Sv: Endast RAMDISKUSSION - allt annat undanbedes
Mmjjaa.. Håller med till viss del där. Jag sitter inte av i många situationer på en skolad häst. De förväntas ha tillräckligt förtroende/respekt för mig och förstå mina hjälper bra nog när jag är "on top".
Dock jobbar jag mest unghästar och "missförstådda" hästar med lite olika konstigheter i bagaget, eftersom det är dem folk vill ha hjälp med
Var nog mest dem jag tänkte på när jag skrev om att sitta av för att lösa rena focus och dominansproblem.
Det kan gälla något av NH-inspirerade markövningar men i regel inte, sånt löser jag i så fall långt innan jag hoppar upp på ryggen. Däremot kan det vara arbete vid hand en stund för att få hästen mer lösgjord och lugnare i skallen, OM han accepterar min dominans bättre från marken, vilket de i regel gör om arbetet vid hand har varit förberedande för ridarbetet. Dels är det då lättare för hästen att förstå, JAG känner mig tryggare om jag vet att det är en gummiboll som är lite snabb att ta till extremt försvar om den känner sig obekväm, dels så känner sig ofta en unghäst sig tryggare med mig brevid och kan focusera bättre.
Nu gäller det ju inte alla situationer, men ett ex. Kanske har jag problem med att en häst tappar focus och blir svår att få mellan hjälperna i en viss hörnpassering eftersom där uppenbarligen bor ett spöke. Hans ovilja inför hörnet gör att han blir olydig för mina hjälper. Mina förstärkta hjälper för att återta kontrollen gör att han spänner sig och upplevs stel i en sida eller faller in med bogen, lägger jag på ännu fler hjälper här så kanske han ger sig iväg framåt för att komma undan. Här kanske man med vissa hästar bara sätter hårt mot hårt och rider ut stormen, med vissa kanske man spar tid (och kraft..) genom att gå av, jobba vid hand i det otäcka hörnet och hålla kontroll med mjukare hjälper, vända arbetet till något positivt och sen sitta upp igen. Som sagt, situationen avgör.
Men det handlar om att göra det av förståelse i så fall, och om man tror det ger ett snabbare eller mer hållbart resultat. Det har inte så mycket med ursäktande eller daltande att göra. På min egen knasboll sitter jag inte gärna av, i så fall skulle jag få göra det i tid och otid. Där handlar med mest om som du skriver "Jo nu gör vi det här, för att det är vad JAG anser att vi ska göra, jag vet att du kan". Och där förekommer allt från dagar när ingenting ska göras som jag föreslår och med protester som är väldigt överdrivna, till dagar då han är guds fantastiskaste skapelse
MEN, jag är noga med att inte begära för mycket, jag vet att han är mjuk och stark nog i kroppen, har lagt timtals på att jobba in förståelsen för varje enskild hjälp och har har verkligen inte svårt för att jobba i form och balans, det är bara hans vilja som inte alltid är med. VÅRA diskussioner är rena mentala styrkemätningar i korta ögonblick, inte timtals ältande på volten med tryckande, drivande, "rid rid rid", emothållande eller sågande. Det är mer det jag vänder mig emot, för där han man missat mycket viktigt, tycker jag.
Frida
Mmjjaa.. Håller med till viss del där. Jag sitter inte av i många situationer på en skolad häst. De förväntas ha tillräckligt förtroende/respekt för mig och förstå mina hjälper bra nog när jag är "on top".
Dock jobbar jag mest unghästar och "missförstådda" hästar med lite olika konstigheter i bagaget, eftersom det är dem folk vill ha hjälp med
Var nog mest dem jag tänkte på när jag skrev om att sitta av för att lösa rena focus och dominansproblem.
Det kan gälla något av NH-inspirerade markövningar men i regel inte, sånt löser jag i så fall långt innan jag hoppar upp på ryggen. Däremot kan det vara arbete vid hand en stund för att få hästen mer lösgjord och lugnare i skallen, OM han accepterar min dominans bättre från marken, vilket de i regel gör om arbetet vid hand har varit förberedande för ridarbetet. Dels är det då lättare för hästen att förstå, JAG känner mig tryggare om jag vet att det är en gummiboll som är lite snabb att ta till extremt försvar om den känner sig obekväm, dels så känner sig ofta en unghäst sig tryggare med mig brevid och kan focusera bättre.
Nu gäller det ju inte alla situationer, men ett ex. Kanske har jag problem med att en häst tappar focus och blir svår att få mellan hjälperna i en viss hörnpassering eftersom där uppenbarligen bor ett spöke. Hans ovilja inför hörnet gör att han blir olydig för mina hjälper. Mina förstärkta hjälper för att återta kontrollen gör att han spänner sig och upplevs stel i en sida eller faller in med bogen, lägger jag på ännu fler hjälper här så kanske han ger sig iväg framåt för att komma undan. Här kanske man med vissa hästar bara sätter hårt mot hårt och rider ut stormen, med vissa kanske man spar tid (och kraft..) genom att gå av, jobba vid hand i det otäcka hörnet och hålla kontroll med mjukare hjälper, vända arbetet till något positivt och sen sitta upp igen. Som sagt, situationen avgör.
Men det handlar om att göra det av förståelse i så fall, och om man tror det ger ett snabbare eller mer hållbart resultat. Det har inte så mycket med ursäktande eller daltande att göra. På min egen knasboll sitter jag inte gärna av, i så fall skulle jag få göra det i tid och otid. Där handlar med mest om som du skriver "Jo nu gör vi det här, för att det är vad JAG anser att vi ska göra, jag vet att du kan". Och där förekommer allt från dagar när ingenting ska göras som jag föreslår och med protester som är väldigt överdrivna, till dagar då han är guds fantastiskaste skapelse
MEN, jag är noga med att inte begära för mycket, jag vet att han är mjuk och stark nog i kroppen, har lagt timtals på att jobba in förståelsen för varje enskild hjälp och har har verkligen inte svårt för att jobba i form och balans, det är bara hans vilja som inte alltid är med. VÅRA diskussioner är rena mentala styrkemätningar i korta ögonblick, inte timtals ältande på volten med tryckande, drivande, "rid rid rid", emothållande eller sågande. Det är mer det jag vänder mig emot, för där han man missat mycket viktigt, tycker jag.
Frida
