Sv: Endast RAMDISKUSSION - allt annat undanbedes
Jag tror jag blev lite missförstådd redan från början, sättet jag skrev gjorde nog att det lät som att jag inte förespråkar att rida hästen mellan hjälperna, självklart gör jag det.
Jag kan villigt erkänna att jag har en lite mer "romantisk" syn på hästar och dressyr än de flesta, men det kom kanske inte som en överraskning?
Några av de saker som fascinerar mig allra mest med hästarna är hur otroligt kännsliga de är för signaler, både vid direkt kontakt och genom kroppsspåk. De är också enormt sammarbetsvilliga och måna om att vara oss människor till lags.
Tittar man på hur hästen är skapt så har den fantastisk kapacitet att utföra saker med sin kropp, när hästen utför en rörelser av egen vilja så blir det ofta lyckad, i balans och med elegans. Ja, även om inte hästen har den bästa fysik eller är vidare vältränad.
Dessa faktum gör mig sporrad att ständigt sträva efter en hjälpgivning som hästen kan förstå utmärkt, en relation till hästen som gör att den blir villig att utföra det jag ber den om även för de lättaste hjälper och att lära mig tillräkligt om dels hästens fysik, dels dressyrridningens vägar, för att kunna bygga upp hästen optimalt på enklast/smärtfriaste sätt.
Givetvis måste muskler användas för att bli starka, ibland även med en viss mängd obehag. Det är där jag tycker det är så viktigt att ha hästen med sig mentalt och att den förstår exakt vad som begärs av den i varje övning, för då kommer den att ta i så mycket som behövs. Är förvisso väldigt individuellt hur lätt en häst är att få med sig och hur lätta hjälper den kan ridas för, men så bör man ju också välja en häst som passar ens personlighet och kunskap.
Även om jag hade haft exempel på hästar som massören känt på så hade jag ju inte kunnat namnge dem här. Inte heller vilken eller vilka kända dressyrryttare som hon hjälpt och efter att ha kännt på deras hästar intr tyckte att deras sätt att träna hästarna var fördelaktigt, så det får vi lämna.
Jag ser visst bra ridning titt som tätt, både på tävlingsbanan och ute bland buskarna. Jag ser dock också mängder med dålig dressyrträning, även för tränare med olika bokstäver, där det förekommer arga, spännda och oroliga hästar som tvingas in i en form som ser ut att både göra ont och kännas kränkande, i mina ögon då ja (öronen bakåt, vitögon, piskande svansar och allmän ovilja att sammarbeta tyder ju på detta). Och hela tiden, även i dessa sammanhang, talas det om att "rama in" hästen, för det är ju så viktigt att den arbetas i rätt form och lär sig acceptera och underkasta sig våra hjälper, att arbeta med eftergift. Att tala om rätt och fel funkar nog inte, däremot får man fråga sig vad som känns mest rätt för en själv och om det är gynnsamt för det man vill uppnå. För som du sa, annars pratar man inte om samma päron eller äpple. Kanske gör inte du och jag det heller, eller så är det kanske det vi gör, bara att vi uppfattar saker lite olika. Vad vet jag
