Få honom engagerad?

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sv: Få honom engagerad?

Lite allmänt efter att ha läst igenom tråden lite snabbt.

Varför tycker så många att TS är en olämplig förälder? hon har ju uppenbarligen börjat fundera på att skaffa barn och för att komma fram till hur hon vill göra i slutändan så vill hon diskutera allt som har med barn att göra innan hon bestämmer sej. Det är väl ganska bra kan jag tycka, och förhoppningsvis så kommer hon fram till att det faktiskt kan bli riktigt bra med en liten i familjen om bara hon och hennes sambo vill samma sak med att ha barn. För det är väl där skon klämmer lite grann, TS vet inte ännu vad sambon vill mer än att han vill ha ett barn?

Om jag var du TS, så skulle jag ha sagt precis som du säger här att om han nu vill ha barn i framtiden så behöver du få ventilera dej med honom och hans åsikter kring det hela för att du ska känna att det kan bli bra. Vill han inte prata om saken får han skylla sej själv. Men då har du iaf upplyst honom om hur du fungerar och sen måste han ta nästa steg så det blir en diskussion.
Och hade jag velat prata om det hade jag fortsatt "tjata" och försöka fråga saker om hur han tänker, då kanske diskussionen kommer igång.
 
Sv: Få honom engagerad?

Visst är det min sambo som vill ha barn men jag skulle inte kalla det drivande.

Jag sa till honom när vi blev tillsammans att jag inte vill ha barn, han var kär och korkad och sa att det var lugnt för honom. Sen har vi aldrig direkt pratat mer om det men jag har alltid vetat att han vill visst ha barn.
Sen är han ju som många andra att han vet inte varför utan han bara vill ha.

Du får nog ge honom lika lång tid som det gått från ni blev tillsammans till nu att tänka över ditt ändrade beslut.

Jag tror han är rädd om dig och vill inte att ni ska skaffa barn mot din vilja för han någon gång vill ha barn. Ditt otroliga kontrollbehov kanske får honom osäker för barn går inte att kontrollera för 5 öre. De blir till när det passar mellan ägg/spermie. Barnet föds när de är färdigbakade och man kan inte säga när eller hur lång tid det tar. Hur du mår efter, hur barnet mår efter. De äter, sover och skiter precis som de vill i början innan de märker skillnad på natt och dag. Ett barn som är hungrig måste ha mat bums, och ett barn som inte är hungrig kan man inte tvinga att äta för man kanske ska åka bort.
Pappor kan precis som mammor få förlossningsdepression (även under graviditeten)

Han kanske vill att ni delar lika med ansvar och föräldraledighet?
 
Sv: Få honom engagerad?

Det är väl ganska bra kan jag tycka, och förhoppningsvis så kommer hon fram till att det faktiskt kan bli riktigt bra med en liten i familjen om bara hon och hennes sambo vill samma sak med att ha barn. För det är väl där skon klämmer lite grann, TS vet inte ännu vad sambon vill mer än att han vill ha ett barn?

Precis så är det, nu slog du huvudet på spiken:laugh:
 
Sv: Få honom engagerad?

Jag har bara sett lite grann av annat som TS har skrivit i andra trådar men inget jag direkt reagerat på så där kan jag inte uttala mej.

Men kan man beskriva ett kontrollbehov bra i en text utan att det lätt misstolkas, jag vet inte, tycker att det lätt blir så att folk missförstår en på nätet när man bara har en text att se på. Att träffa någon live är mycket lättare då man ser uttryck som kan få ord att inte tas lika allvarligt som om man inte ser på den man pratar med.
Sen har jag inte hört något om vad TS just har för kontrollbehov men finns det människor som är friska, som tror/vill kontrollera när ens barn ska vara hungrigt/toanödigt osv?
För har man alldeles för stora kontrollbehov så kanske man bör gå hos en psykolog för att prata och kanske lyckas släppa lite på kontrollen.
 
Sv: Få honom engagerad?

Ja och jag står fast vid vad jag tycker. Vill man inte ha det minsta lilla ansvar för sitt barn så tycker jag att man skall tänka om. Man behöver ju inte skaffa barn, vet flera som lever utan och trivs utmärkt med det.
 
Sv: Få honom engagerad?

Ja och jag står fast vid vad jag tycker. Vill man inte ha det minsta lilla ansvar för sitt barn så tycker jag att man skall tänka om. Man behöver ju inte skaffa barn, vet flera som lever utan och trivs utmärkt med det.

Men det jag funderar över är om hon inte missuppfattas av flera här bla dej. För hon har väl aldrig sagt att hon inte vill ta minsta lilla ansvar utan att hon inte vill att ALLT ansvar ska ligga hos henne, att pappan bara tillverkar barnet och bara gör det som han tycker är kul med ungen sen, att han missar att barn är så mycket mer än att bara tillverka och skratta med medans hon går hemma och sköter ALLT som har med uppfostran osv att göra och kanske tappar all sin egen tid pga det.

Hon vill väl bara att ansvaret ska delas lika, så lika som det går.
 
Sv: Få honom engagerad?

Nej jag baserar mitt uttalande på det som hon skrivit innan i andra trådar och där har hon inte velat ha något ansvar alls heller..
 
Sv: Få honom engagerad?

Jag har uttryckt mig väldigt hårt i tidigare tråd och det är/var som sagt för att skydda mig själv. För eftersom jag känner mig själv så känns det bättre att gå in med inställningen att det är min sambo som skall ha ansvaret. Sen kommer det inte bli så, jag kan ju knappt släppa hundarna till honom så jag kan ju tänka mig hur det blir med mamma-hormoner till det.

Sen tror jag inte att mitt kontrollbehov "drabbar" ett barn på samma sätt som min sambo så det behöver ni inte oroar er för...
 
Sv: Få honom engagerad?

Men det jag funderar över är om hon inte missuppfattas av flera här bla dej. För hon har väl aldrig sagt att hon inte vill ta minsta lilla ansvar utan att hon inte vill att ALLT ansvar ska ligga hos henne

Tja jag reagerar iaf på det här. Jag skulle aldrig skaffa barn med någon som uttryckte sig på detta sätt. Oavsett om jag var man eller kvinna så skulle jag uppskatta om barnet var VÅRT.

att det är hans barn

Mer av meningen eftersom jag klippte den hårt för att visa vad jag reagerade starkt över.

För att få honom att förstå detta har jag pikat i diverse situationer (dålig egenskap jag vet) att det är hans barn vilket han tillslut reagerade på
 
Sv: Få honom engagerad?

Tja jag reagerar iaf på det här. Jag skulle aldrig skaffa barn med någon som uttryckte sig på detta sätt. Oavsett om jag var man eller kvinna så skulle jag uppskatta om barnet var VÅRT.

Mer av meningen eftersom jag klippte den hårt för att visa vad jag reagerade starkt över.

Om du läser det inlägget så var det just för att få honom att reagera och förstå. Och det lyckades ju oxå, efter typ ett år:crazy:
Skriver det igen, om jag nu i några år intalar båda honom och mig att det är han som har ansvaret så kanske vi möts på mitten och alla blir nöjda och glada.
 
Sv: Få honom engagerad?

Ja det kanske fungerar för er. Men jag skulle aldrig skaffa barn med någon som resonerade så. Jag anser att man går ut jämnlikt. Det är väl ingen maktkamp det handlar om?

Ska man behöva pressa och manipulera för att den andra föräldern ska ta sitt ansvar så är det nej tack för min del. Vi tar hand om vår son för att det är roligt och för att vi båda ser vårt ansvar.

Nu t.ex. ligger pappa och sover, jag sitter vid datorn och barnet har lekt för sig själv i snart 1 timma :rofl: (Ja jag bytte en bajsblöja också för han kom och sa att han bajsat)
 
Sv: Få honom engagerad?

Varför ligger denna tråd på Föräldrar när det inte handlar om föräldraskap utan om din och din sambos relation och hur ni ska kommunicera?

Det låter lite på dig som om barn är typ som att skaffa hund där man ska bestämma i förväg vem som ska rasta den. Det går ju inte att lova sånt om barn. Om du vill få honom att förstå ditt perspektiv (?) så måste du nog vara mycket mer konkret och beskriva dina framtidsplaner (tex krävande jobb, fler hästar, många resor) så att ni redan från början gjort klart för er att er familj måste vara strukturerad för att funka för dessa saker oavsett om ni har barn eller inte. Sen kan du inte begära att din sambo ska ta ansvar för att du inte tar för mycket ansvar. Du måste backa, det är enda receptet. Låt honom vara drivande i denna fråga, du vill ju inte ens ha barn, varför ska du då driva denna diskussion? Kan du inte ens tvinga dig att vara passiv i en fördiskussion så lär det bli än svårare när du står där med en skrikande unge...
 
Sv: Få honom engagerad?

Jag har bara sett lite grann av annat som TS har skrivit i andra trådar men inget jag direkt reagerat på så där kan jag inte uttala mej.

Jag har följt TS alla trådar och nog har hennes biologiska klocka börja ticka lite från de första jag läst från henne. Men jag anser att det fortfarande är en lång bit kvar och att hon faktiskt då måste kunna släppa på sitt kontrollbehov och framför allt inse att det inte går att planera allt så hårt som hon gör idag. Rutiner är såklart bra, men allt på klockslaget kommer nog bli omöjligt.

Dessutom väljer hennes sambo att leva vidare med henne och då veta att här blir inga barn. Såklart det blir mkt tankar från honom oxå då när han helt plötsligt kan få ett barn. För TS verkar inte direkt se något positivt med en graviditet eller vilja gå igenom en förlossning. Och att göra det för sambon vill ha barn och sen hon kanske ångrar sig senare tycker jag är fel.

En som valt att inte skaffa barn kan säkert sakna de mysiga glada stunderna. Men jag tror inte de ångrar sig. De glada stunderna kan man uppleva ändå med kompisars barn eller syskonbarn.
 
Sv: Få honom engagerad?

En som valt att inte skaffa barn kan säkert sakna de mysiga glada stunderna. Men jag tror inte de ångrar sig. De glada stunderna kan man uppleva ändå med kompisars barn eller syskonbarn.

Eller tillsammans med sina djur, vänner, övrig familj eller sambo. För min del är inte glädje samma sak som barn.

Jag var inne på att inte skaffa barn just för att jag aldrig känt att något "saknats" plus att jag inte vet vad jag ska prioritera bort i mitt lätt stressade liv. Det har förvånat alla i min närhet då jag är väldigt barnkär... Jag har dock varit väldigt nöjd med mitt liv och där jag var i höstas när jag blev gravid ville jag vara och det kändes som om det bara var början på allt jag vill göra. Nu blir det helt enkelt så (om nu allt går väl) att jag får fortsätta mitt liv med barn, och det blir nog inte som jag tänkt men säkerligen jättebra!
 
Sv: Få honom engagerad?

Tråden ligger här för jag tyckte det var störst chans att hitta tjejer som diskuterat barn med sina partners. Men hittils har det ju kommit ytterst få svar på frågan så det var fel av mig.

Nej, det är ingen maktkamp men om jag mår bättre av att ha denna inställningen så spelar väl inte det någon roll.
Och ja, jag skall göra mitt allra bästa för att backa men som jag skrev tidigare så kan jag inte göra det om inte han vet om att jag backar.

Vad ni fokuserar på att jag inte vill ha barn hela tiden, jag vill visst ha barn men bara inte av samma anledningar som ni. Det är väl knappast anledningen till varför man skaffar barn som avgör hur bra man blir som förälder.
Sen verkar ni fokusera väldigt mycket på små barn, människor är ju faktiskt små en väldigt kort tid av deras liv.

Jag har bestämt mig för att resonera som Cyllene, det blir nog inte som jag tänkt men säkerligen jättebra. Jag har helt enkelt släppt kontrollen och tar det som det kommer. Men jag tycker ändå att det hade varit trevligt att kunna prata med min sambo om det.

Dessutom skaffar jag inte barn för att min sambo vill.
 
Sv: Få honom engagerad?

Jag tror jag har fattat ungefär hur det är...

Han har alltid sett barn som något man vill ha och sen skaffar man det. Punkt.
Du har varit tveksam och har/haft ett stort behov av att prata om barn och föräldraskap eftersom du vet om hur du funkar så inser du att det är viktigt för dig att dels prata om föräldraskap och nya roller (även om man inte kan planera), sen också kanske en sorts reality-check på HUR mycket vill sambon ha barn. Sen kommer ditt kontrollbehov in och du vill kunna planera och självklart planera MED honom (nånstans skrev du att planeringen är minst lika rolig som själva genomförandet), glädjas, drömma om ert kommande barn - även om det inte är dags nu.

Skräckscenariot för dig skulle kunna vara att du plussar och han är lagom intresserad och du känner hela bördan på dig, för är man väl gravid/förälder så är man. Han är en "oengagerad" pappa... även om det var han som ville ha barn från början. Eller rättare sagt såg det som en sorts självklarhet

Jag är faktiskt riktigt glad åt att du skrev denna tråd, för iaf jag fattar lite bättre hur du tänker. Innan har du varit så kategoriskt anti-barn och att du inte skulle/ville ta ansvar för barnet alls att jag blivit lite stum. Typ jag bär den i 9 månader sen är den din (pappan)
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 841
Senast: Anonymisten
·
Hundavel & Ras Jag har alltid älskat hundar och är uppvuxen med labradorer i kärnfamiljen. Har från det jag var barn gått ut med hundar, genomgående...
2 3
Svar
50
· Visningar
3 631
Senast: Cissi_ma
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Nu skriver jag som det är. Jag behöver input och jag vill/kan inte berätta detta för någon i min närhet. En triggervarning kanske är på...
Svar
7
· Visningar
1 085
Senast: soom
·
Övr. Barn Det var Hanna Hellquist som skrivit flera krönikor om hur hon kämpar med ofrivillig barnlöshet, IVF, infrysta ägg och missfall, senaste...
6 7 8
Svar
152
· Visningar
11 329
Senast: Praefatio
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp