Aningsfull
Trådstartare
Ibland känner jag bara för att ge upp.. Jag orkar snart inte mer. Jag har kämpat med denna hund så jävla mycket och ändå skiter sig allting.
Hennes rädslor. Ena stunden anar man framgångar, börjar glädjas och tro att det kanske ska gå ändå.
Sen kommer bakslaget. Och jag orkar bara inte mer.
Det går inte att ha en hund som är så rädd, och så kommer dagen hon känner sig trängd och då biter hon. Nu har det hänt igen och jag orkar bara inte mer.
Visst, hon är så pass liten att hon aldrig åstadkommit någon skada, oftast nyper hon bara fast i byxbenet på den som skrämmer henne.
Men det går ju inte att ha det så. Man kan inte ha en hund som bits. En hund som man aldrig kan lämna obevakad, som man måste vakta över som en hök bland folk. Hon är inte att lita på, det vet jag.
Just nu har jag bara börjat fundera på om avlivning är det sista alternativet. Hade hon varit en hund av större ras kan jag ju erkänna att hon varit borta för länge sen. Det är bara på grund av hennes storlek som det fortfarande gått.
Nej usch... jag önskar bara att det fick vara lite kul att ha hund ett tag och slippa detta varenda jävla dag kämpa mot rädslor och få en hund att fungera normalt i vardagen.
Ledsen om det blev långt och meningslöst svammel. Känner mig bara lite uppriven just nu. Jag älskar ju min lilla stjärna.
Hennes rädslor. Ena stunden anar man framgångar, börjar glädjas och tro att det kanske ska gå ändå.
Sen kommer bakslaget. Och jag orkar bara inte mer.
Det går inte att ha en hund som är så rädd, och så kommer dagen hon känner sig trängd och då biter hon. Nu har det hänt igen och jag orkar bara inte mer.
Visst, hon är så pass liten att hon aldrig åstadkommit någon skada, oftast nyper hon bara fast i byxbenet på den som skrämmer henne.
Men det går ju inte att ha det så. Man kan inte ha en hund som bits. En hund som man aldrig kan lämna obevakad, som man måste vakta över som en hök bland folk. Hon är inte att lita på, det vet jag.
Just nu har jag bara börjat fundera på om avlivning är det sista alternativet. Hade hon varit en hund av större ras kan jag ju erkänna att hon varit borta för länge sen. Det är bara på grund av hennes storlek som det fortfarande gått.
Nej usch... jag önskar bara att det fick vara lite kul att ha hund ett tag och slippa detta varenda jävla dag kämpa mot rädslor och få en hund att fungera normalt i vardagen.
Ledsen om det blev långt och meningslöst svammel. Känner mig bara lite uppriven just nu. Jag älskar ju min lilla stjärna.