Era första minnen

[Niyama]

Jag tror att mitt första minne är att jag skulle ta ett glas med äppeljuice som mamma ställt fram, men jag tog fel och tog hennes ölglas . Det andra minnet bör vara strax efter detta och är från när vårt nya hus höll på att byggas, bara grunden var där och pappa visade mig var mitt rum skulle bli. Det var väldigt spännande tyckte jag. Bör ha varit runt 4-5 år vid dessa tillfällen. Sen minns jag ingenting förrän jag är runt 6-7 år, då börjar jag ha lite mer "regelbundna" minnen.

Intressant att läsa era svar. Har funderat på hur mycket andra minns, från vilken ålder.

 

[TinyWiny]

Jag minns tydligt min mormorsmammas rum på sjukhemmet hon bodde på. Jag var bara där en gång som ettåring och hon flyttade därifrån ganska snart efteråt. Jag minns rummet så detaljerat att jag kan säga exakt hur det såg ut och var och vilka möbler som fanns där, tavlor osv. Det finns inga foton på rummet men mormor bekräftade att det såg ut som jag mindes det. Jag har tydliga minnen sedan den åldern och framåt. Jag minns väl där vi bodde mellan jag var 2-3 år, jag minns grannar, vilka katter vi hade osv. Jag minns när mamma var gravid med min ena bror och när han föddes, då var jag nästan tre år. När jag var tonåring mindes jag knappt inget från barndomen men i tjugoårsåldern kom minnena tillbaka.

 

[Mois]

Jag kommer ihåg att jag brukade kalla min halvsysters pojkvän för Paprika, för han hette Patrik. Dvs jag gjorde helt tydligt kopplingen mellan grönsaken och personen. Jag trodde att det var ett vedertaget smeknamn tills jag berättade om det för mamma i vuxen ålder.

Hon blev chockad, eftersom min halvsyster och Patrik slutade träffas när jag var 9 månader och ingen annan kallade honom Paprika...

Mitt andra tydliga minne är från två års ålder. Det fascinerar mig då jag klart och tydligt minns hur jag och min kompis Jesper letade efter mina skor och strumpor. Tänk er strapats typ ta sig genom en djungel i flera timmar.

Av en slump hittade jag en film på händelsen (när jag var tio år) och där är det ungefär två meter mellan varje sko och strumpa. Så min uppfattning om tid och avstånd som tvååring var lite annorlunda.

Menar du att du kunde säga paprika när du var 9 månader gammal??

 

[Habina]

Menar du att du kunde säga paprika när du var 9 månader gammal??

Nä, jag gjorde kopplingen i hjärnan. Jag pratade inte då, men jag kombinerade grönsakens namn med killens namn, för de lät ju ändå rätt lika, även om jag visste att det inte var samma sak.

 

[Roheryn]

Jag har "minnesglimtar" som nog är från 1½-årsåldern och framåt - mormor och jag i gungstolen när jag var riktigt liten...

Annars är det tidigaste minnet som jag exakt vet när det är från sommaren 1973 när vårt hus byggdes. Då var jag 2½ år. Minns tydligt hur det såg ut och hur det luktade, minns byggjobbarna som satt på en bänk och åt sina lunchsmörgåsar, det golv- och vägglösa rummet som skulle bli mitt, den rangliga stegen upp till andra våningen...

Från ca 4 års ålder minns jag mitt liv sammanhängande och i kronologisk ordning så att jag kan säga vad som hände när och i förhållande till vad - tidigare än så är minnena mer som "öar" där jag inte tydligt minns vad som hände före och efter ett specifikt minne (även om jag kan lista ut det i efterhand).

Har generellt bra minne, och minns mycket och länge (även detaljer).

 

[Roheryn]

Menar du att du kunde säga paprika när du var 9 månader gammal??

Kanske lite off-topic, men "helikopter" var mitt första ord, och då var jag nog ca 10 månader. Det är inte alltid barnen väljer de lätta orden!
För övrigt använde jag "helikopter" även när pappa snarkade... (detta minns jag dock inte, har fått det återberättat)

 

[Anna]

Jag minns när Olof Palme mördades. Gick upp tidigt och skulle titta på Gomorron Sverige, men så var det en blodfläck på svart bakgrund med vit text där det stod något i stil med "Gomorron Sverige utgår på grund av mordet på statsminister Olof Palme". Jag visste väl inte vad mord eller statsminister var men gick in till mamma och pappa och var irriterad över att det inte var något Gomorron Sverige. De gick upp rätt snabbt kan man säga...

Då var jag ganska exakt 3½ år. Innan det tror jag att jag minns ett och annat, men ingenting så tydligt som detta. Men det är såklart förstärkt av att mamma och pappa minns det så väl, det var ju en stor händelse.

 

[Miljon]

Mina första korta "ögonblick" är nog från 2-2½ år. Men det är bara jättekorta sekvenser, som hur jag sitter i bilen och är arg och ut genom fönstret för att jag inte fick ha pyjamas på mig till dagis Eller att jag och min bästis på dagis gömde oss i ett förråd, det enda jag minns är att vi satt/låg på golvet och på en hylla var det träklossar. Jag kommer även ihåg hur dagiset såg ut, i stora drag, och lite så.
De flesta minnen/bilder från den åldern är bara stillbilder eller några sekunder långa, och nästan allt utspelar sig på dagis.

Lite mer ordentliga minnen har jag från 4 års ålder. Då kommer jag ihåg att jag kissade på mig och inte vågade berätta för någon fröken och att vi var på utflykt i skogen. Jag kommer ihåg lekrummet hemma och hur vår katt fick vara bebis i min dockvagn och en hel del annat. Det är runt den åldern jag börjar komma ihåg mer känslor och tankar från, och inte bara händelser/stillbilder.

Sen har jag ett glapp under låg- och mellanstadiet där jag inte kommer ihåg nästan nånting, jag tror det var ganska omtumlande år för mig. De få saker jag kommer ihåg från de åren är mest åt det mer traumatiska hållet (medvetslös pappa på badrumsgolvet, jag i panik som skriker åt mamma, jag som funderade på självmord, när katten dog, stora bråk med bästisen etc.) och sedan från typ årskurs sex och framåt kommer jag ihåg mycket

 

[Robbansmatte2]

Tidigaste minne, troligen två-års åldern. Kunde inte knäppa blöjbyxorna och gick ut i hotellkorridoren och grät, pappa kom och hjälpte. De satt på resturangen och åt egentligen. Annat minne vid tre, hade vattenkoppor, fick mjöl och puder på för att mildra kliandet.

 

[Whoever]

Jag har två minnen som jag vet är riktiga och inte återberättade. Det första är rätt flummigt så håll i hatten!

Jag ligger i spjälsängen i mina föräldrars sovrum. Jag tittar på tapeten mellan spjälorna. Och jag liksom leker med känslan över hur stor och liten jag kan känna mig. Jag kan känna mig så liten så jag skulle kunna krypa in i "porerna" i tapeten och bli helt omsluten för att sen expandera till obeskrivbar storlek. Till den här känslan finns det liksom inga relationer till något annat. Jag har inga begrepp om vad saker är utan leker bara med känslan av min egen existens, typ.

För några år sen så sprang jag på "Alice in wonderland Syndrome". Det förklarar det mer ingående än det jag skrivit ovan från min egen personliga upplevelse.

Det andra minnet är helt vanligt: Jag var runt tre och hade precis börjat hos dagmamma och var väldigt imponerad av en Barbiekappa som fanns där. En natt drömde jag att jag hittade en liknande i mitt leksaksskåp i köket. Så när jag vaknade så sprang jag dit och sökte igenom allt där inne.

Däremot så har jag aldrig vuxit ifrån att jag hittar saker eller att jag letar/söker. Allt från människor och djur till saker, dolda rum och glömda minnen.

Edit: Från i till "till".

 

[Gnist]

Ca 2 år gammal for jag i sedvanlig ordning fram som en virvelvind genom lägenheten vi bodde i då, klättrade och ramlade = slog upp ett hål i huvudet, men det jag minns och dessutom hur tydligt som helst från den händelsen är att jag satt i pappas famn och blev undersökt av en kvinnlig sköterska/läkare.
Det gjorde jag även året efter när jag fick påssjuka. Pappa var tydligen enligt mig själv, bäst när jag var liten och inte mådde på topp

Kan också beskriva exakt planlösning på den lägenheten, ner till den gröna glasfontänen morsan hade på den tiden. En väldigt fascinerande tingest tyckte jag

I övrigt, dvs när ingen olycka/sjukdom var inblandad så har jag endast korta diffusa brottstycken av minnen från småbarnstiden (0-4), små glimtar av att jag följde pappa ner till älven för att fiska, att jag hade sönder en teckning syrran gjort, att inte kunna öppna ögonen vid ögonfluss första gången det hände osv.

Från 4+ har jag betydligt mer minnen.

 

[Dressyrtjejen_97]

Får man väcka upp en gammal tråd? Hittade denna av en slump och tyckte den verkade intressant.

Mitt bidrag:
"Titta mamma!! Någon kastar glitter på himmelen! Jättemycket glitter! "
- Nyårsnatten 1999/2000 - jag var då knappa 2,5 år gammal.