Få honom engagerad?

[Minna86]

Sv: Få honom engagerad?

Jag känner igen mig i det där och har precis samma tankar. Jag är den som är drivande i alla frågor i vårt förhållande och så har det alltid varit. Jag är en stark person med mkt åsikter och sambon är slö och tycker det är smidigt att jag styr allt. Jag oroar mig dock över hur föräldrarskapet ska bli och det har även oroat mig under graviditeten.

Det är ju jag som antagit den här rollen i vår relation och jag blir tokig när saker och ting inte blir gjorda. Gör jag det själv så blir det ju det...

Började tro att jag var ensam!

 

[Minna86]

Sv: Få honom engagerad?

Men detta är ju något helt annat än det du skrev i ditt första inlägg.

Förlåt för att jag är lite konstig men jag har stålsatt mig under så länge tid så jag kan inte riktigt uttrycka mig tydligt.

 

[mik]

Sv: Få honom engagerad?

Fast tråden handlar väl om ansvar och hur mkt ansvar du ska "tvingas" ta när ni skaffar barn och din sambos ovilja att prata om saken? Du skriver ju själv att du egentligen inte vill men att du inte vågar låta bli och att du vill att din sambo ska ha huvudansvaret.....

Jag förstår om din sambo har svårt att förstå och följa ditt resonemnag och att han kanske inte vet vad han ska säga och bli kanske tyst istället.

Om du har problem med att du lätt tar för mkt ansvar så är det väl du som behöver jobba med det. Det ligger väl kanppast på honom att se till att du inte tar över hela "showen"....

Vad skulle du göra om något hände med din sambo i framtiden så att du blir tvungen att ta allt ansvar för ev barn?

 

[Minna86]

Sv: Få honom engagerad?

Nej, tråden handlar om hur jag ska få min sambo att prata om barn punkt.
Risken fanns att han kanske inte vet vad han ska säga och bli kanske tyst istället och det var därför jag sa till honom att jag vill prata om det. Så han behöver inte vara "rädd".

Ja, vad skulle jag göra om något hände med min sambo och vi hade barn....Hmmm....vad tror du egentligen???

 

[mik]

Sv: Få honom engagerad?

Men jag VILL INTE bli en helyllemamma utan vill gå in med förutsättningen att jag tar "papparollen" och min sambo "mammarollen" (tänk förr i tiden).

Ni känner som sagt inte mig, jag vill inte ha ansvar men jag kommer få kämpa som en tok för att inte ta allt ansvar så innerst inne så gillar jag väl ansvar....jag vet inte....
Jag vet inte vad du menar med förr i tiden men det skrev jag mest bara för annars skulle ni börja ånga på om hur mycket ansvar pappor tar. Men förr i tiden menar jag typ när jag var liten.

Självklart kommer jag ta hand om barnet precis som alla andra föräldrar men jag vill inte ha huvudansvaret. Jag vill inte att stå där med en bebis som är snorig och en sambo som frågar "vad gör man?" utan jag vill att han ska veta det eller tom att jag kan fråga honom om något.

Ja, vad ska man tro..... det fetstilta är dina inlägg.

Tycker inte du verkar redo att bilda familj överhuvudtaget just nu. Om du är så rädd för att din sambo ska lämpa över hela ansvaret på dej så har ju ni ett problem i er relation. Om han inte verkar vilja prata om saken så får du väl "tvinga" honom. Han kanske inte heller vet om han vill skaffa barn med dej?
Vem äger problemet du eller han?

 

[Minna86]

Sv: Få honom engagerad?

Vi ska inte ha barn nu utan om några år.
Fy vad du är tråkigt, kan du inte koncentrera dig på frågan istället. Glöm att de handlar om barn och familj om du har problem att fokusera...

 

[Pallas]

Sv: Få honom engagerad?

Jag har tre barn och är definitivt ingen "helyllemamma". Jag är inte barnkär, jag avskyr att leka osv. Däremot har jag andra kvaliteter som gör mig till en bra mamma.

Du har rätt i att det är mycket viktigt att prata om ansvarsbiten när det kommer till familjebildande. Jag ser alltför många trådar där mamman hoppas att pappan ska ta mer ansvar när barnet väl är fött. Det händer sällan. Jag tycker däremot att du är snett ute redan i rubriken: "få honom engagerad". Redan här har du tagit på dig ansvaret för att "få honom engagerad", fast det är han som är drivande i barnfrågan. Jag skulle backa REJÄLT här om jag var din sambo.

Min, högst lekmannamässiga, snabbanalys av er situation är att det inte är din sambo som ska ändras på utan ditt behov av (i mitt tycke mycket ohälsosam) kontroll. Du ska med andra ord inte göra något alls med din sambo utan jobba med dig själv. Kontrollbehov och barn är ingen bra kombo, enligt min erfarenhet.

 

[Minna86]

Sv: Få honom engagerad?

Varför skulle du backa REJÄLT om du var min sambo när det enda jag vill är att vi pratar om barn? Det är väl snarare jättebra och jag ser det som ett framsteg

Och hur kan du sitta utan att känna oss och säga att det är mig det är fel på och inte min sambo? Jag skulle vilja påstå att vi båda två har våra brister precis som alla andra.

Men även du fokuserar på fel saker. Jag vill inte ha ett allvarligt samtal om barnuppfostran och ansvarsfördelning men min sambo. Jag vill att vi ska prata, drömma, fantisera, längta om/efter barn. Jag kan ju omöjligt vara ensam om att tycka om att längta efter saker. Vad är det som skiljer julafton från t ex påsk? Jo, att det är en månads längtan och uppbyggnad av spänning innan

Jag blir så ledsen på era kommentarer, varför jag ni inte svara på frågan istället. Har ni pratkvarnar till män allihop?

 

[Pallas]

Sv: Få honom engagerad?

Jag har inte en pratkvarn till man, jag har en man som tar sitt självklara ansvar för barn och hushåll.

Jag skulle backa rejält eftersom du nu verkar vilja diktera vad din sambo ska känna och prata om. Du har varit tveksam till barn, din sambo positiv. Nu har du kommit på att du inte vågar vänta, samt att du vill att han tar en traditionell mammaroll. Och nu vill du plötsligt längta och drömma och dessutom att han ska reagera likadant? Har du uttryckt dig inför din sambo som du gjort här i tråden så lovar jag dig att han inte vill prata på det sätt du vill, liksom många här i tråden inte vill svara dig precis som du vill. Ditt kontrollbehov lyser igenom i alla dina inlägg, tycker jag.

 

[Minna86]

Sv: Få honom engagerad?

Alla får svara precis som dom vill, de enda jag har haft åsikter om är att jag inte får hjälp med problemet.
Hade jag velat bli kritiserad, nertryckt i fotknölarna och få lust att isolera mig eftersom jag är en sån hemsk människa skulle jag läst tidigare tråd.
Dum som jag var så tänkte jag att ni som har ungar allihop kanske pratat mer er sambo om barn men tydligen inte.
Vi kanske var konstiga som pratade igenom husköpet innan det var dags

 

[Pallas]

Sv: Få honom engagerad?

Men du skriver ju inte som du menar. Vi måste ju svara på det du verkligen skriver, ingen av oss är ju tankeläsare.

Jo, min man och jag pratade igenom familjebildandet ordentligt, eftersom önskan efter barn var ömsesidig. Vi talade om antal barn, uppfostringsmetoder, ansvarsbiten, förväntningar på familjebildandet osv. Ingen behövde dra ur den andre någonting, det föll sig naturligt.

Vad säger din sambo när du försöker ta upp det då? Eller har du inte gjort det?

För övrigt är det ingen som sagt här att du är en hemsk människa vad jag sett. Däremot har du fått synpunkter ur föräldraperspektiv på det du skrivit. Som jag ser det är alltså inte problemet att din sambo är oengagerad, det verkar gå djupare än så och då blir det lätt fel att börja för långt fram i processen.

 

[Minna86]

Sv: Få honom engagerad?

Eftersom du då har en sambo som vill prata om saker och ting så har du ingen erfarenhet som jag kan ta hjälp av.

De gånger jag har pratat om barn (eller vad som helst) så går han brevid och lyssnar och säger hmm, ja, nej, jag vet inte. Ibland har han blivit irriterad och inte fattat varför vi ska prata om det. Och jag håller ju på att träna på att ha tålamod och inte styra båten men nu har jag ju varit duktig i ca en vecka så jag tycker det borde hända något snart.

Jag kan nämligen inte förstå det... Min sambo vägrar ha tre hundar och om han tillslut hade sagt okej så hade jag blivit eld och lågor och planerat och haft mig inför den kommande familjemedlemmen och tyckt att det varit kanonroligt. Men han verkar inte bry sig...

 

[Pallas]

Sv: Få honom engagerad?

Jag fattade det som att det varit han som varit drivande till detta med barn? Men jag kanske fattade fel.

 

[cirkus]

Sv: Få honom engagerad?

Men vänta nu får jag inte alls ihop detta - enligt dig så är det han som har drivit/driver barnfrågan, men han vill inte prata om det. Hur han då kunnat driva frågan alls ? Den måste ju ha varit uppe på tapeten nångång i såfall. Vad har sagts vid dessa tillfällen ?

 

[Cyllene]

Sv: Få honom engagerad?

Du har fått ett pm. Måste dessutom säga att när de funnits saker som jag vill diskutera ang barnskaffandet och föräldrarskapet så har jag helt enkelt tryckt upp tidningar med intressanta artiklar i ansiktet på honom. Ibland har det lett till givande diskussioner och ibland har vi inte pratat om det. Men då vet jag iaf att han läst det!

Min sambo vägrar ha tre hundar och om han tillslut hade sagt okej så hade jag blivit eld och lågor och planerat och haft mig inför den kommande familjemedlemmen och tyckt att det varit kanonroligt. Men han verkar inte bry sig...

Där har vi nog oss själva att skylla igen. Eller att vi jämför dem med oss själva. Det där med att ha kontroll, planera och strukturera - det är ju det vi tycker är kul. Sambon lever efter principen att "det löser sig" och funderar inte över så mycket alls. Vet inte om han kan stava till vare sig reflektion eller planering. Han blir helt enkelt aldrig så upphetsad över framtida projekt som jag, oavsett vad det handlar om...

 

[Alexandra_W]

Sv: Få honom engagerad?

Man kan TJATA om något eller upprepa en önskan om något utan att för den delen diskutera eller föra dialog.

Dvs TS kanske menar att sambon varit drivande i att påtala att han vill ha barn, men inte velat diskutera någonting djupare kring det.

Till TS: Jag tycker inte du ska försöka bli gravid nu. Jag förstår PRECIS hur du tänker/känner ang inte vill ha huvudansvar etc. Men - det finns inget sätt att frånsäga sig det, och det är ingen rätt mot varken din sambo eller ett ev barn att sätta barn till världen med den känslan och än mindre göra det för att göra någon annan till lags.

 

[Brandgul]

Sv: Få honom engagerad?

Kan det inte bli så att någon med stort kontrollbehov träffar någon med inte alls så stort kontrollbehov. Två personer med lika stor kontrollbehov kanske inte alls passar ihop? Jag tänker alltså att har ni stort kontrollbehov är ni kanske ihop med folk som tycker: Det löser sig.

Jag har tidigare varit ihop med en kille utan kontrollbehov alls. Mitt kontrollbehov är litet. Det ledde till att inget hände alls. Han var olycklig och kände sig otrukturerad för att jag inte styrde upp hans liv. Vilket hans mamma alltid gjort. Nu har han träffat en kvinna som ger honom listor när hon går utanför dörren där det står vad han ska göra när hon inte är hemma *öh* Hur sjukt som helst, men det fungerar bra och han är lycklig antar jag eftersom de gift sig precis.

Min nuvarande sambo och jag har litet kontrollbehov, fast på olika punkter. Jag går igenom tvätten och han ekonomin. Typ. Vi har iaf lärt oss massor av varandra. Han kan nu använda tre sorters tvättmedel och jag har fått väldigt bra koll på min ekenomi

 

[Minna86]

Sv: Få honom engagerad?

Du har fått ett pm. Måste dessutom säga att när de funnits saker som jag vill diskutera ang barnskaffandet och föräldrarskapet så har jag helt enkelt tryckt upp tidningar med intressanta artiklar i ansiktet på honom. Ibland har det lett till givande diskussioner och ibland har vi inte pratat om det. Men då vet jag iaf att han läst det!

Där har vi nog oss själva att skylla igen. Eller att vi jämför dem med oss själva. Det där med att ha kontroll, planera och strukturera - det är ju det vi tycker är kul. Sambon lever efter principen att "det löser sig" och funderar inte över så mycket alls. Vet inte om han kan stava till vare sig reflektion eller planering. Han blir helt enkelt aldrig så upphetsad över framtida projekt som jag, oavsett vad det handlar om...

Bor vi med samma man?

 

[Minna86]

Sv: Få honom engagerad?

Visst är det min sambo som vill ha barn men jag skulle inte kalla det drivande.

Jag sa till honom när vi blev tillsammans att jag inte vill ha barn, han var kär och korkad och sa att det var lugnt för honom. Sen har vi aldrig direkt pratat mer om det men jag har alltid vetat att han vill visst ha barn.
Sen är han ju som många andra att han vet inte varför utan han bara vill ha.

 

[Minna86]

Sv: Få honom engagerad?

Man kan TJATA om något eller upprepa en önskan om något utan att för den delen diskutera eller föra dialog.

Dvs TS kanske menar att sambon varit drivande i att påtala att han vill ha barn, men inte velat diskutera någonting djupare kring det.

Till TS: Jag tycker inte du ska försöka bli gravid nu. Jag förstår PRECIS hur du tänker/känner ang inte vill ha huvudansvar etc. Men - det finns inget sätt att frånsäga sig det, och det är ingen rätt mot varken din sambo eller ett ev barn att sätta barn till världen med den känslan och än mindre göra det för att göra någon annan till lags.

Återigen så är det inte nu det handlar om utan om flera år!!!
Men nu blir jag lite förbryllad, varför kan inte jag frånsäga mig det när han kan det? Inte nu uttalat så man skriver papper på det givetvis...