En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida del 13

[Libbsticka]

För två somrar sedan satt jag och min man på balkongen på grand. Havet glittrade och vi satt i lugn och ro och tittade på en småbarnsfamilj som stressade jagade efter sina två små barn. Det enda jag kunde känna i det ögonblicket var en enorm sorg att jag aldrig skulle få uppleva att bli mamma. Vi hade då försökt i två och ett halvt år. Tre dagar senare fick jag pluss på stickan. Man vet aldrig när det händer. Det är tunga känslor som känns definitiva men man vet aldrig.

 

[cherie]

Ingen ägglossning denna månad då, precis som i somras en månad. Ytterligare en nivå av hopplöshet när man inte ens kan försöka och få hoppas

Kanske covidvaccin som påverkat denna cykel, det togs någon vecka eller dagar innan förväntat ägglossning. Men tempkurvan var kajko redan innan dess så sannolikt kanske inte det som påverkat. Trist.

Nu bara invänta mensen och sen lång väntan till nästa ev ägglossning som väl ligger någon månad bort minst.

 

[Bufera]

Vi har plus igen
Ångesten är stor och allt som gör ont i nedre regioner = missfall.
Har magkatarr pga all stress och vågar knappt äta medicinen för det heller.
Sover dåligt och mår jätte illa! Några husmors tips mot illamående innan jag kommer till mvc?
Har en annan känsla denna gång och hoppas verkligen knodden vill stanna denna gång

 

[Blyger]

Vi har plus igen
Ångesten är stor och allt som gör ont i nedre regioner = missfall.
Har magkatarr pga all stress och vågar knappt äta medicinen för det heller.
Sover dåligt och mår jätte illa! Några husmors tips mot illamående innan jag kommer till mvc?
Har en annan känsla denna gång och hoppas verkligen knodden vill stanna denna gång

Håller tummarna!
Försöka få upp blodsockret direkt när man vaknar är väl en klassiker, typ dricka juice innan man kliver upp.

 

[Stålvilja]

Vi har plus igen
Ångesten är stor och allt som gör ont i nedre regioner = missfall.
Har magkatarr pga all stress och vågar knappt äta medicinen för det heller.
Sover dåligt och mår jätte illa! Några husmors tips mot illamående innan jag kommer till mvc?
Har en annan känsla denna gång och hoppas verkligen knodden vill stanna denna gång

Stort grattis! Håller tummar och tår
För mig har dessa första veckorna räddats av att ha något litet vid sängbordet (typ frukt), mått illa på nätterna och knappt sovit vissa nätter på grund av det. Antingen har jag ätit frukten på natten när jag vaknat eller innan jag gått upp på morgonen. Ej kräkts men haft ett starkt ihållande illamående över mig större delen av min vakna tid. Fick berätta ganska snart för min chef, för jag kände att jag behövde jobba hemma mer för att orka med dagarna. Varit så enormt trött också, så jag har inte känt mig som en bra bilförare.

Idag går jag in i vecka 10 och illamåendet finns mest om jag blir hungrig eller åker bil. Men nog så jobbigt, har 5 mil till hästarna - så min sambo har behövt följa med varenda dag typ. Men jag hoppas det börjar vända nu med både illamående och trötthet

 

[Bufera]

Håller tummarna!
Försöka få upp blodsockret direkt när man vaknar är väl en klassiker, typ dricka juice innan man kliver upp.

Jag mår illa dygnet runt, när det var som värst igår kändes de som att vanligt vatten ville åka upp direkt.

 

[Kilauea]

Vi har plus igen
Ångesten är stor och allt som gör ont i nedre regioner = missfall.
Har magkatarr pga all stress och vågar knappt äta medicinen för det heller.
Sover dåligt och mår jätte illa! Några husmors tips mot illamående innan jag kommer till mvc?
Har en annan känsla denna gång och hoppas verkligen knodden vill stanna denna gång

Salta kex (tuc) och loka citron fungerade bra för mig.

 

[cherie]

Vi har plus igen
Ångesten är stor och allt som gör ont i nedre regioner = missfall.
Har magkatarr pga all stress och vågar knappt äta medicinen för det heller.
Sover dåligt och mår jätte illa! Några husmors tips mot illamående innan jag kommer till mvc?
Har en annan känsla denna gång och hoppas verkligen knodden vill stanna denna gång

Gratris Så skönt att det slapp bli en lång väntan igen!

 

[Poppan]

Gammal användare med anonymt nick..

Har beslutat oss för att försöka få till ett syskon till vårt barn. Vi är inte purunga, jag är 38 och killen 44. Nuvarande barn är 2 år och blev till spontant, okomplicerad graviditet osv.

När jag tog ut spiralen i oktober såg gyn en stor (55 mm) cysta på ena äggstocken, aldrig haft förut så hon trodde det berodde på spiralen. Hon tog även AMH-prov. Idag kollade vi igen och cystan är typ borta. AMH ringde hon om förut, det ligger på 1,3. Hon säger att det räknas som normalt för åldern men är tydlig med att spontan graviditet är väldigt osannolik pga det. Men hon vill gärna tipsa om IVF-kliniker de samarbetar med osv..

Vi känner (iaf just nu) att det inte är livsviktigt att det blir ett till barn till varje pris. Mer att vi försöker varje månad och hoppas på det bästa..är det naivt? Hon säger ju att vill vi ha hjälp är det ju bättre ju tidigare vi kör igång, men det är vi långt ifrån än känns det som..

Vad säger ni?

 

[Dorinda]

Gammal användare med anonymt nick..

Har beslutat oss för att försöka få till ett syskon till vårt barn. Vi är inte purunga, jag är 38 och killen 44. Nuvarande barn är 2 år och blev till spontant, okomplicerad graviditet osv.

När jag tog ut spiralen i oktober såg gyn en stor (55 mm) cysta på ena äggstocken, aldrig haft förut så hon trodde det berodde på spiralen. Hon tog även AMH-prov. Idag kollade vi igen och cystan är typ borta. AMH ringde hon om förut, det ligger på 1,3. Hon säger att det räknas som normalt för åldern men är tydlig med att spontan graviditet är väldigt osannolik pga det. Men hon vill gärna tipsa om IVF-kliniker de samarbetar med osv..

Vi känner (iaf just nu) att det inte är livsviktigt att det blir ett till barn till varje pris. Mer att vi försöker varje månad och hoppas på det bästa..är det naivt? Hon säger ju att vill vi ha hjälp är det ju bättre ju tidigare vi kör igång, men det är vi långt ifrån än känns det som..

Vad säger ni?

Prova naturligt och se vad som händer!
Vi gjorde ivf med första barnet då jag var 35, spontant gravid på första försöket vid 38(maken 48).

 

[Blyger]

Prova naturligt och se vad som händer!
Vi gjorde ivf med första barnet då jag var 35, spontant gravid på första försöket vid 38(maken 48).

Är inte oddsen bättre när man redan varit gravid en gång?
...eller tänker jag så bara för att det funkar så på andra djur?

 

[gulakatten]

@Poppan Jag tycker inte att det är naivt. Man gör ju det som känns bäst för en själv. OM det känns viktigt att bli gravid så är ju en väg att försöka naturligt men vid sidan av kratta för en ev IVF, dvs göra de undersökningar som behövs, köa/kontakta klinik etc. Och så kan ni bestämma er senare.

 

[Bufera]

Gratris Så skönt att det slapp bli en lång väntan igen!

Tack
Ja, hoppas på ett bra resultat denna gång just för att kroppen återhämtade sig väldigt fort.

 

[cherie]

Gammal användare med anonymt nick..

Har beslutat oss för att försöka få till ett syskon till vårt barn. Vi är inte purunga, jag är 38 och killen 44. Nuvarande barn är 2 år och blev till spontant, okomplicerad graviditet osv.

När jag tog ut spiralen i oktober såg gyn en stor (55 mm) cysta på ena äggstocken, aldrig haft förut så hon trodde det berodde på spiralen. Hon tog även AMH-prov. Idag kollade vi igen och cystan är typ borta. AMH ringde hon om förut, det ligger på 1,3. Hon säger att det räknas som normalt för åldern men är tydlig med att spontan graviditet är väldigt osannolik pga det. Men hon vill gärna tipsa om IVF-kliniker de samarbetar med osv..

Vi känner (iaf just nu) att det inte är livsviktigt att det blir ett till barn till varje pris. Mer att vi försöker varje månad och hoppas på det bästa..är det naivt? Hon säger ju att vill vi ha hjälp är det ju bättre ju tidigare vi kör igång, men det är vi långt ifrån än känns det som..

Vad säger ni?

Alltså, jag fick ett AMH-värde på 1,6 när jag testade i våras och då var jag nyss 34 fyllda. Lite lågt för åldern fick jag höra av en läkare, men från en annan (digital gyn som är specialiserad inom fertilitet) sa att det var inom normalspannet och att det inte var någon fara på taket - hon nämnde inget alls om att det skulle vara väldigt osannolikt med spontan graviditet pga det. Litar på generell nivå klart mer på andra läkaren än första (som inte kunde nåt om fertilitet kändes det som när jag ställde mina frågor). Tänker att våra värden inte skiljdes så mycket åt?

Men med det sagt har det fortfarande inte tagit sig för oss (vi började försöka i februari i år) och vi har nog tänkt börja processen med IVF om det nu inte tagit sig nästa cykel eller den därefter. Just för att det ju tar några månader innan man är igång med alla prover och undersökningar. Men, jag har landat i att det nog vore en för stor sorg för oss om vi inte har försökt allt för att få ett syskon. Förut var jag inte lika säker på att jsg ville ha ett till barn, men nu när dottern är fyra år så längtar jag efter att få älska och ta hand om ett till litet barn.

Om ni på riktigt känner att det är lite sak samma om det blir ett barn till eller ej, och ni tror att ni alltid kommer känna så, så skulle jag köra på naturligt. Om ni ändå helst lutar åt att ni vill ha ett till, så skulle jag överväga att börja kolla upp IVF. Det tar ändå lite tid.

 

[Dorinda]

Är inte oddsen bättre när man redan varit gravid en gång?
...eller tänker jag så bara för att det funkar så på andra djur?

Väldigt oklart! Hon som skrev frågan har ju oxå varit gravid tidigare.

 

[Dorinda]

Alltså, jag fick ett AMH-värde på 1,6 när jag testade i våras och då var jag nyss 34 fyllda. Lite lågt för åldern fick jag höra av en läkare, men från en annan (digital gyn som är specialiserad inom fertilitet) sa att det var inom normalspannet och att det inte var någon fara på taket - hon nämnde inget alls om att det skulle vara väldigt osannolikt med spontan graviditet pga det. Litar på generell nivå klart mer på andra läkaren än första (som inte kunde nåt om fertilitet kändes det som när jag ställde mina frågor). Tänker att våra värden inte skiljdes så mycket åt?

Men med det sagt har det fortfarande inte tagit sig för oss (vi började försöka i februari i år) och vi har nog tänkt börja processen med IVF om det nu inte tagit sig nästa cykel eller den därefter. Just för att det ju tar några månader innan man är igång med alla prover och undersökningar. Men, jag har landat i att det nog vore en för stor sorg för oss om vi inte har försökt allt för att få ett syskon. Förut var jag inte lika säker på att jsg ville ha ett till barn, men nu när dottern är fyra år så längtar jag efter att få älska och ta hand om ett till litet barn.

Om ni på riktigt känner att det är lite sak samma om det blir ett barn till eller ej, och ni tror att ni alltid kommer känna så, så skulle jag köra på naturligt. Om ni ändå helst lutar åt att ni vill ha ett till, så skulle jag överväga att börja kolla upp IVF. Det tar ändå lite tid.

Ivf kan gå snabbt och smidigt, iom att vi trodde det skulle behövas kontaktade vi kliniken. Egentligen skulle vi hunnit med att starta ivf’en inom 10 dagar från det att vi kontaktat kliniken, då hade vi haft en första träff och fått svar på proverna.

Det kan ta lång tid, men beroende på vilken klinik man har nära kan det lika gärna gå snabbt. Även första vändan gick det rätt snabbt, men mera 1-2 månader innan kliniken var redo att hjälpa oss.

Har man lite tur så är det en snabb process

 

[Blyger]

Väldigt oklart! Hon som skrev frågan har ju oxå varit gravid tidigare.

Ja, jag tänkte att oddsen var på @Poppan s sida, men som sagt, kan blanda ihop det med andra djur

 

[Poppan]

Är inte oddsen bättre när man redan varit gravid en gång?
...eller tänker jag så bara för att det funkar så på andra djur?

Har också inbillat mig nåt liknande..men vet ju också att det finns de som får ta hjälp med andra trots att första gick lätt..

 

[Poppan]

@Poppan Jag tycker inte att det är naivt. Man gör ju det som känns bäst för en själv. OM det känns viktigt att bli gravid så är ju en väg att försöka naturligt men vid sidan av kratta för en ev IVF, dvs göra de undersökningar som behövs, köa/kontakta klinik etc. Och så kan ni bestämma er senare.

Ja, nåt sånt har jag tänkt också - en mellanväg. Om man börjar kolla upp det så kanske man känner mer också om det är något för oss. Samtidigt vill man ju testa några månader först iallafall, men ändå inte vänta för länge. Pust!

 

[Poppan]

Alltså, jag fick ett AMH-värde på 1,6 när jag testade i våras och då var jag nyss 34 fyllda. Lite lågt för åldern fick jag höra av en läkare, men från en annan (digital gyn som är specialiserad inom fertilitet) sa att det var inom normalspannet och att det inte var någon fara på taket - hon nämnde inget alls om att det skulle vara väldigt osannolikt med spontan graviditet pga det. Litar på generell nivå klart mer på andra läkaren än första (som inte kunde nåt om fertilitet kändes det som när jag ställde mina frågor). Tänker att våra värden inte skiljdes så mycket åt?

Men med det sagt har det fortfarande inte tagit sig för oss (vi började försöka i februari i år) och vi har nog tänkt börja processen med IVF om det nu inte tagit sig nästa cykel eller den därefter. Just för att det ju tar några månader innan man är igång med alla prover och undersökningar. Men, jag har landat i att det nog vore en för stor sorg för oss om vi inte har försökt allt för att få ett syskon. Förut var jag inte lika säker på att jsg ville ha ett till barn, men nu när dottern är fyra år så längtar jag efter att få älska och ta hand om ett till litet barn.

Om ni på riktigt känner att det är lite sak samma om det blir ett barn till eller ej, och ni tror att ni alltid kommer känna så, så skulle jag köra på naturligt. Om ni ändå helst lutar åt att ni vill ha ett till, så skulle jag överväga att börja kolla upp IVF. Det tar ändå lite tid.

Ja det borde ju vara rätt likvärdigt. Har förstått också att värdet kan variera lite i cykeln? Enligt gyn jag var till så betyder AMH under 4,5 att man har mellan 0 och 7 ägg. Frågade inte mer om det, men är det alltså totalt i livet? Så har vi max 7 ägg kvar resten av livet då? Det var ett privat ställe jag gick på, och kan inte låta bli att misstänka att hon vill "sälja in" IVF också..

Just nu känns det så, men killen är lite mer inställd på syskon. Men tror ju också att för varje månad man försöker känns det viktigare och viktigare, så var det innan vi fick första.