Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag har funderat ganska länge (flera år) och vägt för- och nackdelar och har ändra fram till i höstas inte tyckt att fördelarna varit nog. Tappade även en massa vikt när jag började med levaxin 2008 men det har kommit igen, nästan dubbelt.
Sista året har jag känt att jag har tvekat inför sociala situationer av alla de former. Jag känner mig inte ens bekväm i grupper jag känt i massor av år. Jag klarar med nöd och näppe av att stänga av tankarna på jobbet, där kan jag "gömma" mig i uniformen.
Jag har varit rädd för narkosen och tvekat för att det är en livslång "begränsning" att inte kunna äta och dricka som jag vill.
Efter Xet så insåg jag att operationen som sådan inte längre känns som ett orosmoment och när jag insåg att det är fullt möjligt att vi är hänvisade till IVF så tippade det över beslutet.
Det håller inte i längden att jag inte ens vill träffa släkten.
Jag klarar inte av att hålla vikten nere på egen hand. Gå ner fungerar väl om än segt. Jag är medveten om att det kommer bli skitjobbigt men är nu på den platsen i livet där jag är beredd och redo.
*kl*
Läst här länge och delat er frustration. Vet inte om det blev bättre när man väl blev gravid.....
Jag plussade för ca 2v och är alltså i v6 nu men på några dagar så har nästan alla symptom försvunnit Misstänker att det är missfall på gång (hade ett för ett år sen) men blöder ingenting....
Kan det vara ett MA? Hur går man tillväga för att bekräfta det? Är det bara att ringa mvc och fråga efter ett vul eller får man snällt vänta och ge sig till tåls till kroppen själv avslutar det?
Nej du skall absolut inte hoppas!! Bara jobbigt om det blir negativt.
Sen är ju kroppen lite lustig. Jag har haft mens i 27 år och aldrig känt så många symptom som när jag vill bli gravid. När jag sen väl blir gravid så har jag så gott som inga symptom alls
Så lämna alla förhoppningar till mig. Det är mitt jobb liksom
Vad bra då fortsätter jag med mitt "jag är inte gravid så jag förstår inte vad min kropp håller på med" snack.
Ont i tjejmagen, ont i svanken och illamående de lux. Funderar på om jag är på väg att bli sjuk
Men alltså, du börjar ju ha ganska mycket symtom nu! Jag tror och hoppas på det bästa!
Men är det inte för tidigt för symptom då? Man ska ju inte kunna känna ngt innan BIM. Jag är mer orolig för att jag håller på att bli sjuk och ännu värre att det är ngt som ska påverka fertiliteten negativt..