Fan också

[Aningsfull]

Ibland känner jag bara för att ge upp.. Jag orkar snart inte mer. Jag har kämpat med denna hund så jävla mycket och ändå skiter sig allting.
Hennes rädslor. Ena stunden anar man framgångar, börjar glädjas och tro att det kanske ska gå ändå.
Sen kommer bakslaget. Och jag orkar bara inte mer.
Det går inte att ha en hund som är så rädd, och så kommer dagen hon känner sig trängd och då biter hon. Nu har det hänt igen och jag orkar bara inte mer.
Visst, hon är så pass liten att hon aldrig åstadkommit någon skada, oftast nyper hon bara fast i byxbenet på den som skrämmer henne.

Men det går ju inte att ha det så. Man kan inte ha en hund som bits. En hund som man aldrig kan lämna obevakad, som man måste vakta över som en hök bland folk. Hon är inte att lita på, det vet jag.

Just nu har jag bara börjat fundera på om avlivning är det sista alternativet. Hade hon varit en hund av större ras kan jag ju erkänna att hon varit borta för länge sen. Det är bara på grund av hennes storlek som det fortfarande gått.

Nej usch... jag önskar bara att det fick vara lite kul att ha hund ett tag och slippa detta varenda jävla dag kämpa mot rädslor och få en hund att fungera normalt i vardagen.

Ledsen om det blev långt och meningslöst svammel. Känner mig bara lite uppriven just nu. Jag älskar ju min lilla stjärna.

 

[Tassetass]

Sv: Fan också

Men, är det verkligen så illa? Jag har inte upplevt henne som SÅ rädd. Däremot kan jag tänka mig att det inte hjälper när folk provocerar henne genom att "skrämmas på skoj", vilket de givetvis inte vågat om hon vore större.

Jag tycker inte du ska ge upp, till och med jag som inte begriper mig på hundar tycker att hon är jättefin!

 

[Tie]

Sv: Fan också

Ja du det är en jobbig sitts du är i. Att vaka som en hök är enormt jobbigt. Man är hela tiden på sin vakt och försöker läsa av hundens signaler......man blir knäckt helt enkelt. Förstår dig till 100% för jag har varit i ungefär samma sits.

Och skulle sedan hunden verkligen bita någon rejält skulle man inte kunna förlåta sig själv, men samtidigt är det ju världens goaste hund när det bara är "familjen och hunden". Det är det som gör det jobbigast!

Jag vet vilket beslut jag skulle ha tagit, men ingen kan hjälpa dig att fatta beslut angående denna situation utan du måste själv komma fram till vad som blir bästa lösningen utifrån situationen just nu i dina levnadsförhållanden.

Lider med dig!

Tröstkramar!!! //Tie

 

[Gnist]

Sv: Fan också

Jag har haft en (något större) hund, som betedde sig på samma sätt (fast ej på grund av rädslor), hon lever inte längre. Det funkar inte att ha en sådan hund i längden tyvärr

 

[Hyacinth]

Sv: Fan också

Du har ingen som kan ta hand om henne ett litet tag, så ni kan få komma ifrån varandra ett tag?
Ibland kan det hjälpa, så man kan bryta den onda cirkel man hamnat i. Du kanske behöver en paus, så du lättare kan se på det lite objektivt?
Nu låter det som att ni går och nöter på varandra, vilket inte är konstruktivt vare sig för dig eller hunden.

 

[Aningsfull]

Sv: Fan också

Jo alltså för det mesta fungerar hon ju bra. Hennes uppsättning av människor hon tycker om och litar på växer ju hela tiden. Har jag bara tid att sätta mig ner med henne och stödja henne när det kommer folk fungerar det också bra. Så får hon hälsa i hennes egen takt. Hon har ju aldrig någonsin blivit rädd eller gjort någonting mot människor som bara låter henne vara. För hon vill ju inte vara med främlingar, och låter främlingarna henne bara vara så är hon ju nöjd. Då går hon undan eller håller sig runt mig.
Men sen kommer det alltid att finnas folk som vill hälsa. Som böjer sig ner över henne för att säga hej och hon blir rädd och skäller som en tok med svansen mellan benen.
Och sen kommer det alltid att finnas människor som, tyvärr gör mig galna, älskar att skrämma henne. Jag tror bara inte dom förstår hur många månaders träning som kan bli förstörd. För jag försöker ju intala henne att folk inte bryr sig om henne och att det inte är någon fara att umgås med såna hon inte känner för dom är ändå inte där för att umgås med henne. Men vad spelar det för roll när vissa människor älskar att skrika och jaga bort henne när hon är rädd.. som skrattar när hon kryper bakåt och morrar och bara följer efter och morrar tillbaka.

Men det är så typiskt för bland hundfolk är det aldrig några problem. Min kompis pojkvän som är ungefär allting hon hatar, stor kille med basröst, han kunde bara stövla in här och hon brydde sig inte. För han brydde sig inte om henne.
På hundutställningar kan jag lämna henne med vem som helst och gå iväg och det är inga problem. Är man bara lugn och obrydd om henne så är det lugnt. Då är hon ju snäll som ett lamm.

Men ja.. alla människor är inte hundmänniskor. Tyvärr.

 

[Aningsfull]

Sv: Fan också

Det är ju det.. För när det bara är såna hon känner är hon underbar. En liten busis som älskar att kasta sig ner på rygg i ens famn för att få lite kli på magen.
Som varje natt kryper ner under täcket för att sova på ens arm eller ihoprullad mot magen.
Som alltid vill vara med på att hitta på nåt skoj. Som älskar att åka bil och se nya platser och träna. Hon är så jävla positiv och rolig till allt, att det är hemskt att hon är så rädd för människor.

 

[Brandgul]

Sv: Fan också

Hur gammal är hon?

 

[Calazirya]

Sv: Fan också

You know where to find me ....

 

[Aningsfull]

Sv: Fan också

Hon är bara 2, så förhoppningsvis finns det ju chansen att det blir bättre bara av att hon blir äldre och klokare.

Men annars så har jag världens bästa Calazirya här.

Men ja.. jag ska kämpa på ett tag till. Sambon vill verkligen att vi ska fortsätta kämpa. Han är så förtjust i den lilla damen..

 

[Brandgul]

Sv: Fan också

För oss tog det ca 3-4 år innan vi kom ur det som ni är i nu och allt blev riktigt drägligt Ytterligare 4 år senare så är det så klart ännu bättre!

Visst har det varit stundvis riktigt jobbigt och visst finns det folk fortfarande som tycker att det är roligt att skrämma henne. Men... Tja det är bara att gilla läget och göra det bästa man kan och inte utsätta hunden för allt som man gör med en normal hund. Så är det ju och man kanske inte ska räkna med att hunden ska fungera så heller i framtiden. Fast min hund väger 30 kg Visst är det mycket ansvar. Men på sitt sätt så är de ju tokroliga också och sådana här hundar blir man ju så bunden till på sitt sätt också. Men jag önskar inte en till...

 

[Tindrande]

Sv: Fan också

Jo alltså för det mesta fungerar hon ju bra. Hennes uppsättning av människor hon tycker om och litar på växer ju hela tiden. Har jag bara tid att sätta mig ner med henne och stödja henne när det kommer folk fungerar det också bra. Så får hon hälsa i hennes egen takt. Hon har ju aldrig någonsin blivit rädd eller gjort någonting mot människor som bara låter henne vara. För hon vill ju inte vara med främlingar, och låter främlingarna henne bara vara så är hon ju nöjd. Då går hon undan eller håller sig runt mig.
Men sen kommer det alltid att finnas folk som vill hälsa. Som böjer sig ner över henne för att säga hej och hon blir rädd och skäller som en tok med svansen mellan benen.
Och sen kommer det alltid att finnas människor som, tyvärr gör mig galna, älskar att skrämma henne. Jag tror bara inte dom förstår hur många månaders träning som kan bli förstörd. För jag försöker ju intala henne att folk inte bryr sig om henne och att det inte är någon fara att umgås med såna hon inte känner för dom är ändå inte där för att umgås med henne. Men vad spelar det för roll när vissa människor älskar att skrika och jaga bort henne när hon är rädd.. som skrattar när hon kryper bakåt och morrar och bara följer efter och morrar tillbaka.

Är man bara lugn och obrydd om henne så är det lugnt. Då är hon ju snäll som ett lamm.

Men ja.. alla människor är inte hundmänniskor. Tyvärr.

Jag känner igen mig, beskrivningen här ovanför junde vara Tindra! Samma problem här. Hon har dock aldrig provat bita än. Jag hoppas verkligen att den dagen inte kommer

Jag tycker att du ska fortsätta kämpa. Var tydlig och betämd mot de som "terrar" henne, förklara för dem att de förstör en massa hårt arbete. Det har jag gjort och det funkar mkt bättre nu. Nu vet de jag umgås med att man låter henne vara tills dess att hon kommer fram självmant - jätteskönt, både för matte och vovve.

 

[Jadzia]

Sv: Fan också

Att ha en hund med rädslor är ett stort ansvar och då främst mot hunden. Ska man ha kvar en hund som inte klarar av en normal vardag så får man helt enkelt ändra sitt liv. Det går inte an att folk som finner det roligt att skrämma henne släpps i hennes närhet. Det går heller inte att ha folk rännande hemma hos sig hur som helst. Alla som inte lyder dina instruktioner måste helt enkelt rensas ut från ditt umgänge eller så får du träffa dem när inte hunden är med. Det kommer aldrig att bli i närheten av bra om inte dessa faktorer åtgärdas.

Det går inte över av sig själv, tyvärr. Rädslor åtgärdas inte av något så enkelt av att hunden blir äldre. Tvärtom kan de bygga på sig ännu mer rädsla. Det går ibland att behålla även en rädd hund som bits, men då under förutsättning att man är beredd att rumstera om i sitt liv så det passar hunden. Hunden kommer antagligen inte att kunna anpassas till ert, i alla fall inte det liv ni lever nu.

Jag blir faktiskt lite irriterad också, när jag läser ditt inlägg. Varför "tillåter" ni folk att skrämma hunden. OM någon i min närhet gjort på samma vis mot min hund så hade de åkt ut med huvudet före och inte varit välkomna tillbaka. Det handlar inte bara om att månader av träning går förlorad. De skrämmer ju hunden och får den att må riktigt dåligt. Den typen av stress i en hundkropp är inte att leka med. Bli förbannad och försvara din hund. De rädda kan sällan försvara sig själva fullgott och behöver någon att luta sig mot. Med den uppgiften får man inte misslyckas.

 

[Minta]

Sv: Fan också

Jo alltså för det mesta fungerar hon ju bra. Hennes uppsättning av människor hon tycker om och litar på växer ju hela tiden. Har jag bara tid att sätta mig ner med henne och stödja henne när det kommer folk fungerar det också bra. Så får hon hälsa i hennes egen takt. Hon har ju aldrig någonsin blivit rädd eller gjort någonting mot människor som bara låter henne vara. För hon vill ju inte vara med främlingar, och låter främlingarna henne bara vara så är hon ju nöjd. Då går hon undan eller håller sig runt mig.
Men sen kommer det alltid att finnas folk som vill hälsa. Som böjer sig ner över henne för att säga hej och hon blir rädd och skäller som en tok med svansen mellan benen.
Och sen kommer det alltid att finnas människor som, tyvärr gör mig galna, älskar att skrämma henne. Jag tror bara inte dom förstår hur många månaders träning som kan bli förstörd. För jag försöker ju intala henne att folk inte bryr sig om henne och att det inte är någon fara att umgås med såna hon inte känner för dom är ändå inte där för att umgås med henne. Men vad spelar det för roll när vissa människor älskar att skrika och jaga bort henne när hon är rädd.. som skrattar när hon kryper bakåt och morrar och bara följer efter och morrar tillbaka.

Men det är så typiskt för bland hundfolk är det aldrig några problem. Min kompis pojkvän som är ungefär allting hon hatar, stor kille med basröst, han kunde bara stövla in här och hon brydde sig inte. För han brydde sig inte om henne.
På hundutställningar kan jag lämna henne med vem som helst och gå iväg och det är inga problem. Är man bara lugn och obrydd om henne så är det lugnt. Då är hon ju snäll som ett lamm.

Men ja.. alla människor är inte hundmänniskor. Tyvärr.

Men vilka idioter de finns. Tyvärr verkar vissa människor tro att hundar är allmän egendom då de befinner sig utomhus. ibland önskar man att det fanns stora "förbjudet att klappa hunden"- skyltar att ta med sig på promenaden.

Man får vara bestämd när folk absolut skall fram och hälsa och bara rycka på axlarna när de blir sura för att de inte får.

Hoppas du orkar kämpa vidare för det är ju inte ditt och vovvens fel när ni får sådana bakslag.

 

[Aningsfull]

Sv: Fan också

Nu vet jag inte var i mitt inlägg jag skriver att jag tillåter folk att göra det. tro mig, människor har resats ur mitt umgänge. Vissa människor som jag fortfarande tycker om som kompisar får inte träffa min hund. En människa som var en av mina allra närmsta vänner finns inte alls kvar i mitt liv bara för att personen i fråga inte kunde beté sig i hennes närhet.
Så att säga att jag inte gör nåt åt problemet eller tillåter folk att skrämma henne är nog att ta i.
Det allra största problemet är faktiskt inte folk som jag känner. För dom informerar jag hur dom ska beté sig runt henne och dom accepterar det. De allra flesta gånger hon blivit skrämd av människor är det av såna jag inte har en aning om vilka det är. Som bara älskar att "jävlas" med en liten hund. Det är till 99 % jävlar vi passerar på gatan där hon av någon anledning känner sig hotad och kanske moffar lite, och dom ger igen. Vänder sig om och skäller tillbaka, och sedan skrattar när hon ryggar tillbaka. Och vad säger man till såna? Tro mig. Jag har skrikit åt såna. Jag har varit så jävla förbannad att jag gråtit. Men vad spelar det för roll, skadan är redan skedd. Förhoppnignsvis gör dom inte om det och jag slipper förhoppningsvis möta dom igen. Men sånt känns det som att människor med rottis och liknande slipper.
Men det är väl lätt att vara stöddig mot en 4 kg's hund med en matte 8 cm längre än en lång dvärg.

 

[Jadzia]

Sv: Fan också

Om det är folket på gatan som är problemet så får man undvika det folket tills hundens problem blir hanterbara. Kanske blir det aldrig så att hunden fungerar i stadsmiljö. I vilket fall borde inte hunden promeneras på gatan i staden innan hon blivit säker nog att avstå moffande. Övergången från säker till osäker miljö får ske gradvis och under kontrollerade former. Som ägare till en rädd hund måste man ha full kontroll på både omgivning och hund. Man måste läsa av signalerna som visar när hunden börjar bli osäker och åtgärda det redan då. Dessutom måste man läsa av andra människor så man vet om de ska gruffa tillbaka så man hinner förebygga det hela hos hunden. Det är inte lätt, men det kan gå. Man är ju dessutom inte mer än mänsklig så ibland blir det misslyckanden. Det gör en inte till en dålig hundägare så länge man vänder erfarenheten till något positivt.

Anpassa sig lär man däremot få göra hela hundens liv. Min fjant är nu sex år och hon klarar fortfarande inte av centrum-miljön i Örebro. Men visst slipper vi folk som skräms på skoj. Det är få som gör det mot en rottis som morrar.

 

[Aningsfull]

Sv: Fan också

Det jag tycker är konstigt är att hon klarar av stora mängder människor bättre än att möta en person på gatan.
Hon kan gå på hundutställningar bland en massa folk och hundar, gå mitt inne i stan utan problem. Då är svansen på högvarv och hon är glad och käck.
Just det är när hon moffar och morrar är oftast när man träffar enskilda personer.
Värst är det väl på platser där man inte "ska" träffa andra. Kanske när man åkt ut i skogen för att träna där man alltid är själv, och helt plötsligt dyker det upp en människa där och plockar bär eller tar en skogspromenad. Såna saker. Och sånt är ju så sjukt svårt att skydda sig från också. För enstaka personer när man är ute och går kommer man alltid att stöta på. Sen är det svårt att veta hur man ska beté sig. Gå över på andra sidan gatan, gå av stigen och gå bort en bit? Så att man inte istället placerar rädsla i henne att "nu kommer någon bäst att dra".
Kanske anledningen till att hon klarar av stora folkmassor bäst är för att det är det som vi tränat mest. Bara placerat oss på en bänk i stan och kikat på folk. Går hur bra som helst. Bland stora folkmassor blir ju också hon lite mer anonym. De gånger folk på riktigt stirrar ut henne (så gott som bara då hon blir rädd) är oftast när vi kommer bara vi två. Då blir hon så uppenbar på nåt vis. Och så spärrar folk ögonen i henne och ler stort. Och hon håller på att dö knall och fall av att den äckliga människan stirrar på henne.

Sen är det helt klart värre i mörker. Inte helt ovanligt kanske. Kanske därför det gått så sjukt bra hela sommaren och hon har varit så himla duktig och jag verkligen känt att det här kan nog gå. Hon har bara gått från klarhet till klarhet.
Men ja.. nu känns det som att vi tagit ett steg tillbaka igen. Suck. För Femtioelfte gången.
Men huvudsaken är väl att man i alla fall går framåt om än långsamt.

 

[Lejonelle]

Sv: Fan också

vissa människor älskar att skrika och jaga bort henne när hon är rädd.. som skrattar när hon kryper bakåt och morrar och bara följer efter och morrar tillbaka.

Men herregud
Var hittar du dessa människor?
Jag har under alla år med hund aldrig stött på någon som beter sig så konstigt. Varken folk vi känner eller främlingar.

 

[Hyacinth]

Sv: Fan också

Våran gamla voffla var ett litet skrajspöke tills hon blev tre, sen verkar det som om poletten trillade ner.
Hon är inte på något sätt en människoälskare, men hon har lärt sig hantera det. Liksom jag vet hur jag ska hantera det.
Fått lite skinn på nosen helt enkelt.
Sen vet jag att en del av det säkert låg hos mig i hennes fall,
eftersom jag till slut spände mig så fort det kom någon. När hon märkte det, blev situationen värre.
Jag var först tvungen att släppa min blockering, innan vi kunde jobba konstruktivt. Dock får ingen hälsa på henne, utan det är hon som väljer om det hälsas eller inte. Jag ser alltid till att hon har ett ställe att vara ifred på när vi är hos andra, och ingen får störa henne där.
Lyckligtvis respekterar folk det, och jag börjar alltid med att tala om det.
Nu är ju hon lite större än din, så folk har redan från början mer respekt för henne, än vad de troligen har för din.

Vet inte om det hjälper nåt, men det kändes lite peppande iaf...

 

[Aningsfull]

Sv: Fan också

På helt vanliga promenader.
Det är helt sjukt hur många som "triggas igång" av henne. Antagligen för att hon är så liten som hon är. Och folk som inte kan hundar brukar jag höra nämna "så jävla liten och kaxig" som inte fattar att hon är rädd.
Sen är det väl ingen nyhet att största delen är killar i tonåren. :smirk: