En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida del 13

[cherie]

Åh suck, som jag trodde, gravtestet starkare idag fast jag blödit i 5-6 dagar (slutat nu). Suck! Ska ta ett digitalt imorgon med veckoindikator och om även om veckorna har ökat får jag väl ringa kvinnokliniken igen. Kanske misstänkt utomkveds igen då? Orkar inte långdraget förlopp

 

[cherie]

Sorry för monolog igen... Bara skönt ha någonstans att ventilera.

Har nu varit på gynmottagningen igen. Samma diagnos som tidigare. "Graviditet av oklar lokalisation".

Dvs, graviditetshormon men ingen synlig graviditet någonstans. Varken i eller utanför livmodern. Graviditetshormonen ska nu följas var 48:e timme. Som förra gångerna.

Jag har ju förstått vid de förra tillfällena att det funnits viss misstanke om utomkveds, men nu förstår jag ju att det ÄR det som det handlar och har handlat om varje gång. I alla fall med allra största säkerhet. Har läst på mer och inser att alla tecken pekar på det.

Har tyvärr också en illavarslade känsla denna gång. Har högre gravhormon denna gång än tidigare gånger, och lite mer vaga buksmärtor. Tror det kommer sluta i cellgifter eller operation. Och efter båda behöver man vänta flera månader tills man får försöka på nytt. Känns för otroligt att kroppen skulle ta hand om ett utomkveds själv en tredje gång... Och även om kroppen skulle göra det, så är ju något fel som gör att ägget fastnar på fel ställe och då kommer ju historien bara upprepa sig om och om igen...


Nedslagen idag igen.

 

[Hedblomster]

Sorry för monolog igen... Bara skönt ha någonstans att ventilera.

Har nu varit på gynmottagningen igen. Samma diagnos som tidigare. "Graviditet av oklar lokalisation".

Dvs, graviditetshormon men ingen synlig graviditet någonstans. Varken i eller utanför livmodern. Graviditetshormonen ska nu följas var 48:e timme. Som förra gångerna.

Jag har ju förstått vid de förra tillfällena att det funnits viss misstanke om utomkveds, men nu förstår jag ju att det ÄR det som det handlar och har handlat om varje gång. I alla fall med allra största säkerhet. Har läst på mer och inser att alla tecken pekar på det.

Har tyvärr också en illavarslade känsla denna gång. Har högre gravhormon denna gång än tidigare gånger, och lite mer vaga buksmärtor. Tror det kommer sluta i cellgifter eller operation. Och efter båda behöver man vänta flera månader tills man får försöka på nytt. Känns för otroligt att kroppen skulle ta hand om ett utomkveds själv en tredje gång... Och även om kroppen skulle göra det, så är ju något fel som gör att ägget fastnar på fel ställe och då kommer ju historien bara upprepa sig om och om igen...


Nedslagen idag igen.

Så jobbigt Vill bara säga att jag opererade bort en äggledare pga uromkveds för några år sedan och jag fick försöka igen efter en mens, och jag fick mens en månad efter operationen.

 

[cherie]

@Hedblomster Tack. Opererades i natt och de tog ena äggledaren. Vi får se vad framtiden utvisar...

 

[Sleepan]

@Hedblomster Tack. Opererades i natt och de tog ena äggledaren. Vi får se vad framtiden utvisar...

Så tråkigt att höra! Hoppas du piggar på dig snabbt

 

[Roheryn]

@Hedblomster Tack. Opererades i natt och de tog ena äggledaren. Vi får se vad framtiden utvisar...

Men så skönt ändå att få åtgärdat orsaken till de märkliga graviditeterna! Förstår om det känns jobbigt, men nu är du ju faktiskt på rätt väg - krya på dig och lycka till!

 

[cherie]

Men så skönt ändå att få åtgärdat orsaken till de märkliga graviditeterna! Förstår om det känns jobbigt, men nu är du ju faktiskt på rätt väg - krya på dig och lycka till!

Tack, ja vi hoppas det men förra gången hade jag ont på vänster sida så jag är inte säker på att alla suttit på höger äggledare om de också var x.

Men nu är det som det är, det är ju inget jag kan påverka ändå, får vara tacksam att båda äggstockorna är kvar och även om den andra äggledaren skulle ryka nästa gång så kan jag ju fortfarande göra ivf om jag förstått rätt...

 

[strawberrysylt]

Åh, så tråkigt att höra @cherie Hoppas det löser sig för dig nu ❤

 

[Roheryn]

Tack, ja vi hoppas det men förra gången hade jag ont på vänster sida så jag är inte säker på att alla suttit på höger äggledare om de också var x.

Men nu är det som det är, det är ju inget jag kan påverka ändå, får vara tacksam att båda äggstockorna är kvar och även om den andra äggledaren skulle ryka nästa gång så kan jag ju fortfarande göra ivf om jag förstått rätt...

Ja så länge du har äggstockar och livmoder går det ju att göra IVF

 

[Hedblomster]

Tack, ja vi hoppas det men förra gången hade jag ont på vänster sida så jag är inte säker på att alla suttit på höger äggledare om de också var x.

Men nu är det som det är, det är ju inget jag kan påverka ändå, får vara tacksam att båda äggstockorna är kvar och även om den andra äggledaren skulle ryka nästa gång så kan jag ju fortfarande göra ivf om jag förstått rätt...

Så ledsamt att höra! Du kan absolut göra ivf utan äggledare.

 

[niardasp]

Hoppas du läker snabbt @cherie

 

[Kilauea]

Krya på dig @cherie . Känns som det blev dramatiskt om det blev op i natt.

 

[Bracco]

Krya på dig @cherie ! Håller tummarna att det var den äggledaren som spökade. Annars går ivf bra det med.

Själv har jag ägglossning idag eller imorgon. Hormonerna har känts mer i balans den här gången. Jag har haft bättre sexlust och mer fertilt sekret. Nu är det mindre än en månad kvar tills infosamtalet inför ivf, det känns också hoppfullt!

 

[Wenniz]

Den 16,e Nov satte vi in ett tvådagars i hemlighet. Det tog sig till vår stora lycka. För 3 dagar sedan fick jag konstiga flytningar, har då blött till och från men testat positivt varje dag. Har mått som en påse skit, var i kontakt med vården som ansåg det inte var något oroande.
Idag stod jag inte ut mer utan tog mig till gynakuten då jag har mått så otroligt dåligt i samband med flytningarna. Visar sig att jag har en pågående infektion och utvecklingen har stannat av, idag var jag i v.6+2 om det hade levt. Känner så stor sorg. Är arg på vården som har tyckt att jag bara har varit onödigt orolig hela tiden och behöver slappna av och lyssna på den istället. Tur att jag litade på min magkänsla för det är fan inte najs att gå med en infektion i livmodern.

 

[Skuggviol]

Smyger in i den här tråden då vi lite halvseriöst har börjat försöka få till barn nummer 3 Barn 1 och 2 är 5,5 och snart 3 år, så det kändes som att det var dags om vi nu ska försöka få en liten 3a. Vi har diskuterat fram o tillbaka länge nu, men vad fasen, livet är kort och vi har plats både fysiskt och i hjärtat för en till så vi provar.

Fick till det två gånger vid senaste ägglossning, så nu väntar jag "tålmodigt" på beräknad mens för att se om den kommer eller ej...

 

[niardasp]

@Wenniz fy så tungt

 

[cherie]

Den 16,e Nov satte vi in ett tvådagars i hemlighet. Det tog sig till vår stora lycka. För 3 dagar sedan fick jag konstiga flytningar, har då blött till och från men testat positivt varje dag. Har mått som en påse skit, var i kontakt med vården som ansåg det inte var något oroande.
Idag stod jag inte ut mer utan tog mig till gynakuten då jag har mått så otroligt dåligt i samband med flytningarna. Visar sig att jag har en pågående infektion och utvecklingen har stannat av, idag var jag i v.6+2 om det hade levt. Känner så stor sorg. Är arg på vården som har tyckt att jag bara har varit onödigt orolig hela tiden och behöver slappna av och lyssna på den istället. Tur att jag litade på min magkänsla för det är fan inte najs att gå med en infektion i livmodern.

Så himla tungt besked. Jag beklagar förlusten Hur mår du nu?

 

[cherie]

Här är det som att luften gått ur mig. Förstår ju att det här kanske kommer ta lite längre tid än tidigare förluster. Det gick så fort allting och jag känner mig fortfarande chockad och helt tom. Tanken på barn känns nu så himla långt borta. Vill jag? Med risk för det här igen? Och om jag ändå blir gravid någon gång, vill jag ha ytterligare en operation i buken (kejsarsnitt)? Är risken värt det? Allt känns plötsligt så ovisst, så riskfyllt. De hittade också ett bråck i det gamla kejsarsnittsärret (har dock inga symtom från det) under titthålsoperationen, vilket gjorde att jag också började funderade på alla dessa saker hur kroppen tar stryk...

Har också fortfarande ont efter operationen och är orolig för det. Läkaren pratade som om jag skulle vara mig själv inom några dagar, max en vecka. Ska såklart ringa imorgon, men smärtan gör mig ju orolig att det är något fel; någon komplikation som kräver ytterligare operation eller något som förstör äggstockarna eller sätter ner fertiliteten ännu mer, eller... Ja, ni hör. Tankarna snurrar.

Jag känner mig liksom helt trasig. Som en urvriden trasa. Ingen äggledare kvar. Inget foster kvar. Tre hål i magen som ömmar, svider, bränner. Gör också ont långt inuti där äggledaren skurits bort. Kan inte röra mig ordentligt. Inte ligga eller sitta som jag vill. Kan inte ha dottern i famnen eller ens sova i samma säng som henne och mannen. Känner mig så ensam i min trasiga, ömmande kropp. Att liksom också bli så sargad fysiskt gjorde någonting ytterligare, som att brytas ner ännu mer...

 

[Roheryn]

Här är det som att luften gått ur mig. Förstår ju att det här kanske kommer ta lite längre tid än tidigare förluster. Det gick så fort allting och jag känner mig fortfarande chockad och helt tom. Tanken på barn känns nu så himla långt borta. Vill jag? Med risk för det här igen? Och om jag ändå blir gravid någon gång, vill jag ha ytterligare en operation i buken (kejsarsnitt)? Är risken värt det? Allt känns plötsligt så ovisst, så riskfyllt. De hittade också ett bråck i det gamla kejsarsnittsärret (har dock inga symtom från det) under titthålsoperationen, vilket gjorde att jag också började funderade på alla dessa saker hur kroppen tar stryk...

Förstår till fullo! Jag är en av dem som (huvudsakligen av andra anledningar) valt att bara ha ett barn. För mig hade toleransen för strul, dåligt mående etc inte varit lika hög om jag ändå hade valt att försöka med ett barn nummer två. Har man redan ett fint liv med ETT barn vill man ju inte riskera det på minsta vis liksom. Men bestämma vad som är värt det kan ju bara du! Och det ska du kanske inte göra förrän du läkt från operationen?

Har också fortfarande ont efter operationen och är orolig för det. Läkaren pratade som om jag skulle vara mig själv inom några dagar, max en vecka. Ska såklart ringa imorgon, men smärtan gör mig ju orolig att det är något fel; någon komplikation som kräver ytterligare operation eller något som förstör äggstockarna eller sätter ner fertiliteten ännu mer, eller... Ja, ni hör. Tankarna snurrar.

Men det är mindre än en vecka sedan du opererades? Jag genomgick en liknande, men större, titthålsoperation i våras. Jag inser att det inte är helt jämförbart eftersom min operation var en hysterektomi där både livmoder och äggledare togs bort, men kan ju som jämförelse nämna att jag fick med mig korttidsverkande morfin för tre dagar (och använde det) med mig hem - och fortsatte sedan med alvedon + nsaid ytterligare 5-6 dagar så jag hade absolut ont i mer än en vecka även om jag kände mig helt okej i övrigt (kunde promenera med hunden och sånt rätt tidigt). Så ta det lugnt. Ring läkaren. Prata av dig. Tillåt dig själv att läka innan du fattar beslut.

Jag känner mig liksom helt trasig. Som en urvriden trasa. Ingen äggledare kvar. Inget foster kvar. Tre hål i magen som ömmar, svider, bränner. Gör också ont långt inuti där äggledaren skurits bort. Kan inte röra mig ordentligt. Inte ligga eller sitta som jag vill. Kan inte ha dottern i famnen eller ens sova i samma säng som henne och mannen. Känner mig så ensam i min trasiga, ömmande kropp. Att liksom också bli så sargad fysiskt gjorde någonting ytterligare, som att brytas ner ännu mer...

Sådär kommer det inte alltid att vara. Kroppen är sargad och gör ont just nu, men den läker. Det onda går över. Du kommer att återhämta dig till samma form som du var i innan. Och då kan du bestämma dig för hur du vill gå vidare. Det är okej att säga att du inte vill ha fler barn, att det inte är värt risken och oron. Det är också okej att säga att du till varje pris vill ha ett barn till, om det är vad du kommer fram till. Men du behöver inte fatta alla beslut nu. Du behöver läka, ta hand om dig själv, känna att du är stark och dig själv igen. Sedan bestämmer du. Ta hand om dig!

 

[Wenniz]

Så himla tungt besked. Jag beklagar förlusten Hur mår du nu?

Sörjer. Har ont och känner mig sliten. Är nu rädd att jag kan bli gravid med hjälp förstås men att det bara kommer bli missfall i framtiden.