En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida del 13

[Kilauea]

Tack för att du tog dig tid att skriva och delge dina funderingar. Läste också ofta i den här tråden innan jag till slut bestämde mig för att skriva några rader.

Jag instämmer i att det ligger något i påtagligheten. Tiden, den går liksom att ta på. Ibland får jag en känsla av att den rinner genom mina fingrar.

Jag har nog inte gråtit så mycket sedan jag förlorade en familjemedlem, som jag grät igår. Min sambo stod där maktlös över min otröstlighet.

Inte ens efter en natts sömn fick jag bli fri från tårar.

Ska strax till stallet. Min bror äger gården de står på. Han kommer vara där. Och jag vet inte hur jag ska hantera det. Vill inte gråta inför honom. Vill inte behöva säga grattis. Jag vill inte få en fråga från mamma om varför jag dröjer med barn, vet att hon undrar. För så mycket vet jag om det känsloläge jag är i nu, jag kommer bryta ihop totalt.

Om ett par dagar kanske jag orkar säga grattis, men inte idag. Och jag känner mig som världens sämsta syster som känner såhär.

Tror du din bror skulle förstå om du berättade hur du känner? Så han vet att han ska undvika prata om det med dig tex, om det är så du vill?

 

[Stålvilja]

Tror du din bror skulle förstå om du berättade hur du känner? Så han vet att han ska undvika prata om det med dig tex, om det är så du vill?

Vet inte faktiskt. Generellt pratar vi väldigt lite om känslor i vår familj och vi har blivit ganska hårt uppfostrade så.
Jag har försiktigt uttryckt att vi jobbar på det, att det finns sorg inblandat. Det svar jag fått är mer av typen "du ska se att det händer er med" typ. Men ja, det kan finnas en poäng i att jag tar en diskussion med honom på ett mer allvarligt plan.

Jag och min sambo har nog inte gjort annat än diskuterat detta ämne i helgen. Vridit och vänt. Funderat, gråtit, pendlat mellan känslor och försökt komma framåt. Tog kontakt med min väninna som råkar vara specialistläkare i kvinnohälsa, vi hade också ett bra samtal där jag fick värdefull input.

Kontentan är väl egentligen att vi ska försöka en stund till, känner jag och min sambo. Men har det inte tagit sig i januari när det gått exakt 1 år ska vi ta upp diskussionen igen om ev. utredning. Har försökt vänja mig vid tanken, försöker ha den i bakhuvudet nu för att närma mig den.

När vi renoverade vårt gemensamma hus tog vi några strategiska beslut. Bland annat att lägga in ett riktigt fint vinylgolv i hela huset, för att framtida småfötter skulle ha det mjukt och skönt. Och för att leksaker skulle kunna släpas både hit och dit utan att det blir märken. Vore ju synd om det lagts in "onödan".

Kanske behöver jag bara längta lite mer för att ta steget till att våga ta kontakt med någon form av klinik.

 

[ledsenfundering]

Vet inte faktiskt. Generellt pratar vi väldigt lite om känslor i vår familj och vi har blivit ganska hårt uppfostrade så.
Jag har försiktigt uttryckt att vi jobbar på det, att det finns sorg inblandat. Det svar jag fått är mer av typen "du ska se att det händer er med" typ. Men ja, det kan finnas en poäng i att jag tar en diskussion med honom på ett mer allvarligt plan.

Jag och min sambo har nog inte gjort annat än diskuterat detta ämne i helgen. Vridit och vänt. Funderat, gråtit, pendlat mellan känslor och försökt komma framåt. Tog kontakt med min väninna som råkar vara specialistläkare i kvinnohälsa, vi hade också ett bra samtal där jag fick värdefull input.

Kontentan är väl egentligen att vi ska försöka en stund till, känner jag och min sambo. Men har det inte tagit sig i januari när det gått exakt 1 år ska vi ta upp diskussionen igen om ev. utredning. Har försökt vänja mig vid tanken, försöker ha den i bakhuvudet nu för att närma mig den.

När vi renoverade vårt gemensamma hus tog vi några strategiska beslut. Bland annat att lägga in ett riktigt fint vinylgolv i hela huset, för att framtida småfötter skulle ha det mjukt och skönt. Och för att leksaker skulle kunna släpas både hit och dit utan att det blir märken. Vore ju synd om det lagts in "onödan".

Kanske behöver jag bara längta lite mer för att ta steget till att våga ta kontakt med någon form av klinik.

Även här känner jag igen mig. Vi har inte heller direkt pratat om känslor i vår familj. Nu är min syster totalt jäkla gränslös och vräker ur sig elakheter hela tiden, så att prata med henne hade definitivt inte hjälpt mig heller. Men jag tänker att alla är inte som hon, det "normala" är trots allt att folk inte beter sig som hon. Jag har en bror som är två år yngre än jag, som varit tillsammans med sin sambo i snart tre år. Sambon är snarlik åldersmässigt, så det ligger definitivt i startgroparna för att det antagligen kan bli barn där också inom de närmaste åren. Jag vet inte alls hur jag kommer reagera i så fall, jag kanske har kommit mycket längre i min egen utveckling då så att jag inte bryr mig, eller så kommer jag bli ledsen.

Men jag kommer definitivt ta med mig rådet du fick ovan att prata med min bror om det blir aktuellt. Jag vet att pappa nämnde att när han och mamma skulle ha min bror skulle även min farbror och hans fru ha sitt första barn men de fick missfall. Kusinerna skulle varit jämngamla. De hade väldigt svårt att ha kontakt med mamma och pappa under den tiden men var ärliga med det. I deras fall hjälpte det att berätta "så här är det, så här känner vi, vi undviker er lite just nu men är inte arga på er".

 

[cherie]

@Stålvilja @ledsenfundering Så ledsamt att läsa om er ofrivilliga barnlöshet samt där närstående får barn och omgivningen också är oförstående till era känslor Så svårt ämne. Det är svårt att prata med de här sakerna med en del tycker jag, och i sin oförståelse säger andra lätt uppmuntrande, snärtiga saker som gör att man känner sig oförstådd och förminskad i sina känslor. Vissa är såklart duktiga på stt lyssna ocj bekräfta, men långt ifrån alla.

Min pappa kan lätt slänga ur sig grodor kring att vi bordr försöka få fler barn nu om vi vill ha det osv. "Jo tack jag vet" är känslan litegrann. Hans partners syster var dock lite mer rättfram och frågade rakt ut "Vill ni ha fler barn?" och en sån fråga var mycket lättare att förhålla sig till. Då kunde jag svara ärligt att det vill vi ju. Hon frågade sen "Jaha, försöker ni just nu då?" (Hon är lite avvikande framfusing) Jag blev lite obekväm av frågan, men var ju också enklare att svara rakt och tydligt på det. Min pappa hörde inte fenna konversation, men hans sambo gjorde det. På nåt sätt kan jag nu tycka det är skönt att de vet att vi försöker, men utan att de får någon gravidbesked. Då tänker jag att de förstår att det inte tar sig, och sannolikt slipper jag fler grodor från pappas mun.

 

[cherie]

Nu är det ÄL här kring närmsta dagarna. Vi kommer ha bättre tajming den här gången, lite mer förberedda Om ÄL sker som det verkar så fortsätter cykeln te sig ganska sunt. Känns optimistiskt. Jag har därför inte gått vidare med digitala gyn i fortsatta utredningar (även med fysiska besök och blodprov osv), men det är svårt att veta hur länge man ska vänta. Vi är ju bara uppe i 8 månaders försök, där också menscykeln varit lite kajko större delar med långa cykler, uteblivna ägglossningar etc så faktiska försök när graviditet varit möjlig att ta sig är ju inte så många. Samtidigt känns det som lite tävling mot klockan där jag närmar mig den där magiska 35 års-siffran som alltid omnämns...

Kanske får tas beslut om ev IF framåt vårvintern, så puttrsr vi på såhär tills dess...

 

[starcraft]

Nu är det ÄL här kring närmsta dagarna. Vi kommer ha bättre tajming den här gången, lite mer förberedda Om ÄL sker som det verkar så fortsätter cykeln te sig ganska sunt. Känns optimistiskt. Jag har därför inte gått vidare med digitala gyn i fortsatta utredningar (även med fysiska besök och blodprov osv), men det är svårt att veta hur länge man ska vänta. Vi är ju bara uppe i 8 månaders försök, där också menscykeln varit lite kajko större delar med långa cykler, uteblivna ägglossningar etc så faktiska försök när graviditet varit möjlig att ta sig är ju inte så många. Samtidigt känns det som lite tävling mot klockan där jag närmar mig den där magiska 35 års-siffran som alltid omnämns...

Kanske får tas beslut om ev IF framåt vårvintern, så puttrsr vi på såhär tills dess...

Vet inte om det här peppar så mycket. Jag har redan passerat 35 sen ett tag och när jag pratade med barnmorskan i våras och var lite ”jag vet att jag är sent ute” så tyckte hon att det var lite obefogat, att 35 (och lite till i mitt fall) inte var för gammalt för att skaffa barn eller att det inte behöver vara svårare att få till för att jag passerat 35, det finns andra faktorer som många gånger spelar större roll än att det händer något magiskt just på 35 års dagen. Jag förstår känslan att tävla mot klockan dock, men det är ju en klockan man inte vet när den rinner ut eller om den kanske redan runnit ut så att säga.

 

[Libbsticka]

Medelåldern för förstagångs föderskor i min stad är tydligen 38. Medelåldern...

 

[Wenniz]

Jag och sambon var på vårt första möte idag efter lång väntan och jag känner mig för en gångs skull hoppfull och är glad att vi fick möjligheten att träffa en läkare som lyssnade och som både jag och sambon kände förtroende för.
Första läkaren jag träffar som säger att det är inte normalt att ha så oregelbunden mens eller utebliven ägglossning som jag har.
Nu är det bara värsta pillerschemat jag måste ha koll på och ringa kliniken på "rätt" dag för att se om vi lyckas stimulera fram en ägglossning. Men känns skönt att bollen är i rullning nu och att det finns en plan för oss.

 

[cherie]

Jag och sambon var på vårt första möte idag efter lång väntan och jag känner mig för en gångs skull hoppfull och är glad att vi fick möjligheten att träffa en läkare som lyssnade och som både jag och sambon kände förtroende för.
Första läkaren jag träffar som säger att det är inte normalt att ha så oregelbunden mens eller utebliven ägglossning som jag har.
Nu är det bara värsta pillerschemat jag måste ha koll på och ringa kliniken på "rätt" dag för att se om vi lyckas stimulera fram en ägglossning. Men känns skönt att bollen är i rullning nu och att det finns en plan för oss.

Så skönt när man får träffa någon som lyssnar och verkar kompetent! Håller tummarna att ägglossningen kommer och blir mer regelbunden nu!

Jag väntar fortfarande på min, det är frustrerande det här med oregelbunden cykel...

 

[Wenniz]

Så skönt när man får träffa någon som lyssnar och verkar kompetent! Håller tummarna att ägglossningen kommer och blir mer regelbunden nu!

Jag väntar fortfarande på min, det är frustrerande det här med oregelbunden cykel...

Tack så mycket!

Jag förstår helt din frustration, tar otroligt mycket energi av att man får gå och "vänta" konstant.

 

[cherie]

Tack så mycket!

Jag förstår helt din frustration, tar otroligt mycket energi av att man får gå och "vänta" konstant.

Ja, jag tycker tiden mellan ÄL och mens är mer lätthanterlig för mig. Då är väntan iaf uppblandad med något slags hopp och lite förväntan (jag har inte nått stadiet ännu där det bara är hopplöshet och sen fullständig besvikelse när mensen kommer). Innan ÄL är det mest frustration, otålighet och lite stress att den ska utebli så man kanske inte ens får en chans att försöka den cykeln liksom.

 

[cherie]

Nu har ägglossning varit och det slog mig att det redan gått några dagar på lutealfasen. Har inte lika mycket manisk koll längre. Det blir väl så när vardagen nu tickar på och dagarna går i ett. I somras gick dagarna så långtsamt och jag kände in varenda symtom. Nu tänker jag knappt på att det finns en möjlighet att jag kan bli gravid, förrän nu ikväll då. Det känns dock inte som att det kommer ta sig denna gång. Men just precis nu är jag så hösttrött ändå och känner nog mest likgiltighet inför hel grejen.

 

[Stålvilja]

Min punktliga mens kom inte den beräknade dagen. Jag tänkte, jaja.. Vid något enstaka tillfälle har cykeln varit 29 dagar lång istället för 28. Men så passerade dag 30, och nästan 31. Jag tänkte fortfarande att det nog bara var ett kroppsligt spratt, men nog lika bra att ta ett test.

Min sambo hade dagarna innan sagt att det luktade starkt när jag kissade. Och att mina bröstvårtor hade blivit så stora.

Och där på toan, exakt en månad sedan där jag beskrev mörkret av att få veta min om min brors graviditet, ser jag två tydliga streck på stickan. Tittar på förpackningen, ser jag rätt? Två streck gravid, ett streck inte gravid. Är det sant? Jag har stirrat på stickan, sen förpackningen, sen stickan igen, i typ 30 minuter. Men jag kommer ändå till slutsatsen att det är två streck. Och det ska enligt förpackningen betyda att jag är gravid.

Försök nummer 11. Då var det vår tur.. Jag hoppas bara att det lilla fröet stannar kvar.

Är det sant, verkligen?

 

[Blyger]

Åh håller tummarna så @Stålvilja

 

[Kilauea]

Min punktliga mens kom inte den beräknade dagen. Jag tänkte, jaja.. Vid något enstaka tillfälle har cykeln varit 29 dagar lång istället för 28. Men så passerade dag 30, och nästan 31. Jag tänkte fortfarande att det nog bara var ett kroppsligt spratt, men nog lika bra att ta ett test.

Min sambo hade dagarna innan sagt att det luktade starkt när jag kissade. Och att mina bröstvårtor hade blivit så stora.

Och där på toan, exakt en månad sedan där jag beskrev mörkret av att få veta min om min brors graviditet, ser jag två tydliga streck på stickan. Tittar på förpackningen, ser jag rätt? Två streck gravid, ett streck inte gravid. Är det sant? Jag har stirrat på stickan, sen förpackningen, sen stickan igen, i typ 30 minuter. Men jag kommer ändå till slutsatsen att det är två streck. Och det ska enligt förpackningen betyda att jag är gravid.

Försök nummer 11. Då var det vår tur.. Jag hoppas bara att det lilla fröet stannar kvar.

Är det sant, verkligen?

Grattis! Håller tummarna att den stannar alla sina månader ut.

 

[cherie]

Stort, stort grattis till er Håller alla tummar och tår!

 

[Stålvilja]

Tack så jättemycket för pepp och medglädje Känns helt overkligt faktiskt, stirrade på stickan imorse igen. Kollade på förpackningen..två streck, gravid. Nästan så jag har tvångstankar om att köpa andra sorters test och testa för att se om det verkligen stämmer, haha..

Herregud. Jag som var så ledsen nyss. Och om allt går vägen kommer det skilja knappt två månader mellan brorsans barn och vårt. Sjukt häftigt.

Lilla fröet, stanna hos oss nu så vi kan få ses på andra sidan magen i sommar

 

[gulakatten]

Tack så jättemycket för pepp och medglädje Känns helt overkligt faktiskt, stirrade på stickan imorse igen. Kollade på förpackningen..två streck, gravid. Nästan så jag har tvångstankar om att köpa andra sorters test och testa för att se om det verkligen stämmer, haha..

Herregud. Jag som var så ledsen nyss. Och om allt går vägen kommer det skilja knappt två månader mellan brorsans barn och vårt. Sjukt häftigt.

Lilla fröet, stanna hos oss nu så vi kan få ses på andra sidan magen i sommar

Vilken otrolig lycka! Stort, stort grattis. Jag håller alla tummar jag har för att ditt lilla frö ska stanna tiden ut .

Tillåt dig själv att vara glad och lycklig nu!

 

[Wenniz]

Besök hos läkaren idag för spolning av äggledarna och se hur äggen har utvecklats med Letrozol. Allt såg jättefint ut och jag hade antydan att jag kommer få ägglossning denna gång, yey!
Vi har gått igenom alla mina prover samt sambons. Sambons simmare var mer än godkända och mina prover såg också bra ut, skönt men samtidigt står man där i alla fall som ett frågetecken. Alltså finns det ingen tydlig förklaring till varför jag inte får ägglossning på egenhand eller får mens, men jag är anledningen förstås till vår barnlöshet.
Men det känns positivt att min kropp ändå verkar svara på medicineringen bra.
Nu har vi fått order att ha sex så fort ägglossningstesten visar positivt i helgen och jag hoppas verkligen man kan önska sig ett litet "Julmirakel" i år.

 

[cherie]

Härom natten när jag låg vaken (gör ofta det pga sömnbesvär i perioder) så var det bara som att en stark känsla och tanke vällde över mig där jag liksom insåg att nä, vi kommer nog inte kunna få fler barn. Jag vet inte varför den tanken drabbade mig just då och med så stark sorg. Den kändes bara så äkta just där och då, fast jag vet att det bara var en tanke och en känsla så träffade den mig verkligen rakt kn. Jag låg inte ens och funderade på dessa saker, utan det bara kom upp.

Jag känner mig matt och uppgiven och trött av bara tanken på att dra igång IVF också. Jag skjuter på det till efter årsskiftet iaf.