Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jättegärna om du orkar .(Om någon vill läsa artikeln så kan jag nog googla fram)
Så du menar att jag måste anstränga migJättegärna om du orkar .
Tar bort mig från listan eftersom det gått bra och vi är i vecka 14+5 Har inte debuterat i höstföräldrar-tråden än dock.
Safir - ÄL 15/9 BIM 29/9, Försök nr 14, 28 år, inga barn
tolksele - ÄL 29/10, BIM 12/11 försök nr 1, 26 år, inga barn
Monkie - ÄL 12/2 (?) BIM 27/2, 34 år, två barn, försök nr 5
em-pirre - planerar FET4 (eller FET1 efter IVF2)
malumbub - PCOS. Cykelstart 13/4, ingen Pergotime och inget blodprov denna cykel heller.
Humla - ÄL 27/2 BIM 8/3. PCOS, dubbel dos Letrozol, försökt 11 mån, 31 år, inga barn.
Ackio - PCOS bekräftat 1/10. Behandlar med Provera och ska göra 6 mån för sedan återbesök och diskutera vidare.
Cynthia - Planerar IVF2. Snart 32 år, inga barn
Halali - Förbereder för första IVF-försöket, långt protokoll. 31, aldrig varit gravid.
Thalbaz - Tredje omgången pergotime from 1/3, trippel dos, VUL 9/3, ett MF, 27 år, inga barn.
TeamLundVer - Håller på att hitta mensen igen. 32 år, 1 barn. ÄL 13/4, BM 27/4.(enligt app)
lil-sis - IVF2 innan sommaren? 35 år, inga barn. Två utomkveds/tre missfall sedan 2013.
Michaelsdotter - Väntar på att kroppen ska komma igång igen efter missfall med tvillingar runt v. 6. Vart gravid halvt "oplanerat" efter cirka 3-4 månader utan skydd. En tidigare graviditet, abort. Just nu cysta på äggstocken...
Inga bio barn, dock en bonusdotter
hemlig - ÄL 16-19/5 (beroende på när mensen kommer), BIM ca 31/5
Bella02- äl troligen 15/5 vilket då kommer bli vårat första försök! 26 år inga barn
Hera_- ÄL 3-5/5 ca, slutade med p-piller slutet på feb. 30 år, inga barn
Vart gravid för 12 år sen, abort.
*gotlandsrusset* - ÄL 29/4. 28 år i sommar, en son född -13. Missfall december -15. Första försöket blir i maj.
MEJ84 - IVF 1. ÄP 29/4, ET 2/5, BIM 16/5. 32 år, inga barn
Du har ju varit gravid. Just mensvärk är inte ovanligt att det försvinner efter en graviditet. Även själva mensen kan ändra karaktär. Det är en massa hormoner i omlopp när man är gravid och de kan ändra både på det ena och det andra.Tror att jag kanske ställt denna fråga men kan inte hitta något svar? Av någon anledning får jag inte notiser ifrån den här tråden??
Men, efter mitt missfall så har jag helt annorlunda mens, ingen mensvärk och blöder mindre. Är det någon som vart med om liknande?
Vet inte om någon minns, men efter mitt missfall upptäcktes en cysta på ena äggledaren. Enligt bm skulle den blöda ut med nästa mens men man skulle dubbelkolla efter ca 3 månader, dom skulle skicka en remis men jag har inte fått något. Tycker ni att jag ringa och be om en tid för att kolla upp? Värken finns inte kvar så jag gissar på att den är borta, så är det något som man kan strunta i??
Tack snälla för svar!Du har ju varit gravid. Just mensvärk är inte ovanligt att det försvinner efter en graviditet. Även själva mensen kan ändra karaktär. Det är en massa hormoner i omlopp när man är gravid och de kan ändra både på det ena och det andra.
Sen kan det ta några månader efter en graviditet innan saker och ting går tillbaka till hur det fungerade förut (om det nu gör det).
Tycker absolut att du skall höra dig för. Alltid bra att kolla! Speciellt då mensen inte uppför sig som förut.
Hoppas på det!Dags att påbörja ny omgång med pergotime. Hoppas det fungerar lika bra som senast med ytterst få biverkningar och ägglossning.
Ibland är den oförklarliga längtan efter barn en otroligt jobbig sak! För det spelar ingen roll hur mycket man vill och försöker. Det är alltid bara kanskeBörjar kännas en aning frustrerande att inte vara igång med IVF1 när man nu varit "färdig" för det sedan 8 månader tillbaka..! Jag avskyr den här eviga väntan, spreja, känner ingenting, vet att kliniken vägrar göra på annat sätt.. Jag blir vansinnig över stelbentheten o deras envisa sätt att hävda att deras sätt är bäst o alla kliniker som kör kort protokoll har fel.. Jag blir vansinnig över att skiten inte tar.. Jag blir vansinnig över att kompisar kläcker barn som om de inte gjort annat medan jag sitter med mina sjuhundrafjortonde hormonbehandling.. Jag blir nog vansinnig, punkt.
Jag vill vara igång eller lägga ner skiten. Enda anledningen att jag envisas just nu är att jag är rädd att ångra mig annars längre fram.. för jag mådde verkligen bättre innan vi drog igång det här. Det är (för mig) lättare att leva med ett "inte" än ett "kanske". Och jag avskyr att någon annan bestämmer över min kropp utan att ens prata med mig, allt går via en sköterska på telefon som enbart svarar att "så kan det gå" och "det här är det bästa sättet".
Så fruktansvärt frustrerande för dig och nonchalant av domBörjar kännas en aning frustrerande att inte vara igång med IVF1 när man nu varit "färdig" för det sedan 8 månader tillbaka..! Jag avskyr den här eviga väntan, spreja, känner ingenting, vet att kliniken vägrar göra på annat sätt.. Jag blir vansinnig över stelbentheten o deras envisa sätt att hävda att deras sätt är bäst o alla kliniker som kör kort protokoll har fel.. Jag blir vansinnig över att skiten inte tar.. Jag blir vansinnig över att kompisar kläcker barn som om de inte gjort annat medan jag sitter med mina sjuhundrafjortonde hormonbehandling.. Jag blir nog vansinnig, punkt.
Jag vill vara igång eller lägga ner skiten. Enda anledningen att jag envisas just nu är att jag är rädd att ångra mig annars längre fram.. för jag mådde verkligen bättre innan vi drog igång det här. Det är (för mig) lättare att leva med ett "inte" än ett "kanske". Och jag avskyr att någon annan bestämmer över min kropp utan att ens prata med mig, allt går via en sköterska på telefon som enbart svarar att "så kan det gå" och "det här är det bästa sättet".
Jag var hos en psykolog idag. Han sa precis det. Ofta är det lättare att ta ett negativt besked än ett "kanske" och en väntan på att få se om det går eller ej.Börjar kännas en aning frustrerande att inte vara igång med IVF1 när man nu varit "färdig" för det sedan 8 månader tillbaka..! Jag avskyr den här eviga väntan, spreja, känner ingenting, vet att kliniken vägrar göra på annat sätt.. Jag blir vansinnig över stelbentheten o deras envisa sätt att hävda att deras sätt är bäst o alla kliniker som kör kort protokoll har fel.. Jag blir vansinnig över att skiten inte tar.. Jag blir vansinnig över att kompisar kläcker barn som om de inte gjort annat medan jag sitter med mina sjuhundrafjortonde hormonbehandling.. Jag blir nog vansinnig, punkt.
Jag vill vara igång eller lägga ner skiten. Enda anledningen att jag envisas just nu är att jag är rädd att ångra mig annars längre fram.. för jag mådde verkligen bättre innan vi drog igång det här. Det är (för mig) lättare att leva med ett "inte" än ett "kanske". Och jag avskyr att någon annan bestämmer över min kropp utan att ens prata med mig, allt går via en sköterska på telefon som enbart svarar att "så kan det gå" och "det här är det bästa sättet".
Nu kommer jag med mina dumma frågor igen
Hoppas det är okej att jag ställer dom i denna tråd!
Jag och en vän började prata. Hon har tvillingar som är biologiskt hennes och partnerns men som är burna av en surgatmamma.
Att få tvillingar är ju delvis genetiskt - att mamman har "förmågan" att släppa flera ägg (eller?). Men om man då får två tvillingsöner, kan då sönernas döttrar bära på tvilling genen?
Till min egentliga fråga: om man då får tvillingar via tex en surgatmamma - bär då dom tvillingarna på den genen som kan ge egna tvillingar?
För om jag har förstått det rätt så "stoppar man ju in" befruktade ägg i surigatmamman, och att man sätter in två är för att öka oddsen att det ska bli något (eller?)
Hur är det med ivf? Visst stoppar man in befruktade ägg där oxå? Eller? Bär då tvillingarna på tvilling genen?
Förlåt för min okunskap! Jätte tacksam för svar, visste inte riktigt vart jag skulle fråga...