Får jag be för dig?

För mig är det i den här diskussionen helt irrelevant vilken religion som är kontexten. Poängen är att någon en annan människa vill göra något för mig som för dem betyder mycket och är en fin gest. Det är syftet och avsikten som uppskattas.

Som sagt, jag är inte så brydd om någon vill be för mig så länge jag inte förväntas delta på något sätt. Vilken religion de har kvittar fullständigt, jag är skeptisk till alla religioner :D

Precis. However, om jag inte hade varit sa trott hade jag kanske formulerat mig nagot battre.:p
Tanken var snarast; vad skulle de som ar tillrackligt religiosa for att be for andra gilla om andra religioner som Muslimer, Hinduer, Pagans, eller Satanister ber for dem. Skulle de fortfarande tycka att det var helt okay och en vacker gest?
 
Men visa dem då.

Och som sagt du vägrat befatta dig med en stor del av de hypoteser som är relevanta då de inte går att testa. Kan man inte testa viktiga aspekter så kan man inte uttala sig om sannolikheten att gud finns. Eller du kan men det ser jag mest som du är blind för att vetenskapen har begränsningar och inte kan förklara allt.

Sammanfattas bra i
https://en.m.wikipedia.org/wiki/The_God_Delusion
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Existence_of_God
 
Länka gärna någon källa på att en vanföreställning inte har någonting med psykisk ohälsa att göra. Eller att det är att ha vanföreställningar för att man är vidskeplig.
Svarar utan att ha läst klart i tråden.

En vanlig vanföreställning är t.ex. att man inte ska bada direkt efter att man ätit för då kan man få kramp. Stämmer inte med verkligheten men riktigt många tror det.
De fanns tider då man i Sverige trodde att det fanns raser bland människorna. Vi hade till och med ett institut för det.

Det finns oändligt med exempel på sådant folk tror på som inte är sant. I essa dagar med fake news och nättroll så är de vanligare än någonsin.

Att förknippa vanföreställningar med psykisk sjukdom är att dra det långt. Andra vanföreställlningar är betydligt vanligare.

Och ja, även jag anser att kristen tro - och all övrig religiositet också - grundar sig på vanföreställningar.
 
Det är det där med felaktig. Du vet inte om det är felaktigt.

Däremot verkar du lida av vanföreställningen att det kan bevisas att gud inte finns.

Det är du som tjatar om motbevis. För mig räcker det att det gjorts högst sannolikt att Gud inte existerar, på de tusentals olika sätt den definieras av olika religioner. Det ger tillräckligt underlag för hur jag ska förhålla mig till företeelsen, precis som hur jag ska förhålla mig till tusentals andra påstådda företeelser.
 
Ja, spöken är lite på samma nivå. Tusentals experiment utan minsta lilla tecken på att spöken finns. Alltså är det osannolikt att spöken existerar och rationellt att förhålla sig till som att de inte existerar, liksom exempelvis älvor, vättar och hustomtar.
Eller så vägrar spöken visa sig i experimentella situationer ;)
 
Precis. However, om jag inte hade varit sa trott hade jag kanske formulerat mig nagot battre.:p
Tanken var snarast; vad skulle de som ar tillrackligt religiosa for att be for andra gilla om andra religioner som Muslimer, Hinduer, Pagans, eller Satanister ber for dem. Skulle de fortfarande tycka att det var helt okay och en vacker gest?
Det varierar säkert, jag gissar att bokstavstrogna har problem medan de flesta andra är okej med det eller likgiltiga.
 
Precis. However, om jag inte hade varit sa trott hade jag kanske formulerat mig nagot battre.:p
Tanken var snarast; vad skulle de som ar tillrackligt religiosa for att be for andra gilla om andra religioner som Muslimer, Hinduer, Pagans, eller Satanister ber for dem. Skulle de fortfarande tycka att det var helt okay och en vacker gest?

För mig kvittar det vad de tror på. De ber för att de vill göra ngt som är bland det finaste de tror på.
Jag säger tack.
Men jag vill inte delta aktivt själv i några böner med dem.
 
Det är du som tjatar om motbevis. För mig räcker det att det gjorts högst sannolikt att Gud inte existerar, på de tusentals olika sätt den definieras av olika religioner. Det ger tillräckligt underlag för hur jag ska förhålla mig till företeelsen, precis som hur jag ska förhålla mig till tusentals andra påstådda företeelser.
Nej jag tjatar om att du på något vis ska visa det du tjatar så om.

Jag har inte sett något hållbart bevis för att det sannolikheten att gud inte existerar finns och du har hittills inte kunnat visa på någon forskning som pekar på det. Hypotesen att "gud finns inte" går inte att pröva och då ser jag det som icke vetenskapligt synsätt att hävda det. Här har jag dessutom inte pekat på någon särskild gud utan perspektivet något "gudomligt/övernaturligt" dvs ännu svårare än någon specifik gudomlighet.
 
Nej jag tjatar om att du på något vis ska visa det du tjatar så om.

Jag har inte sett något hållbart bevis för att det sannolikheten att gud inte existerar finns och du har hittills inte kunnat visa på någon forskning som pekar på det. Hypotesen att "gud finns inte" går inte att pröva och då ser jag det som icke vetenskapligt synsätt att hävda det. Här har jag dessutom inte pekat på någon särskild gud utan perspektivet något "gudomligt/övernaturligt" dvs ännu svårare än någon specifik gudomlighet.

Nu prövas snarast hypotesen "Gud finns" genom att pröva de påståenden om konsekvenser av att "Gud finns" som kommer från dem som tror. Högst vetenskapligt.

Utan sådana konsekvenser är hypotesen "Gud finns" totalt meningslös.
 
Ni som tar illa upp av att någon vill be för er och tar det som integritetskränkande, tar ni lika illa upp av att folk tänker på er ?
För mej är att någon "ber för mej" samma sak som att personen lägger extra tanke på/om mej.

Som i dessa dagar svämmar ju tex facebook över av folk som skriver "tänker på dej" när det händer något i personers liv. För mej är dessa "tänker på dej" likställt sak som "jag ber för dej" (oavsett religion)...
Och jag kan mkt väl "tänka extra" på en person. Ett vardagligt exempel är för mej att följa tävlingar. Jag hoppas såklart den som tävlar ska göra en bra prestation.
Men jag ber inte till gud att den ska hjälpa personen att hoppa felfritt osv (jag tror inte på gud). Jag är dessutom så osportslig att jag hoppas motståndare i en sport ska göra misstag så min egen eller andras prestation gör att man får en placering. Dvs tänker "elaka" tankar om min/andras motståndare såsom exempelvis "hoppas den river" "hoppas den får övertramp" osv.

Fotboll måste ju va den starkaste utövningen av "tro"... En massa männsikor som står och tror de kan påverka en domare och 22 spelare... 11 spelare att göra bra ifrån sej och 11st att göra dåligt ifrån sej. Där flödar "tänker på dej" under minst 90 minuter... "hoppas h*n gör sej fri" "hoppas h*n håller nollan" "hoppas h*n gör mål".

Sen har jag den vanföreställningen att jag tror på "en själ" ("spöken")
Jag kollar gärna på de okända tex... Och tänker själv spöka hos personer när jag dör om jag nu kan bestämma över det :p

Jag tror på flera solsystem, jag tror inte vi är ensamma i universum. Jag tror på evolutionsteorin. Jag tror på "the big bang" .... MEN sen kommer ju följdfrågan hur kan något komma till "ur tomma intet" ? Dvs hur startar allt ?
HUR kan det komma liv från en "big bang" ? Jag förstår folk som inte kan greppa att ALLT kommer ur "the big bang" ... Först är det inget. Så krockar två "inget" så det uppstår en explosion, som bildar en klump. På den klumpen kommer sen vatten. I det vattnet börjar det formas "liv". Som sedan muterar till olika däggdjur. Men varifrån kommer växter ? osv.... Många frågor som INGEN vet svaret på. Då ingen levde på den tiden det begav sej... Så även evolutionsteorin är just en teori... Men den som flest valt att tro på... Den kan inte heller "bevisas" ... Återigen för ingen var egentligen där. Sen finns "bevis" för att mutationer finns absolut. Och diverse ras-avel/forskning har visat hur man kan förändra tex djur/växters egenskaper.
 
Eller så vägrar spöken visa sig i experimentella situationer ;)
Helt ärligt tror jag nog det finns fler som tror på gud än på spöken. Skulle tex inte spontant tro att ens 50% av prästerskapet i Sverige tror på spöken. (även om de sannolikt tror på gud) (eller helt ärligt jag skulle bli förvånad om mer än runt 10% av dem trodde på spöken, men det är jag)

Så det blir kanske lite bakvänt att hävda spöken som fast information att luta sig mot när det gäller att bevisa guds existens.

Själv skulle jag nog bli mindre förvånad om Nessies existens bevisades än spökens. :D (Loch Ness är ju ändå en ganska djup sjö och säkert mindre utforskad än ett generiskt spökhus.)
 
Ni som tar illa upp av att någon vill be för er och tar det som integritetskränkande, tar ni lika illa upp av att folk tänker på er ?
För mej är att någon "ber för mej" samma sak som att personen lägger extra tanke på/om mej.

Som i dessa dagar svämmar ju tex facebook över av folk som skriver "tänker på dej" när det händer något i personers liv. För mej är dessa "tänker på dej" likställt sak som "jag ber för dej" (oavsett religion)...
Och jag kan mkt väl "tänka extra" på en person. Ett vardagligt exempel är för mej att följa tävlingar. Jag hoppas såklart den som tävlar ska göra en bra prestation.
Men jag ber inte till gud att den ska hjälpa personen att hoppa felfritt osv (jag tror inte på gud). Jag är dessutom så osportslig att jag hoppas motståndare i en sport ska göra misstag så min egen eller andras prestation gör att man får en placering. Dvs tänker "elaka" tankar om min/andras motståndare såsom exempelvis "hoppas den river" "hoppas den får övertramp" osv.

Fotboll måste ju va den starkaste utövningen av "tro"... En massa männsikor som står och tror de kan påverka en domare och 22 spelare... 11 spelare att göra bra ifrån sej och 11st att göra dåligt ifrån sej. Där flödar "tänker på dej" under minst 90 minuter... "hoppas h*n gör sej fri" "hoppas h*n håller nollan" "hoppas h*n gör mål".

Sen har jag den vanföreställningen att jag tror på "en själ" ("spöken")
Jag kollar gärna på de okända tex... Och tänker själv spöka hos personer när jag dör om jag nu kan bestämma över det :p

Jag tror på flera solsystem, jag tror inte vi är ensamma i universum. Jag tror på evolutionsteorin. Jag tror på "the big bang" .... MEN sen kommer ju följdfrågan hur kan något komma till "ur tomma intet" ? Dvs hur startar allt ?
HUR kan det komma liv från en "big bang" ? Jag förstår folk som inte kan greppa att ALLT kommer ur "the big bang" ... Först är det inget. Så krockar två "inget" så det uppstår en explosion, som bildar en klump. På den klumpen kommer sen vatten. I det vattnet börjar det formas "liv". Som sedan muterar till olika däggdjur. Men varifrån kommer växter ? osv.... Många frågor som INGEN vet svaret på. Då ingen levde på den tiden det begav sej... Så även evolutionsteorin är just en teori... Men den som flest valt att tro på... Den kan inte heller "bevisas" ... Återigen för ingen var egentligen där. Sen finns "bevis" för att mutationer finns absolut. Och diverse ras-avel/forskning har visat hur man kan förändra tex djur/växters egenskaper.
Tror det är extremt få personer som tror på gud i Sverige som inte tror på vetenskapliga fakta. Det är importerat från extremistgrupper i USA att folk som tror på gud inte skulle tro på evolutionen. Och det är en trist import som gör att skeptiker inbillar sig att Svenska kyrkan har konstiga idéer, vilket den inte har.

Btw, Katolska kyrkan har inte heller de märkliga idéerna.

Evolutionsteorin är inte en teori på det sättet du tror. Det finns inget starkare ord inom vetenskapen som de kan köra till på för fakta helt enkelt. Evolutionen är fakta.

När det gäller ren -hur gick det till så är ju många intresserade och ägnar livet åt att forska på ämnet. Med rätt skolgång så har man möjligheten. Så får man alltmer kunskap genom att läsa böcker och forska. Nyfikenheten leder en.

Jag är nyfiken på andra områden, men fysiken är hisnande, fantastisk, mind blowing, underbar! Biologin är otrolig, häpnande, fascinerande! Äventyr som man missar om man bara rycker på axlarna och tänkte att någon gud gjorde det nog. Samtidigt som jag absolut är övertygad om att du kan ha den nyfikenheten, upptäcksviljan, kärleken till det fantastiska och samtidigt en tro på gud. (Om man tror på gud måste man ju ändå fundera över om han pulade ihop varje fjärilsvinge vid ritbordet eller bara ryckte på axlarna, viftade med trollspöet och tänkte att det som inte funkar dör nog. Hoppas det blir någorlunda snyggt.)
 
Senast ändrad:
Ni som tar illa upp av att någon vill be för er och tar det som integritetskränkande, tar ni lika illa upp av att folk tänker på er ?
För mej är att någon "ber för mej" samma sak som att personen lägger extra tanke på/om mej.

Som i dessa dagar svämmar ju tex facebook över av folk som skriver "tänker på dej" när det händer något i personers liv. För mej är dessa "tänker på dej" likställt sak som "jag ber för dej" (oavsett religion)...
Och jag kan mkt väl "tänka extra" på en person. Ett vardagligt exempel är för mej att följa tävlingar. Jag hoppas såklart den som tävlar ska göra en bra prestation.
Men jag ber inte till gud att den ska hjälpa personen att hoppa felfritt osv (jag tror inte på gud). Jag är dessutom så osportslig att jag hoppas motståndare i en sport ska göra misstag så min egen eller andras prestation gör att man får en placering. Dvs tänker "elaka" tankar om min/andras motståndare såsom exempelvis "hoppas den river" "hoppas den får övertramp" osv.

Fotboll måste ju va den starkaste utövningen av "tro"... En massa männsikor som står och tror de kan påverka en domare och 22 spelare... 11 spelare att göra bra ifrån sej och 11st att göra dåligt ifrån sej. Där flödar "tänker på dej" under minst 90 minuter... "hoppas h*n gör sej fri" "hoppas h*n håller nollan" "hoppas h*n gör mål".

Sen har jag den vanföreställningen att jag tror på "en själ" ("spöken")
Jag kollar gärna på de okända tex... Och tänker själv spöka hos personer när jag dör om jag nu kan bestämma över det :p

Jag tror på flera solsystem, jag tror inte vi är ensamma i universum. Jag tror på evolutionsteorin. Jag tror på "the big bang" .... MEN sen kommer ju följdfrågan hur kan något komma till "ur tomma intet" ? Dvs hur startar allt ?
HUR kan det komma liv från en "big bang" ? Jag förstår folk som inte kan greppa att ALLT kommer ur "the big bang" ... Först är det inget. Så krockar två "inget" så det uppstår en explosion, som bildar en klump. På den klumpen kommer sen vatten. I det vattnet börjar det formas "liv". Som sedan muterar till olika däggdjur. Men varifrån kommer växter ? osv.... Många frågor som INGEN vet svaret på. Då ingen levde på den tiden det begav sej... Så även evolutionsteorin är just en teori... Men den som flest valt att tro på... Den kan inte heller "bevisas" ... Återigen för ingen var egentligen där. Sen finns "bevis" för att mutationer finns absolut. Och diverse ras-avel/forskning har visat hur man kan förändra tex djur/växters egenskaper.
Om det inte är någon skillnad på om någon "tänker på" någon annan eller "ber för" den personen. Varför uttrycker i så fall personen en sådan skillnad, om det inte vore någon skillnad skulle rimligen den troende ta hänsyn till ateisten och fråga -får jag tänka på dig ikväll, istället för -får jag be för dig ikväll?

Helt ärligt låter det jätteknasigt att sitta och tänka på en annan person ett visst klockslag på kvällen. Jag vet inte om jag skulle vilja tacka ja till det heller.

Det är möjligt att kristna har kopplat ihop jag tänker på dig=jag ber för dig. Men måste ni blanda begreppen, måste ni urvattna er bön i så fall? Tills den inte längre är en bön till guden utan bara att det är precis som jag när jag ibland under dagen tänker -åh det är så synd om X vad skulle jag kunna hjälpa med.

Såhär funderar en kristen över jag tänker på dig=jag ber för dig
"Det är rent av riktigt stor skillnad mellan att "tänka på" och "be för". Det är skillnad, jättestor skillnad mellan att hålla tummarna och knäppa händerna. Mänsklig omtanke är oerhört fint, men det är något speciellt att veta att Gud är inkopplad! Visst kan våra tankar vara detsamma som böner, det betvivlar jag inte. Och för Gud spelar det nog ingen större roll vad vi kallar det, han hör i alla fall. Men jag tror det spelar för oss, att det är viktigt att våga kalla det bön, att tydliggöra för både oss och omgivningen att vi sätter vårt hopp till den ovanstående. Det gör något gott med oss, jag är övertygad om det. Ut ur garderoben, tydliggör att det är bön det handlar om. Reducera det inte till något annat. Och omskriv inte andras böner till enbart varma tankar. För det är skillnad mellan hållna tummar och knäppta händer!"

Även han verkar lite vilja knycka -jag tänker på dig och göra om det till -jag ber för dig. Men så ångrar han sig http://urbanstankarochfunderingar.blogg.se/2012/november/jag-tanker-pa-dig-jag-ber-for-dig.html
 
Om det inte är någon skillnad på om någon "tänker på" någon annan eller "ber för" den personen. Varför uttrycker i så fall personen en sådan skillnad, om det inte vore någon skillnad skulle rimligen den troende ta hänsyn till ateisten och fråga -får jag tänka på dig ikväll, istället för -får jag be för dig ikväll?

Helt ärligt låter det jätteknasigt att sitta och tänka på en annan person ett visst klockslag på kvällen. Jag vet inte om jag skulle vilja tacka ja till det heller.

Det är möjligt att kristna har kopplat ihop jag tänker på dig=jag ber för dig. Men måste ni blanda begreppen, måste ni urvattna er bön i så fall? Tills den inte längre är en bön till guden utan bara att det är precis som jag när jag ibland under dagen tänker -åh det är så synd om X vad skulle jag kunna hjälpa med.

Såhär funderar en kristen över jag tänker på dig=jag ber för dig


Även han verkar lite vilja knycka -jag tänker på dig och göra om det till -jag ber för dig. Men så ångrar han sig http://urbanstankarochfunderingar.blogg.se/2012/november/jag-tanker-pa-dig-jag-ber-for-dig.html

Förstår hur du tänker - fast ändå inte...

Att tänka på någon en viss tid ser jag inte som främmande alls...
Återigen både i sportsliga sammanhang - kan sitta på jobbet och veta en starttid för ett ekipage och gå in och se realtids "räkningen" även om jag inte ser ritten ser jag om de är nolla eller inte. Alt tänka vid "ungefärlig starttid" att "nu är de inne på banan, hoppas det går bra"
Eller om någon man känner åker in akut på sjukhus så har du ju också "hoppas det inte är nåt allvarligt".
Om någon skriver att de ska på begravning men man kan själv inte närvara kan jag också tänka på den personen vid "klockslag"...

Har INGENTING med nåt religiöst att göra (om man nu inte vill blanda in just tex begravning i en religiös bit).. Jag ber inte ... Men jag tänker på personen/ekipaget eller va de nu är...
 
Om det inte är någon skillnad på om någon "tänker på" någon annan eller "ber för" den personen. Varför uttrycker i så fall personen en sådan skillnad, om det inte vore någon skillnad skulle rimligen den troende ta hänsyn till ateisten och fråga -får jag tänka på dig ikväll, istället för -får jag be för dig ikväll?

Helt ärligt låter det jätteknasigt att sitta och tänka på en annan person ett visst klockslag på kvällen. Jag vet inte om jag skulle vilja tacka ja till det heller.

Det är möjligt att kristna har kopplat ihop jag tänker på dig=jag ber för dig. Men måste ni blanda begreppen, måste ni urvattna er bön i så fall? Tills den inte längre är en bön till guden utan bara att det är precis som jag när jag ibland under dagen tänker -åh det är så synd om X vad skulle jag kunna hjälpa med.

Såhär funderar en kristen över jag tänker på dig=jag ber för dig


Även han verkar lite vilja knycka -jag tänker på dig och göra om det till -jag ber för dig. Men så ångrar han sig http://urbanstankarochfunderingar.blogg.se/2012/november/jag-tanker-pa-dig-jag-ber-for-dig.html
Jag håller inte med honom. För mig är det inte alls samma sak att tänka på någon som att be för någon.
 
Jag håller inte med honom. För mig är det inte alls samma sak att tänka på någon som att be för någon.
Uhm, läste du citatet ens?
Nej det tycker ju inte han heller. Han snarare pratar med dem som säger att det är samma sak.

Flera troende i tråden hävdar bestämt att det är sak samma med bön eller tänka på någon. Det är ju det diskussionen handlar om, att vissa ateister föredrar om det är ok att säga nej om någon frågar -får jag be för dig ikväll.

Men troende tycker inte det är ok, de säger att det är samma sak som -jag tänker på dig i denna svåra stund. De vill ha rätt att be en bön för alla ateistvänner utan att ateistvännerna ska få säga nej. De vill inte visa respekt.

Jag tycker inte det är samma sak, därför skulle jag artigt tacka nej om någon frågade -jag vill be för dig ikväll, är det ok.

Men jag skulle inte bli sur om någon sa -jag bad för dig (då är jag inte aktiv i processen och det är för sent)

Varför svarade inte du Corzette och sa, det är inte alls samma sak! som att lägga en extra tanke. Bön är bön.
 
Senast ändrad:
  • Gilla
Reactions: Sel
Förstår hur du tänker - fast ändå inte...

Att tänka på någon en viss tid ser jag inte som främmande alls...
Återigen både i sportsliga sammanhang - kan sitta på jobbet och veta en starttid för ett ekipage och gå in och se realtids "räkningen" även om jag inte ser ritten ser jag om de är nolla eller inte. Alt tänka vid "ungefärlig starttid" att "nu är de inne på banan, hoppas det går bra"
Eller om någon man känner åker in akut på sjukhus så har du ju också "hoppas det inte är nåt allvarligt".
Om någon skriver att de ska på begravning men man kan själv inte närvara kan jag också tänka på den personen vid "klockslag"...

Har INGENTING med nåt religiöst att göra (om man nu inte vill blanda in just tex begravning i en religiös bit).. Jag ber inte ... Men jag tänker på personen/ekipaget eller va de nu är...
Så varför kom ni inte in och sa detta som svar till något av alla de inlägg som påstår att bön är bara som att tänka på någon lite?

Sådana inlägg har förekommit tråden igenom utan protest från troende.

Ingen av er har kommit in och sagt -det är inte alls samma sak, bön är speciellt.

Här är ett citat från dig.
Ni som tar illa upp av att någon vill be för er och tar det som integritetskränkande, tar ni lika illa upp av att folk tänker på er ?
.

För mej är att någon "ber för mej" samma sak som att personen lägger extra tanke på/om mej

Dvs bön är för dig samma sak som en extra tanke. Bön för en kristen är samma sak som en extra tanke.

Det är jag som hävdar att det är skillnad på tanke och bön.

(my my Kyrkan kan väl få ha något kvar i alla fall. Folk tror att de är vetenskapsförnekare utan bön till gud.)
 
Senast ändrad:
Så varför kom ni inte in och sa detta som svar till något av alla de inlägg som påstår att bön är bara som att tänka på någon lite?

Sådana inlägg har förekommit tråden igenom utan protest från troende.

Ingen av er har kommit in och sagt -det är inte alls samma sak, bön är speciellt.

Va ?

Jag är inte religiöst troende. Vad är det jag ska påstå ?
Att jag inte ser skillnaden mellan "tänker på dej" och "ber för dej" ?
Det gör jag inte ... Jag förstår inte de som blir "kränkta" av att någon ber för dom... Därav min fråga om de blir lika kränkta över folk som tänker på dom...

Att skicka en kram, krya eller tänker på dej via facebook/sms eller tal är milsvids skillnad från att fysiskt ge någon en kram, örfil eller vad ni nu kan tänkas jämföra det med.
 
Va ?

Jag är inte religiöst troende. Vad är det jag ska påstå ?
Att jag inte ser skillnaden mellan "tänker på dej" och "ber för dej" ?
Det gör jag inte ... Jag förstår inte de som blir "kränkta" av att någon ber för dom... Därav min fråga om de blir lika kränkta över folk som tänker på dom...

Att skicka en kram, krya eller tänker på dej via facebook/sms eller tal är milsvids skillnad från att fysiskt ge någon en kram, örfil eller vad ni nu kan tänkas jämföra det med.
Ok du var inte troende. Om tankar och böner är samma sak, varför ber du då inte en bön?

Jag föreställer mig att flertalet som ber vill ha kontakt med sin gud i sin bön. Annars vore det mycket liten vits med guden.

Alla människor även troende har full förmåga att tänka på någon och önska någon väl. Men de som är troende verkar också, vissa av dem, ta lite tid extra och tillbe eller tala till sin gud, i bön. Vilket jag föreställer mig de själva tycker är en annan sak.

Därför tycker jag det är en annan sak, det är faktiskt respekt.
 
Va ?

Jag är inte religiöst troende. Vad är det jag ska påstå ?
Att jag inte ser skillnaden mellan "tänker på dej" och "ber för dej" ?
Det gör jag inte ... Jag förstår inte de som blir "kränkta" av att någon ber för dom... Därav min fråga om de blir lika kränkta över folk som tänker på dom...

Att skicka en kram, krya eller tänker på dej via facebook/sms eller tal är milsvids skillnad från att fysiskt ge någon en kram, örfil eller vad ni nu kan tänkas jämföra det med.

Det är spännande hur man inte kan få säga nej till något eller vilja ta avstånd från något utan att benämnas som kränkt nuförtiden. Attans modeord!
 

Liknande trådar

Relationer Jag skulle vilja bolla lite kring det här med initiativförmåga och känslan som jag har av att alltid vara den som tar initiativ och "tar...
2 3 4
Svar
76
· Visningar
6 508
L
Relationer Jag har en fråga som jag väldigt gärna skulle vilja veta hur andra tänker! Men jag ska försöka att förklara utan att av slöja förmycket...
2 3
Svar
48
· Visningar
4 732
Senast: LiviaFilippa
·
Relationer Det har börjat störa mig hur svårt jag har för att be andra människor om saker och ting. Det kan handla om allt från att jag säger...
Svar
12
· Visningar
935
Senast: Tuvstarr
·
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
7 139
Senast: mars
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp