Sv: En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida DEL 2
Just nu känner jag för att lägga ner hela projektet.
Jag bestämde mig första gången när jag fyllde 30.
På söndag är det 3 år sedan. Dåvarande sambon ville vänta tills han var 30 vilket inträffar 2016 och jag skulle hinna bli 35...
Det var helt klart en bidragande faktor till att jag gjorde slut. Vi var helt ur fas med varandra även på andra plan.
Sen lade jag bebisplanerna på hyllan helt och hållet, det tar ju för lång tid att hitta någon ny och början om osv. Jag letade eg inte ens efter någon ny utan jag hade min plan för att få ordning på ekonomin, bo där jag ville och sen kunna köpa en ponny igen.
Men jag är som jag är så jag surfade runt lite på dejtingsidor, man vet ju aldrig vad man hittar liksom
Hittade min själsfrände där, vi är EXAKT likadana men det hade aldrig klickat, hade han haft lite mer tid hade vi nog varit bästa vänner idag.
Sen tror jag det var sambon som kontaktade mig och så gick det som det gick, typ snabbt
Och nu har det gått ett år till sedan jag bestämd mig för att försöka få smått. Och hur går det? Typ asdåligt. Jag mår dåligt och har gått upp 30kg sedan förra året. Jag klarar inte av att ta tag i det OCH syssla med bebisverkstad. En händelse i våras triggade igång min gamla utmattningsdepression så jag var sjukskriven aug-sep-okt. Precis i slutet av sjukskrivningen så fick jag ju mitt plus. Yay!
Och sen blev det operation och allt. Det är egentligen mer än vad jag kan hantera. Men jag har inget annat val än att hantera. Jag måste återigen säga till mig själv varje morgon att jag MÅSTE åka till jobbet, det finns inget annat val. Om jag blir sjukskriven nu igen vet jag inte om jag kan ta mig tillbaka. Jag både trivs och inte trivs på mitt jobb, jag ska ta tag i skolan igen och sen läsa till typ personalvetare.
Men ska vi ha barn måste det göras först, så är det ju bara. Och jag HATAR att inte veta om den kvarvarande äggledaren är hel eller inte. Det kan ju vara så att den är det och det var den jag blev gravid genom som sjuttonåring. Och att den högra alltid har varit felaktig. Eller så gick jag med klamydiainfektionen så länge att jag hann få äggledarinflammation i båda så att även den vänstra är kaputt men det kan bara tiden utvisa. Vilket betyder att jag kanske måste gå i nästan ett år till och vänta.
För att få IVF måste jag gå ner allt det jag gått upp nu och lite till men jag klarar inte av det med allt väntande.
Blä.
Nu ska jag nog ta och sadla min svankiga gamla connemara och skritta ut en sväng.
