För två veckor sen så var jag och sambon och hälsade på svärföräldrarna där svågern och hans höggravida fru också var med. Svägerskan som har en 2.5 åring var också med och hade med sig kläder och en massa prylar som de skulle få ärva. Inte lite sugen blev jag då som gått och drömt och fantiserat om barn dagligen i ett par år. Det var nästan så det gjorde ont.
Vi är 27 och 29 år, har båda fasta tjänster, hus och är överens om att det hade passat med barn snart.
Anledningen till att vi tvekar är för att vi har en hund på 7år som vi tog som omplacering vid 2.5år som inte är särskilt barnsäker.
Han har lärt sig att bli av med smärta genom att bitas. Dvs trampar jag på honom så biter han i foten, inte hårt men så att det känns.
Det lilla jag har sett av hans beteende mot mindre barn ala 3år och yngre så verkar han ändå förstå att de är små och behandlar dem som valpar. Men det känns väldigt osäkert om det skulle fungera.
Hur som så efter vi hade varit hos svärisarna så hade vi oskyddat sex och vi var båda medvetna om att det var skarpt läge så att säga då jag hade äl en eller två dagar efter. Har tydliga symptom och app så jag har rätt bra koll. Så nu går halva mig och förnekar att det inte blir något och halva mig letar febrilt symptom.
Har jag inte lite ömma bröst?
Eller lite mer inför menssmärtor som skulle kunna vara en grav?
Suck, håller på att bli knäpp
Och om det skulle bli något så skäms jag nästan när det är så många av er som kämpat så länge. (Jo, jag har följt förälder i typ 6år i det tysta
)
Ja vad ville jag med det här egentligen.. Skriva av mig lite antar jag
