man psykiskt sjuk kan man lida av vanföreställningar. Men vanföreställningar innebär inte att man är psykiskt sjuk.
 
MEn det skriver jag inte.

Hela min poäng är ju att vanföreställning INTE har någon automatisk koppling till sjukdom.
Är man psykiskt sjuk kan man lida av vanföreställningar. Men vanföreställningar innebär inte att man är psykiskt sjuk.
Men kan du dra fram en källa på det? Kan du inte det så sluta kalla det för vanföreställning att ha en tro för det är att sjunka riktigt lågt tycker jag.
 

Liknande trådar

Relationer Jag skulle vilja bolla lite kring det här med initiativförmåga och känslan som jag har av att alltid vara den som tar initiativ och "tar...
2 3 4
Svar
76
· Visningar
6 508
L
Relationer Jag har en fråga som jag väldigt gärna skulle vilja veta hur andra tänker! Men jag ska försöka att förklara utan att av slöja förmycket...
2 3
Svar
48
· Visningar
4 732
Senast: LiviaFilippa
·
Relationer Det har börjat störa mig hur svårt jag har för att be andra människor om saker och ting. Det kan handla om allt från att jag säger...
Svar
12
· Visningar
935
Senast: Tuvstarr
·
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
7 139
Senast: mars
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kattsnack 11 🐈‍⬛🐈
  • Uppdateringstråd 30
  • Stillsam sysselsättning?

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp